Jag är alltid i en process att försöka optimera mitt liv, för att jag har ett stort behov av ordning och alltid kämpar emot mitt självgenererade kaos. Många tror att jag är naturligt strukturerad men det är helt tvärtom. Min struktur och mina rutiner är min frivilliga tvångströja som jag tar på mig varje morgon, och dagar jag glömmer tvångströjan blir totalt dysfunktionella.
Jag upplever absolut inte att något i mitt liv är perfekt och när något inte fungerar är det nästan alltid struktur som saknas. Att jag har varit slarvig, lat eller haffsig. Det är som när jag ska skulle laga Fannys supergoda persiljesås, inte orkade kolla upp receptet och bara antog att det skulle vara grönkål istället för persilja. Så gör jag ofta, men jag går också tillbaka och ittererar hela tiden och den processen är ganska snabb så när andra människor har testat något 1, 2 gånger har jag testat 100 gånger och hunnit optimera mellan gångerna.
Här är några självförbättrande saker jag funderar över just nu;
Min zen wardrobe
- Hur jag började med Zen wardrobe
- Hur jag gick från Zen wardrobe till Capsule wardrobe
- Hur jag snöade in på Carol Tuttle och vad det innebär
Jag har spenderat flera år på det här men nu är min garderob äntligen enhetlig och minimalistisk. Allting matchar och jag klarar mig med väldigt få plagg som jag kombinerar på olika sätt. Det har tagit tid för mig att förstå alla system och få dem att fungera, men nu vet jag i princip alltid vad som matchar, om det passar mig och vad jag kommer att ge för intryck på omgivningen. Jag funderar fortfarande mycket på kläder, stil och garderob men det har blivit avslappnande och jag har inte panik över vad jag ska ha på mig längre.
Min meditation
Jag började meditera 2013 men har fortfarande svårt att komma ned i ett djupt meditativt tillstånd. De flesta av mina meditationer är väldigt shallow, och jag har haft svårt att acceptera det för ibland kan meditation vara helt fantastiskt, men ofta är det inte det. För mig som vill ha resultat av allting börjar jag lätt tvivla på om det är värt min tid för träning eller att skriva kan vara mer meditativt för mig, men ändå känner jag att jag borde meditera mer. Borde jag det?
Borde jag åka på ett 10-dagars vipassana läger igen?
Drömoptimering och drömdagbok
Det här är inget jag skrivit så mycket om tidigare men jag har ett stort intresse av drömmar sedan jag började uppleva “profetiska” drömmar av en helt annan karaktär än de vanliga. När jag är i djup ketos, undviker kaffe och är inne i en period av att kunna meditera lite djupare kan jag få imponerande tydliga och givande drömmar som jag vill ha mer av. Jag har läst lite böcker om lucid dreaming, jag har upplevt det vid några tillfällen men vill lära mig mer. Dock har jag svårt att göra vad som krävs som att hålla mig undan kaffe, skriva drömdagbok och försätta mitt sinne i ett tillstånd som är tillräckligt “zen”.
Det här området känns därför helt stagnerat, vilket stör mig. Jag tror inte att tillskott som dream leaf hjälper om man inte får de andra bitarna rätt.
Min alkoholkonsumtion
1 Januari i år bestämde jag mig för att sluta med alkohol och det har hållt sig ganska bra med undantag för 3 tillfällen som jag anser är okej. Det är maj och 3 tillfällen på 5 månader är försumbart, särskilt som 2 av tillfällena bara var 1 glas bubbel. Tillfällen då jag tidigare drack ett glas vin har upphört, såsom fredagskvällen. Vi köper inte hem alkohol, och jag beställer det inte ute bara för att andra gör.
Jag tillhör inte dem som tror att ett glas rödvin är nyttigt, så det känns skönt att ha brutit vanan. Vissa ser ju vin lite som hälsokost, men det är lika mycket hälsokost som kaffe och mörk choklad. Det vill säga, inte alls. Det är bara normaliserat i vårt samhälle.
