Så. Nu har jag finkammat det viktigaste från min genanalys! Det tog ett tag att kolla igenom alla intressanta nucleotider och gensnuttar, särskilt som jag hade mycket “negativt” i mitt genom. Dels hade jag ju min dubbelmutation på MTHFR C677T som gör att jag inte kan bryta ned vitamin B9 och B12, så att det kan blir förhöjda nivåer av homocystein. Dels 5x ökad risk för Alzheimer och sen en rad neurologiska sjukdomar, hjärt- och kärl och så vidare.

Jag tyckte att fem gånger ökad risk för Alzheimer lät mycket men vissa kan ha 67 gånger förhöjd risk om de har någon särskild nucleotid på fel ställe.

Men alltså seriöst. Först blev jag helt paranaoid och läste på hur länge som helst… sen var jag tvungen att tänka till: Gäller detta verkligen mig?

Det är ju mina gener, så långt är ju klart. Men symptomen på MTHFR C677T känner jag inte igen mig i (längre) jag skulle eventuellt kunna gå med på ett par av dem när jag var liten, men inte nu. Ingen i min släkt har eller har haft Alzheimer (såvitt vi vet) och det är dessutom inte en ärftlig sjukdom.

Enligt epigenetiken kan man genom sitt sätt att leva laga trasiga gener och switcha på gener som skyddar mot alla möjliga sjukdomar. Man har också sett att en cell överlever och beter sig som vanligt i flera veckor efter att man har tagit bort cellkärnan (DNA). Det tyder på att det inte är DNA:t som styr utan snarare cellmembranet som interagerar med och tolkar sin omvärld. DNA:t styr då istället cellens replikation och reparation.

Vad tror ni om epigenetik vs genetik?

Min tanke är att alla har både bra och dåligt i sitt genom, och bara för att en gen existerar betyder det inte att den uttrycks. Dessutom kan gener ändra sig över tid. Det man kan göra är ju att leva så bra man bara kan och fixa allt som inte funkar. För min del har det gått ganska bra och jag upplever att det går åt rätt håll i alla fall 🙂

Säg till om ni är intresserade av något specifikt kring gener, genetik, mutation, epigenetik osv så skriver jag gärna mer om det. Det är ett riktigt coolt område!