Bild snodd från Motbättreliv
Jag ska skriva ett inlägg om kryssningen alldeles strax men först måste jag säga att det här har varit den absolut MEST jobbiga veckan i mitt liv!
Som du vet brinner jag för personlig utveckling och att hela tiden pusha mig själv UTANFÖR min comfort zone, att möta mina rädslor – våga misslyckas och pressa mig framåt oavsett förutsättningar. Det kan man nog verkligen säga att jag levt upp till de senaste då jag förra lördagen ställde mig på scenen i Alingsås och tävlade i Bikini Fitness för första gången, och igår ställde mig på en helt annan scen och föreläste FÖR FÖRSTA GÅNGEN inför flera hundra människor.
Jag kan berätta att det är min största skräck att föreläsa, jag är väldigt blyg och var alltid “sjuk” när vi skulle hålla föredrag i skolan. Även på Chalmers lyckades jag krångla mig ifrån att presentera muntligt, men nu – NU var det fanemej dags att SE SKRÄCKEN I VITÖGAT.
I WALK MY TALK.
Jag är absolut inte nöjd med föreläsningen, och det kändes som att begå självmord att ställa mig jämte fantastiska My som är en stjärna på att föreläsa, särskilt som jag hade enormt mycket teknikstrul.
Mikrofonen som man hänger runt huvudet passade inte alls mig och ramlade hela tiden av mig, fjärrkontrollen som man byter powerpoint-slides med kunde jag inte hantera eftersom jag stängde av powerpointen varje gång jag skulle byta slides. När man är väldigt nervös är det svårt att i den situationen improvisera och göra något festligt av det, och när föreläsningen avbrutits för femte gången var jag nära att bara kasta av mig allting & säga “nä, det här går inte! jag kan inte detta!” men det GJORDE JAG INTE!
Jag körde igenom allting, jag gjorde presentationen och jag kom ut levande på andra sidan. Det betyder så oerhört mycket för mig, för jag vet hur enkelt det hade varit för mig att bara strunta i det, tacka nej till föreläsningserbjudandet som jag ALLTID gör annars. Man ska ju börja i liten skala, men att börja framför flera hundra personer var en pers som hette duga alltså…
Mitt mantra är: MÖT VARJE RÄDSLA, OCH BRYT ALLA MÖNSTER!
Och, när hela mitt väsen vill ta ett kliv tillbaka – tar jag ett kliv framåt istället!
Efter föreläsningen var jag ganska ledsen och satte mig i ett hörn och tjurade en stund, jag är mänsklig liksom. Och jag är perfektionist. När något inte går som jag tänkt mig blir jag dödsbesviken, så jag behövde vara ifred och bara grotta ned mig i lite elände och olycka ett tag. Det fick ta en timme ungefär sedan fick jag skifta fokus till allting som faktiskt blev bra, titta på min INRE resa och vad allt detta egentligen betyder för mig.
Sen hade jag & My ett stärkande pepp-talk också, som fick mig att fokusera rätt igen och nu är jag bara glad att jag faktiskt kastade mig ut för komfort-stupet med huvudet före.
Jag har fler föreläsningar inbokade i år. Stora föreläsningar, och nu vet jag massor av saker som jag inte visste innan. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas att genomföra det, eller vilka teknik-strul som kan uppstå men herre jesus vad mycket BÄTTRE det kommer gå nästa gång! 😀
Tack alla ni som var där, och tack för era peppande & stöttande ord efteråt – det gör mig rörd och betyder så mycket för mig ♥
Hallå Martina, jag hann inte hälsa på dig ordentligt men skymtade dig flera gånger, nästa gång hinner jag kanske växla några ord!
Jag ställer mig i kön som vill ge dig beröm för föreläsningen. Jag förstår att du KÄNDE dig ur balans närt allt började strula med tekniken men det syntes inte eller hördes inte på din röst, däremot berättade du för publiken att det inte kändes bra just då och DET ÄR PRECIS VAD MAN SKA GÖRA i en sån situation, för det ger bra kontakt med publiken och det är ju den som du ska interagera med under föreläsningen, då lite strul i början ska du fortsättningsvis betrakta som en “ice-breaker” och inget annat!
När du sedan kom igång fick du direkt ett bra grepp om din presentation och en fin publikkontakt, och det är inget annat än högsta betyg på en premiär infört storpublik. Det är inte alla officerare som hade rett ut situationen på det sätt du gjorde kan jag berätta…
Hårda kramar!
Tack Majoren jag blir superglad för din kommentar!
