Jag är kanske inte rätt person att kommentera på det här för jag har inga barn och har aldrig varit överviktig men vikthetsen i samhället skrämmer mig. Det känns som att det inte finns någon undre gräns för hur smal man “ska” vara, och även de smalaste har alltid något hekto som de vill gå ned. Vuxna människor får ju göra som de vill såklart. Om de vill ha en definierad tvättbräda och dieta och ha sig så skadar det inte någon, men barn tar väldigt stor skada av att bli vikthetsade. Jag vet flera personer som blev vikthetsade som barn inklusive en nära släkting till mig. De flesta barn som får höra att de är tjocka eller ska bantas är inte ett dugg tjocka. Alltså inte ett dugg! Som barn har man ännu inte utvecklat kritiskt tänkande, litar på vuxna och har inte så bra uppfattning om vad som är vettigt på grund av bristande livserfarenhet. Om en vuxen person säger något så är det så. Det är sällan barn ifrågasätter och det är därför alla typer av negativa kommentarer och mobbning etsar sig fast som en tatuering i ens inre. 40, 50, 60 år senare finns tatueringen kvar. Hela livet alltså.
Vikt vs hälsa
Att övervikt skulle vara ohälsosamt i sig självt är inte korrekt. Det finns ingen magisk gräns för när fettet på kroppen blir farligt mycket fett. Att vara väldigt tung kan vara slitsamt för höfter, rygg och knän men samtidigt blir många tunga personer otroligt starka och får en grövre benstomme som orkar bära upp tyngden. Självklart är övervikten ett symptom på att någonting inte står rätt till. Det går inte att vara fullständigt metabolt frisk och samtidigt ha många kilos övervikt, men övervikten är ett symptom, inte orsaken. En del överviktiga är väldigt ohälsosamma och en del är väldigt hälsosamma. Det går inte att dra ett rakt streck mellan övervikt och ohälsa på samma sätt som det inte går att dra ett rakt streck mellan normalvikt och hälsa. Det blir nästan ännu mer fel! Jag har skrivit det förr och skriver det igen men om det är någonting jag skäms över att ha trott på så är det just att smal = hälsosam.
Barn och deras vikt
När det kommer till att peka ut barn som ohälsosamma på grund av att de inte följer viktkurvan blir det ännu mer fel. Barn växer i olika takt och har sina olika tillväxtspurter. Att vara lite extra rund före man har växt klart på längden är helt normalt och jag förstår verkligen inte varför man håller på med BMI-skalor för barn. Som sagt känner jag många som fått sin vikt påpekad av skolsköterskan och jag vet hur lång tid det sitter i och hur det kan dra igång en livslång bantarkarriär.
Till vilken nytta?
Jag vet ingen som har bantat och svultit sig frisk och hälsosam. Istället ökar risken för ett konstigt förhållande till mat och den egna kroppen och bantning hjälper föga för det. När jag gjort läsarundersökningar här på bloggen så vill 90% av alla normalviktiga eller smala personer ned i vikt. Det blir aldrig smalt nog. Det känns som en masspsykos!
Vuxna får göra som de vill men att föra över vikthetsen på barn är bara ondskefullt och onödigt!
Förvirrande när information från BVC, livsmedelsverket och google inte stämmer överens.
https://play.acast.com/s/foodpharmacypodden/179.barnmatpanorsksvenska
Gratis webinar med ledande experter och talare med intressanta och inspirerande teman
https://aw10a0c9.aweb.page/p/a0b0bc99-4d97-424e-9086-f86656aeada0
Jag ser ofta barn i barnvagn sitta och suga på något ätbart. Kankse för att de skall vara tysta, alltså inte skrika.
Även äldre barn gillar att äta på något, oftast något som inte gynnar vikten eller hälsan.. Men även vuna har ju sina vanor eller ovanor, en öl eller kaffe och bakelse. Så problemet gäller inte bara barn utan också allas våra vanor av skräpmat och brist på ordnade måltider.
Ny studie från Göteborgs universitet där forskarna ser en koppling till fetma och dålig kondition i övre tonåren.
