Jag tror att allting vi ser och upplever är en projektion av oss själva på omvärlden. När vi hittar fel hos vår partner till exempel, är det vi som skapar felen i vår hjärna. Någon annan person kanske inte ens kan se vad vi ser, men för oss blir det högst verkligt. Likväl kommer det inifrån oss och inte från personen ifråga. Likadant är det när vi helt omotiverat inte “gillar” någon annan, eller “stör oss” på någon. “Gud vad jag stör mig på henne” kan det låta i huvudet. Varför då? Vad har du skapat för illusion om den där människan?
Jag tror också att när vi inte “gillar” andra, så gillar vi inte oss själva. När vi kan se på andra med svarta glasögon har vi inte så höga tankar om oss själva, självkänslan är låg.
När vi däremot älskar oss själva, kan vi se med kärlek på omvärlden och på andra människor. Vi kan förlåta folk för att de inte är perfekta, vi förstår att de gör sitt bästa ändå. Utifrån sina förutsättningar. Jag tycker att det är hemskt tråkigt att det i Sverige inte är självklart att att sätta sig själv främst, och gilla sig själv bäst. Det anses egoistiskt, men jag tycker att det är precis tvärtom! Om fler vågade gilla sig själva tror jag att de skulle lyckas mer med sina drömmar och mål, vara snällare mot andra människor, snacka mindre skit och våga spendera tid på det som verkligen betyder något.
När min självkänsla var avgrundslåg var jag verkligen ingen ödmjuk person, men när jag började jobba med den kom så mycket annat till mig samtidigt. Först när jag vågade känna kärlek till mig själv kunde jag se på andra människor på ett mer öppet och accepterande sätt. Till och med människor som gjort dåliga saker kunde jag förlåta och förstå att de trots allt inte visste bättre just då. När min hjärna säger “Usch, kolla henne” eller “Guud va jag stööör mig!!” då ringer varningsklockorna högt!!! Ojoj, har jag slarvat med självkänsladagboken? Mår jag inte riktigt bra idag? Och jag vänder det till mig själv istället för att se om det är sant. Om jag tänker “Hon är så jobbig” vänder jag det till “JAG är så jobbig”, om jag tänker “han fattar ju ingenting” tänker jag “JAG fattar ju ingenting” och så försöker jag hitta argument för att de är minst lika sant som föregående tanke. Det är väldigt effektivt att inte ta sitt hjärnbabbel på allvar alla dagar 🙂
Är det här något du tror på/står bakom även i dag? Att man inte kan störa sig på någon, utan att det är en själv det är fel på? Har inte värderingar något med saken att göra?
Likaså om “attraktionslagen” och “universum”; ang senare inlägg om “fuck cancer”, att man attraherar cancer om man är rädd för det..? “The Secret” är nog en av de sämsta böcker jag läst, lite väl uppe i det blå.
Annars håller jag med om att det är konstiga armband, stör mig dock mer på ordvalet “fuck” och är det inte något alla ogillar och inte vill ha, liksom..?
Mvh
Hade nog inte vågat skriva ett så djupt spirituellt inlägg idag, men jag är fortfarande inne på “all is one” och sånt. Tror aldrig jag har rekommenderat the secret dock 🙂
Hej!
Gillar din bok jättemycket! Blev superinspirerad och kombinerar nu fettfasta och periodisk fasta. Ketosbollarna var jättegoda :)) om du har fler liknande recept så skriv gärna om dem. Du skriver att man ska fettfasta en vecka men kan man göra detta återkommande? Kan man blanda in fettfastedagar nån gång i veckan. Får liksom en god känsla i kroppen av detta! Hoppas det kommer fler böcker från dig framöver!
Hej! Så sant det du skriver, och vilket bra tänk att vända på det i huvudet när andra är ‘knäppa’, jag gillar det skarpt.
Jag är absolut på en ända in i kaklet december, ska bara fundera ut ett mål och ett sätt att ta mig dit. Kvällens mål med andra ord, Roligt!!
Tack för påminnelsen!Jag ska försöka se mitt aktuella missnöje utifrån ett jag-perspektiv. Vad är det jag gör som skapar situationen.
Mycket intressant! Jag tror du har helt rätt i det du skriver! De dagar som jag är missnöjd med mej själv på något sätt (t ex att jag har slarvat med maten och vikten har ökat) har jag mycket sämre tålamod med barnen och på jobbet och tycker det flesta jag träffar är amatörer och inte fattar någonting.
Hej Martina:-)
Måste börja säga att din bok är GRYM!!!
Just nu slår den följe med mig vart jag än ska. Ner för trappan, upp för trappan, till jobbet, till skolan. Min man har kikat lite i den med. Inte dåligt för att vara uppvuxen på kolhydratladdning och en gammal fotbollspelare 🙂 Sakta men säkert omvända även han till det naturliga, han ska prova fasta nu, 16:8. Tycker även att du är så klockren!! I allt du skriver. Jag längtar verkligen till nästa inlägg!!! En sak till, har du läst något av Kay Pollack? Tror boken heter: Att växa i möten med andra människor. Nåt för dig, tror jag. Ha en bra dag Martina:-) Lite flummig kommentar men allt är bara positivt menat.