Min träning
Sedan jag började träna med coach har min träning blivit mycket bättre, men eftersom jag tränar själv vet jag inte om jag förbättrar mig tillräckligt snabbt, om jag “ligger efter”, om jag är helt kass eller vad som är normalt för den nivån jag är på. Jag förstår ju att det är individuellt och att min nivå är okej var den än är, men det är något jag tänker mycket på. Hur jag kan sluta vara kass när jag tränar. Varför har jag så dålig balans? Varför är jag så svag? Finns det några genvägar? Borde jag testa en workshop som är några veckor lång där jag kan drillas i mina svagheter? Är jag långsammare än alla andra och varför är jag det?
Mitt kaffeberoende
- Den stora kaffelögnen del 1
- Den stora kaffelögnen del 2
- Kaffet och vetenskapen
- Varför jag slutar med kaffe…igen..
Jag tror att jag har bränt allt mitt förtroendekapital när jag säger att jag ska eller vill sluta med kaffe, för det är inget jag lyckas med särskilt bra. Det smyger sig alltid in någon kopp efter ett tag utan och sedan är jag hooked igen. Jag upplever att jag blir olycklig utan mitt kaffe, trots att jag slutat flera gånger och förstår att min kropp mår bättre utan koffein. Det kan gå veckor eller månader, sen kommer det koffeinfria kaffet som en snuttefilt och sen kommer en liten kopp riktigt kaffe och sen boom!
Carnivore diet maxade mitt kaffeintag totalt som ett sätt att kompensera för oväntade blodsockersvängningar, men på clean keto handlar det om en kopp om dagen. Förmiddagskoppen. Gör den så stor skillnad? Jag tror det, vad tror du?
Det liksom stör mig att jag inte kan fixa den här lilla detaljen.
Mitt skärm- och scrollberoende
Jag tror att jag blir otroligt stressad av instagram. Bloggar har jag nästan slutat med förutom några få, facebook är inte beroendeskapande för mig alls men instagram är. Där kan jag verkligen fastna länge och bli helt insugen, och i allt chattande. Jag är en chat-person och jag måste svara när någon skriver till mig när det än är. Jag får panik av att ha obesvarade meddelanden, vilket gör att mobilen åker fram hela tiden för att kolla om någon har skrivit.
Jag vet inte hur jag ska hantera det riktigt… införa begränsad skärmtid? Bara läsa och svara meddelanden i ett 2-timmarsfönster varje dag? Tänk om jag missar något viktigt då? Hur ska jag kunna uppdatera instagram eller svara på kommentarer om jag inte får ha framme mobilen?
Tänkte att du kanske vill experimentera med lite olika meditationer.
Inom kundaliniyogan har jag börjat upptäcka att det finns massor och jag tycker att vissa mantra meditationer är riktigt mysiga och ger olika fokus.
T.ex. Kirtan kriya, inspelning att följa finns på youtube och spotify.
https://www.3ho.org/3ho-lifestyle/health-and-healing/kirtan-kriya-sa-ta-na-ma-meditation
https://www.youtube.com/watch?v=9a6XEAUKWeE
https://www.psychologytoday.com/us/blog/prime-your-gray-cells/201606/yoga-and-kirtan-kriya-meditation-bolster-brain-functioning
Finns mer att söka fram på effekterna av denna mediation.
Det finns en “masterbok” https://www.amazon.com/21-Stages-Meditation-Kundalini-Taught/dp/1934532770 som jag bara känner till men inte läst och de brukar hålla retreats som utgår helt från denna bok. Det är en djupdykning som jag förstått det.
Det finns också https://www.amazon.com/Meditation-As-Medicine-Activate-Natural-ebook/dp/B004G8QNHG/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1527073205&sr=1-1&keywords=meditation+medicine som innehåller flera olika meditationer och flera av dem har det forskats på hur varje specifik meditation har en specifik effekt.
Hoppas att du hittar något roligt att testa och ett tips är att välja en meditation och köra den ca 40 dagar i rad för att se effekterna. Jag älskar att köra Kirtan kriya i sängen innan jag ska sova för att städa hjärnan efter dagen och lugna ner mig.