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/joim.13285
https://www.svtplay.se/video/30432536/sverige-mots/sverige-mots-sasong-2-7-apr-20-00
Jag har två barn och båda gångerna har det varit, tycker jag, väl mycket fokus på just det här med viktkurvorna på bvc. Min äldsta son visade tidigt stort intresse för riktig mat, hade stor aptit och var lite bullig som bebis 😉 och när han var kanske 10 mån fick jag hör att jag “kanske inte skulle ge honom så mycket mat”. Jag gav honom alltså bara hemlagad, vanlig mat. Kött, fisk, grönsaker, rotfrukter, frukt, gröt o s v, så mycket som han själv ville ha. Inga sötsaker. När han började gå i ettårsåldern rann mullet av och sedan dess har han varit fullständigt normalviktig, typ mitt på mittkurvan, och är idag som tonåring en slank och atletisk ung man. (Min andra son har alltid tvärtom legat lågt på kurvorna, vilket jag förstås också fick höra till förbannelse…)
Detta är ju ändå inte vikthets på det sättet som det berättas om här. Jag tycker det låter helt förfärligt och sorgligt. Det är särskilt sjukt och kontraproduktivt att sätta en överviktsetikett på barn som kanske väger nåt kilo över normalgränsen, äter fullständigt normal kost och har en god chans att liksom jämna ut det där med tiden efter hand som de växer. Vuxnas förnumstiga och ”välmenande” kommentarer och råd om viktminskning kan i sådana fall göra en situation som egentligen inte är ett fysiskt problem till ett riktigt, permanent problem, behäftat med stor skam och skuld.
Minns själv vilket tjat det var på sköterskorna om hur mager jag var. Jag åt, herregud vad jag åt och när jag blev äldre ”tog jag tag” i min ångest över min smalhet och tvingade mig själv att dricka deciliter olivolja rätt ur glaset tills jag ville spy.
Alltså förlåt mig nu, men jag misstänker att en viktig komponent i det här är att sköterskorna som jobbar med sånt där inte är smartast i stan, om man får säga så. De har verkligen aldrig gjort något intelligent intryck på mig, vare sig då eller nu. Tyckte det redan som barn (är dock ”särbehåvad”). Tänker mig att vettiga personer inte söker sig till jobb där man gnäller om att någon under en begränsad period väger något kilo mer eller mindre än genomsnittet….
Man brukar säga att barn gör inte som man säger utan som man gör
Den här kan få illustrera det
https://www.cnn.com/videos/us/2021/03/31/mother-bear-and-cubs-cross-road-moos-pkg-vpx.cnn
Trodde det var ohälsosamt med övervikt. Nu pratar jag om vuxna.
Tycker jag läser det lite överallt. Att övervikt ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och diabetes. Det är det jag tänker på i första hand när det gäller min kost, att jag vill äta så hälsosamt som möjligt.
Övervikten är ett symptom, det måste inte vara ohälsosamt i sig självt.
Då förstår jag inte hur du menar.
Är det inte själva övervikten som orsakar ökade hälsorisker?
Nej verkligen inte. Kroppen vet inte om den har +3kg eller +10kg eller +15kg osv. Kroppen vet inte själv om den är tjock eller smal, det viktiga är VARFÖR den är tjock eller smal. Dvs vilket input får cellerna på daglig basis?
Har jag förstått dig rätt: En överviktig person som äter näringstät, bra kost som man är avsedd för är i regel friskare än en smal person som mest äter skräpmat?
Självklart 🙂
känns inte som en seriös kommentar? Det är väl självklart friskare att äta näringstätt än skräp
Jo, det förstår jag.☺️
Ville bara reda ut det ordentligt eftersom jag antog att själva övervikten var hälsoproblemet.
Ja, detta är galet! Bra inlägg Martina! Jag är själv orolig för min son, som går i åk 4, ska till skolsköterskan snart och han är lite rund. Vet inte om jag ska försöka prata med honom innan, förbereda honom liksom..
