Kul att så många uppskattade mitt inlägg om känslornas kemi! Jag har fått många önskemål om att skriva mer information om det sedan Hormonbibeln kom ut 2014, så jag håller på att utöka materialet till en bok för 2020.
Bara konceptet att känslor är kemiska verkar vara en ny och intressant idé för många, det vill säga att de inte måste ha med vår fysiska verklighet att göra. Såklart spelar livssituation in väldigt mycket, men det är mer triggers. Hur vi hanterar våra triggers är också kemiskt.
Hur hantera känslor av hopplöshet?
Negativa känslor har ofta sitt ursprung i en negativ tanke. Tanken kommer före känslan, även om man inte alltid är medveten om det. Därför är det väldigt bra att utforska sina tankar. Jag brukar göra detta med papper och penna eller genom free flow journaling. Jag vet inte om det sistnämnda är ett riktigt begrepp men jag kallar det så och det är väldigt effektivt för att få koll på sitt mentala landskap. Rent konkret sätter jag mig bara vid datorn och skriver precis allting som kommer ut, huller om buller. Det är ett system, och ett annat är att skriva mer strukturerat med fokus på den negativa känslan. Man kan göra som en mind map med känslan i mitten och olika relaterade tankar, och därefter ifrågasätta tankarna en efter en. Bryta ned dem, vända och vrida och argumentera för och emot. De gör dem mindre rigida.
Hopplöshet och uppgivenhet är känslor som förknippas med depression och nedstämdhet, samt lågt serotonin. Varför har man lågt serotonin? Det kan bero på en kronisk låggradig inflammation i tarmslemhinnan (där sitter majoriteten av våra serotoninreceptorer). Det kan bero på att man gör för tråkiga saker och aldrig unnar sig något roligt. Det kan bero på passivitet, och det kan bero på dålig kosthållning och näringsbrister. Varje gång jag skriver om serotonin får jag ett gäng kommentarer som vill argumentera emot “serotoninhypotesen” så för att bara föregå det vill jag säga att serotoninhypotesen handlar om lågt serotonin som rot-orsak till depression, vilket inte stämmer så bra för att teorin är alldeles för enkel. Däremot behöver vi ett språk för att vi ska kunna prata med varandra och förstå vad vi menar, så därför använder jag den här signalsubstansen språkligt när jag pratar om depression. Ett “bevis” på att serotoninhypotesen är ofullständig är att SSRI (serotoninåterupptagshämmare) har väldigt låg successrate, jag tror att den ligger någonstans kring 50%. Dock tycker jag personligen att SSRI är värt att testa på låga doser om man är deprimerad, men det finns andra psykofarmaka som är bättre som till exempel SDRI (dopaminåterupptagshämmare).
Mediciner som förändrar tankarna
Det intressanta är att SSRI, SDRI, SNRI, tricykliska, benzo… you name it, förändrar tankarna ganska radikalt. Du kan som deprimerad tänka att du är ful och verkligen tycka det när du ser dig i spegeln, och du kan tro att andra tittar på dig för att du är så förskräcklig. Sedan tar du något serotonergt preparat och tycker att du ser ut som en riktig pang pingla och att alla tittar på dig för att du är så otroligt snygg. Som exempel, men olika psykofarmaka påverkar på olika sätt och olika mycket. Ett annat exempel är att att känna sig helt omotiverad och inte vara intresserad av någonting för att allting känns så tråkigt, meningslöst och hopplöst. Med en korrigerad neurokemi känns det plötsligt tvärtom – allting har mening, allting är intressant och du kan inte hejda dig från att dyka in i något spännande projekt.
Negativa tankar är inte “du”
Jag brukar tänka att negativa tankar inte är “det riktiga jag” utan att det är något skevt med mina signalsubstanser, vilket gör att jag sällan tar mina tankar på så stort allvar. Ibland kan jag till och med börja skratta mitt i någon riktigt mörk tankegång. “Men kom igen vad är det här nu då!?” Kan jag tänka för mig själv, och så funderar jag igenom vad jag gjort de senaste dagarna, om jag ätit tillräckligt, om jag varit social, om jag skrivit dagbok, om jag fått min sömn och så vidare.
Dessa saker påverkar tankarna och måendet väldigt mycket och tittar man efter är det ganska lätt att se vad som saknas, om det inte är någon uppenbar händelse eller så.
De allra vanligaste anledningarna bakom negativa tankar är:
- För lite mat (både i kalorier men också i näringstäthet)
- För lite sömn (framförallt djupsömn)
- För lite “self care”, egentid, tid för reflektion och bara göra det man tycker är roligt
- För lite rörelse och för mycket passivt stillasittande
- För lite ansvarstagande och driv i sin vardag så att andra styr snarare än en själv
- För lite sociala sammanhang
- Hormonella preventivmedel inkl kopparspiral
Det är högst otroligt att du skulle lida av negativa tankar och känslor efter att ha korrigerat listan ovan, givet att det inte hänt något speciellt i övriga livet. Det finns såklart fler mediciner än prev.medel som kan ge dystra tankar, men just prev.medel är något man ska vara väldigt uppmärksam på om humöret förändras. Det är inte normalt och det är inte okej, vad barnmorskan/gyn än säger! Det värsta är att det vanligtvis inte går över heller utan det blir snarare så att man vänjer sig vid ett förändrat sinnesläge.
Det är spännande med tankar och känslor när man slutar ta dem på allvar och börjar reflektera kring dem istället. Extra kul är det ju med “triggers” det vill säga saker som får oss riktigt upprörda, det är hjälpsamt för att hitta dolda trossystem inom oss som inte gynnar oss. Här är det oftast inte kemi bakom tankarna utan bara “ärvda” idéer från familj, vänner eller samhället. Själva kemin är mer av ett filter ovanpå tankarna som kan förvränga och öka eller minska styrka eller kontrasten, eller ta fram dolda tankar som vi inte visste att vi hade. Det bästa för att komma till rätta med det är (enligt mig) en kombination av dagboksskrivande, objektiv observation och att fixa orsakslistan ovan. Det är i alla fall min egen strategi tillsammans med att sparsamt mikrodosa SSRI om jag dippar för långt och för länge, men det har jag inte behövt på ett bra tag.
Läs mer här:
- Social fobi, depression, ADD & microdosing
- Droger, biohacking & slowhacking
- Kemin bakom dina tankar & känslor (del 1)
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!