Jag har sett i bloggosfären och övrig media att det stormat lite kring “hälsohets” respektive “ohälsohets” igen och det får mig att undra vart det egna ansvaret är någonstans. Det är så mycket snack kring att “alla hatar tjocka” eller att det hetsas kring vikt och träning, men den här hetsen eller hatet finns ju bara hos den som upplever det. De personer som på till exempel instagram visar upp sina fitnesskroppar på varje bild, gör ju bara vad som inspirerar dem. De gillar sin träning och sin look och andra verkar gilla att titta på det.
Vi kan inte stänga av internet
När man tar åt sig så av något som finns på internet så har man ett eget ansvar att förhålla sig till vad man ser. Om jag tar illa upp har det med mig att göra, jag kan inte stänga av hela internet eller kräva att instagram anpassar sig till mig. Vi väljer vart vi ska rikta vårt fokus och vilka vi ska umgås med och vilken information vi ska ta in.
Mina känslor = mitt ansvar
Jag tar bort allting som jag inte gillar eller som får mig att känna dåliga saker, jag känner inte jag behöver titta på allting eller läsa allting och ta på mig hela världen på mina axlar. Man behöver inte heller bli upprörd över huruvida någon är en bra eller dålig förebild för unga, för personer under 18 år har föräldrar som ska ta det ansvaret och inte godtyckliga personer på internet. Om vi tar ansvar för oss själva och hur vi känner över oss själva och våra kroppar, så slipper vi anklaga varandra för det ena och det tredje. Ingen kan få oss att känna oss dåliga, utan vårt eget samtycke!
Håller med om att man har ett eget ansvar för sin hälsa. Däremot gillar jag inte tonen i ditt inlägg och svaren.
Naturligtvis haf alla ett eget ansvar. Många behöver dock information och pepp från bl a bloggar som denna.
Dessa kommentarer ger ingen uppmuntran, bara skuldkänslor. Obs! Jag har koll, talar inte i egen sak.
Tycker vi måste respektera dem som kämpar.
Amen to that!
Martina, du ger uttryck för en sund självkänsla. Härligt!
Tack Monica!
Fick mig en tankeställare, när jag upptäckte att det börjar bli många piller i vecko pillerasken! Venaflaxin, med torrhet i ALLA slemhinnor som biverkning. Piller och vätskor för torrhet, Piller för håret, piller för magen, piller för smärta.
Nog borde jag hitta en lösning i maten och rörelse som passar mig, ger mig allt jag behöver. Med alla dessa piller…som sedan behöver andra piller för att fixa biverkningarna! Då är något riktigt fel…på min livstil! ;’/
Ja!
Yes. Så sant.
Jag kan tappa hoppet om mänskligheten när jag ser hur människor beter sig vad det gäller att ta ansvar.Bland annat när det kommer till hälsa! De vill leva ohälsosamt för chips/glass/alkohol (insert vad du vill) är så gott(? eller är de beroende?) och sen kliva in hos doktorn som skriver ut ett piller- Sjukvården som den ser ut idag och medborgarna är fan helt beroende av varandra. Vi kan gnälla på sjukvården och att de borde fokusera på livsstil men är det vad folk vill ha? NEJ för de … vill inte ta ansvar för den egna hälsan! De vill leva som skit och ändå må fantastiskt.Det kommer aldrig att fungera.
Om om man andas att livsstilen/maten är bättre medicin är läkemedel då ses man som väldigt skum. Jag tror att den svenska sjukvården kan gå åt två håll eftersom pengarna inte räcker till att behandla alla livsstilssjukdomar:
1) den ändras till att behandla kroniska tillstånd med livsstil = alla måste ta eget ansvar
2) Det finns privat vård för de som betalar = vissa tar tar ansvar och sen den statligt finansierade som är skit och går på knäna eftersom alla är så sjuka = vissa vägrar fortfarande ta ansvar
Jag hoppas på det första! Tack för ditt bidrag till att ge människor makt över sin egen hälsa!
//Katta
Tummen upp!
Jag håller helt med! De är som att folk inte vill ta sitt ansvar utan skyller på alla andra och samhället. Mår man dåligt över någonting är ju det enklaste att helt enkelt välja bort.
Äntligen någon som tycker precis som mig !
Alla har ansvar över sin egen lycka.
Det är något man inte får glömma!
