Efter resultatet från mitt gentest på 23andme skrev jag lite om epigenetik och jag tänkte fortsätta lite på det spåret. Jag läste nämligen nyss om personer som får reda på att de bär på bröstcancergenerna, och har släktingar som har haft bröstcancer, och därför väljer att operera bort sina bröst. Det är naturligtvis ett sätt att agera men om man förstår epigenetik, så behöver man inte oroa sig så mycket.

När forskningsrapporter talar om olika risker för personer med ett visst genetiskt material; till exempel “bröstcancergener” så är det för att de har undersökt en grupp och sett en korrelation mellan de som är sjuka och en viss gen. Det betyder inte att man inte kan bli sjuk om man saknar genen, eller att man kan vara frisk och ändå ha genen. Det är det här som folk oftast inte förstår. Hur man kan ha en gen, och ändå inte “drabbas” av den genen.

Anlagen för fetma utan att vara fet

Jag har anlagen för fetma. Två separata gentest har bekräftat att jag bär på den såkallade “fetmagenen” som Astra Zeneca hittade. Kommer ni ihåg bilderna på de där jättetjocka mössen?

Trots att jag bär på fetmagenen har jag aldrig varit tjock och har dessutom inte så lätt för att bli det heller. Jag kan käka socker, vitt mjöl och stärkelse utan att bli fet. Och jag kan vräka i mig fett utan att bli fet. Jag har heller inte så svårt för att gå ned i vikt eller fettprocent.

Vad innebär en sjukdomsgen?

Bara för att man bär på en gen så betyder det inte så mycket. Det kan innebära en viss känslighet – eller så gör det inte det. Man har ungefär 30.000 gener, och alla generna verkar tillsammans. Dessutom vet inte forskare vad ALLA gener gör i hela kroppen, så samtidigt som man bär på 10 cancergener – så kanske man bär på 50 anti-cancer gener som inte är “upptäckta.” Genetiskt sätt så är nästan allt levande uppbyggt på samma sätt, det är därför som en människas DNA och en mus DNA är så likt, så vad säger DNA egentligen?

Livsstil tas inte hänsyn till i genanalyser

Dessutom så kan inte en grupp studeras med genetik som enda utgångspunkt för då tar man inte hänsyn till livsstilen överhuvudtaget. Om en viss gentyp är extra känslig för något i miljön, så kommer den vara mer drabbad i en homogen grupp. Det betyder dock inte att de har sjukdomsgener, utan att de helt enkelt var mindre anpassade till något som andra kunde hantera.

Genom att käka så rent som möjligt – inget socker, inget gluten, inga processade livsmedel, inga tillsatser, inga hormoner och köra giftfritt helt och hållet så tror jag att man kommer väldigt långt. Jag tror också att det är väldigt viktigt att MÅ BRA och ha saker att se fram emot 🙂

Vad tror du?

Varför skulle du vilja eller inte vilja göra ett gentest?