Gör det! Har ingen egen erfarenhet av just detta, men har hört skolsköterskor ta upp detta på de mest märkliga sätt som fått konsekvenser långt fram i livet. Kanske det bästa vore om du kunde prata med skolsköterskan innan och hör dig för hur dialogen brukar vara med barn om vikt och mat i den åldern, då får du förhoppningsvis ett hum om ifall just er sköterska är av det vettigare slaget eller ej. Hoppas det går bra!
Bra inlägg! Om barn är feta så beror det på att vuxna förser dem med fel livsmedel (dvs. socker, spannmål, matoljor etc.). Uppmuntra istället barn att äta mer kött, ägg, fisk, smör etc. av bra kvalitet, och var en god förebild i dina kostval. Sedan kan man strunta i vikten.
Instämmer helt och delar personlig erfarenhet: när min son gick i åk 4 och hade hälsobesök hos skolsköterskan fick han veta att han vägde lite för mycket och ”inte skulle äta för mycket av det goda” vilket ju är ett extremt oklart tips att ge till en 10-åring.
Skolsköterskan hörde inte av sig till mig utan det kom fram genom min son någon dag senare när jag frågade vad han ätit till lunch i skolan. Det var lasagne och jag sa något med att det ju var hans favoriträtt varpå han svarade ”ja, men jag får ju inte äta så mycket av det som är gott”.
Jag anmälde händelsen till elevhälsochefen men vet inte om det gjorde någon skillnad.
Min son, som var lite rund i 10-års åldern är nu 15 år, 1.83 cm lång och utan något som helst hull kvar.
Det som gjorde mig mest arg var inte att hon påpekade att min var lite rund, för det var han, men hon skulle inte sagt det till honom. Hon borde endast ha informerat oss föräldrar. Och jag vill också tillägga att hela familjen äter lchf till 75% (jag själv äter carnivore) så hullet min son hade berodde inte på dåliga matvanor.
Skolhälsovården har sträng sekretess som gäller mot lärare också så där brast sköterskan om hon/han förmedlade sina tankar kring barnets portionsstorlekar till annan än förälder/vårdnadshavare…
Det här är så svårt. Jag är skolsköterska och i min kommun har vi mycket problem med övervikt. Det är ett socioekonomiskt problem och har blivit en klassfråga. Vi vet från forskning att barn som är överviktiga fortsätter vara det som vuxna. Ju tidigare man kan vända kurvan nedåt desto lättare för personen att behålla en normal vikt. Att prata med barnet är helt meningslöst eftersom det inte är barnet som har makten över maten (eller iaf borde inte ha det). Det är föräldrarna som måste få skygglapparna bortrivna och börja sätta gränser för sina barn. Barn som är överviktiga har ofta ohälsosamma vanor hemifrån med läsk/godis/chips/fika varje dag. Det handlar inte om att barnen ska banta utan att de ska få med sig bra matvanor hemifrån av föräldrar som förstår värdet i riktig mat. Det är otroligt svårt! Men att prata med barnet är som sagt meningslöst och bara skammande.
Förstår att det är svårt! Jag tror dock att det är en stor fördom att tjocka käkar läsk, godis, chips och fika varje dag… det kanske är sant i vissa fall men jag vet från kompisar och från när jag själv var liten att de med viktproblem ofta hade ännu striktare åtgång på just dom sakerna.
Ja och kanske en matlagningsprocess i hemmet med “dåliga” oljor
Vad som serveras i skolan är inte alltid hälsosamt om man tittar
till vilka processade ingredienser och tillsatser som ingår/portion.
Som tur är börjar fler kommuner vara mer selektiva i sina matinköp
Tänker att man se det ”från andra hållet” och lägga till en god vana och fokusera på denna
Att alltid ta bort är mycket svårare än att lägga till. Vi flesta får en större tillfredställelse när vi klara av att göra än att låta bli.
En liten kommentar till ditt inlägg. Du nämner ta bort skygglapparna på föräldrarna men nämner inget om maten i skolan! Det är ofta inte den nyttiga maten som serveras där. Jag tror skygglapparna är på med mening i skolköket, för det skulle bli både för dyrt och svårt att hantera en bra kost.
