Jag har inte skrivit så mycket om det men några av er känner i alla fall till att jag började med yoga för snart fyra veckor sedan. Hatha yoga som är en ganska krävande och meditativ yogaform som kräver en hel del rörlighet. Jag är dock så stel att jag knappt kan sitta ned på rumpan utan att luta mig som på bilden, så det här yogapassen är sannerligen en utmaning!
Hur som helst har jag en otroligt stark fobi som har följt mig hela livet, och det är att vara upp-och-ned! Bara tanken på att vara upp-och-ned får mig att rysa, och även om jag är i > 90 graders lutning mot golvet kan jag få panik och skrika “neeeej uppåneeeer!!!” 😀 Förstår ni?
Så igår på yogan låg vi på rygg med benen uppåt och händerna under rumpan för att trycka upp den, och några som är duktiga stod på huvudet. Då kommer yogaläraren som är ganska aggressiv hjälpsam och gärna vill att alla ska stå i perfekta poser, fram till mig. Tar tag i mina ben och försöker ställa mig på huvudet!!! Jag får total panik och gråter och klamrar mig desperat fast i yogalärarens vader, medan hon sliter och säger “luuugn släpp mig, släpp mig, va gör du?” och till sist har vi fått till en position där jag sitter som en upp-och-nedvänd igel mellan yogalärarens lår och fnissar och gråter om vartannat för att hela situationen är så läskig och absurd på samma gång! Som vanligt lyckas jag få alla att skratta och yogaläraren bryter ihop av skratt, så vi gråter och skrattar tillsammans tills jag äntligen lyckas komma ur greppet och ned på marken!
Så jag vet fortfarande inte om det här med yoga är något jag bör fortsätta med eller inte? 🙂 Kan man vara för stel eller är de bara att keep going?
KBT kan få bort en rädsla som är obefogad.
Gillar inte hjärnskrynklare men KBT tror jag är bra och jag känner en som blivit botad ormfobin är borta.
Halloj,
Den här följer jag. 30 days of yoga with Adrienne.
Ett pass om dagen till min Inkorg och man börjar mjukt, vilket passar stela mig perfekt för kroppen hinner med.
https://www.youtube.com/user/yogawithadriene
Mvh Åsa
Tack för länken!
Det var lite det jag menade nar jag kommenterade under ett annat inlagg om yoga; att yogisar ofta ar valdigt inriktade ENDAST pa att flexibilitet ar det mest efterstravansvarda. Sjalvklar blir man mer stel (och yoga blir jobbigare) om man har en massa tunga, harda muskler att bara pa, men muskler ar ju ocksa bra for halsan(!!), sa ta det med en nypa salt och glom inte bort att dina mal med yogan sakert skiljer sig fran t.ex. dans-tjejers yoga-mal. (Kanske en annan form passar battre dessutom…?)
Hej Martina o andra läsare mina ketostix visar spår av ketones samt lite bilirubin men även protein. Tror du svarat gällande bilirubin innan men ville fråga igen är det vanligt med spår av protein vid ketos? Är lite orolig. Har jättebra blodsocker stabilt o bra även vid fasta. Men högt blodtryck jag medicinerar för dvs med medicin notmalhögt . Hilfe.
Ameh jag tog saken i egna händer och gick till ett labb istället. Kom dit utan tid fick vänta fem minuter och själv välja o vraka mellan deras tester, valde blood count plus njur och leverfunktion. Provet togs direkt och efter 3 timmar kunde jag hämta resultatet. Allting låg precis mellan referensvärdena och det mesta hade förbättras sen ett år tillbaka. Kreatinin lågt och bra och bilirubin väldigt lågt .
Mina urinstickor (Test it 10 tror jag de heter) har alltså i flera månader gett utslag för protein bilirubin och specific gravity har varit högt. Detta har sammanfaller med ketos .
För övrigt är yogabycandace.com toppenbra hon äter även enligt GAPS och har tidigare lidit av ångest o depression och har därför mkt insikt o bra tips om inre välmående magproblem osv. Hon har även startar ett yoga forum länk på hennes blogg.
Som Nike säger: just do
it. Det ända sättet att komma över din rädsla för 90 grader är att spendera mycket tid där. Mvh
Jag instämmer med övriga som framhållit att yoga inte hör ihop med prestation och att en bra lärare vet att eleverna har olika utgångslägen och därför föreslår alternativa positioner av olika svårighetsgrad. Prata med din lärare. Gör bara sånt du känner dig redo för.
Hmm yoga och aggressioner hos lärarna, låter farligt 😀
Klart du ska fortsätta, och ta det i DIN egen takt. Jag började med yoga för snart 10 år sedan, och trots att jag av olika skäl inte fortsatt att gå på pass så är jag fortfarande vigare nu än FÖRE jag började, för när jag var liten så var jag otroligt stel och ovig! Jag är också rädd för att vara upponer, eller rädd för att stå på nacke/huvud – mest för att jag är rädd att skada mig eftersom jag faktiskt är rätt baktung/nertung, att ha tyngdpunkten ovanför huvudet känns inte riktigt rätt :O Du som är smal och lätt och stark och inte jättelång har utmärkta förutsättningar, bara be dem om hjälp så står du snart och mediterar i timtal på huvet, heh heh 🙂
haha ja du har säkert rätt haha, svårt att se de framför mig just nu bara 😀
Jag har samma fobi. Den förstörde små stunder av barndomen, då alla andra typ slängde runt i stänger och olympiska ringar, stod på händer, slog kullerbyttor samt hjulade.
