Första gången jag träffade min man så la jag märke till något mycket ovanligt. Ja för det första tyckte jag ju han va snygg och så, men det var något annat som jag inte kunde sätta fingret på. Sen slog det mig – han hade ingen social mask! Han bara var exakt som han var utan att göra sig till eller bry sig så mycket om vilket intryck han gav.
Anledningen till att jag själv inte har särskilt mycket nära vänner är för att jag inte heller har någon social mask. Det är inte för att jag inte vill – jag har försökt! Problemet är att jag inte vet hur man gör. Mina enda två lägen är därför bekväm (pratar massor) eller obekväm (tyst som en mussla) och eftersom jag kan bli lite blyg och osäker har läge nummer 2 (tyst som en mussla) fått negativa konsekvenser många gånger. Detta fattade jag inte när jag var yngre. Jag fattade inte att det var superkonstigt att vara en snygg och stajlad tjej som sammanbitet blänger på alla med värsta mördarblicken 😀 Det var absolut inte meningen, jag bara glömde bort att le och kände inte för att prata så mycket. Ledtråd: Folk tror att man är en bitch!
En person med mycket social mask kommer inte svänga på samma frekvens som mig, och därför inte connecta. Det kan göra att jag säkert verkar snål med min tid mot nya människor, för jag förstår sällan att det faktiskt är en människa där bakom. Jag tror liksom att WYSIWYG (what you see is what you get) och orkar därför inte leka arkeolog för att gräva fram en potentiell ny vän.
Det gör att mina nära vänner har väldigt lite eller ingen social mask, eller så har de så grym social mask att jag inte fattar det, vem vet! De är alla lite speciella, väldigt analytiska typer som inte gärna kallpratar utan går rakt på de intressanta ämnena istället. Roliga intressen som ibland skiljer sig från mina, men det gör inget.
Internet och bloggar är ett fantastiskt medel för att connecta med likasinnade. Det var därför jag började blogga från första början, för att hitta ett sätt att uttrycka mig som passade mig, fritt från färdiga ramar. Därför tycker jag att det är så viktigt att blogga äkta, så att man förstår vem det är som sitter där bakom skärmen och knapprar. På det här sättet eliminerar man också näthat för ingen, eller väldigt få, hatar på en genuin person som uttrycker sina åsikter med medkänsla! Det betyder inte att man inte ska vara försiktig med vad man berättar om sig själv, utan bara att vi bloggar lite mer från hjärtat, vågar bjuda på oss själva och stå upp för oss lite mer. Om nån inte skulle gilla det så är det ju deras problem! 🙂
Det är nästan som att läsa sin egen blogg. Om jag hade haft någon. Känner igen mig massor! Förutom att jag ständigt låter mig luras initialt av masker på nytt folk som jag tror jag klickar med och sen inte fattar vad som händer när masken byts/faller/whatever, vilket brukar vara ganska snart.. Det är nog jättesvårt att upprätthålla en mask utan att bli genomskådad. Nån måste väl känna att något inte stämmer? Har försökt för länge sen och släppt det, inget jag orkar med och jag blir alltid besviken. Insett att jag hellre är ensam i så fall, än att vara omgiven av folk jag ändå inte förstår mig på.
Jag betraktas ändå som en extrovert person, kanske för att jag är nyfiken på folk, ofta är optimistiskt lagd inför möten med nya människor och oftast har lätt att prata. Och det massor! Men om man kollar facit så har jag bara ett fåtal omkring mig, de som jag faktiskt vill umgås med, och tillbringar helst större delen av min tid själv.
Har läst en hel kemiutbildning och extra kurser i kemi som inte ingår i utbildningen, bara för att jag är nyfiken på mat och kroppen haha 🙂 Har dragit samma slutsatser som du om mat btw (så långt som jag har läst i alla fall), vad kroppen mår bäst av osv. Och så jag kör tungt på gymmet. Nästan som att läsa sina egna tankar 😉
Hittade din blogg typ nyss och tycker den verkar kanon! Kommer att läsa mer 🙂
Tack så mycket för din kommentar Jess, uppskattar att läsa detta! <3
Själv blir jag typ nervös av att bara träffa ett par stycken nya människor ihop med en vän, förstår verkligen inte alla som säger “Åh jag älskar att träffa nya människor!!”
Usch jag suger på att prata, tar år innan jag känner mig trygg och avslappnad. Sjukt störigt men börjar kunna acceptera det.