Tack! Jättesnällt att ge all info 🙂
Så som du kämpar med kaffe är det många som kämpar med skräpmat vid övergång till lchf:ish. Tänkte skriva mer, men om vi ses på en LCHF-kryssning eller liknande i framtiden så kan jag fråga de sakerna då helt enkelt. 🙂
Keep up the good work!
Just ja om du bara unnar dig en kopp kaffe så rekommenderar jag dig Death Wish Coffe, eller Valhalla Java. Sjukt goda, brukar ha just nån av dem som helg-kaffe då jag endast dricker en kopp. Och det kaffet är rätt dyrt så… Men värt det! 😛
Låter som ett väldigt farligt kaffe 🙂
Du får fråga här också 🙂
Jag har lösningen på 2 av dina problem.
1.Kaffe. Sluta obsessa över det och nöjj dig med en kopp om dagen och njut av den till fullo. Livet är för kort för att inte njutas.
2. Separera ditt företag från ditt privata på Instagram och Facebook. Dvs ha 2 sidor en privat där du inte accar förfrågningar och en offentlig som du jobbar med och svara på frågor etc.
Alternativt att du åsidosätter 1 timma varje dag för frågestund annars rör du inte den funktionen. Mvh J
Kom precis på en annan grym grej. Kör en frågestund via instagram live eller Youtube live en gång i veckan där dina följare för skicka in frågor live. 🙂
Grymt Johannes, TACK du äger!
Älskar när du skriver om sånthär! 🙂
Vad tänker du kring meningen med livet, döden osv? Vore intressant om du vill dela <3
Har material till en hel bokserie om det där haha 🙂
Va härligt det var att läsa mer om Martina!
Vad gäller kaffet känner jag lika dant. Det finns inget te eller något koffeinfritt kaffe som kan ersätta äkta vara. Jag mår sällan bra av kaffet men ändå fortsätter jag att dricka det!
Jag kan få huvudvärk och begär om jag inte dricker det någon dag. Dricker jag så blir jag tröttare och nervösa rörelser och reaktioner i kroppen. Om jag dricker mer än 2 koppar kan jag få ångest, illamående, svettningar (svettningar att kan uppstå redan vid första koppen). Det är ju inget bra, alls! Men jag älskar kaffe och fasen asså… Jag vill ju ha den goa älskade varma koppen på, iaf, förmiddagen!
Du är inte löjlig. Kaffet är lurigt!
Sneaky addiction!
Tycker det är toppen att du är så ärlig med ditt kaffeberoende visar på hur lömskt det är.
Mjo men känner mig löjlig 🙁
Ang. kaffe; när jag åt veganskt lärde jag mig om ayurvedans klassifiering av mat inom kategorierna tamasic, rajasic och sattvic (engelska). Jag ville äta mest sattviskt eftersom det är vad munkar äter och vad som rekommenderades för folk på en sprituellt sökande väg. Av olika anledningar testade jag keto efter några år. Insåg då att jag till stor del åt tamasisk mat igen och att det antagligen var anledning att jag kände mig mer jordad igen. Samtidigt fick jag gör mig att testa kaffe igen (smörkaffe) och sedan har jag varit av och på. Upplever att koffeinet, vilket är rajasiskt, är en kompensation för att mitt sinne är tyngre på en tamasisk diet.
Tack vad intressant, jag vill läsa på om det här!
Skriver alltid fel kommentar i fel inlägg.
MEN…. Jag behövde komma hit på bloggen idag. Har läst igenom Food Pharmacy boken (eller fruktsockerboken som jag nu vill kalla den för) nu och jag behövde fly till verkligheten och de riktiga råden. Tack för bloggen Martina, en ren flyktställe för mig när jag behöver komma bort från hokuspokus 🙂
Det gör ingenting 🙂 Tack Anders haha, du är rolig även om jag säkert har lite hokuspokus jag också :))
Spännande med lucid dreaming! när jag läste nu ditt inlägg och tittade pa wiki-länken då kom jag ihåg att jag som barn/teenager praktiserad Wake Induced Lucid Dreaming ganska ofta. Vet dock inte varför jag gjorde det, det var mest spännande att se vilka bilder kommer när ögonen är sluten…da blev jag typ insugen av snurrande mönster in i ett slags djup. Svårt att beskriva. Hjälpte iallafall att somna in. Kankse dags att praktisera igen detta 🙂
Coolt! Ja ta upp det igen det är ju jättehäftigt!
