Jag kan inte för mitt liv förstå varför man vill satsa på viktminskning när allting i livet är kaos! Ändå är just detta så vanligt. Flera gånger i veckan får jag mail från personer som äter ketogen kost, LCHF utan att gå ned i vikt. När jag då frågar om livssituationen så är det alltifrån nyblivna föräldrar till totalt sönderstressade och utbrända människor, posttraumatisk stress, svår ångest eller sorg.
Stress är INTE kompatibelt med viktminskning!
Det går på inga sätt hand i hand att må psykiskt dåligt, leva med ångest, nedstämdhet, kass livssituation, vara nybliven förälder och så vidare med att försöka gå ned i vikt. Livssituationen måste fixas FÖRST!
Jag lägger personligen ned jättemycket tid på att eliminera stress ur mitt liv, och det gör jag genom att planera bra och respektera mina egna gränser och min egen personlighet. Jag respekterar det faktum att jag måste bestämma över min egen tid till 100% så jag försöker inte ens ha ett vanligt jobb. De hade dödat mig direkt. Varje dag är planerad i arbetsblock med meditation, träning och promenad in emellan. Jag stressar inte min kropp med fasta utan fyller på med energi kontinueligt. Resultatet blir en lugn och trygg kropp som bygger muskler när JAG vill och som tappar fett när JAG vill.
Stress är sjukdomsalstrande
Inte nog med att stress ökar risken för fetma så ökar det också risken för hjärtsjukdom, stroke och en rad andra sjukdomar. Du måste, för din egen skull, ta kontrollen över ditt eget liv och eliminera så mycket stressfaktorer du bara kan. Det är INTE värt det, INGENTING är värt din stress. Resultatet av stressat arbete eller interaktioner med barn till exempel, som präglas av stress, blir kasst.
Saker jag gör för att eliminera stress
- Mediterar flera gånger om dagen
- Prioriterar mig själv och respekterar mina behov
- Tränar varje dag
- Ingen cardio
- Ingen fasta
- Begränsat koffeinintag
- Går ut i naturen, connectar med naturen
- Inkluderar mina vänner och partner i mitt schema
- Har ett schema med min partner så det inte blir förvirring över när vi ska umgås
- Ritualer och rutiner
- Passionsdriven – fokuserar på vad jag brinner för och tycker är kul
- Långtidsplanerar för framtiden (pengar, jobb, relationer, hem osv)
Här nedan är en video på temat för er som hellre lyssnar än läser 🙂
Varför ingen cardio?
Jag kan vara superstressad men efter ett löppass så är jag mycket lugnare och mer fokuserad än innan.
Att inte stressa alls tror jag är lättare när man inte har barn och familj. Barn har en otrolig förmåga till att stressa en utan att man egentligen vill bli stressad.
Därför man inte ska ha barn 😉
All träning som man upplever som givande och avstressande är bra, ett löppass utomhus i naturen är toppen. Att stå i 2h på en crosstrainer inomhus, inte så toppen. För mig är cardio mer stressande än styrketräningen. Tar allt i lugnt tempo 🙂
Håller helt med dig att stress vänder upp och ner på livet. Tycker dock att förändrad kost, näsandning och bättre sömn gör att jag kan hantera stress mycket bättre idag än tidigare. Hur gör du för att hantera oväntade saker som inträffar i livet? Allting går ju inte att planera in.
Jag har faktiskt inte problem med oväntade saker, det krävs mycket för att jag skulle reagera. Som när jag skulle åka till Australien i höstas och min man hade inget visum och kunde inte checka in på flygplatsen. Jag reagerar inte ens, jag ringer bara upp ambassaden och frågar hur vi löser det. Vet inte varför jag inte får nån stressrespons av oväntade saker, men är väl wired på de sättet 😀 Funkar bra i stressituationer, jobbade väldigt bra när jag jobbade natt i hemtjänstens jourteam.
