Det har inte gått upp för alla ännu, men vi befinner oss i en kris. Jag känner igen de mentala processerna mycket från personliga kriser, och att medvetandegöra stegen gör att man kan ta sig igenom dem snabbare. Därför har jag här satt ihop kristrappans 7 steg med förklaring här nedan.

1. Ignorera

Det första man gör är vanligtvis att ignorera informationen som man har fått. Bara låtsas som att man inte har sett eller hört det. Hur många känner igen det här från traumatiska upplevelser? “Jag har inte sett något!”

2. Förneka

När informationen har nått fram och man behöver skapa något slags förhållningssätt till den, börjar man oftast med att förneka den. Den har gått in men man säger ändå att “nä… så kan det bara inte vara! Det kan inte vara så som du säger!”

3. Bli arg & irriterad

När verkligheten ändå verkar vara på ett sätt och det inte verkar hjälpa att förneka den, blir man istället provocerad av den och börjar argumentera emot. Man letar efter bevis på att det inte är sant.

4. Förhandla

När viss nivå av acceptans smugit sig in börjar förhandlingarna. Man börjar vända och vrida på informationen och tittar på den från olika håll. Situationen är som den är så såklart kan man inte förhandla sig till en bättre verklighet, men det är vad hjärnan försöker göra.

5. Känslor av hopplöshet

Förhandlingarna leder förstås till att man måste inse faktum. Det går inte att förhandla sig till en bättre position eller till andra fakta, vilket följs av uppgivenhet, nedstämdhet och känslor av hopplöshet. Här och på steg 1 och 2 finns en ökad risk att fly in i droger, alkohol och distraktioner för att verkligheten är för smärtsam.

6. Börja fundera över lösningar 

Om man lyckas ta sig förbi känslorna av hopplöshet och närma sig punkten av total acceptans som är sista punkten, kan det komma upp lösningsförslag. Förmågan att kunna tänka klart börjar återvända.

7. Total acceptans

Först här kan man se klart och få ett helikopterperspektiv. Vad har egentligen hänt? Hur kunde det hända? Vilka åtgärder behöver sättas in? Hur kan vi vara mer proaktiva? Här läggs all ilska och negativa känslor åt sidan och den rationella hjärnan kan få fritt spelrum.

Jag brukar försöka hoppa rakt in i acceptans så snabbt som möjligt, men även med mycket övning faller jag in i kristrappans 7 steg. Det händer speciellt vid chock-artade nyheter som jag inte hunnit förstå eller processa. Då blir jag skeptisk och irriterad och börjar argumentera emot. Så gjorde jag direkt med Coronakrisen som exempel, där jag nu känner att jag kommit till steg 6 och 7, men ibland hoppar tillbaka till 5 och 3. Processen är inte helt linjär.

Berätta gärna hur du ser på det här! Om du är psykolog eller liknande får du gärna berätta om jag har rätt eller fel här eller missar något! Finns det knep att ta sig till punkten av acceptans snabbare?