Efter gårdagens inlägg har du förstått att jag inte är inne i någon träningsperiod just nu, fokuset är på annat håll men då blir det desto mer meditation.
Träning kan också vara väldigt meditativt, mitt första möte med meditation var genom långlöpning. Mötet med “riktig” meditation var först 2013 då jag åkte på vipassana-läger (10-dagars meditationsläger) Sedan dess har jag mediterat av och till med ökande frekvens. Först var det bara någon gång ibland men nu är det varje dag.
Jag får en del frågor om Vipassana (både lägret och tekniken) och de två vanligaste frågorna är vad jag tyckte om det och om det är värt att åka. De serverar vegan-mat så jag får en del frågor om de också, samt de här med att sitta 10-16 timmar om dagen, men jag ska försöka svara så det blir överskådligt
Vad jag tycker om lägret
Häftigt att det är helt gratis och att man faktiskt får sjukt mycket mat, kurs och boende.
Maten är i min mening inte ett dugg spirituell och hämmar meditation snarare än underlättar den. Veganmaten är supergod men jag hade konstant svullen och jobbig mage, man äter bönor i enorma mängder, jordnötssmör, havregryn, sylt och dadlar. Som sagt gott men… ja… nästa gång funderar jag helt ärligt på att göra en 10 dagarsfasta!
Stort plus för att de finns kaffe, annars hade nog många blivit väldigt gnälliga 😀
Kursen är rolig och intressant men min vetenskapliga hjärna hade det väldigt, väldigt tufft första dagarna och de hade inte behövt bli så om de kunde förklara bättre. Jag kan (nu) förklara 10 gånger bättre vad som händer fysiskt och psykiskt än va de gjorde på lägret.
Jag kommer åka igen, jag fick insikter som var ovärderliga för min personliga utveckling och tror att jag skulle få mer av de om jag åkte en andra gång. Min bok Beroendehjärnan växte fram där.
Sjukt intressanta människor åker på lägret och jag hade enormt intressanta konversationer på den 11e dagen när man får lov att prata med varandra. Konversationer som jag lätt kan påstå har förändrat mitt liv.
Det är sjukt jobbigt att sitta så många timmar. Nästa gång kommer jag KRÄVA en stol.
Är det värt att åka och för vem?
Det är helt klart värt att åka för alla som är intresserade av personlig utveckling och verkligen vill gräva i sitt undermedvetna. På lägrets hemsida varnar det för att man inte ska åka om man har psykiska problem men det tycker jag är trams. Jag tror att alla kan göra vipassana-meditation hur mycket problem man än har. Jag tror till och med att det är en fördel!
Det som inte klarar lägret är oftast de som är helt psykiskt friska, enligt mina observationer i alla fall. De ser inte poängen med att stanna, blir uttråkade och får inte ut lika mycket som de som verkligen har problem. Trauman är inte heller nått hinder tycker jag, hela lägret går ut på att sitta sig igenom alla typer av känslor hur svåra de än är.
De skrämde upp mig jättemycket första dagen så jag trodde inte att jag skulle överleva lägret, men sen insåg jag att ingenting farligt händer. Man sitter på en kudde på ett golv på en jättefin gård i Småland, och blir matad och övervakad varje dag. Det är helt safe.
Länken till Svenska lägret – Här!
Läs mer om du är intresserad, de finns massa chanser att åka det går flera gånger om året. Ibland är det fullt, men oftast inte.
Intressant. För mig var maten en STOR grej, jag klarade det till slut med att ta kokosfett till frukost istf gryngröt, och spara en frukt till kvällen för att få något där med. Vi fick inte något kaffe. En av mina reflektioner var att någon med psykiska problem borde vara försiktig med att åka just för att det INTE fanns något stöd eller någon övervakning öht och ingen att prata med. Ingen kollade måendet hos de 120st som var där, ingen frågade hur det var eller gick. Jag tyckte det var en “kall” stämning fram till Metta-dagen, så där skilde våra reflektioner sig.
