Det är här LCHF:are går bet ibland, när de får höra “ät tills du är mätt.” Den som inte vet när detta infinner sig behöver inte vara orolig, för det här är helt normalt!

Urmänniskan hade aldrig särskilt mycket mat, och den maten som fanns var extremt kalorisnål i förhållande till sin näring. Tvärtom mot den västerländska maten! Urmänniskan vräkte i sig de som fanns tills det var slut och gick sen hem och däckade i grottan. Mätt och belåten. Många studier har gjorts för att testa människors förmåga att känna mättnad, och alla visar samma sak. Vi känner den “för sent” när magen redan är proppfull och gör ont. “Aj va mätt jag blev” säger vi och lutar oss över bordet. Har du gjort så någon gång?

Ett intressant soppexperiment

I ett experiment, som du säkert hört talas om, var soppskålar fyllda med soppa uppställda runt ett bord. I botten på soppskålen fanns ett hål och en slang till en stor “sopptank.” Detta visste inte försökspersonerna som skulle äta soppan. När de slevade i sig soppan fylldes den hela tiden på och i slutet av experimentet hade de ätit flera gånger mer än om de hade fått fylla på sin soppskål själva. Hur mycket mat som finns på tallriken, det vi kan se, är en parameter för att “känna” mättnad. “Nu har jag ätit upp allt, nu är jag mätt.”

Det är inte ovanligt att den fysiska mättnaden kommer 20-30 minuter EFTER att du ätit upp, så när de finns “oändligt” med mat och du äter TILLS du är mätt – har du antagligen ätit ALLDELES för mycket. Detta helt UTAN att du har “tagit sönder din mättnad” och andra tramspåståenden.

Lösningen på problemet

Va inte ledsen för att du inte vet när du ska sluta äta. Få vet de. Bestäm i förväg hur mycket, på ett ungefär, som varje måltid ska vara på i kalorier. Lägg upp det på tallriken och ta inte en portion till. Om du inte vill väga eller räkna, lägg upp så mycket mat du vill äta bara och ät den. Invänta mättnaden.