Spännande, imponerande och inspirerande! Har en liknande berättelse, och när jag en gång berättade den fick jag kommentaren: “oj, det verkar som du optat allt, till och med misslyckande” (Kaizen).
Utmaningen jag fick var att ibland kunna acceptera att duga som jag är. Sinande tanke. För mig var det befriande. 😀
Tankar?
Self acceptance… det man alltid kämpar med på olika plan, särskilt i min träning är det alltid närvarande.
Intressant läsning! Jag undrar lite om dina tankar om träning, att jämföra sig med andra är väl ingen idé hursomhelst, alla kör vi vårt egna race, vi är ju inte stöpta i samma form. Är du kanske lite av en tävlingsmänniska? No offence alltså, lite feedback bara 🙂 Det med skärmberoende är mitt värsta beroende, speciellt att hålla till på “snuttefilts”-stödgrupper på facebook som odlar en slags offermentalitet hos mig som jag egentligen inte alls tycker om. Det är bara så skönt med igenkänning ibland, att en inte är ensam i världen om att va en kuf. Gemenskapen. Fast jag kanske inte behöver odla upp den där kufiskheten ännu mera.. Det var det där med ens influenser, jag vet. Och att det jag tänker mycket på blir stort i min värld. Jag mådde mycket bättre förra året, när jag höll rätt rent runt mig på influenslistan, och laddade mycket med positiva influenser. Och allmänt mådde mycket bra i mig själv, hade ett djup som jag inte hittar just nu, har jättesvårt att meditera t.ex..Har endel att jobba på.
Tävlingsmänniska all they way! Jag tävlar med alla oavsett om de vet om det eller inte, och alla mina kompisar är också tävlingsmänniskor så det blir hård competition när vi ska göra något haha 🙂
Svårt det där att hitta rätt influencers och inte sugas ned i kassa grejer :/
Din blogg tar upp saker som att förebygga hälsa och verkar delvis utgå från ett sökande efter sätt att må bra. Ibland upplever jag ibland att språket i det här inlägget blir något av en kontraindikation på detta
Du nämner att du sätter på dig själv en “tvångströja”. Du säger att du riskerar att bli “dysfunktionell”.
Att du tar fel på grönkål och persilja skulle kunna kallas att vara mänsklig, och att råka förväxla två gröna växter. Att då i stället ta perspektivet att du varit “lat, slarvig och hafsig” bygger upp en diskurs om din person som jag upplever som ganska hård och kritisk.
Jag förstår om du är resultatinriktad och vill excellera i det du gör. Men att kalla sin meditation för shallow och spendera tiden medan du tränar på att tänka på att du “är kass” låter för mig som ett perspektiv som för eller senare kommer att resultera i en destruktiv självbild. Eller vad tror du? Behöver du en sådan blåslampa för att fortsätta?
Många jublar och firar över att de överhuvudtaget lyckas ta sig för att träna och meditera någonting överhuvudtaget. Intentionen och genomförandet kan väl också ha ett värde? Utöver prestationsnivån allstå.
Du skriver om självförbättrande saker och tar upp både fysiska och “andliga” mål. Att du inte inkluderar ett sökande efter acceptans inför din egen person och ökad självkärlek i denna lista av frivilliga tvångströjor fick mig att reagera. Särskilt eftersom du nämner tillståndet “zen” ofta. Jag tänker att ens inre ordval påverkar hur man mår och hur man ser på världen. Och vilken typ av motivation som man sedan drivs av.
/Johan
Dina tankar får mig genast att tänka på mitt förra inlägg om att uttrycka sig i text, och hur svårt det är att ge läsaren den bilden man har för avsikt att ge.
