Veckans begränsande tanke handlar om tanken på att vara för investerad i det man redan gör eller har gjort som en anledning till att inte följa sina drömmar.
Det är en rädsla för att överge sin inslagna bana, sin nuvarande karriär eller sin påbörjade utbildning. Jag kände så när jag gick på Chalmers att jag absolut inte kunde hoppa av och plugga något annat, för då skulle åren på Chalmers vara till ingen nytta. Jag var helt enkelt för investerad i mitt utbildningsval för att kunna avbryta, och det är väldigt vanligt att känna så. Många känner även så med staden de har valt att bo i, och med sitt hem, vilket gör det svårt att flytta.
Den här tron handlar mycket om att ens ego klamrar sig fast vid saker. Det kan vara svårt att inse att man gjort ett felaktigt val och behöver ändra riktning, men om du känner igen dig i det här vill jag påminna dig om att ingen kommer att tacka dig för att du är “duktig” och envisas med ett jobb du inte trivs med. Det kan kännas spretigt med förändring ibland men den gemensamma nämnaren för allt du gör är du, och du är föränderlig och utvecklas hela tiden så det är bara mänskligt!
Gör dig själv en tjänst och bli aldrig för investerad i val som inte gynnar dig längre. De kanske var en förträfflig idé tidigare men funkar det inte längre är det bäst att unna sig själv en förändring, även om den är läskig!
Min comfortzone och box är begränsad.
Kan se samma hos mina föräldrar.
Även om allt är väldigt bra, så skulle man vilja göra några banbrytande förändringar. Våga nya grejer.
Men det är läskigt, för tänk om man förlorar allt och hamnar i sämre sits än tidigare? När det gäller stora saker.
Har aspberger och var typexempel på aspie som barn. Rutiner, samma kläder, inga vänner, mobbad och allt negativt. Kunde inte ens gå utanför tomtgränsen. Åka kommunalt var totalt omöjligt.
Men åkte totalt 8 timmar tåg nyligen, gick i en främmande stad och löste allt själv. Så oväntat av mig. Men då får jag storhetsvansinne och vill uppleva mer. Men har inte en endaste vän och det är så svårt att göra saker ensam.
Vill ha kul. Vill vara spontan. Skratta och sånt som jag aldrig gjort förr. Men det är så främmande.
Du har inte funderat på att skaffa en bra terapeut?
2012 fick jag en liten kris. Hade då betalat tillbaka allt jag tagit i studielån och började då starkt ifrågasätta mitt yrkesval och vad jag egentligen ville göra. Problemet var då att jag inte visste vad, det enda jag förstod var att jag var inne på fel bana och det krävdes en sjukskrivning 4 år senare för att jag skulle börja finna mig själv.
Att jag länge var inne på en yrkesbana som inte passade mig har varit väldigt lärorikt och jag ångrar ingenting, men är idag väldigt glad att jag till slut tog modet att lämna och följa mina drömmar.
Åh ja det är alltid värt! <3