Jag har funderat över en sak, det gäller det här med att gå in- och ur ketos, eller att växla mellan att dieta hårt – & vräka i sig all mat man ser. Visst det är väl ett naturligt fenomen, människan är programmerad att överäta. I begynnelsen fanns det ju inte så mycket mat, så man fick passa på när de väl fanns möjlighet. Dessutom var maten väldigt energisnål i relation till volym och näring. Hur som helst, det jag funderade över är ett LCHF-fenomen som jag stött på väldigt mycket. Det handlar om att man “fuskat”, kommit ur ketos och fort som tusan vill tillbaka till ketosen! Ofta får jag desperata kommentarer på de temat “HUR ska jag göra? Ska jag fasta? Ska jag fettbomba? Hur kommer jag snabbast tillbaka till ketos!!!”

Är det egentligen inte ett ätstört beteende? Varför sån desperation egentligen? LCHF är ju en livsstil som vi valt, där vi enbart väljer naturliga produkter som människan är anpassad för att äta. Om vi någon lördagkväll sitter och moffar i godisskålen… so what? Visst, det är inte strategiskt om vi vill ned i vikt. Men är inte ändå de bästa att acceptera och gå vidare. Ta nästa dag som om misstaget aldrig ägt rum. Inte vältra sig i ångest, inte sparka och slå på sig själv för att man åt godis. Inte svälta sig eller straffa sig på andra sätt för att komma tillbaka till ketos snabbt.

Jag vet inte – å ena sidan förstår jag att man vill tillbaka till ketos och fortsätta med viktminskningen som inget hänt. Men å andra sidan handlar egentligen ALLTING om att må bra, trivas och ha flow i livet. Det kan vara svårt att tänka långsiktigt ibland, men jag tror även att vi som vill ned 1-2 kg kan må bra av att tänka långsiktigt.

Hur lång tid hade man tänkt att vara i toppform?

Hur lång tid hade man tänkt ha den nya vikten?

För evigt? – Då har man faktiskt inte bråttom!

Det jag tänker är att man inte ser det som att man “fuskar”, “syndar” eller “misslyckas” utan bara tar det som naturliga flöden och variationer i livet. Det kan inte vara en döddsynd att vara godissugen, äta lite choklad eller ta en smörgås. Det är vad vi gör 90% av tiden som räknas i långa loppet – 90% rätt tillåter avsteg utan ångest & panik.