Samma här, jag vet inte hur man gör och de nadra tycker att man (jag) är arrogant eller sånt bara för att man inte är som andra. Tycker att småprat är så onödig, prata om viktiga grejor istället! 🙂
Sociala masker suger verkligen. Fake är vad det är. Tänk vad skönt om folk vågade vara sig själva i stället.
Tack Martina för att du är så genuin och ärlig i din blogg – uppskattas mycket! Tack!
Tack Cissi! 😀
Det där har jag funderat mycket på. Till skillnad från dig har jag inga problem med att prata med människor som har en hinna över sig (social mask), som man inte kommer igenom. Jag känner många trevliga personer och har släktingar som jag tycker om, men man kommer liksom aldrig dem riktigt in på skinnet. Då blir det mer kallprat men jag är ganska social och kan ha utbyte av såna människor ändå. Men precis som du säger, de jag också tycker allra mest om är wysiwyg: what you see is what you get. Såna personer kan man öppna sig fullständigt för och även visa svaghet om man känner sig nere. Personer man litar på till 100 %. Det är väldigt viktigt att man inser det innan man syltar in sig för djupt med fel personer så man måste vara observant innan man släpper in någon helt och hållet i sitt liv.
Håller med Lena, med några år på nacken bryr man sig inte så mycket hur man uppfattas och på något sätt blir man lite naturligare då också. Man måste våga vara sig själv helt enkelt!!
Det bästa med att få några år på nacken är att man struntar i de sociala regler som andra sätter upp. Först (när jag var yngre) försökte jag passa in och hade skittråkigt. Nu om jag då MÅSTE bevista dylik tillställning modell cocktailparty så gör jag det bästa av det hela. Kollar efter vad det finns för smaskigt att äta. Knallar runt, hälsar och glömmer omedelbart bort vad alla heter ” gör min grej, nu har jag vart här typ” så drar jag.
Kallprat kan funka i några meningar sedan …
Bra inlägg, precis så jag känner mig, även mina 2 bästa vänner kan nog känna igen sig i detta. Med just dessa två vänner är de enda jag kan prata med i flera timmar om allt och ingenting, för vi har inget kallprat, dialogerna bara flyter på som en flod ändrar riktning ibland. Dessa två vänner är de enda 2 jag kan känna mig trygg i och även bara sitta flera timmar bredvid varandra och njuta av friden, tystnade och bara vara.
På jobbet träder en fasad på, Beslutstagande, icke konflikträdd, oblyg och stabil i tankarna, tror dock mina kollegor tycker jag är super-trist. För jag pratar bara om saker som är relevanta för mig, ex. “effektiviseringar på jobbet”, “nya träningsupplägg”, “nya spår att springa/cykla i”, “dieter/kost” eller “forskningsarbeten kring miljö & energikemi eller politik”.
Det gjorde ju att jag kände mig rätt egoistisk i början, men men.
I min ungdom hade jag hundratals-vänner/bekanta, jag var osäker och ville göra alla tillfreds, det var väldigt jobbigt, men i åldern 22-25 så lärde jag känna mig själv och jag tappade kanske 90% av alla bekanta. Det var ungefär som att lyfta av sig skivstången när man tagit PB i Squats.
En befrielse!
Kram och tack för att du är så jäkla grym Martina,
Tack själv för att du är grym Björnen! 😀
Härligt att du skriver om det. Jag har en känsla att masken/fasaden är “viktigare” för tjejer än killar. Kanske känner jag så för att jag jobbar i en mansdominerade bransch och “passar” mer in där.
Word! kan relatera till detta. Har samma upplevelse för min sambo, fantastiskt avslappnad man som jag lär mig mycket av. Jag har själv haft många masker tidigare i livet, men jobbat mycket med mig själv och släppt dem. Få, underbara vänner kvar. Pallar inte heller med “kallprat” alltså det kan ju vara bra ibland att försöka spela med i det, men om jag är i en grupp så jag kan slipper, kan hålla mig tyst på sidan av så gör jag hellre det. Tack för din braiga blogg =)
.
Jag har en mycket trevlig social mask som gynnar mig i mitt jobb. Den varar i max tio minuter sedan tar allt slut. Jag ör supertrevlig, rolig och social de minuterna. Sen blir jag mig själv och har vi under de tio minuterna inte kommit in på något intressant och djupare ämne så dör allt.
Jag klickar sällan med någon, har därför väldigt, väldigt få vänner och det verkar inte gå att få några nya.
Lite ensamt tyvärr
Det blir lärt att man tar på sig en social mask när man inte vet vem man är eller nät ens självkänsla är låg. Det blir till en strategi att gå efter sociala regler och koder som är universella för då kan en ju inte göra fel åtminstone (le mycket fråga den andre om saker hem tycker är intressant var lagom skratta åt skämt). Problemet är att man lätt blir ointressant eller får ångest och känner sig identitetslös.