Mina inledande rader om tvångströja ska läsas med humor, som ett skämt. De som känner mig väl vet att jag alltid uttrycker mig väldigt kraftfullt, jag svär också som en borstbindare men de undviker jag i text och försöker även sluta med i tal. Historien om persiljesåsen är en kul historia mellan mig och Fanny som vi brukar skratta åt, och är en illustration av hur tankarna ibland går väldigt snabbt i mitt huvud och jag är så fokuserad på resultat och att få saker gjort att jag glömmer HUR det ska göras och att få det BRA.
Det är onekligen ett resultat av att vara haffsig, men tack vare att jag är haffsig och slarvig så är jag också väldigt snabb. Det är inte bara dåligt 🙂 Mina kompisar kallar mig kärleksfullt för “Martina Marodör” för att jag stormar fram och gör kaos med grejer.
Self Love och självacceptans är hörnstenar i min existens och något jag jobbar väldigt mycket med, och jag är inte alls så stenhård som jag låter. Förstår om det kan låta så när man läser texten utan att ha träffat mig som person. Vissa säger att det finns en viss skillnad mellan hur jag skriver och hur jag är, många som träffar mig för första gången blir förvånade över hur mjuk och snäll jag är för att de förväntar sig en bulldozer haha!
Sen att sikta högt och ha höga krav är något som motiverar mig, men jag har både bra och dåliga motivationsfaktorer som alla andra 🙂 Det här inlägget är ett försök till att öppna upp till en mer personlig och ärlig dialog, eftersom jag inte har några önskningar om att människor ska se upp till mig eller betrakta mig som en “guru”. Det får mig ärligt talat ganska obekväm. Dessutom tycker jag att det är så fint, och inspireras mycket av förebilder som visar sina flaws och är 100% autentiska.
Tack för din kommentar Johan!
Jag håller med Johan här. Jag tror även om man kallar det humor och casual talk så påverkar de ord man väljer både sig själv och andra. Man kan ha temerament och ändå öva på att vara mindfull i allt man gör . Tillslut även mitt i ett blixtrande chatt inlägg! ?
Ännu ett superbra inlägg!Ärlighet varar längst och hos dej är allting alltid äkta!!Du måste klappa dej själv på axeln ofta!Känner igen mej i mkt!Har satt 80/20regeln som mål i etapp1! Nu försöker jag mej på 90/10⛑Lär mej nya sömnvanor teven av 21 läsa ur pappersboken isäng 22 Sova 7-8 tim! Nya vanor efter decennier av nattuggleri! Men en utmaning!Kaffet är dåligt för oss alkohol likaså!!Jag behåller mitt ljuvliga rödvin mörka choklad och nötter!Hoppas och tror att de klarar sig inom 10 procenten?Zen och kläder är så spännande!’Allt överskuggande är ju vad vi vill använda våra demokratiska 24 timmar till!Kvalite före kvantitet hjälper ju vår planet oxå!Tack Martina?
Tack själv!
Några reflektioner på det du skriver.
Ja! Du kan nå mycket längre med din meditation. Vipassana-läger är såklart bra men ännu mer nytta gör daglig, längre meditation med tydliga mål. Följ en karta, Tänk på att du inte behöver uppfinna hjulet igen här. Tusentals år, massor av människor genomgår liknande utvecklingssteg. På så vis vet du var du är och vad du kan nå med din meditation, om du vill ha en djupare förändring.
Det är ett totalt motmedel mot panik, kaos, stress och känslan av att någonting hela tiden behöver fixas för att det ska vara perfekt.
Är kaffe ett problem som du upplever fysiskt eller är det ett mentalt/livsstils- problem?
Vad finns det för karta jag kan följa? Hur vet jag vart jag kan nå med min meditation? Har du någon bok att rekommendera? Jag känner mig helt lost här!
