Jag har inte skrivit något om träning på länge så jag tänkte att det var dags att ta upp en frågeställning! Jag kom att tänka på den på grund av mitt inlägg om Leptin protocol reset (länk) för jag fick en kommentar om att människan är naturligt anpassad för att “jaga på dagen och äta på kvällen.” Kommentaren var för övrigt ett citat från min bok Fettfrälst, och jag håller fortfarande med mig själv. Men det spelar ingen roll om vi är genetiskt anpassade för att fasta, för om hela hunger-apparaten är trasig (beroende, övervikt, överätning, sug) så gäller det ju att återställa det först. Sen när maskineriet funkar kan man fasta bäst man vill och äta 1 gång om dagen (som vi är högst anpassade till!)
Så det här med naturligt då
Tanken på hur det är mest naturligt att äta ledde till motsvarigheten för träning, och jag funderade på hur naturligt det egentligen är att träna till failure. Failure är när man inte orkar ett enda set till, muskeln är helt slutkörd. Vilket djur i naturen “tränar” på detta sätt? Skulle det vara strategiskt för urtidsmänniskan att köra slut sig själv totalt? Hur påverkas binjurarna av den typen av träning? Inflammation?
Rent logiskt borde vi inte vara bäst anpassade till att köra slut musklerna utan snarare hålla igång dom kontinueligt, flera timmar varje dag. Lyfta, kasta, springa, hoppa, simma och gå i varierande tempo.
Den senaste tiden har jag tränat mer på de här sättet och kommer göra det i ungefär en månad till eftersom jag åker till USA på lördag. Fördelen blir mindre kortisol, naturlig hunger och trött i kroppen utan att vara totalt golvad.
Det var lite funderingar från min sida – vad tror du om failure? Är det nödvändigt?
Jag har en tendens att “överträna” tror jag.Jag får ofta muskelknutor i stora grupper. I förrgår tränade jag till failure (knäböj, bänk, mark, dips, planka). Nu ligger jag i feber. Jag vet inte om det är någon korrelation. Men jag har ofta inflammationer i kroppen (Har inte varit helt frisk på 9 veckor ungefär). Det kanske är bra att köra “medeltempo” men jag vill gärna träna hårt, det är vad jag tycker om bäst. Men jag kanske bör tänka om av några av kommentarerna att döma.
Risken om man kör till failure väldigt ofta är att man inte orkar träna lika bra nästa pass. Man blir lite mer sliten hela tiden och det brukar inte bli bra i slutändan, iallafall inte för mig.
Jag tycker att man ska varva lugnare perioder med hårdare perioder när man tränar så att man både får återhämtning och träning som verkligen utmanar kroppen. Man ska inte heller glömma nyttan med en breakthrough-workout dvs när man verkligen kör all-in, försöker lyfta tyngre, springa fortare, kasta längre eller vad man nu har för mål. Men man kan inte träna på det viset varje pass då kommer man att bränna ut sig.
…eller ska jag helt enkelt verkligen FÖRSÖKA köra stenhård extremt lite “diet” i en-2 veckor och se om det funkar där jag köper nåt som har färdigräknat näringsinnehåll, ex proteinbar + proteindrink? Jga var förra året i november i Miami en vecka och lyckades då gån ner (vet ej hur mkt för hade ingen våg då, men märkte direkt efter några dagar bara på kläderna o ansiktet!) men då rörde jag mig hela dagarna och drack 2-3 kaffe/dag och åt 1-2 bars per dag bara.
Hej, hur jag gjort…
Jag har noga läst Martinas tips om att reparera binjurarna mm. Köpt en blodsockermätare. Ketonstickor. Är nu i ketos sedan några veckor. Äter 3 mål om dagen med för mig stor frukost och mindre med protein de andra målen. Kollar blodsockret, det kan nämligen dra iväg när man minst anar det. Dricker nu bara en kopp kaffe på morgonen. Sover bra och är inte hungrig som förr. Suget är borta och känner jag det komma så vet jag att jag ätit för mycket kolhydrater och korrigerar.
Blir astrött när jag tränar t.ex. bodypump på gymmet eller när jag cyklar men har läst att det ska ge med sig, tar lite extra salt innan och halv dos bcaa.
Och… nu går jag ner…. !
Grattis Lena!!! 😀 Det här gjorde mig superglad!
…och eftersom jag “Äter” på det sättet så kan jag omöjligt räkna ut hur mkt jag får i mig/dag!!! 🙁 Jag har försökt bryta detta så många gånger men inte lyckats!
Hej!
Jag vet inte varför jag inte går ner i vikt?
Jag äter lågkolhydratkost och äter/får i mig vääääldigt lite (oh du har ju skrivit att det är en myt att fasta och att äta lite leder till avstannad förbränning/ämnesomsättning?) och rör på mig mycket varje dag både i jobbet och fritiden och sitter i princip aldrig stilla ens hemma. vilar bara när jag sover. står upp och äter också framför datorn som är ett ståbord. det är de senaste snart 1,5 år sen som jag gick upp 5 kg i vikt och kan inte gå ner dom!! 🙁 äter periodisk fasta för att jag trivs med det och för att automatiskt inte få i mig för mycket då jag gillar att äta stora portioner och på kvällen istället. Grejen är också (och vet ej om det påverkar?) men allt jag stoppar i mig tuggar jag bara och spottar ut så mkt som möjligt (vet att en del ändå sväljs men svårt att avgöra hur mkt) vet att detta är en “Ätstörning” men började med det för att jag tänkte att det e enda sätter också att få i mig så lite som möjligt, men varför går jag isf inte ner i vikt?? Hjälp!!