Mycket klokt! Är det okej om jag använder ditt inlägg i en uppgift i svenska för år 8 och 9? Mvh Emma
Ja det klart 🙂
Det här är en diskussion jag enbart ser i Sverige konstigt nog men det är väl förmyndartänket det beror på. Som jag förstår det handlar det om ett flertal debatter i en:
Vad är hälsofrämjande vs vad är hälsohets
Vilket ansvar bär individer och influences i vått gemensamma vardagsrum dvs sociala medier
Diskriminering av tjocka
Den första är svår. Sverige är bantningsfixerad. Men jag tycker inte det känns hetsigt och då är jag fd ätstörd. Jag tycker diskussionen om hälsohets är enkelspårig. Man kan inte dra alla träningskonton över en kam. Tyngdlyftar- och crossfit communities är enligt min mening oerhört peppande eftersom de stödjer en kroppsform som tidigare inte varit acceptabel för kvinnor. Det är med ångestblandad förtjusning jag (tidigare ätstörd och ville se så frail ut som möjligt) ser hur mina muskler växer och jag plötsligt ger ett biffigt intryck. I den normala världen får jag ibland kommentarer om hur stark jag ser ut (ofta positiv men får ändå lätt ångest) men i gymvärlden får jag så mycket pepp av både män och kvinnor. Senast var det en man i ett hotellgym som sa att jag var en “inspiration for him to lift heavier and push harder” (en muslim med indiska rötter där fick mina fördomar sig en törn lol). Och så ofta jag får uppskattning av muscle dudes som uppriktigt verkar glada över kvinnor som äntrar “deras” arena. Nu är det ju inte patriarkal bekräftelse (vilket nedlåtande uttryck) jag söker men jag är överraskad eftersom jag inte hade trott det om män. Hur som helst träning kan både vara ett vapen och källa till ångest men även något som förstärker självbilden. Och träning prestation och näring hör ihop. Vill du prestera ditt yttersta måste du äta på ett visst sätt. Att på konton dela med sig av detta är ju inte enbart “kolla hur bra jag är” utan även spridande om kunskap. Det är idrott som hobby helt enkelt.
Jag anser att influencers bör tänka på vad de kommunicerar när det gäller träning för att tappa vikt. Det är inte snällt av Katrin Z att posta bilder på sig själv med “stor” mage och uttrycka missnöje. Hon har rätt till sin känsla men att göra detta publikt blir onödigt och elakt mot de som ser ut på det vis hon känner sig oattraktiv i. Visst det är inte någon annans ansvar hur en själv mår men man kanske kan vara solidarisk mot dem som inte klarar av att ta ansvar för sig själv? Tex postar jag sällan info om min vikt i siffror om jag skriver om träning det känns bara onödigt (trots litet privat konto). Jag skulle heller ej posta en bild på en kroppsdel och uttrycka missnöje dels är det respektlöst mot mig själv men även jobbigt för de som har samma issues eller hur en ska uttrycka sig.
Gällande diskriminering av tjocka finns det inte juridiskt sett men nog förekommer det. Kroppar som avviker från normen drabbas detta gäller funktionshinder övervikt undervikt osv osv och därför tycker jag kroppspositivism är jättebra. Det är nog ingen som kommer bli pepp på att bli tjock bara för att tjocka demonstrerar self-love på nätet.
Jag önskar att denna hälsohetsdebatt kunde inkludera de nyanserna som behövs eftersom den nu är så förenklad från båda håll. Lady Dahmer som driver den har inte all fakta när det gäller viktnedgång och träningshets men tycker hennes provokationsluncher är jättekul eller snarare hur upprörda folk blir av en påse gifflar. För om du inte vill att folk ska lägga sig i ditt bantande på instagram bör du inte ha åsikter om ngn väljer att äta gifflar till lunch.
WORD! 😀
Skrev en lång kommentar tillbaka men den blev inte så bra så nöjer mig med att mest hålla med här haha 🙂
Jag tror också att Sverige är kanske mer ‘hälsofixerad’ men jag tycker att det är positivt då folk bryr sig mer om hälsan i Sverige än t.ex. i Tyskland. Här finns det samma debatter, tjockadiskriminering och allt annat.
Jag anser influencers bara som en plattform företagen hoppas på för att sprida sina reklam relativt billigt via sociala medier eller bloggs. De fanns för också före (t.ex. liknande ambassadörer/goodwill), men nu kallar de sig influencers eftersom det klingar ju bättre och viktigare (?) Nähä, det bara reklam på en annan nivå!
…sedan blir jag orolig, min äldste slimma, över energiska, super intelligenta, muskulösa kille, kan äta allt, men föredrar kött och feta såser och grekisk tomatsås. Min yngste som har vikt problem föredrar ris, potatis och salami…och panerad fisk! Min man som behöver gå ner ett antal kilo och har börjat med statiner för hjärtproblematik i familjen äter bröd, bröd och bröd.
Fokuserar jag på LCHF/paleo, så behöver jag KANSKE inte oroa mig för äldste?
Fokuserar jag på medelhavsmat behöver jag KANSKE inte oroa mig för den yngste?
Vad ska en stackars mamma göra? ;D
Låt alla käka åt medelhavshållet och få din karl att sluta med statinerna, de dödar hans testosteron och påskyndar åldrande!
