Fortsättning på mitt inlägg om Kinas stängda gränser (läs första inlägget här)
Tack för tankar och respons på gårdagens inlägg om att politiska trycket ökar i Kina och gör livet surt för oss invandrare. Det var en del som skrev “Flytta hem! Måste du vara i Kina? Vad gör du där?” och liknande grejer och saken är den att självklart måste jag inte vara någonstans. Allting är helt självvalt eftersom jag gillar utmaningar och grejer som egentligen är “för svårt” för att det är då jag utvecklas som mest. När jag måste pressa mig själv till max.
Utan ansträngning – ingen utveckling
Före vi flyttade till Kina hade jag ett jobberbjudande i Greensboro USA, där min bästa kompis också jobbar. Han har varit där i dryga 2 år nu, och jag frågade honom hur han skulle skatta sin personliga utveckling under tiden i USA. “Noll” blev svaret på den frågan. “Noll!? Varför då?” Frågade jag. “För att det är enklare här än hemma, jag behöver inte anstränga mig någonstans” svarade han. Det är min bild av USA också, från de tillfällen jag har varit där. Det är så bekvämt och så enkelt, både för jobb och turism!
Tufft – men hur tufft?
När vi valde Kina före USA visste vi att det skulle vara svårare och tuffare, men under begränsad tid. Vi visste att USA är ett land man “fastnar” i, medan Kina är ett land man lämnar efter max 2 år. Under min tid i Kina (18 månader) har jag utvecklats enormt, jag skulle skatta min utveckling en elva på en tiogradig skala, och det fina är att jag redan nu märker stora fördelar i kontakten med andra människor, andra företag, när jag förhandlar eller skapar avtal, när jag jobbar, när jag tränar – ja när jag gör vad som helst. Jag är stenhård! “Ta ingen skit” har fått en helt ny innebörd eftersom man inte kan gå utanför dörren utan att någon trampar på ens personliga integritet eller försöker blåsa en.
Det har helt klart varit tuffare än jag räknade med, på alla plan – men i backspegeln kommer jag vara tacksam.
Typisk street view – business 24-7
Inte för evigt – men hur länge?
Det är bara att packa ihop och dra om det inte passar – eller? Inte riktigt, vi har kontrakt på lägenheten och vi måste betala hyran fram till uppsägning om vi lämnar i förtid. Vi har gymkort (okej, ingen big deal), men vi har kontrakt med företagen vi jobbar åt och en viss uppsägningstid. Våra officiella kontrakt går ut i februari 2017 men vi funderar givetvis på att dra tidigare, det är fullt möjligt. Oavsett var man är någonstans gäller det ju att göra det bästa av rådande förutsättningar. När det kommer till maten så var det några som tyckte att jag skulle satsa på clean before keto, vilket jag gör nu. Närodlat, inte så mycket kött och mindre fett. Jag antar att det fortfarande passerar som ketogen kost eller åtminstone LCHF, men givetvis längtar jag efter REN och GOD mat! Det är ett krav för nästa ställe, man blir knäpp av att inte kunna äta. Jag gick säkert ned 4 kg första tiden i Kina som jag inte gick upp igen förren i höstas när jag var några veckor i USA och därefter Sverige.
Nu-läget och nästa steg
Göra det bästa av rådande förutsättningar och skapa en plan för nästa steg, som några nämde finns ju Thailand, Bali, Kambodja, Japan, Korea, Taiwan, Hongkong och så vidare väldigt nära – så det är ju en snabb tillflykt om så skulle vara fallet. Asien har sina fördelar, men jag tror att nästa boende blir i väst ändå.
Upplever du också att ett visst motstånd måste till för att bryta igenom platåer och ta sin personliga utveckling till nästa nivå?
Stagnerar man om det är “för lätt”?