Bra inlägg! Jag har själv lidit av utmattningsdepression i flera år som nu äntligen är nästan helt borta. Och jag har insett hur nästintill omöjligt det kan vara att gå ned i vikt samtidigt som allt annat är kaos. Man kan säga att min sjukdom gått i två skov, första året gick jag upp 35 kg. Sedan blev jag bättre, lyckades hålla mig till lchf och gick ner 25 av dessa. Fick ett nytt skov och gick upp alla 25 kg igen på mindre än ett år. Under den tiden spelade det ingen roll vad jag gjorde, hur strikt jag än följde lchf, tränade tungt, körde 16:8, 5:2, långfastor (2-7 dagar), äggfasta – you name it, I tried it? Tror att en anledning till att man så gärna vill gå ner i vikt är dels att man ofta upplever sig ha tappat all kontroll i livet, och vikten har vi ju fått intutat i oss att vi kan kontrollera! Vet inte hur många gånger folk föreslagit att jag borde börja konditionsträna, samtidigt som de inte har en aning om hur mycket man försöker (och på bättre sätt än ät mindre-spring mer!). En annan anledning för mig att försöka gå ner i vikt var att det kändes jobbigt att alla kunde “se” på mig att jag mådde dåligt, det kändes som att viktuppgången avslöjade mig. Och den stressen hjälpte ju inte alls.
Hoppas att många tar åt sig av detta inlägg och att det hjälper dem att släppa vikthetsen lite. Nu känner jag av genuin glädje i vardagen igen och det märks att kroppen håller på att ställa om sig från överlevnadsmode till att faktiskt leva. Väntar spänt (men ostressat?) på att kilona ska börja släppa av nu. Väntar också på leverans av Magstarkt och Hormonbibeln, tror att jag är i ett läge där jag faktiskt kan börja få mina hormoner mer i balans så det ska jag jobba på nu??
Tack för din blogg, den är oerhört intressant att läsa! Och tack för att du bibehåller ett sunt fokus, hälsa är så mycket mer än bara vikt och det lyfter du verkligen fram!
Tack för din fina kommentar! <3
oj, vad jag hittat mig i din post ❤
För min egen del var det för att mat är något jag kan ha kontroll över mitt i allt, för att jag trodde att allt annat skulle bli bättre bara jag gick ner i vikt.
Då skulle jag kunna vara nöjd med mig själv och när jag är nöjd med mig själv så ordnar sig allt det andra, kaoset.
Börjar nu lära mig, genom den mer smärtsamma läxan utmattning, att det är återhämtning som är svaret. Inte viktminskning.
Och återhämtning ger viktminskning!
Jag tror det handlar om att försöka kontrollera det som kan kontrolleras i ett livsskede där mycket annat är kaos. Om man har en gnagande oro i kroppen men inte kan avgöra om den beror på jobbet, förhållandet, jobbiga barndomsminnen eller något annat så är det svårt att veta vad det är man ska ta tag i och var man egentligen ska börja.
Kosten, vikten och konditionen är ändå förhållandevis lätta att ta tag i, åtminstone i teorin. “Bara” att lista ok livsmedel och icke ok livsmedel, lägga upp scheman för träningen och köra… Inte lika enkelt att googla fram vad man ska göra åt odefinierad och kaotisk livssituation eller hitta scheman för hur man ska åtgärda.
… eller är vi så övertygade om att allt det andra löser sig bara man är stark, smal och vacker? *måste tänka lite till*
Troligen så ja, jag tror att alla skulle behöva terapi. Mer eller mindre 🙂
Instämmer i att alla skulle behöva terapi. Jag har varit sjukskriven på hel- och deltid för uttmattningssyndrom i ett år. Jag fick träffa en KBT psykolog när jag var sjukskriven, och ett av hennes första råd var just att dela in dagen i block, för att minska på stressen. Jag har följt hennes råd, även det att sluta på min destruktiva arbetsplats?. Mår mycket bättre nu. Schemalägger även min fritid och får mycket mer gjort. Men ett tips är att inte prata så mycket om att även fritiden är schemalagd. Vänner kan känna sig som “saker som ska tas itu med” när de får veta att jag schemalägger umgänge. Trots att jag är mycket mer social nu när jag har koll på min tid.