Man kan också få en bra och tidig indikation på vad/hur barnet äter/inte äter via tandhälsan
Jag har tre barn och ett av barnen är på gränsen till överviktig. Barnet äter godis en gång i veckan och annars bra mat. Det är en myt att överviktiga skulle äta snask och fika varje dag. Mina gör det definitivt inte.
Jag håller med om att BVC är uråldriga och tittar blint på viktkurvor och ger kostråd som man blir skrämd av (min och vänners erfarenhet drar inte alla över en kam).
MEN däremot så tycker jag det är sjukt oansvarigt att låta sitt barn bli överviktigt. För det är bara att gå in i en klass i vilken lågstadieskola som helst och inse att det är inte nyttigt knubbiga barn utan ohälsosamt överviktiga barn i varje klass. Det är sjukt skrämmande!!
Jag minns det fanns 2 personer i hela min lågstadieskola som ansågs som knubbiga. Kan säga den siffran har ökat!
Tyvärr är det väl även föräldrar som har svårt med vikt och förstå vad man bör lära barnen som för över detta på sina barn.
Vad hände med sunt förnuft och att läsa på och ge bra förutsättningar för sina barn, det är tillräckligt jobbigt som det är att bli vuxen…
Ja som sagt har jag väldigt dålig koll på barn och kanske inte ens borde uttala mig, för vad vet jag om hur barn ser ut idag? Väldigt lite. Jag ser ju knappt barn. Jag tar bilder från mitt minne och från när jag var liten. Det kan förstås vara så nu att det finns många kraftigt överviktiga barn där det helt har gått överstyr, och att det är på grund av total felätning.
Martina, jag tycker inte att du ska förringa dig genom att säga att du kanske inte borde uttala dig om barn. Klart att du har rätt att göra. Du har själv varit barn och enligt min erfarenhet är det de som inte har barn som är bäst på att komma ihåg hur det var att vara barn. Jag har sett så många föräldrar som, när de fått barn, helt tappat kontakten med sitt eget barnajag. Vill man spetsa till det är det kanske de som inte ska uttala sig. 😊
Haha jag tycker det är lite märkligt att inte komma ihåg sig själv som barn, jag minns supertydligt hur det var att vara 5 år, 7 år, 10 år osv
Folk verkar tappa både personlighet, minne och ca: 40 IQ-pinnar när de skaffar barn.
Det ligger något i det. 😁
P.S.
För ett antal år sedan läste jag om en undersökning som visat att kvinnor blir dummare när de får barn. Förklaringen var, som jag minns det, att kvinnan skall fokusera på barnet och dess överlevnad och inget annat. Vet inte hur pass vederhäftig studien var men tanken är inte orimlig. Minns från egen graviditet att världen bestod av barnet, mig själv och maken, allt annat var oväsentligt.
En myt säger Martin Ingvar i den här gamla artikeln
https://www.aftonbladet.se/relationer/a/21vGp4/baby-i-magen–men-ingen-grot-i-hjarnan
Finns nyare forskning men du skrev “ett antal år sedan” så den här kanske representerar den
“Cognition in pregnancy and motherhood: prospective cohort study” av Prof H. Christensen
https://doi.org/10.1192/bjp.bp.109.068635
Att föräldrar med barn under ca: 10 år som grupp är de mest oinspirerande människorna jag har stött på är dock ett faktum. Så präktiga, tråkiga, slitna, okreativa… 🤮
Ha ha! Då har du inte träffat mig 🙂
Tror dock det kan vara svårt att hindra “sitt barn bli överviktigt”. Man kan ha bra vanor hemma men skolmaten är undermålig, ofta finns det skolkaféer, kiosker/affärer i närheten, barnen äter hos vänner, för att inte tala om mor-och farföräldrar som vill “skämma bort” sina barnbarn etc. Man kan inte hålla koll på allt barnet får i sig. Har hen dessutom något sockerberoende blir det ju svårare. Tror inte det är så lätt för föräldrar.
