Fortsättning på mitt inlägg om Kinas stängda gränser (läs första inlägget här)
Tack för tankar och respons på gårdagens inlägg om att politiska trycket ökar i Kina och gör livet surt för oss invandrare. Det var en del som skrev “Flytta hem! Måste du vara i Kina? Vad gör du där?” och liknande grejer och saken är den att självklart måste jag inte vara någonstans. Allting är helt självvalt eftersom jag gillar utmaningar och grejer som egentligen är “för svårt” för att det är då jag utvecklas som mest. När jag måste pressa mig själv till max.
Utan ansträngning – ingen utveckling
Före vi flyttade till Kina hade jag ett jobberbjudande i Greensboro USA, där min bästa kompis också jobbar. Han har varit där i dryga 2 år nu, och jag frågade honom hur han skulle skatta sin personliga utveckling under tiden i USA. “Noll” blev svaret på den frågan. “Noll!? Varför då?” Frågade jag. “För att det är enklare här än hemma, jag behöver inte anstränga mig någonstans” svarade han. Det är min bild av USA också, från de tillfällen jag har varit där. Det är så bekvämt och så enkelt, både för jobb och turism!
Tufft – men hur tufft?
När vi valde Kina före USA visste vi att det skulle vara svårare och tuffare, men under begränsad tid. Vi visste att USA är ett land man “fastnar” i, medan Kina är ett land man lämnar efter max 2 år. Under min tid i Kina (18 månader) har jag utvecklats enormt, jag skulle skatta min utveckling en elva på en tiogradig skala, och det fina är att jag redan nu märker stora fördelar i kontakten med andra människor, andra företag, när jag förhandlar eller skapar avtal, när jag jobbar, när jag tränar – ja när jag gör vad som helst. Jag är stenhård! “Ta ingen skit” har fått en helt ny innebörd eftersom man inte kan gå utanför dörren utan att någon trampar på ens personliga integritet eller försöker blåsa en.
Det har helt klart varit tuffare än jag räknade med, på alla plan – men i backspegeln kommer jag vara tacksam.
Typisk street view – business 24-7
Inte för evigt – men hur länge?
Det är bara att packa ihop och dra om det inte passar – eller? Inte riktigt, vi har kontrakt på lägenheten och vi måste betala hyran fram till uppsägning om vi lämnar i förtid. Vi har gymkort (okej, ingen big deal), men vi har kontrakt med företagen vi jobbar åt och en viss uppsägningstid. Våra officiella kontrakt går ut i februari 2017 men vi funderar givetvis på att dra tidigare, det är fullt möjligt. Oavsett var man är någonstans gäller det ju att göra det bästa av rådande förutsättningar. När det kommer till maten så var det några som tyckte att jag skulle satsa på clean before keto, vilket jag gör nu. Närodlat, inte så mycket kött och mindre fett. Jag antar att det fortfarande passerar som ketogen kost eller åtminstone LCHF, men givetvis längtar jag efter REN och GOD mat! Det är ett krav för nästa ställe, man blir knäpp av att inte kunna äta. Jag gick säkert ned 4 kg första tiden i Kina som jag inte gick upp igen förren i höstas när jag var några veckor i USA och därefter Sverige.
Nu-läget och nästa steg
Göra det bästa av rådande förutsättningar och skapa en plan för nästa steg, som några nämde finns ju Thailand, Bali, Kambodja, Japan, Korea, Taiwan, Hongkong och så vidare väldigt nära – så det är ju en snabb tillflykt om så skulle vara fallet. Asien har sina fördelar, men jag tror att nästa boende blir i väst ändå.
Upplever du också att ett visst motstånd måste till för att bryta igenom platåer och ta sin personliga utveckling till nästa nivå?
Stagnerar man om det är “för lätt”?
Hej Martina!
Detta ämne är jätteintressant och jag lever själv lite efter den här devisen om att jag måste ha motstånd, annars blir jag sjukligt uttråkad.
Jag skulle vilja veta hur du fungerar när motståndet blir enormt och överväldigande. Blir du alltid ännu mer tänd? Kan du uppleva starka känslor av resignation och hopplöshet, innan du tar nya tag? Har du lärt dig identifiera när det är dött lopp och du upplever att det verkligen inte är värt att kämpa för längre?
Tack för alla inblickar i vad som försiggår i ditt huvud. 🙂
/Megan
Det är ALDRIG dött lopp, jag kan inte känna igen när jag borde ge upp utan brukar köra på ändå. Däremot kan jag bli uttråkad om något inte funkar, och då brukar jag utvärdera om jag verkligen vill de eller bara inbillat mig 🙂
Jag behöver stora utmaningar för att trivas och tror att många människor skulle utvecklas mer om de rörde sig mot kanten av komfortzonen eller tom utanför. Att utmanas och lyckas är så bra för själen. De gånger man misslyckas är lärdomar att reflektera över och växa av.
Tack för en grymt inspirerande blogg.