Håller helt med. Stress förstör allting och att få bort den ger oerhörda vinster. Jag har löst vardagsstressen genom just många praktiska rutiner, däribland lunchpromenader och schemalagda hushållssysslor i familjen. Jag har också med åren blivit bättre på att fokusera på det jag tycker om, välja bort sånt som inte känns rätt för mig och inte bry mig så mycket om vad andra tänker eller förväntar sig. Stress handlar mycket om attityd, man kan helt klart öva sig på att inte varva upp sig utan acceptera det faktum att man just nu inte kan lösa ett visst problem, eller kanske att man aldrig kommer att kunna göra det. I princip alla har något jobbigt eller tråkigt att dra runt på i livet, och de flesta har svårt att få tiden att räcka. Det hjälper i alla fall väldigt bra mot stress att fokusera på det som man HAR kontroll över och det som ÄR roligt! 😀
Du har så rätt i allt du skriver i det här inlägget, och det måste upprepas om och om igen. Varför många fokuserar på kost/träning när mycket i livet är kaos tror jag är för det blir något som man kan ha kontroll över. Sorg, sjukdom, andra människors ohälsa osv är inte alla gånger något man själv kan styra eller liknande, och då tror jag att man lätt kan snöa in på typ kosten för att där har man kontroll. Så vet jag att jag fungerade tidigare i livet. Nu har jag lärt mig att det inte blir så bra efter ett tag och precis som du skriver måste livssituationen fixas innan man kan ta tag i kost och träning. Men jag tror ändå att det är anledningen till att många gör så 🙂
Så sant!
Om man nu vill träna kondition och syreupptagning måste väl lågintensiv kontitionsträning typ den Phil Maffetone förespråkar fungera bra utan att stressa kroppen? Dvs enbart träning i ett aerobt (fettförbrännande) tillstånd istället för intervaller och långa anaeroba pass där socker förbränns. För en person med outvecklad aerob förmåga kan det räcka det med promenader för att komma upp i maximala tillåtna puls.
Ja verkligen, och jag tänker att högintensivt borde vara rätt bra också. Korta men intensiva pass!
Hallå Martina!
Jag är lite förvirrad just nu av olika idéer när det gäller pulshöjande träning. Var hos en pt nyligen som menade att högpuls är bästa träningen för att bränna fett. Men det som fastnade i mitt huvud var att hon också påpekade hur viktigt högpulsaktivitet är för hjärta och kärl och syresättninge.
Precis när jag lagt upp sommarens träning helt tvärtom! 🙂
Så här är mitt upplägg i sommar:
Meditation varje morgon
5 pass tung styrka/v
rörlighetsträning varje morgon
lugna promenader(puls ca 100) varje dag
Du skrev tidigare att cardio inte behövs, vill du utveckla lite eller länka till något där du beskrivit dina argument mer utförligt om saken? Tänker du cardio/hög puls som onödigt ur alla aspekter eller ser du på cardio ur fitness-perspektiv när d du väljer bort den?
Ingen som håller på med fitness seriöst gör högpulsträning för man riskerar sina muskler och får för mycket kortisol (nedbrytande), sliter på binjurarna. Lugna promenader är mer fettbrännande utan att tulla på musklerna.
Man kan ju förstås köra lite high intensity, under så kort tid att det inte hinner slita på en 🙂
Ja, det verkar ju vara den mest väl beprövade och bästa metoden för fitness att göra så som du beskriver, så jag ser ingen anledning till att testa högpuls nu. Jag ser ju att det funkar för dig och för många andra med fitnessmetoden! Troligen har det funkat för mig också fast jag har svårt att utvärdera ibland.
Men hur ser du på det som sägs om pulshöjande aktivitet och hjärta, kärl och syresättning av blodet mm? Finns det olika synsätt om det också, eller är det mer att man inom fitness bortser från de aspekterna för att man sätter fitness framför allmän hälsa?
Jag tänker att detta med pulshöjande aktivitet och hjärta/kärl hälsa/allmän hälsa är ett av de vanligaste råden som man får , precis som ät minst 500 gram frukt och grönt, eller gå 10.000 steg osv. Men jag är nyfiken om du som forskar och experimenterar och läser på så mkt om dessa saker, funnit motsägelsefulla synsätt på detta? Eller är alla överens om att man egentligen behöver högpuls för att ha en god hälsa livet ut?
