Om du dras med den här envisa tanken varje gång du ska testa något nytt, bemöt tanken med ett logiskt resonemang!
Gör en back up plan vad du ska göra om det inte fungerar, gör en bra plan för att öka chanserna att lyckas och designa exits längs vägen. I stället för att tänka “tänk om det inte funkar?” så brukar jag tänka “det kanske inte funkar, och här är mina topp 5 strategier för att hantera det.” Att något “inte funkar” är liksom inte hela världen, det är vad man gör med den typen av outcome som är det intressanta.
Våga testa nya saker!
Jag tror att det är viktigt att våga engagera sig i sitt eget liv, testa nya saker för att lära sig om sig själv och uppleva nya grejer. En sån ynklig sak som rädslan för att något inte funkar eller för att man ska misslyckas eller vara kass kan inte stå ivägen för LIVET!
Öka failure rate!
Ett psykologiskt knep som jag använder jättemycket är att mäta min framgång i hur mycket jag misslyckats. Jag kollar varje vecka och månad hur min failure rate ser ut och har jag inte misslyckats tillräckligt mycket så har jag heller inte försökt tillräckligt mycket. Jag har inte kontaktat tillräckligt många företag, jag har inte lyft tillräckligt tungt på gymmet eller satt mig i tillräckligt utmanande situationer.
Just nu kan jag avslöja att min failure rate är alldeles alldeles för låg, så jag måste lägga på ett kol inför novembers utvärdering!
Har du något bra knep för att våga utmana dig själv mer så dela gärna med dig av det i kommentarerna!
Herlig innlegg som tar til orde mot det perfeksjonistiske samfunnet vi lever i, hvor det ikke er “lov” til (eller rom for) å gjøre feil.
Opplevde nylig å få kritikk/hån for en bagatell jeg gjorde feil, men denne gang responderte jeg bare med å møte det avslappet og trygt; jeg satte ord på det som skjedde/den andres respons/en “og så da?”-holdning. Uttrykte at det ikke var noe problem for meg å gjøre den feilen, men at det tydeligvis var et problem for den andre at jeg gjorde feil; og dermed tilhørte det den andre, det var ikke mitt.. Det tok brodden av det hele, jeg fikk adressert kritikken og jeg satte en tydelig grense for mitt rom. Det føltes ganske godt ☺
Hvis jeg skal gjøre noe jeg gruer meg til, kan jeg tenke “hva er det verste som kan skje? “og hvis det skjer, hva skjer da? Sånn egentlig??”
Jeg tror at hvis en øver på å gjøre ukomfortable ting, gjør feil og lærer å akseptere det, så blir man tryggere og modigere, og livet kan være rikere fremfor at masse frykt og begrensninger styrer. Det sitter jo bare i hodet!
(Når det er sagt, så har jeg en vei å gå ennå, altså? But I’m working on it?)
Liker forøvrig ordtaket: Mesteren har feilet flere ganger enn nybegynneren har prøvd.. ?
(..og; hvis du tror du kan, eller tror du ikke kan, så har du rett!?)
Kanskje vi skal sette oss mål om å bli god i å gjøre feil ??
Grym kommentar, tack! Jag gillade Mesteren har feilet flere ganger enn nybegynneren har prøvd hade inte hört den innan! 🙂
Ett av mina motton är “Visst går det! Om inte annat går det galet”, från en bok jag läste för längesedan. En uppmaning till mig själv att våga, det är inte så farligt om det inte funkar.
Det funkar inte. “Nähä, då vet jag det!” Eller “kan jag göra på något annat sätt?”
Nej, hur ska man veta om man inte testar?
Precis så! 😀 Det kan gå galet och det är också ett sätt! Det gillade jag 😀
Hej!
Inte för att min kommentar är superrelaterad till just det här inlägget, men jag ville mest hitta nåt bra ställe att säga att jag precis har köpt hem och sträckläst dina hormonbiblar vilket har varit en aha-upplevelse för mig. Efter att i många år ha levt som ganska svårt sjuk i bipolär sjukdom vilket resulterat i både materiella konsekvenser samt en kropp och knopp i väldigt dåligt skick, känner jag mig nu äntligen peppad att ta tag i det och förbättra mina förutsättningar så långt det är möjligt.
Så tack för det =) jag kommer att fortsätta följa dig för mer bra tips och pepp.
TACK för att du skriver här och länkar din blogg också, du behövs!
Haha – inte vet jag vad jag har att bidra med, men tack för att du skriver så. =)
Dig själv och dina erfarenheter av beroende såklart 😛
Haha, jamen dåså.. DET kan jag ju faktiskt bidra med, om inte annat 😀
Håller definitivt med dig om att om man inte vågar utmana sig så begränsar det ens liv. Sedan så undrar jag om det inte handlar om vilka personliga egenskaper man har i slutändan. Min far hade energi och framåtanda och jag kan känna igen mig själv i honom. Min bror däremot är inte alls på det sättet.
Bra poäng! Alla kanske inte har den framåtandan och varken behöver eller vill ha det heller… det är ju en helt annan fråga!