Förstår inte varför det blev krossat hjärta? I alla fall, läkaren sa att kolesterolet hade gått ner, så det var bra att han fortsatte! Hmm?
Varför ska kolesterolet ned?
Undrar också varför det blir krossat hjärta?
Artegen föda, bra, färska råvaror som kommer utan färgglada (onödiga) förpackningar och långa ingredienslista!
Vi har levt på denna kost i tusentals år!
Jag tycker det är så extremt svårt att veta vad som “rätt” . Jag har bl.a fibromyalgi och IBs, så jag har i princip hela MIT liv testat olika sätt att äta. Nu är det så mycket information antingen eller. Ris eller inte ris. Kokosfett eller inte kokosfett. Animalisk fett? Vegetabiliskt fett? Alla pratar så gott om sin övertygelse och jag tycker att alla har bra argument. Men jag har två tonårs killar, en lite överviktig och en Duracell kanin, som gillar att träna och är smal och muskulös. Jag vill ju ge dem bra grunder och inte flippa ut som jag har gjort i ungdomen och t.om få matstörningar.
Det är såååå svårt att sortera i informationerna, böcker och på nätet.
Hur gör man? Tips? För ta ansvar för min och min familjs hälsa gör jag! 😉
På pricken!!!
Precis så! Så bra skrivet!
Bra Martina ! Det går inte att upprepa för mycket, utan om o om o om igen tills det sitter.
Sant. Och jag tror många börjar jobba mycket med just att selektera sina kanaler mer och mer, för att få den inspirationen man mår bra av.
Samtidigt tycker jag debatten om bantnings-samhället är viktig. Många av de som är 30-45 pratar om mammor som inte åt, om att man pratade med barn om viktminskning på ett sätt som inte det ska pratas om, om reklam på tv och i affären som gick ut på att du inte duger som du är, om en tonår kantad av självhat. Idag finns det såklart, samt alla sociala medier-konton. Och alla de drivs INTE av folks om faktiskt mår bra och gör det för att de älskar sin kropp – många tyvärr ganska tvärtom. Så visst har man som förälder ett ansvar, men mycket i debatten handlar nog om att uppmärksamma just föräldrar. Jag har ju kollegor som pratar med sina barn om att inte äta socker till exempel, som ett bemötande på deras oro om att bli tjock. När felet ligger i att en 5-åring ens oroar sig för att bli tjock! 5-åringar ska inte ha den kritiska synen på sin egen kropp än! Och inte vara mer orolig för att vara tjock än typ elak.
För som du säger – man borde stanna vid sig själv och sina behov. Problemet är att många överviktiga får höra av folk att de borde gå ner. Folk som alltså INTE stannar vid sig själva och sina känslor utan genast måste berätta för tjocka att de är just tjocka. För att sen ge bantningsråd. Så även om den tjocka går och “mind her own business” så gör inte andra det. Jag tror att det behövs en “back off”-diskussion där folk slutar överösa tjocka med en massa, möjligen välmenande eller reklambaserade, budskap om att de inte duger. För ur självhat kommer noll vilja till förändring och jag vill nog hellre ha ett samhälle där folk älskar sig själva och DÄREFTER väljer en livsstil. Inte där andra skammar och beter sig illa utifrån sina tankar om personens moral och kunskap.
Det handlar även om hur man framställs i media; den tjocka clownen typ och där tjocka aldrig är annat än kul kompis eller självhatande deltagare i Biggest Loser. Då behövs insta-konton med kroppspositiva stora kvinnor eller Stina Wollter i Let’s Dance. För många konsumerar ju mest tv, tidningar och kompisar insta-konton.
Äh, långt svar men jag fick sitta ifred vid datorn en stund 😉 Men jag håller med dig samtidigt som debatten är viktig!
Bra poänger, det är ju rätt sjukt när folk säger till andra hur de ska äta eller att de ska ändra sitt utseende eller vikt…
Det är oerhört viktigt att lära känna sig själv för att förstå varför man reagerar som man gör i ett givet läge. Min egen hälsoresa har inte bara inneburit en förbättrad hälsa men också faktiskt fått mig att förstå hur min bristande hälsa påverkat mig som människa. Kanske därför som jag idag känner mig mer nöjd med livet?
Helt rätt!!
Amen!
Håller med.
Mitt gym, Friskis försöker vara så himla PK att de tagit bort vågarna i omklädningsrummet.
Urdumt tycker jag för om man är tjock eller smal ser man ju i alla fall tydligt i speglarna som finns precis överallt både i gymmet och i omklädningsrummet.
Jag tycker vågen är ett bra mätredskap för många saker, t ex hur mycket vägde jag när jag klarade min första muscle-up. När man ökar eller minskar i vikterna man klarar är det också lämpligt att relatera det till kroppsvikt etc.
Knäppt att ta bort vågen! Våg hör hemma på gym av flera anledningar!