Jag har funnit mycket motsägelsefullt kring det där med högpuls, men inga naturfolk håller ju på med högpulsträning. Det är lågintensivt som gäller. Jag tror att rådet har kommit från att det är bra att röra på sig, man behöver få upp pulsen när man tränar för att aktivera kroppen, man behöver komma igång och svettas som en kontrast till att vara väldigt passiv och inaktiv. Men är man redan vältränad, så finns det inget mer att vinna på att dra upp pulsen på det sättet, man kan ju gymma sig svettig och flåsig. Man måste inte köra crossfit eller pulsträna.
Om jag själv skulle pulsträna skulle jag intervallträna med pulsband å ha några toppar per pass.
Tack, superintressant att höra. 🙂
Tips: Läs någon Phil Maffetones böcker om aerob träning och dess fördelar för fettförbränning, kardiovaskulära systemet, musklernas förmåga att ta upp syre, antal kapilärer, kroppens förmåga att återhämta sig mm.
Hej! Tack för en bra blogg.
Jag är lite inne på lchf spåret men så fort jag skär ner på kolhydraterna så får jag kraftig ångest. Ännu värre är det om jag har sprungit samma dag.
Jag har haft lite problem med utbrändhet. Kan det hänga ihop?
/ Veronica
Kan det vara så att du inte ersätter kolhydraterna med något annat, utan bara drar ned kalorierna?
Nej det tror jag inte. Jag äter mycket ägg, nötter, smör, kokosfett och feta såser men även en hel del kolhydrater. Äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt. Räknar aldrig kalorier men prövade det en gång när jag behövde gå upp i vikt för jag är rätt liten och tunn och landade då på runt 3000 kalorier. Men jag tränar även mycket.
Jag förstår inte riktigt varför jag får ångest så jag var bara lite nyfiken om du hade någon teori 🙂
Mvh Veronica
Nej jag har ingen aning 🙂
Mycket bra inlägg! Tack ?❤️
Hur långa meditationspass gör du flera gånger om dagen? Blir det lite olika hur många gånger om dagen beroende på dagens innehåll/behov?
Om jag är riktigt extrem kan det bli totalt 4 timmars meditation på en dag, om jag är mer normal så kör jag 30 min på morgonen och 30 min på kvällen. En megastressad period kör jag små pass med några minuter utspritt över dagen men startar alltid med minst 20 min meditation innan jag gör något annat.
4 timmar wow! Undrar om jag kommer klara av 4 timmar någonsin. Jag jobbar på att få in åtminstone små pass utspridda under dagen och helst börja dagen med det också, men allt jäkla inre motstånd alltså, jag vet ju att det ska vara bra och läkande på så himla många sätt vilket jag behöver så extremt mycket för både kropp och själ.
Gör du det bland människor också? När du åker buss och liknande? På ett sätt kan jag tycka att det skulle kännas lättare då eftersom man liksom är fast där man är till skillnad mot hemma där det finns tusen grejer som stressar påminner om att det skulle behöva tas om hand, fast samtidigt svårt för att det är en massa människor runt en och så…Om du mediterar när du åker buss och så, vad är det för metod du använder då?
Ja kan sitta och fokusera på min andning när jag åker buss och tunnelbana, istället för att stirra ned i mobilen. Det är meditativt, absolut! Likaså när jag tränar, att bara gå in i träningen och andningen.
Att meditera 4 timmar på en dag är extremt, men efter vipassana insåg jag att det går 😀
Hej! Mycket bra skrivet,det är ett stort lyft för hälsan att inte stressa.Jag tycker om att vara i naturen och att vara och fixa i trädgården.Den lugnar ned mig, och ger så mycket tillbaka.
Vilket bra inlägg. Kan du inte skriva lite mer om hur din dag kan se ut när du delar in den i block. Jag tror att det skulle vara en bra hjälp för mig att tänka så. Jag har en förmåga att tänka att jag borde göra något annat än det jag gör vilket leder till att jag påbörjar saker och sedan inte fullföljer och därför känner mig stressad. Jag stressad upp mig över det jag inte har gjort snarare än känner mig nöjd med det jag har gjort.