Jag blev såå imponerad av dig att trots allt teknikstrul så stod du pall och genomförde föreläsningen som var jättebra! Riktigt kloka grejer du tog upp precis som din blogg 😉
Var själv jättenervös inför att heja på dig där i buffé kön men gjorde det till slut och övervann min rädsla haha! Man ska våga visa uppskattning för andra. Synd bara att jag inte riktigt vågade gå fram till alla andra duktiga föreläsare jag ville prata med… Aja nästa gång så ska jag vara mer varm i kläderna hehe ;D
Tack! Mig behöver man aldrig vara nervös för att hejja på, jag är så försiktig & snäll av mig haha 🙂
Jo jag vet ju det men likt förbannat blir jag nervös ändå haha 😉
Är väl mänskligt men förhoppningsvis nåt man kan träna bort 🙂
Jag tänkte dela med mig av ett tips på en blogg, http://olofrohlander.se/ han har gjort en serie som heter, så du vill också bli talare… http://olofrohlander.se/tag/sa-du-vill-bli-talare/
Jag får hans peptalk mail varje måndag och det är en väldigt trevlig start på veckan att stanna upp och fundera lite och sätta perspektiv på vardagen.
Vi alla var där för att se dig och höra dig, så teknikstrulet störde inte oss på annat sätt än att vi säkert alla led med dig.
Vi fick se dig och höra dig och precis som jag väntat mig så hade du mycket klokt att säga.
Eftersom jag läst din bok och följer din blogg så vet jag att du har så mycket kunskap och att du är så målinriktad och duktig i allt du ger dig in på, så vad du nu än skulle prata om så visste jag att det skulle vara så bra.
Hela vårt gäng tyckte att ni båda var kanon.
My´s historia var såklart rolig att höra, speciellt eftersom hon verkligen bjöd på sig sig själv samtidigt.
Jag känner ändå att dina kloka ord satt sig djupare i oss alla.
Tack för föreläsningen och tack för att du signade min bok.
Tack Fredrik <3
Starkt jobbat att gå en match med dina demoner! Det är det inte alla som klarar att konfrontera.
Vete tusan när jag gjorde det senast själv tex.
Bra där! Bara utanför sin komfort-zon växer man!
Det strul du hade med tekniken skulle få vem som helst “ur balans”. Några minuter in i din föreläsning kändes det som det helt släppte för dig och det blev riktigt, riktigt bra. Tydligt budskap som verkligen kändes ärligt och rakt från “hjärtat”. Skitbra, som sagt!
/Tommy
Tack Tommy, va roligt att du tycker det!
Hade varit roligt att vara dar och lyssna!
Forelasande handlar jattemyckt om traning. Jag har sjalv varit paniskt radd for detta, vilket gjort att jag lar mig alla foredrag utantill och ovar 10 ggr mer an alla andra, vilket tillslut resulterat i att jag framstar som oerhort sjalvsaker och “bra” pa scen. Det ar dock som sagt bara teater. Glommer jag ova ramnar allt och jag blir sa nervos att jag helt glommer bort vad jag ska saga eller hur man satter ihop ord till en mening….
Fake it till you make it! 🙂
Haha tack Tila! 😀
Bra jobbat, Martina. Vi behöver din vinkling inom LCHF/ paleo, så jag är himla glad att du körde på trots nervositet och teknikstrul. Du har mycket att ge.
Cecilia
Tack för din mycket inspirerande föreläsning, Martina. Trots allt teknikstrul så var det du förmedlade fantastiskt bra och gav mycket inspiration.
Är paniskt rädd själv för att stå på en scen… Men fick en hel del pepp av dina ord, precis innan jag skulle videointevjuas av Andreas, det gav mig en hel del lugn på vägen.
Lycka till med kommande föreläsningar 🙂
Tusen Tack Birgitta, ser fram emot att se videointervjun med dig sen!
Så himla coolt, allt du gör.
Verkligen inspirerande.
http://youtu.be/c0KYU2j0TM4
Kolla in denna föreläsning. Kanske förklarar den en del varför du känner som du gör inför att föreläsa. Föreläsaren har också skrivit en bra bok med mer information och validering samt lite tips också trix för att övervinna sådant här.
Den har jag sett, jag har även läst boken “Quiet” som handlar om introvert nätverkande 🙂
Toppen, vad bra!
Jag har själv fått mycket ut av att läsa den 🙂
Hej inspirerande människa!
Jag äter själv inte LCHF, jag har testat och min kropp mådde inte bra av det. Jag kör vegetariskt-80-100g kolhydrater-hög protein-ren mat- inget mjöl-dieten (som jag hittat mig fram till med åren). vilket egentligen inte är långt ifrån lchf heller. Ändå är din blogg den jag besöker oftast. Jag älskar att klicka mig in här och sitta och mysa. När jag läser dina vetenskapliga artiklar om hormoner och diverse resultat sitter jag mest och nickar och suger åt mig. Kunskap är makt och även om jag (som blivande framtida dietist) är ganska insatt i ämnet kost- och näringslära är det precis vad din blogg står för: kunskap och makt. Du har makt som den starka och kloka kvinnan du är. Och att du delar med dig av din kunskap är guld värt.
När jag började läsa din blogg för 2-3 år sedan ska jag ärligt säga att jag letade fel. På dig och på din kunskap. Jag skäms så orehört över detta idag. Fy vad jag måste varit missnöjd med mig själv som tänkte liknande tankar. Och avundsjuk, förmodligen på din framgång bland annat.