Jag blev rastlös. Jag tänkte mycket istf att meditera, och när jag åkte därifrån var jag full av energi och idéer för saker jag ville GÖRA när jag inte behövde sitta aktivitetsfri 10h om dagen. Tyckte mkt illa om 10e dagen när man skulle prata igen, tystnaden passade mig utmärkt.
Låångt inlägg m reflektioner: https://www.facebook.com/marja.partanen/posts/10153837834113302?pnref=story
Oj va intressant!
Fanns inte kaffe? När jag var där (2013) fanns kaffe med mjölk vid alla mål inklusive alla fikor. (ser nu att du körde i Lettland, de kan förklara saken!)
Frågade de inte hur ni/du mådde? När jag var där så blev man inkallad för privata samtal hela tiden, åtminstone 2 tillfällen per dag. De kom en volontär och viskade “si och så vill prata med dig nu” så fick man knalla dit på ett litet samtal.
Kall stämning: Det var många som grät och gav varandra typ “mentala kramar” eller vad man ska kalla det. Mycket hemliga budskap med stenar och kottar formade till hjärtan och sånt.
Rastlös: Ja jag med, jag hade sjuuuukt tråkigt och hjärnan gick på högvarv. Jag trodde att de va lite poängen med just lägret. Fick massor med idéer och inspiration!
Pratdagen: Alla va såååå snälla och de va jättekul att prata med alla, höra deras upplevelse, deras tro, tankar, planer. Mycket upplysande.
Ditt inlägg
Day 5. Five days is a LONG time when you are completely inactive. I thought I had been there for ages, and yet we were only halfway. Then I realised we’re actually not halfway until the END of day five, and then I got angry. I was smoke-coming-out-of-my-ears furious with the brain-washing cult-like setup. I was resenting the nonsense the teacher was spouting, and his extremely annoying voice when he lead meditation. He sounds pretty deranged before you’re used to it, very patronising. “Maintain puuurrrfect equanimity, perfect equanimity”. GAH!
Detta kunde jag skrivit själv. Folk sa till mig att jag såg komplett galen ut dag 5!!! Hahaha jag va såååå arg!
The explanation Goenka had for the technique was pseudo-scientific utter nonsense. Subatomic particles and Buddha’s own string theory mixed with Sankaras from previous lives. This was distracting for quite a few days, and very much clouded my opinion of the actual technique. “Someone got the Nobel price for this, and Buddha knew this 3000 years ago!” (no, he didn’t).
Precis, detta drev mig till vansinne innan jag kunde släppa det haha! När man själv är vetenskapligt lagd och man bara vet att nånting är feeeel fel fel….
Men hallå, jag trodde de här lägren var helt lika över världen. Men inget svenskt läger utan kaffe! 😀
Vi hade mycket lite-ingen hemlig kommunikation, ögonkast osv. Det var väldigt fokuserat på att jobba i isolering. Den enda gången någon frågade något var när läraren kallade fram 7-8 stycken i taget och gick igenom gruppen och kollade av “can you feel sensations on your nose?” “can you move your attention through your body?” etc. Ingenting alls utöver det.
Så roligt att höra att du också blev förbannad, de jag pratade med köpte det bara. Jag hittade litteratur (de hade bokbord 10e dagen) som tog upp Vipassana i relation till västerländsk psykologi, och DET var bra, det häftet öppnade mina ögon lite, till att se bortom fnosket.
Också det där med att få inspiration och idéer. Jag HAR också gjort en massa mer efter lägret. Testat nya saker (köpte en skateboard, paddlat kajak, .. :)), fått prioriteringar i livet klart för mig, som jag aldrig skulle fått utan all den där skärm- och boklösa tiden. Det var bara inte vad jag förväntade mig att få ut.