Kram Eva
Tack för tipset, det blir ett toppen-inlägg! 🙂
Ja, mer inlägg om struktur!
För mig är den absolut största stressorn just vikten. Jag har äntligen lyckats få tag i ett förstahandskonstrakt på lägenhet, landat en stadig inkomst och har prioriterat bort barn och annat som tar tid för att spendera den med människor jag faktiskt tycker om istället och tankar energi med vänner och familj. Träningen går som på räls och jag mår toppen efter varje pass. Men den där satans vikten… Blir verkligen, verkligen stressad av att den aldrig går neråt och att jag aldrig tycks kunna hålla mig till den mat jag planerar. I vilken ända börjar man i en sådan situation?
Det är en jättebra fråga, och jag förstår att det är stressande. Ibland kan man behöva ta hjälp i en sådan situation, att låta någon annan göra ett schema åt en som man följer blint. I ditt fall, eftersom du är så duktig på att träna, hade jag valt någon med lite fitnessinriktning som inte tar bort alla kolhydrater utan har ett schema som inkluderar goa grejer men med lite tanke bakom.
Vad tror du om det?
Någon där du måste vara “accountable” hela tiden för att du håller schemat och visar resultat varje vecka?
Har tänkt mycket på det här med stress på sistone. Läste boken Medveten andning av Anders Olsson nu på semestern, SÅ BRA bok! Rekommenderas verkligen.
Det finns ju stress för kroppen som man inte märker av så mycket, som matintoleranser där man får subtila symptom som man inte kopplar till just intolerans t.ex. Eller att inte kunna smälta maten ordentligt (?).
Jag vet att jag måste ha haft höga kortisolnivåer under en lång tid eftersom fettet sätter sig på magen, ägglossningen är väldigt oregelbunden med långa cykler och att jag vaknar fler gånger än normalt under natten. Men jag noterar det inte i vardagen mer än att det är jobbigt att andas rätt. Har väl sorgligt nog blivit van vid det eller något.
Det skall fixas med meditation och andning och förändring av tankesätt men det är väldigt svårt för en stressad kropp att komma dit :P. Har börjat med ashwagandha som en akut lösning så att jag förhoppningsvis kan få lite tillfällig hjälp med att vara mer zen ;).
Meditation och andning är verkligen guld!
Kul att du testar ashwagandha, jag har inte testat ännu. Tycker du att det funkar bra?
Har bara testat i en vecka och har den veckan varit på semester med familjen, så får återkomma när allt annat är som vanligt :). Är lite mer aggressiv, antingen är det ökning av testot eller så är det för att jag har haft folk runt mig i en vecka med mindre egentid än vanligt och dessutom 35-40 grader varmt haha…
Hur tänker du med stress och utmaning av sina gränser? Du själv måste väl ha varit stressad när du höll föreläsningen (och innan)? Jag har själv en ganska låg stressnivå, ofta kopplat till sociala situationer. Om jag skulle minimera all stress skulle det ge ett liv som jag inte tror vore så kul. Det är så här min personlighet är tror jag, det känns som att jag är väldigt känslig bara.
Hur mycket ska man anpassa livet efter sina stressnivåer och när ska man köra på?
Bra fråga!
Jag blir ju helt förstörd veckan före föreläsning! Den typen av stress är för mig (trots allt) konstruktiv eftersom jag vet att den tar mig framåt. Så jag biter ihop, för det finns nått bra i andra änden.
Intressant att läsa om hur du lever. Men inget för mig alls, jag vill ha ett mer spontant liv med ålats för barn och människor som behöver mig. Men som sagt spännande att läsa om människor med för mig extrema livsstilar.
Wel… 😉
Jätteintressant det du skriver och även om hur du delar in dina dagar i block. Tror att det skulle kunna passa mig, ska pröva det nu när semestern är slut o jobbet börjar. Har dock en stressig arbetssituation då jag jobbar med barn ☺️ (Är pedagog på en förskola), tycker jättemycket om mitt viktiga arbetet men hur förhålla sig till stress under arbetstid??
Mindfullness!