Detta är första gången jag kommenterar här och det jag egentligen mest vill ha sagt är: fortsätt vara du för jag tycker att du verkar vara en helt fantastisk person. Din blogg håller hööög klass och sist men inte minst: JÖSSES kvinna- vad snygg du var på bikini-fitnesstävlingen! Keep up the good work, du är grymt uppskattad i blog-sfären!
Många varma kramar från en glad Linköpings-tjej i Majorna!
Jag blir otroligt varm i hjärtat av din kommentar, tack fina sofie!
Hej Martina! Jag letade efter dig efteråt för att säga att jag tyckte du var jätteduktig!! Jag led med dig med teknikstrulet, been there done that och jag liksom du är inte så bekväm i föreläsarrollen! Men som du säger, du GJORDE det och detta är första gången! Man är inte bäst i allt men alla har något att säga och ibland är det så att man berörs av någons fantastiska föreläsarbegåvningar och andra gånger så är det VAD någon säger som gör att man blir fast. Var stolt, det gick jättebra! Kram
Tack va du är gullig Åse <3
Äsch då, det gick ju så bra så!
Sure, micken strulade lite, men jag tycker du klarade din föreläsningsbit galant!
Nästa gång blir det ännu bättre 😉
Åh, vad jag önskar att jag hade varit med och lyssnat på både dig och My (och alla andra också för den delen). En annan gång. 🙂
Jag förstår din rädsla att föreläsa. Jag har under året jobbat mycket med att stå inför folk och idag klarar jag det ganska bra i mindre grupper där jag kan ämnet. I vår har jag dock tackat jag till att prata på en konferens och hjärtat slår dubbelslag bara jag tänker på det. Men det känns som en utmaning jag måste ta… vad är det värsta som kan hända liksom?
Starkt gjort av dig att fortsätta trots teknikstrul.
Kram Erika
Presentationsteknik är en teknik; man lär sig med tiden, och det finns utbildning. Bra att det blir en nästa gång. Jag tyckte det var intressant, både du och My tog upp ämnen jag behöver fokusera på.
Själv tog jag mig utanför min comfort zone nyligen, på en workshop “Våga sjunga solo”. Guskelov var det inte 550 personer som lyssnade 🙂 . Nyttigt är det…
Fantastiskt starkt gjort! Jag tycker att du och My, tillsammans med Jonas, höll de bästa presentationerna under kryssningen. Ni hittade verkligen ämnen som berörde och det fanns en genuin äkthet bakom era presentationer. Ni hittade rätt nivå i presentationerna, ni insåg att publiken redan kunde grunderna i LCHF och ni insåg att de inte behövde lära sig LCHF på biomolekylär nivå. Ni berättade er historia och det var verkligen den som publiken ville höra.
Jag tyckte du gjorde föreläsningen väldigt bra. Jag hade läst här innan att du var väldigt nervös inför detta men jag tyckte inte det märktes! Starkt jobbat tjejjen och självklart ska du föreläsa fler gånger, du har mycket att dela med dig av! Jämför dig inte med andra, det var så tydligt igår med alla föreläsare att alla har sitt sätt att prata och förmedla, men alla är bra på sitt sätt! 🙂
Jag tyckte du var jätteduktig! Och så modig! Hade gärna kommit fram till dig efteråt, men lyckades inte.
Du fick verkligen en strulig start med tekniken, men ni fixade det tillsammans!
Du har ett intressant ämne att berätta om så jag hoppas att få höra dig igen! I Säffle kanske?!
Jag har följt dig en lång tid genom din blogg och lyssnat på poddarna du varit med i. En sån vacker, duktig, behaglig människa borde väl aldrig vara oroligt för nått var min tro. Nu var du det och ändå tog tjuren vid hornen, duktiga tjej. Heja dig tusen gånger om. Kram.
Starkt jobbat, du är en tuffing! Att utmana sina rädslor är fruktansvärt jobbigt.
Själv fick jag för mig att jag skulle ta dykcert. Trots att jag tycker att det är superläskigt att vara under vattenytan. Men jag gjorde det! Och jag dök i Medelhavet. Det var så läskigt, och jag kommer troligen aldrig att dyka igen, jag kan liksom inte njuta av det. Är konstant rädd. Jag ser det dock inte som ett misslyckande. Jag gjorde det, jag utmanade mig själv, och nu vet jag att det inte är något för mig 😀
Hej Martina!
Har suttit i din ´sats´ när jag öppnade vernissagen till Salon des Refusés i Halmstad inför publik. Det var första gång för mig också och min extra utmaning var svenska språket och inte teknik strul. Det kändes som man var i en parallell värld. Att man hamnade i en sorts vakuum. Efteråt var jag ändå stolt att jag hade vågat och helt enkel gjort det. Hoppas att du kände dig stolt över din ´maiden speech´ också! Heja heja Martina!!!!