Kaffet är ett problem för att jag vill verkligen leva utan beroenden och tycker det är tramsigt att det ska vara så svårt, när det borde vara lätt.
https://www.adlibris.com/se/bok/the-mind-illuminated-a-complete-meditation-guide-integrating-buddhist-wisdom-and-brain-science-9780990847700
Denna bok är en karta och en mkt metodisk handledning för att snabbt och utan ”dark nights” komma till djupare stadier där du få stor förändring i din världsbild och ditt mentala mående mm. Den grundar sig i modern vetenskap och i tradition och budistisk meditation.
Läs den från pärm till pärm medan du i din egen takt praktiserar de olika stages som beskrivs. Se det inte som en tävling och strunta i att mäta med någon teknik. Lyssna istället och studera det som sker.
Det finns bra meditationslärare som har Sangha inom TMI i form av typ Q&A i videoforum där du varje vecka kan få support och ställa frågor om var just du befinner dig på vägen just då.
Tror det passar dig perfekt! ?
Apropå kaffe. Konstigt detta ändå. Jag dricker kaffe men tänker inte på det som ett problem och ett beroende.jag gläds av min kaffekopp och om det kommer en dag när kaffet orsakar mig verkliga reella problem så tar jag itu med det då. Det finns massor i livet man kan se som problem ur en tankemässig ståndpunkt. Om du känner efter, är kaffet ett beroende eller är det det du läst dig till som får dig att
Tack, köper boken nu!
Jag känner mig som en slav under kaffet och det är därför jag vill sluta för att vara i full fräs ketos utan några hinder 🙂
Lycka till! Vill gärna höra mer om hur det utvecklar sig! <3
Känner igen mig i mycket.
Vad gäller skärmtiden så har jag gått så långt att jag installerat ColdTurkey (getcoldturkey.com) på datorn för att schemalägga när min dator ska låsa sidor som Facebook, nyheter, nöje, osv från mig – allt som är lite “för roligt” blockeras så att jag ska kunna fokusera på mina studier. Har väl gått sådär, i början gick all tid åt till att lista ut hur jag kunde låsa upp det, sen började jag städa istället. Inser att jag har ett djupare problem. Men det hjälper iallafall lite. Har gjort ungefär samma sak med mobil och padda. Det hjälper mig iallafall komma iväg i tid på morgonen och i säng på kvällen.
Koffein har länge också varit ett problem för mig. Dock dricker jag inte kaffe utan det har varit Cola Zero jag bälgat i mig. Nu har jag varit utan Zero i nästan 10 månader. Drack visserligen energidryck istället under min praktiktid men nu när praktiken är över har jag lyckats sluta helt (och då gjorde jag samtidigt slut med allt sötningsmedel).
Jag behövde sluta se på det som “allt eller inget” och försöka se allting som små bitar istället. Allt som jag gör bra är bra, det som fungerar mindre bra vet jag att jag kommer lösa, för jag vet iallafall om att de är problem för mig och de finns på problemkartan och to-do-list.
Jag laddar ned ColdTurkey nu, tack för tips! 😀
Jag med! Tack Julia 🙂
Hej Martina
Jag läser dina i lägg då och då. Tycker de är för det nästa intressanta och berättar och gods och nyttiga saker för vår hälsa och välmående.
Senast när jag läste ” mina tankar om självförbättring” blev jag lite chockad. Du är mycket ärlig, ja, du skriver om det som stör dig på vägen att uppnå ett bättre vana eller bättre tillstånd av din kropps mående, även ditt psyke.
Men Martina- varför strävar du hela tiden att vara en ideal? Ideal i allting- mat du äter, dricka du dricker, din träning, dina sömnupplevelser, ditt allt. Detta strövande efter att vara på toppen med allting leder till en stress som du kan ha svårt med tiden att hantera . För att inte tala att du på något sätt vill komma in i rammen som passar just den bilden du tycker är den optimala, inte en millimeter utanför, för då börjar du tvivla och fundera vad det är som är fel, är du tillräcklig duktig, tillräcklig disciplinerad och så vidare.
Jag tycker att ditt strövande efter det optimala i allting gör dig bara mer osäker och orolig.
