Mina åsikter kring: DNA-test för viktminskning!

Den senaste tiden har flera människor kontaktat mig för att fråga om min åsikt kring DNA-testerna som finns nu, de som kan se hur man ska äta och träna för att gå ned i vikt. Man lämnar ett salivprov och ser sin risk för övervikt, träningsskador, hur man metaboliserar fett och kolhydrater, om man är en styrkelyftare eller maratonlöpare och så vidare. 

Det är förvisso intressant och jag tror att man kan ha nytta av det som ett redskap i sin förståelse kring sig själv. Med det sagt, tycker jag att generna hamnar ganska långt ned på listan över saker som påverkar våra kroppar och hur vi fungerar.

Såhär ser jag det: 

1 Disciplin och långsiktiga planer

Få av oss gör det som krävs för att nå våra mål, oavsett om det handlar om vikten eller andra saker. Vi vet vad som är rätt, men gör inte rätt alla gånger på grund av snedprioriteringar, lättja eller vad det nu kan vara. Många människor hamnar i den här kategorin. De når inte sina mål för att de helt enkelt inte gör det som krävs. Om du inte har någon särskilt övervikt, och inget sockerberoende heller men du kan bara inte låta bli att frossa i kvarg- och naturgodis varje kväll, då är det din disciplin och din standard du sätter för dig själv som är problemet. Många människor med lite extra oönskat fläsk behöver bara sätta upp en långsiktig plan och hålla sig till den. När jag coachade och gjorde kostscheman ett litet tag fokuserade jag mig på “fit till fitness”-klienter, alltså “de sista 5” eller vad man ska kalla det och väldigt, väldigt liten andel var beredda att göra det som krävdes för att nå sin toppform. “Har du följt planen?” frågade jag och fick ofta svaret “njaa… nästan, det blev X Y Z i helgen, men nu är det nya tag som gäller!” så fungerar det ej. Då når man inte sin toppform, den kräver enormt fokus och att man är konsekvent.

2 Psykologiska och känslomässiga problem

Sen kommer den kategorin av människor som antingen har ett riktigt beroende till mat och socker, eller som har djupa känslomässiga problem och trauman. Mitt intryck är att många överviktiga personer som inte går ned i vikt, har sår i själen som inte har läkt. De använder antingen ätandet eller sin kroppshydda som skydd mot omgivningen eller sina egna känslor. Det finns ofta en medvetenhet kring vilken mat som fungerar och vilken som inte gör det, men det ligger andra bromsklossar i vägen för att nå målet. Här behöver man utöver att hålla sig till artegen föda och undvika sina triggers, även jobba mycket med det mentala och med sin personlighet.

3 Hormonella problem

Östrogendominas, låg insulinkänslighet, hormonella preventivmedel eller kopparspiraler, sköldkörtelproblem, utbrända binjurar. Min tro är att alla de här sakerna möter de psykologiska aspekterna och att de förstärker varandra. Lösningen på många hormonella problem är en kombination av rätt medicin och rätt tankar, att jobba med sig själv och att lyssna inåt.

4 Inflammation, enzymer, tarmfloran

Vi kan genom långvarig inflammation få väldigt svårt för att gå ned i vikt, eftersom inflammation och fetma hänger ihop. Detta härstammar ofta från tarmfloran och tarmväggens aktivitet, och hur mat spjälkas och tas upp av kroppen. Olika tarmbakterier och enzymer är olika bra på att konvertera näring till energi. Långa perioder av alkohol eller sockermissbruk förändrar tarmfloran markant. I framtiden tror jag att vi kommer använda tarmflora-transplantationer som en vanlig behandlingsform för både diabetes och fetma, eller jag hoppas det i alla fall!

5 Epigenetik

Genom tankar, trossystem, känslor, beteenden, ätmönster, yttre miljö och omständigheter skickar vi hela tiden signaler till insidan om vad som händer och sker. Cellerna tar emot signalerna och skickar vidare dem till cellkärnan som kan uttrycka eller undertrycka gener för att hantera situationen. Epigenetiken är en stor faktor för hur vi mår, hur vi ser ut, om vi åldras eller blir sjuka, feta eller får cancer. Det är på inga sätt skrivet i sten bara för att något finns i vårt stora DNA-bibliotek.

6 Genetik

Vi har genetiken för det mesta men det är inte så intressant eftersom det är vad vi uttrycker och inte som spelar roll. Jag har tittat på många DNA-tester och visst kan man se vissa specifika saker som till exempel om det finns något genetiskt fel som gör att man inte kan spjälka vissa ämnen; tex koffein, metanol, paracetamol, östrogen, vitaminer som B12 och B9 och det kan vara väldigt hjälpsamt! Det kan ge insikter kring vilka livsstilsförändringar man bör göra, men samtidigt löser sig de allra mesta om man bara lever rent och rätt. Mycket löser sig när man tar bort all processad mat, allt gluten, alla mejerier, allt socker och när man rensar i medicinskåpet. Det blir bättre även utan att veta vad generna säger.

Med det sagt kan man säga att alla tester, gentester och mätningar av alla de slag kan ge ledtrådar men vad jag hela tiden kommer tillbaka till i mina studier är det RENA levernet. De som många verkar ha så otroligt svårt för. Många hoppas på att gentestet ska visa något nytt och unikt men vad de ofta säger är detta: “nej, du kan inte äta vad du vill” “ja, du har svårare än andra att gå ned i vikt” “nej, du tål inte XYZ som din kropp redan förmedlat till dig genom en rad symptom”

Det är min syn på det hela, hur tänker du kring det här?