Så bra att du lyfter upp detta! Jag kan inte förstå varför det ens ska vägas? Det säger ju inte mer än hur tung du är, that’s it…
Första året (eller 6 månader) i ett barns liv är väl relevant att väga för att som förälder veta att de växer och frodas, men det i sig skapar också en stress. Det räcker oftast att titta på sitt barn. Men från och med barnen blir medvetna om sig själva och till vuxen ålder är det onödigt att vägas. Det medför bara stress. Som du säger är övervikt ett symtom. Att få höra av sin skolsköterska att man väger för mycket och “borde göra något åt det” är ganska stort och abstrakt ansvar att lägga på ett barn. Min lösning var ätstörning, för det var det enda logiska jag kunde komma fram till för hur jag i den åldern skulle kunna lösa mitt “viktproblem”. Sorgligt och sant
Ja jag har kompisar som kom fram till samma lösning! :/
Enig! Barn ska få vara barn.
Personligen anser jag att människor som vill skaffa barn, och/eller jobba med barn, borde tvingas att genomgå en lämplighetskurs. Är man inte lämpad så får man inte lov att skaffa barn, eller jobba med barn.
Lämplighetstest menade jag!
BVC är aldrig nöjda. Har fått höra både av BVC och skolläkare att jag har för smala barn. Till och med en gång när dottern varit magsjuk strax innan BVC-besöket och jag förklarade varför hon var lite smal… Nä, att haka upp sig på barnens tillväxtkurva och BMI är galet.
Oj ja det låter ju helt stört! :/
Bra Martina, och bantande föräldrar, speciellt mödrar, är lika farligt för barnen när det kommer till framtida matvanor. (forskning finns). Man behöver inte ställa sig frågan varför inga uppföljningsprogram görs på BL och 16-week och liknande program, svaret är givet, deltagarna kan inte hålla nere vikten utan går upp ganska snabbt igen. I den här länken beskriver en BL-vinnare att hon var nära att hamna i en ätstörning och mådde sämre än innan BL-vinsten
https://www.expressen.se/noje/biggest-loser-vinnarens-kamp-som-ett-svart-hal-/
Ännu en känd från Tv om den obehagliga sanningen om tv-branschen.
Suzanne Axell (fd Fråga Doktorn nu Let’s Dance) avslöjar att hon genom åren blivit utsatt för viktmobbning på SVT. Om du frågar mig ärligt så skulle jag nog säga ja säger hon och jag tror att jag har fått kämpa lite hårdare för att jag har varit rund. Inte hela mitt liv, jag var inte det när jag växte upp….
Den här branschen gillar ju mer anorektiska om man säger så, konstaterar Suzanne Axell i en artikel i Expressen
Jag tror att tanken är att uppmärksamma föräldrarna på ev framtida problem. Att uppmärksamma dem på vikten av att laga ordentlig mat till sina barn och att undvika läsk tex. Den genomsnittliga vikten för en ”typisk” 3 åring är ganska många % högre idag än för 30 år sedan. Skillnaden ökar m ålder, och det har ju både m skärmar (=stillasittande) och dålig mat att göra.
Men jag håller med – barnen ska såklart inte få höra detta, det är föräldrarnas ansvar.
Oh, vad jag känner igen mig. Tyvärr. I tredje klass fick jag veta att jag vägde för mycket. Ingen hänsyn togs till att jag var längre än mina klasskamrater. Senare har jag sett foton från den tiden och kunnat konstatera att jag inte var ett dugg överviktig. Detta ledde dock till en osund viktfixering som kunde ha slutat riktigt illa. Inte blev det bättre av att jag hade (och har) ett sockerberoende att kämpa mot.
Vikthetsen tycks bara bli värre och värre. Läste häromdagen på Mys instagram att en fyraåring fått frågan av en sköterska om hon var redo att ta tag i sitt viktproblem. Man baxnar (och ännu värre). En fyraåring ska känna livsglädje inkl. matglädje och inte begränsa sig. Och så länge vården inte har några vettiga kostråd att ge kan de bara hålla flabben.