Vad är Ghrelin? Jo det är ett hormon som påverkar hunger, mättnad och hur tjocka eller smala vi är! Det spelar även in när vi dietar och tränar. Om man kaloribantar till exempel, blir man hungrigare och hungrigare ju mer man bantar och till sist går man inte ens ned något längre. Det finns mindre bra bantningsmetoder, nutrilette, allevo & dylika pulver/soppdieter funkar väldigt bra i början men sedan funkar de inte alls. Man blir helt enkelt för hungrig!
Varför blir det såhär? Det är nu vi kommer in på själva ghrelinet! Det är ett hormon som utsöndras mestadels i magsäcken, men också i hjärnan. Det har två primära funktioner, det ena är hunger och det andra är reglering av ämnesomsättningen!
Strax innan vi ska äta är ghrelin-nivåerna höga – vi är hungriga och redo för mat.
Hungern kommer alltså från ett hormon och inte från hur tomt eller fullt det är i magen. Det hänger ihop såklart, men inte till 100%. Om ghrelinnivåerna hade varit låga hela tiden hade vi svultit ihjäl, vi hade inte velat ha mat och inte varit hungriga det minsta hur tom magen än hade varit!
En seglivad myt om mättnad
Mättnad är hormonstyrt
Experiment har gjorts med råttor och möss som visar att det är väldigt hormonstyrt hur vi uppfattar hunger och mat. Experiment har gjorts med människor också. Bilder på mat visades för människor med sänkta ghrelinnivåer och de kände inget sug eller intresse för maten som visades. Man kunde mäta upp tydliga skillnader i hur maten uppfattades med scanning av hjärnan.
Överviktiga har mer ghrelin än smala
Så, när vi går ned i vikt ökar vilande Ghrelinnivåer som gör att vi blir hungrigare och hungrigare samtidig som ämnesomsättningen går ned. Motsatt mot vad man kan tro har överviktiga låga ghrelinnivåer och väldigt smala lite högre. Det som skiljer är när på dygnet som ghrelinet utsöndras. Smala individer har sina ghrelintoppar under natten, är följdaktligen hungriga på morgonen och äter frukost. Ghrelinet går ned igen och håller sig nere tills det är dags för nästa mål. Kraftigt överviktiga får sina ghrelintoppar senare på dagen och känner inte lika stor tillfredställelse av maten de åt, dvs blir inte lika mätta.
GP eliminerar ghrelinreceptorer
Gastric Bypass (när man snörper av en stor bit av magsäcken) leder nästan alltid till viktnedgång men också till ett annat beteendemönster. Patienten är inte längre lika sugen/hungrig på mat! Det beror på att så många ghrelinreceptorer sitter i just magen, och dessa “försvinner” vid operationen. Vid experiment med opererade överviktiga och icke-opererade överviktiga på diet kunde man se att de opererade kunde fortsätta att minska i vikt obegränsat eftersom ghrelinnivåerna aldrig höjde sig.
PYY3-36 vs Ghrelin
Ett annat hormon utsöndras för att få ghrelinniåverna att sjunka efter måltid, en så kallad “ghrelin-antagonist” peptiden PYY3-36 och det verkar vara balansen mellan dessa två hormoner som avgör hunger/mättnad och kroppsvikt. Det är när samspelet mellan dessa två hormoner ballar ur som det leder till fetma eller kraftig övervikt, dels blir ätandet något som är styrt av så mycket annat än viljan och dels kan det bli så att en kraftigt överviktig person fortsätter att vara överviktig trots strikt lågkaloridiet!
Insulin påverkar ghrelin
Vad påverkar Ghrelin mer än hur länge sedan det var vi åt? Insulin!
Ett svängande blodsocker som kräver insulinpåslag påverkar ghrelinnivåerna till att tro att vi är hungriga fastän vi precis åt! Det är bland annat de som händer när man äter en bit choklad, väntar en stund och sedan blir riktigt hungrig.
Vi ser då att insulinsvängningar och kalorisvält kommer att motverka viktnedgång på en hormonell nivå! Därför är det viktigt att känna in hur kroppen har det, äta när man är hungrig och sluta när man är mätt!
För friska, redan smala personer spelar det inte så stor roll hur man toppar formen (går ned några få kilon) men för personer med låg fysisk aktivitet, ev. sjukdomar, stor övervikt etc. är hormonbalansen nästan alltid rubbad. Som tur är kan man rätta till de igen med rätt mat (blodsockerstabiliserande, bland annat) och fysisk aktivitet – som faktiskt också har hormonell påverkan!