Vad tror du om att inte bry dig så mycket om allting du nämner i ” dina tankar om förbättring”, precis som du slutade att prestera med kläder, där du släppte lite taget, och du själv skriver – du mår bättre av det.
Människor som vill prestera hela tiden, förbättra sitt liv hela tiden, på alla nivåer, och ändå inte känna sig säkra och tillfredsställda har nog missat något på vägen.
Tvångdisciplin- är det något som du verkligen mår toppen av? Hela tiden?
Livet är inte evigt— skönt att man kan släppa taget ibland, skratta med vänner, älska sin familj och inte BARA känna krav på förbättring hela tiden.
Önskar dig ett liv med mindre krav på prestationer, men med mer sköna upplevelser utan tvång och förbättringar.
Kram Marta
Hej Marta,
Jag tror att du läser mitt inlägg utan glimten i ögat och utan humor. Vi har uppenbarligen helt olika personlighetstyper också, och jag är idealist som drivs av mina höga ideal. Utan dem blir livet tråkigt och meningslöst. För mig är det spännande att sträva efter att optimera mitt liv, det får mig att gå upp på morgonen. Kommentarer som “slappna av, ta det lugnt” får mig att växla upp och köra på hårdare.
Jag har väldigt lite stress i mitt liv, mår väldigt bra och är nöjd med det mesta. Att optimera är “icing on the cake”, grädden på moset. Min lycka och tillfredsställelse skulle jag gradera till 90% 🙂
Hej Marta
Jag vill också svara här eftersom jag känner igen mig i ditt resonemang. För mig som perfektionist och högpresterande var det stressande att leva upp till yttre, upplevda krav på mig själv och jag var nära väggen ett par gånger. Efter år av terapi och efter att ha blivit mer erfaren och befunnit mig i olika arbetssammanhang och livssammanhang har jag blivit tryggare i mig själv och kan säga nej till de upplevda krav jag känner från andra. Detta har fått mig att bättre upptäcka mina inre drifter och vad jag egentligen vill. Jag är också någon som vill optimera hela tiden och vara bättre, men istället för att fokusera vad jag tror förväntas av mig kan jag nu använda detta driv till att förbättra det som kommer inifrån. Och precis som Martina vill jag få ut så mycket som möjligt av livet i form av skärpa, fysiskt och psykiskt välbefinnande, idrott och jobb och så vidare. Ibland blir det lite stressigt, men jag upplever en stor skillnad mellan hur det var förr och hur det var nu.,
Det finns sjukdom som är ärftlig som heter congental adrenal hyperplasi som påverkar kortisol i binjurebarken . Mycket av det du nämnde här känner jag igen då man inte ligger optimalt i sin kortison nivå.Idag vet jag genom erfarenheter..men önskar verkligen att jag haft möjlighet att läsa din blogg tidigare ( typ 30 år sedan..) hade förstått mer då.Vill bara bekräfta dina ord ?. Sen vill jag höra vad hur du gör för att du upplever dig som långsam..det känner jag också , så alla tips är välkomna.
Tack!
Ja du… accepterar att det går långsamt och blir okej med det?
Jag har en app på min iPhone som heter moments, sjukt bra app! Testa!
En fråga, som du inte behöver svara på förrän du verkligen har tid, vad betyder N=1 ?
Moments finns inte till android tyvärr, på datorn använder jag en annan app som heter Rescue Time.
Tänk vad olika vi människor är. Struktur fallet naturligt för mig och jag mår fysiskt och psykiskt dåligt när struktur saknas. Behöver inte tänka på att strukturera saker utan det är lika naturligt som att äta för mig. Däremot är jag extremt dålig på att härda ut mot långsiktiga mål. Snabb tillfredställelse är min grej. Ger det jag gör inte resultat direkt så skitet jag helt enkelt i det.
När det kommer till meddelande är jag likadan men det har hjälpt mig att de jag oftast pratar med vet att om de vill mig något viktigt ska de ringa helt enkelt. Så kan man lägga mobilen i ett annat rum men ändå höra om det ringer.