Förra året var jag på ett träningspass där alla vid ett tillfälle skulle stå på händer. Jag vågade såklart inte, men instruktören insisterade och hjälpte mig upp mot en vägg. Väl uppe fick jag panik och sjönk ihop som en spaghetti på osmidigaste sätt. En lustigt obekväm stämning av gråt och fniss uppdagades, likt den du beskrev!
Haha ja jösses… minns med fasa när de coolaste man kunde göra i livet var att hjula eller hänga upp och ned…
Samma här! Usch klarade inte ens av att göra kullerbyttor..
Kör på ba. Jag har själv just börjat, med app, bok och youtube då jag inte har nån kurs på humant avstånd eller med passande tider. Är också mkt stel från ridning och mkt bilkörning, (kör ca 700mil/månad), och yogan bränner fint överallt på mig. Det sticker och kliar i gäddhänget efter ett 15 min pass så jag tror det gör gott. Det har också förbättrat både min ridning och löpning och promenader.
Men kanske skippa de där hard core övningarna och i första hand satsa på att bli mer rörlig? Mna måste ju knappast vara upp och ner det första man är?
Keep going! Jag tränar Kundaliniyoga, underbart för både kropp och själ. Ingen ska behöva göra något obehagligt. Till varje övning finns alltid alternativ. Prata med ledaren. Har hon inte förståelse så byt ledare.
En bra yogalärare ger eleverna flera svårighetsalternativ vid varje asana just eftersom alla kroppar är olika o vissa har skador att ta hänsyn till. Berätta för läraren på förhand om du har ngt du bekymrar dig över så hen kan ge dig alternativ. Låter helt fruktansvärt med att försöka få dig att stå på huvet utan att du var redo.
Rörlig kommer du bli smidig också men tänk inte på prestation utan försök helt enkelt att vara närvarande under yogaklassen så löser sig resten. Har själv märkt att det är först när jag slutar försöka och bara släpper taget och litar på processen som jag kommer in i poserna jag suktat efter. Vilket är fantastisk bra om man har ett dominant kontrollbehov etc.
Hej hej!
Jag tycker absolut du ska keep going! Men kanske testa en annan yoga form? Eller en annan hatha lärare?
Men Yin yoga kanske kan vara något, jag har bara testat en gång men va väääldigt skönt! Det är mer en vilande yoga (och noll prestation), där man håller samma pose i flera minuter, så musklerna “tvingas” att så småningom sträcka ut sig!
Lycka till vidare!
Hej! Det låter helt galet och synnerligen opedagogiskt. Går själv på yoga som komplement till styrketräning och löpning och det är fantastiskt för en stel kropp. Se om du kan hitta vinyasa flow istället en väldigt bra form av yoga. Lycka till!
alltså det där är ju lite som att säga att man är för svag för styrketräning. Du kommer inte alltid vara stel om du fortsätter 🙂 Min yoga lärare är den vigaste människa jag träffat och hon var enligt egen utsago en planka som inte nådde tårna när hon böjde sig framåt i början. Nu drar hon foten bakom huvudet kl 7 på morgonen. hoppas du fortsätter, yoga är grymt (tycker jag 🙂 )
Tack, då ska jag fortsätta! 😀
Gött 🙂 Men du kanske ska överväga en annan lärare. Som andra skriver så bör en yoga lärare inte komma och slita upp en/dra i en utan att fråga om det är ok först. Finns ju människor med skador som redan nått sin fysiska gräns, eller som du inte är redo för en viss position än. En bra lärare frågar först och lyssnar på eleverna och ger därefter variationer så man kan ta det stegvis. Jag gillar inte heller att stå på huvudet men vissa dagar känns det ok att göra det mot en vägg. Andra dagar gör jag andra övningar som shoulder stand istället. Lycka till iaf 😀
Jag började med yoga efter att ha skadat axeln och ljumsken, och var då riktigt stel ock klumpig med en ostbågehållning. Efter att ha tränat i fem år kan jag nu stå på både huvudet och händerna samt gå ner i split, vilket jag aldrig trodde jag skulle kunna göra med tanke på min utgångspunkt. Så keep on going! Du är ju en envis och målmedveten person Martina 😀
Ah va inspirerande, tack! 😀
Alltså, framför allt är nog yogan tänkt att koppla ihop huvudet med kroppen. Att prestera hör inte dit. Efterhand kommer man känna att kroppen förlängs och mjuknar. Alla har olika vägar att gå, en del med skador och andra med mycket stela muskler och bindväv. Att ställas på huvudet (uppenbarligen mot sin vilja) verkar helt prestationsinriktat. Det kan ta många år innan man känner sig redo för det (även om det ger en kick när man väl är där – det är verkligen magiskt att stå upp och ner, verkar hända en hel del i kroppen).
Coolt! Japp denna hatha-yogan är ganska prestationsinriktad eftersom man “måste” stå rätt och sånt! 🙂