Kort men bra! 😉 tack!!
har en bok av jonas colting där han skriver om värdet av motstånd, intressant ämne!
jag kan bli trött om det är för mycket motstånd i livet, ibland är det skönt med lite flyt, men jag har märkt att flyt kommer inte gratis om man nu har ambitioner i livet (alla möjliga ambitioner, inte bara karriär),men man kan ju också göra som en kompis till mig, inte ha några intressen alls osv.
jag tror på att utsätta sig för saker, testa gränser, samtidigt så känner jag mig extremt rädd för vissa saker och jag tror inte jag blir lycklig förrän jag åtminstone provat något av dem, en sak är att bo i ett annat land, jag skulle vilja testa att bo i Danmark, men jag ser bara en massa hinder, samma är det med resor i största allmänhet, men jag har inte gett upp, det ska bara gå
Du är ju inte ensam, kanske är det lättare om man är två eller fler, och så länge det inte är krig så behöver du/ni inte flytta omedelbart, bättre att göra upp en plan som du skriver
Verkligen imponerande, du är en inspiration. Jag är ganska ängslig till min natur och tampas just nu med om jag bör anta utmaningen med ett nytt jobb jag blivit erbjuden eller ifall mitt nuvarande jobb redan ger mig tillräckligt med ångest och växtmån. I ditt fall verkar du tåla ångesten bra. Jag måste ännu fundera på vad som är rätt för mig. 🙂
Du är så modig du! Och det är så härligt och befriande ROLIGT att läsa att du utvecklas och sätter dig själv främst. Det har nästan blivit som ett mantra från mig, “du är min största inspirationskälla”, men du ÄR verkligen det. Jag fascineras av det gång på gång. Det är häftigt att du väljer att ställa dig i utkanten av den enkla, trygga vägen för att se vad som händer där. Att jag får dela det dina ögon ser utanför comfortzonen. Det är fantastiskt. Tack för det <3 All kärlek och lycka till er, och det kommer bli bra!!
Tack själv Sofia! <3
Härligt att höra din beskrivning om utveckling i olika länder.
Är så otroligt tacksam över mitt år i Peking och studierna i Mandarin.
Även om jag inte pluggade lika hårt andra terminen så fick jag annat med mig i bagaget som är superviktigt – relationer – guanxi.
Jag har idag ett nätverk av vänner både i Kina och i resten av världen.
Önskar er lycka till och ni finner nog en plats ni kan må bra på och samtidigt kunna jobba på också.
Det är också superviktigt så förstår precis, och tack så mycket!
Hur menar du att USA jobbmässigt är bekvämt? Har alltid tänkt mig att arbetslivet är ganska tungt i USA, långa arbetstider, osäkra anställningar osv. Men det beror säkert på vilken bransch man är inom?
Jag menar som högutbildad, internationella tjänster eller entreprenör. De jag känner som jobbar i USA kommer och går lite som de vill, dubbla lönen mot Sverige (lågt räknat) och mycket friare. Som “vanlig” arbetare är det nog tufft.
Hej Martina,
Först vill jag tacka för en helt fantastisk blogg, jag är helt beroende av den 🙂 min dag börjar alltid med att läsa den. Har också läst flera av dina böcker och rekommenderat dem vidare till vänner. Apropå ett visst motstånd, ja ganska märkligt men läste en gång texten som löd ungefär; -Ni sa att jag inte kunde, därför gjorde jag det- Så precis har det alltid varit för mig….varför behövs motstånd för att utvecklas eller gå vidare..? Vilken hormon är det som triggar i gång det, det skulle jag bra gärna vilja veta 🙂 då skulle man kanske kunna få till den känslan lite oftare på egen hand, så man slapp och gå och vänta på att nån skulle reta gallfeber på en förrän man tog tag i saken själv och gick vidare till nästa nivå. För det verkar vara min oönskade livsfilosofi. Sen vill jag bara säga lycka till med fortsättningen i Kina! Snart kommer nya utmaningar 🙂 Ha det bäst! // Anette
Tack Anette, va glad jag blir!
Jag tror inte att det är något hormon det handlar om, bara ens personlighet. Jag blir också triggad när folk säger att jag inte kan, då måste jag göra det 😛
Det er nok vanskeligere å utvikles på egen hånd (og veldig lett å bli “lat” og komfortabel), men jeg tror samtidig at dersom man virkelig har et ønske om å utvikle seg og har fokus på det, er det fullt mulig uten å nødvendigvis måtte pushes av ytre faktorer (eller et hormon 😉 ). Blant annet ved stadig å sette seg nye mål (og delmål), gå utenfor komfortsonen og utfordre seg selv. Prøve å være det bevisst, strekke seg mot nye mål, og kjenne på mestring underveis 🙂 Eller å gå for en drøm man har hatt lenge, men ikke turt å realisere 🙂
Jag gick från It till arbetslös och nu utbildar jag mej till anläggare, lite scary är det, men som du skriver utvecklas man nog mera om man får kämpa i nya och främmande miljöer.
Det låter häftigt, lycka till med utbildningen 🙂