Det har jag funderat på också. Uppenbart kan kroppen anpassa sig till omständigheter utan att det behöver vara smärtsamt. Vi behöver inte bränna oss för att blir bruna eller skava bort hud ur handflatorna för att få valkar i händerna. Det är ju kontraproduktivt. Jag testar att träna till smärtan kommer men inte mer. Lyssnar på kroppen helt enkelt. 🙂
För att fortsätta ditt resonemang i logikens tecken…
Du frågar om “träna till failure” är “nödvändigt”. Då måste man först definiera vad “nödvändigt” betyder.
Om man tycker det är nödvändigt att köra slut på sig, riskera inflammation, höja kortisolet, belasta binjurarna och öka skaderisken… Ja, då ska man givetvis träna till failure.
Om man däremot tycker det är nödvändigt att engagera sig fysiskt (för stenåldersmänniskan kallade det säkert inte för att “träna”) på ett sätt som kroppen rent evolutionsmässigt och logiskt sett verkar vara anpassad för – ja då verkar det högst idiotiskt att träna till failure.
Sen finns det säkert teorier om träningsupplägg beroende på vilka resultat man vill uppnå med själva träningen: optimal muskeltillväxt, snabbhet etc. Men det var väl inte det själva frågeställningen gällde, utan vad kroppen egentligen mår bäst av?!
Det här var mitt eget privata stenåldersresonemang – säkert finns det fler infallsvinklar!
Vilken rutt/destination blir det när du flyger till USA?
Nej jag tror inte att fail är alls nödvändigt, ej heller att skadar nån gång ibland. TRäna som ett djur är en bra devis. Kolla på en katt, sover hela dan, men jeez vad de härjar, rusar, klättrar, i timtal när de känner för det. 😀
Vi flyger till californien igen, ska uppdatera mer om det idag 🙂
Jag tycker det är mkt bättre träna oftare och med längre tidsintervall och med lite lägre intensitet! Man blir väldigt stressad av att tokträna extremt hårt och på kort tid. Ultradistanslöparna kör tex långa långsamma träningspass. Läste nyligen en bok också av Colting, om jag minns rätt så har han också övergått till mer lugn träning. (Dissar HIT). Han kör stenåldersträning i skogen. Rune Larsson (Ultradistanslöpare) berättade i ett inspirationföredrag – spar lite kraft till morgon! Ett pass ska vara så lagom hårt att man längtar till nästa dag för att träna! Jag kör på det. Hade tidigare ett tränings schema som var så grymt optimerat i avseende på erlagt tidsmängd inför en halviromman/Vätternrundan -att det var kräkstatus på varje pass. Inte så kul och man längtar inte precis till sin träningsdag! Så klart man måste komma upp i puls, men att köra lite lugnare och LÄNGRE pass är bättre. Syftet med träningsschemat jag hade var att optimera sin tidsinsats för att spara på tid…. skippa cykelpass på 5 timmar. Men vad ska man stressa ihop all sin tid till att använda den till kan man fråga sig!
Jag kör på typ 80% 3-5 reps klarar jag ett 6 set ökar jag vikten nått kg in för nästa pass.
mark eller knäböj dag 1. dag 2 bänkpress och ben igen dag 3 också vidare.
Så kör jag 5 dagar i veckan och kortare löpning i alla fall en dag på helgen.
Och sen provar jag maxa var 4-5 vecka
Jag upplever att det bygger väldigt bra och jag känner mig inte så sliten efter i kroppen som när jag träna tyngre och få rep. Men då åt jag enligt kostcirkeln. Nu lchf så det kan ju vara en orsak till att det bygger bra och man har energi i överflöd
Har inte tänkt på det just på samma sätt som du men när du skriver så tänker jag att det i en kultur där man mest sitter ned så blir det lätt att man fokuserar på hur man tränar på kort tid. Och då tror man att det bästa är att bryta ner (eftersom att bryta ner leder till bygga upp) då det är det “smidigaste” om man bara rör sig en timme om dan. Fast det är i grunden helt fel, eftersom att förutsättningarna (stillasittandet) är fel.
Ja, bra kommentar, tack! 🙂
Intressant!
Det kanske mest naturliga är att vara i rörelse, men att vilja bygga mer muskler än vad man behöver höll nog inte stenåldersmänniskan på med. Men det är vad många av oss vill.
Det finns flera failure och det du beskriver är att träna sig helt slut, nej det tror jag inte är så bra.
Vi lyfter till failure, dvs 3 set 3 RM(Repetition Max, så tungt man bara orkar 3 gånger) och det sista ska vara så tungt att man failar. Vårt mål är att ta rekord så ofta som möjligt, dvs antingen fler repetitioner el tyngre vikt. Att lyfta så tungt tills man inte orkar skickar en signal till hjärnan att den måste bygga mer muskler, så man orkar nästa gång man utsätts för denna belastning. För att kroppen ska hinna bygga upp sig behöver man vila. Och det är var byggande handlar om, signaler mellan hjärna och musklerna. Vill man stå och skava i två timmar på gymmet 5 dagar/vecka kan man ju göra det, men det är effektivare och räcker med att alltid maxa några få gånger och vila där emellan.