Jag är så glad att jag lärt känna mig själv och nått självacceptans. Kan nästan börja gråta när jag tänker på hur skönt det är att bara få vara den man är. Nackdelen är att man inte längre klarar av att möta dessa proffstrevliga :DddppppP
lätt* när*
Ja hjälp, hur blir man vän med fler introverta? 😀
Ofta är vi introverta för att vi är så smarta, mycket att tänka på, och inte har någon att tala med om det, tror jag 🙂
Ja du… önskar att jag visste!
Alltså wow! Har tänkt flera gånger att shit vad jag o martina skulle passa som vänner men nu fick jag det verkligen bekräftat att det stämmer!
Jag känner såååå igen mej! Är precis likadan. Känns som inlägget var skrivet av mej. Jag har inte heller mkt vänner eftersom jag fattar inte hur jag gör! Är också antingen tyst eller pratar som fasen.. Har några få vänner precis som du. Härligt att höra att jag inte är den enda i världen som är sån 😀
Kram!
Kram själv va roligt att höra!!! 😀
Relaterar. Fint att någon sätter ord på det!
Hej! Ja, det är fasn inte lätt numera eftersom så många HAR (så många olika) sociala masker… Shit så tröttsamt!
Hursomhelst… Jag hittade din blogg av en slump här om kvällen och jag blev så glad: Äntligen nåt att läsa som är intressant! Jag är ett riktigt bloggfreak och vägrar både instagram och facebook… men att läsa bloggar är verkligen min grej haha… Mer text än bilder skare va 🙂
Gillade förresten inlägget om beroende. Spännande! För övrigt så gillar jag också naturliga metoder och ska testa kolet till tänderna. Kollodialt silver blev jag tipsad om för några år sedan och balsammetoden har jag kört ca ett år och jag kan inte fatta att jag inte vetat om dessa fantastiska saker tidigare. Men man lär ju så länge man lever!
//Helena i Umeå
Jag har flera gånger fått kommentaren “Vad är det som är fel? Du är så tyst” kombinerat med en oroad blick när jag har varit helt i mina egna världar och tänkt på något annat. Awkward…
Jag märker nog att jag “klickar” mer med vissa människor, och ofta är dom också introverter. 😀
Sånt där blir jag bara trött på; “vad tyst du är”. Som att jag inte vet det redan? Dålig social kompetens att påpeka sådant tycker jag :). Jag glömmer ofta att le och måste se rätt avvisande ut utan att märka det, något är off med mig som jag inte vet. Trivs rätt bra ändå, men hade gärna haft fler nära vänner. Har typ ingen nu, vilket känns lite tragiskt :p
Men alltså åh jag tror jag dör lite, du är så himla grym!! Din blogg är nästan den enda jag fortfarande följer (och jag har följt många!) och det är nog till stor det på grund av just det du skriver om (och sen att du tar upp så intressanta grejer såklart!). Du känns genuin, skriver precis vad du tycker och bara pang bom rakt på sak! 😀
Haha, det blev lite av ett halleluja moment här men det här inlägget var klockrent, känner igen mig själv så mycket! Visst kan jag anstränga mig för att ha den där sociala masken men det tar sjukt mycket energi och jag behöver mycket egentid för att hämta mig igen.
Ånga på bara, du är bäst!
Nämen tack!
Haha verkligen, social mask tar energi blä på den!
“ingen, eller väldigt få, hatar på en genuin person som uttrycker sina åsikter med medkänsla”
Jodå, det finns troll överallt. Sen tror jag det beror på ämnet man pratar/skriver om också, vissa är helt enkelt mer infekterade än andra och då går det käpprätt åt skogen vad man än säger. *duckar*
True, jag vet att vissa kan få hat ändå men risken minskar *tror jag* 🙂
Intressant. Jag har ibland funderat över mig själv och varför jag har “svårt” att klicka med vissa människor. Har svårt för kallprat och vill helst prata om djupa saker mest hela tiden. Har några få goda vänner och ja, vi analyserar så fort vi möts
I know the feeling. Jag blir jättestressad av okända människor, speciellt i grupp. Känner mig som en antilop omringad av lejon. Vilket gör att jag blir knäpptyst, vill gömma mig och tror alla är hot = stirrar med mördarblick haha
“I become irritated when I am being written off as aloof or stand-offish when I’m shy and don’t know what to say.” Trent Reznor
Yes de citatet är spot on!