Du som följer mig online tror säkert att jag är så himla badass på grund av mitt sätt att uttrycka mig i text, men så är det verkligen inte. Eller så VAR det inte tidigare i alla fall, vilket ledde till en lite för stor diskrepans mellan mitt textbaserade jag och mitt IRL-jag.

Det här var något som störde mig något enormt, för den jag är när jag skriver och den jag är när jag umgås med mina nära är den ‘riktiga Martina’ och den jag blev när jag träffade nya människor var inte det.

Skräcken att bli avvisad gör att man blir avvisad

Den här ekvationen går absolut inte ihop hos en ‘people pleaser’ och exakt vad det är och vad det innebär ska jag förklara nu. Teorin är att man någon gång i sin barndom fått en extrem betingning på att vara “snäll”, “ett snällt barn”, “ett tyst barn”, väluppfostrad, inte säga emot, vara artig och trevlig. Det är såhär de flesta föräldrar vill ha sina barn (antar jag, jag har inga barn) men det är inte vad den vuxna världen sedan belönar. Den vuxna världen HATAR överdrivet snälla, artiga och tillmötesgående människor.

“Neeej nej så är det inte alls!” tänker du nu, men jo! I Sverige kan man inte titta på vad folk säger för vi har för många people pleasers här, man måste titta på resultaten:

Den som har högst position på jobbet, den som är bäst betald, den som lyckas med flest grejer – är det den som viker sig dubbel för andra människor? 

Nej precis och inte nog med det, så är det så orättvist att den som faktiskt viker sig dubbel för andra människor får sämre deals och blir mindre uppskattad. Ännu mer orättvist är att den som har störst skräck att bli avvisad (och agerar för att inte bli det) är den som blir mest avvisad, kanske till och med ett mobboffer.

Låt det här sjunka in lite. När jag började läsa på om det här så höll mina ögon på att ramla ur mitt huvud. Jag kunde bara inte tro att det var sant!

I takt med att jag började jobba med det här, jobba med min skräck för att bli avvisad och vara överdrivet tillmötesgående har hela min värld öppnat upp sig för mig. Det är det bästa jag någonsin har gjort.

Börja säga nej och skapa friktion

Inte som att säga nej till aktiviteter och grejer utan sluta håll med om allting hela tiden. Om du är en riktig people pleaser så HATAR du när sociala interaktioner är kantiga så du vill liksom in och fila på hörnen. Du vill inte att någon ska bli arg (det hade ju varit helt fruktansvärt), du vill inte att någon ska höja rösten eller känna sig utanför eller obekväm. Det här gör att du sitter och nickar och ler åt precis vad som helst för att det inte ska uppstå obehag.

Sluta. 

Seriöst! 

Jag satt på ett möte för några veckor sedan och fick nästan hålla fast mitt huvud för att inte konstant nicka och bekräfta den andra personen. Brydde sig den personen om att bekräfta mig? Inte det minsta. Dominerade den personen mig totalt så att jag satt som en liten rädd hamster i hörnet? Absolut!

Komma över tröskeln och leva med obehaget

Det var bara några månader sedan som jag kände hur viktigt det är att säga min sanning oavsett konsekvenserna. I samband med det började jag också jobba med de känslor som uppstår av att vara sig själv och den friktion det kan skapa.

Total, förgörande ångest. 

Det är helt okej, det går över. Andas. 

Fördelarna av att inte vara en people pleaser 

Jag skulle kunna skriva 10 sidor om alla fördelar men låt mig sammanfatta det såhär: Respekt. 

Respekt är ingenting som ‘alla’ förtjänar eller får eller något sånt där utopiskt som vi tror på i Sverige. Det räcker att försöka parkera bilen en löningslördag så ser du hur mycket respekt du får. Inte mycket, eller hur? Folk knör sig och skriker och kallar dig för idiot, eller börjar jaga dig för att du tog deras plats trots att du stod så fint och köade för den.

Du får respekt när du respekterar dig själv, din kropp, din tid, ditt arbete och dina känslor.

När du respekterar dig själv så lyssnar folk och dina ord får mer tyngd.

Nackdelarna med att sluta pleasa 

Ojoj… get ready for the shitstorm!

Hur många vänner eller relationer har du som du har BYGGT UPP på att du är en dörrmatta? Hur många RÄKNAR kallt med att du ska HÅLLA MED om precis allting, ställa upp på precis allting, ALDRIG säga emot, BARA vara positiv och uppmuntrande till allt de säger?

Ptja… de där relationerna kommer tyvärr att ryka. De gillar troligen inte den riktiga dig ändå för du skrämmer skiten ur dem. Ni kanske inte har samma värderingar och relationen skulle aldrig ägt rum om du hade varit dig själv från början.

Men se det såhär, det finns miljarder med människor i världen. Är det inte roligare att hitta DIN TRIBE? DINA kompisar som gillar DIG? Som gillar när du är offensive, för mycket, för högljudd, eller för tyst, eller för känslosam eller för arg, eller för crazy eller för torr eller för tråkig? 

Jo såklart!

Jag är jättetaggad på att visa mer av mig själv för alla jag gillar och ta konsekvenserna av det. Antingen går det åt helvete eller så blir det helt underbart, jag är redo för båda.