Jag läser bloggar 1-2 gånger om dagen om insta 2-3 gånger. Facebook 1-2 gånger om dagen. Lägger kanske totalt 1,5-2 timmar om dagen på sådant och det är ganska mycket det med tycket jag egentligen.
Angående träningen ska jag ta tag i styrketräningen på gym igen nu nästa månad när jag byter jobb och inte kommer pendla 10 timmar i veckan utan kommer ha 5 min till jobbet. Har försökt träna hemma men annat än springa och yoga blir det sällan. Skulle vilja testa en coach men att hitta rätt i denna djungel av coacher känns som ett lotteri. Vill ju inte slösa pengar på fel. Vill ju vara stark, smidig och snabb. Är gammal brottare men har brutit axeln när jag var 14 och det läkte ihop med en felställning så har problem med den.
Koffein är inte ett problem för mig. Avskyr kaffe och dricker bara rooiboste och örtteer. Blir svart te om jag blir bjuden borta men ser det som försumbart då vi pratar ca 4-5 koppar om året. Hemma hos svärmor och hos mina föräldrar har jag köpt eget te och ställt dit. Hos närmaste vännerna finns det alltid ”mina” teer så det är de få tillfällen när man är hos folk man inte känner väl som det blir svart te.
Ska beställa giftfri nu när lönen kommer. Har börjar göra egen deo efter Fannys recept och ska börja göra eget sköljmedel av ättika och eterisk olja. Ni båda är så inspirerande!
Tack Carro!
Åhh va härligt att vara en naturligt strukturerad människa, delayed gratification kan man lära sig 🙂
Älskar ditt inlägg, sååå mänskligt och jag känner igen mig i så mycket. För mig är fokus nu på att vara nöjd med de 9 saker jag fått uträttat på en “att göra lista” av 10, men det är svårt, borde kanske varit 9 punkter i första läget:)
Det här tycker jag är väldigt intressant. Tänkt mycket på sånt här. Man kan ju alltid bli bättre, men är det intr en konst i sig att nöja sig? Ta ett område man förbättrat sig i till en nivå som man är bekväm med och dit man ville komma, sen acceptera det. När man tänker på allt man “borde” göra bättre hela tiden kan man ju bli sjukt stressad och få hjärtsnörp bara därför ?.
Och träningen, jag håller med och tänker likadant ibland fast jag gör det mindre. Men du ligger aldrig efter. På vissa saker kommer man va snabbare än genomsnittet, på andra inte. Vissa skadar sig på vägen och så tar nånting flera flera år att uppnå. Det är ingen tävling och sköldpaddan vinner i slutet 🙂 Du är inte svag eller dålig! Tänk affirmationer!
Tack S, wisdow as allways!
När det gäller självförbättring så undrar jag om du har läst Bibeln ?
Jag har läst hela bibeln både en och två gånger 🙂
Grymt att du delar med dig så naket på din blogg.
Vi är nog många som känner igen oss. Lever i ett samhälle där vi ”förväntas vara uppkopplade” men egentligen bestämmer vi ju själva över allt detta. Ändå förstår jag precis , man vill inte ligga efter och måste liksom svara direkt..
2-timmars fönster är väl jättebra. Det man hinner, hinner man. Det andra får vara. Du har väl inte lovst att svara på alla kommentarer??
Om inte jag tar tid med Gud (helst på morgonen) är jag ”lost” och alla känslor tar över. En stund där jag får komma tillbaka till min Skapare, mitt ursprung och meningen gör att dagen blir helt annorlunda. Men det kan räcka med 10 min ibland. ❤️
Tack ❤
Kan känna igen mig lite i din beskrivning. Förr när jag mådde mycket sämre i min hälsa så var struktur otroligt viktigt för att jag kände ett kaos inom mig som behövde kontroll. Idag när jag har styr på mina hälsoproblem upplever jag inte alls det trycket. Visst jag har inte gått från den ena ytterligheten till den andra men jag känner idag att jag inte behöver ha så stora krav på mig längre och det känns väldigt befriande. Kanske är det min förbättrade hälsa som ligger bakom eller också så har jag kanske bara blivit äldre och klokare?