Att styra i sitt eget liv

att styra i sitt eget liv

Många gör misstaget att lämna över makten över sig själva till andra “bättre vetande”, går på rådgivningar eller frågar sina vänner om vad man ska göra. Det är inte fel att fråga om råd men många välmenande människor tenderar att ha väldigt starka åsikter kring andra; “nej gör inte det!” “gör såhär!” “det där är fel” “det där är rätt” utan att egentligen ha en aning.

Extra lurigt blir det om man har en partner eller bästis som gärna lägger sig i ens planer som om de vore dess egna. Om du känner igen dig i det så kom ihåg att ingen annan kan veta vad som är bäst för dig – hur insiktsfulla de än må vara. Alla har sin egen agenda.

Det kan låta självklart att styra sitt eget liv, men ändå är det alltför många som verkar sitta i baksätet istället för framme i förarsätet! Jag satt också i baksätet innan men började ta kommando för 8-9 år sedan, och accepterade fullständigt ansvar för kanske 3 år sedan. Det är en process! Det är svårt i början men när man väl börjar styra och ta ansvar för sina egna misstag går utvecklingen i expressfart! Nu väntar jag aldrig på ett ja eller nej, jag väntar inte på någon annans godkännande, jag frågar inte om lov och jag undrar aldrig “vad tycker du?”

Istället frågar jag mig själv;

  • Vill jag det här?
  • Tycker jag att det är roligt?
  • Kan jag stå för det? Är det kongruent med den jag vill vara?
  • Har jag tid för det?

Om svaret är ja så är det bara att köra! Folk kommer alltid ha åsikter och ibland även gnälla lite om de inte passade deras agenda. Strunt i det! Är man sann och ärlig mot sig själv är det alltid nummer ett, för ska man göra alla nöjda blir man snart en dörrmatta.

  • Skyller du en negativ livssituation på nån annan?
  • Är det någons “fel” att du inte har vad du vill ha eller mår som du vill må?
  • Väntar du på någon?

Sluta med det, börja ta ansvar för dig själv och ta dig själv på allvar! 

17 thoughts on “Att styra i sitt eget liv

  1. Håller verkligen med dig. Detta är mycket vanligt ser jag omkring mig. Många vill ha råd av mig tex om lchf men jag har i princip slutat med det utan säger att om du verkligen vill,sök info på nätet. Många vill typ att jag ska träna åt dem också och då vill de ju inte egentligen. De jag vet är intresserade de har sök det på egen hand utan att fråga någon. Viljan och intresset måste komma från en själv. Mycket bra skrivet Martina!

  2. Jag instämmer med dig! Ser många som sitter i baksätet och inte vid rodret. Klagar över sin situation men gör inte något åt det.
    Jag började i höstas med att utvärdera vad JAG vill och konstaterade och erkände mycket för mig själv som jag egentligen innerst inne visste men inte tagit mig för att erkänna.
    Är fortfarande i processen och tar var dag för sig, tackade nej till ett jobb i förra veckan som jag egentligen “borde” ta, bra betalt, och jag “måste” egentligen ha det. Men det kändes inte bra i magen så tackade artigt nej med egentligen inget planerat för hela sommaren. Men 2 dagar senare hade jag ett annat jobb som kändes betydligt mycket bättre!
    Så nöjd över att jag tog det beslutet.
    Men som sagt jobbar varje dag på att bygga mig det liv jag vill ha själv och inte leva efter någon annans agenda, så tillslut skall jag sluta jobba för andra och jobba för mig själv. =)

  3. Yes! Kan va bra att diskutera saker men innerst inne vet en vad en vill göra, våga köra på det oxå! Vi är så beroende av andra människors godkännande.

  4. alltså hahaha så on point. en påminnelse jag behövde höra. inga smekningar medhårs. och jag som gick in på din blogg för att skriva ett långt “frågeinlägg” om hur jag känner mig fast i en “20-nånting” kris och inte vet hur jag ska ta mig ur den, jag ville be dig om råd och tips, precis som du beskriver, be någon annan lösa krisen åt mig. men jag ser detta inlägg som ett tecken, det är fan dags att jag tar stegen nu…
    tack för att du är en grym inspiration. hittade din blogg för några månader sedan. många av dina texter har legat i mitt bakhuvud och grott ett tag nu…endast jag har varit bromsklossen. jag har medlen framför mig..nu ska jag börja tillämpa dem också.
    kan du så kan fan jag också. hehe.

  5. Håller med dig fullständig. Det lät att ta på sig offerkofftan och skyller på andra. Har du nåt tips att fejca människor som ser sitt misslyckande i andra.
    Du är toppen ??

  6. Så sant, det kan va läskigt ibland att ta det totala ansvaret själv men det är ju ens liv det handlar om, att få leva det liv man vill leva. Hellre styra själv än åka runt som en vindflöjel för andras nycker. Tack för kloka ord, de peppar!

  7. Hej Martina, läser alltid din blogg och har nu en liten fråga..din bloggpost på Kostdoktorn funkar inte, det verkar som om du är borta därifrån. Nu kan man ju googla, men det är bekvämt att bara klicka på din post där..?/Mvh Eva

  8. Ja, vad ska jag säga? Jag är en av de där som, tyvärr, hamnat längst bak i mitt eget livs bil.

    Hur jag hamnat där? Jag har nog varit där sen jag föddes, så jag vet inget annat.

    Men plötsligt har jag insett hur det är och att jag inte längre orkar vara alla andra till lags. Jag har också insett hur jävla läskigt det är att börja bry sig på en helt annan nivå och att själv ta varje steg. Det jag vill göra är så kontroversiellt och går verkligen mot strömmen (serieteckning + dockmakeri…), så här kommer jag verkligen få simma i strömt vatten ett bra tag. Men, som sagt, jag orkar verkligen inte göra saker för alla andra längre, nu skiter jag i dem och gör vad JAG vill. Annars går jag nog sönder.

    Tack för ett stärkande inlägg, det behövdes idag! 🙂

    • Tack Jessica! Och du, det finns hundratusentals människor som tecknar och gör dockor, du får hitta dina likasinnade!

  9. kan koppla detta till utbildning. Gick civilingenjör i 1.5 år och ifrågasatte hela tiden för mig själv varför jag gick det. Jag trodde inte att det fanns något kul att utbilda sig till- eller ens något kul i livet. För ett halvår sedan bestämde jag mig för att söka till psykologprogrammet, kom in, har gått en termin och nu kan jag svara “ja” på alla 4 frågor du skrivit där uppe. Tack för att du är en ständig inspiration.

  10. Så sant! Er såvidt i gang med prosessen, og det er veldig nytt, spennende og veldig skummelt! Endring, og det å ta egne valg ut fra hva en selv har lyst til, er hardt, men faktisk SÅ viktig. Skal jobbe med motet, våge, prøve å finne min vei, og gå den veien.
    Som det sies her, så er det ens liv det handler om.

    Takk for klare og “peprende” ord, det så utrolig viktig det du sier.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.