Haha, jag vet inte jag får för mig att de är snällast i Sverige och allra värst i typ Katmandu 😀
Såå spännande att höra om era tankar och upplevelser. Jag har precis landat efter min första tystnadsretreat med Annelie Pompe och Cecilia Duberg men inser att detta är ett äkta myyys-retreat jämfört med ert. Dock måste man börja någonstans och trots att det bara var över en helg så var det en ren uppenbarelse för mig. Är definitivt inte färdig med att utforska tystnaden och det intre äventyr det innebär! Blir dock lite orolig över maten 😉
Instämmer också i att jag tror att detta är för alla, oavsett mentalt skick.
Åh mys-retreat de blir jag mer sugen på!
Intressant!
Var det ok om man tog med sig egen “mat” och at? Jag menar da ej att fa tillgang till kylskap, utan helt enkelt bara att ta med sig lite proteinpulver, kokosfett, smor, spirulina, ost etc som man har liggande pa sitt rum och ater dar. (Hade ni egna rum, eller var det sovsalar?)
Neeej nej nej strikt förbjudet! Du måste äta deras mat (eller fasta) men man kan ju alltid fuska och ta med ändå. Du får inte göra annat än att meditera, absolut inte blanda en smoothie eller så.
Kokossmör borde man kunna ha med och smygäta på toaletten haha 😀
Jag mediterar 1 timme varje dag, så detta låter verkligen som en utmaning. Men spännande att höra om och jag kommer nog att göra det tids nog.
Maten är det som skrämmer mig mest. Att ha tråkigt och äta trist och ohälsosamt låter gräsligt.
Man kanske kan ha med torkat kött typ wildchips och hälla i sig varje kväll tillsammans med kokosfett. Som en typ av pemmican eller vad det heter. På så vis kunde man nog fusk-äta ganska diskret och även klara sig mkt bra från att behöva svulla deras veganmat…?
Ah wildchips, den är bra! Va über man kommer verka som aldrig äter med de andra, man bara svävar runt i ett eget nirvana och lever av kärlek och ljus! 😀
Grymt att du mediterar 1h om dagen, de tror jag är helt klockrent för hälsan.
Ja den kosten kan man nog bli den överjordiska superkvinnan av :)!
Jag följer instruktionerna ur boken Mind Illuminated, av Culadasa. Det har helt förändrat mina förutsättningar för att hålla ut och att jobba medvetet med att utveckla min meditation.
Jag tar det i min egen långsamma takt och övar på acceptans när projekt som engagerar mig starkt stör min förmåga att hålla fokus på andningen. Nu med denna handledning har jag äntligen förstått hur störningar och svårigheter kan användas medvetet i meditationen.
Men guuud det är ju den boken jag skulle läst i sommar men glömde bort! Tack för påminnelsen!
Hejsan Martina!
Älskar den lilla “community” som finns här, detta är den enda bloggen jag någonsin läser kommentarer på! Det känns liksom lite extra lyxigt att både få intressanta inlägg OCH givande diskussioner kring dessa 🙂
Jag ska själv på Vipassana på onsdag och försöker att inte läsa så mycket erfarenheter etc från andra innan då jag inte vill komma dit med några slags förväntningar eller förhoppningar (men här kunde jag givetvis inte låta bli, haha).
Men en sak som jag faktiskt undrar över nu innan jag åker dit är – vad har man på sig?! Och hur mycket (lite?) kläder kan men behöva egentligen?
Undrar egentligen också om man har egna rums och hur många som deltar vid varje tillfälle, men det får jag väl veta när jag kommer dit.. Förmodligen inget som går att ändra på i vilket fall. 🙂
Tack vilken fin kommentar!
Vad har man på sig: mjuka kläder som inte skaver. Tjocka koftor och tröjor, en gosig sjal. Ullstrumpor.
Man bor ofta 4 i varje rum, och i salen är man uppdelade kvinnor/män. 30 i varje ungefär.
Lycka till, hoppas du får en givande upplevelse!