Kul att så många uppskattade mitt inlägg om känslornas kemi! Jag har fått många önskemål om att skriva mer information om det sedan Hormonbibeln kom ut 2014, så jag håller på att utöka materialet till en bok för 2020.
Bara konceptet att känslor är kemiska verkar vara en ny och intressant idé för många, det vill säga att de inte måste ha med vår fysiska verklighet att göra. Såklart spelar livssituation in väldigt mycket, men det är mer triggers. Hur vi hanterar våra triggers är också kemiskt.
Hur hantera känslor av hopplöshet?
Negativa känslor har ofta sitt ursprung i en negativ tanke. Tanken kommer före känslan, även om man inte alltid är medveten om det. Därför är det väldigt bra att utforska sina tankar. Jag brukar göra detta med papper och penna eller genom free flow journaling. Jag vet inte om det sistnämnda är ett riktigt begrepp men jag kallar det så och det är väldigt effektivt för att få koll på sitt mentala landskap. Rent konkret sätter jag mig bara vid datorn och skriver precis allting som kommer ut, huller om buller. Det är ett system, och ett annat är att skriva mer strukturerat med fokus på den negativa känslan. Man kan göra som en mind map med känslan i mitten och olika relaterade tankar, och därefter ifrågasätta tankarna en efter en. Bryta ned dem, vända och vrida och argumentera för och emot. De gör dem mindre rigida.
Hopplöshet och uppgivenhet är känslor som förknippas med depression och nedstämdhet, samt lågt serotonin. Varför har man lågt serotonin? Det kan bero på en kronisk låggradig inflammation i tarmslemhinnan (där sitter majoriteten av våra serotoninreceptorer). Det kan bero på att man gör för tråkiga saker och aldrig unnar sig något roligt. Det kan bero på passivitet, och det kan bero på dålig kosthållning och näringsbrister. Varje gång jag skriver om serotonin får jag ett gäng kommentarer som vill argumentera emot “serotoninhypotesen” så för att bara föregå det vill jag säga att serotoninhypotesen handlar om lågt serotonin som rot-orsak till depression, vilket inte stämmer så bra för att teorin är alldeles för enkel. Däremot behöver vi ett språk för att vi ska kunna prata med varandra och förstå vad vi menar, så därför använder jag den här signalsubstansen språkligt när jag pratar om depression. Ett “bevis” på att serotoninhypotesen är ofullständig är att SSRI (serotoninåterupptagshämmare) har väldigt låg successrate, jag tror att den ligger någonstans kring 50%. Dock tycker jag personligen att SSRI är värt att testa på låga doser om man är deprimerad, men det finns andra psykofarmaka som är bättre som till exempel SDRI (dopaminåterupptagshämmare).
Mediciner som förändrar tankarna
Det intressanta är att SSRI, SDRI, SNRI, tricykliska, benzo… you name it, förändrar tankarna ganska radikalt. Du kan som deprimerad tänka att du är ful och verkligen tycka det när du ser dig i spegeln, och du kan tro att andra tittar på dig för att du är så förskräcklig. Sedan tar du något serotonergt preparat och tycker att du ser ut som en riktig pang pingla och att alla tittar på dig för att du är så otroligt snygg. Som exempel, men olika psykofarmaka påverkar på olika sätt och olika mycket. Ett annat exempel är att att känna sig helt omotiverad och inte vara intresserad av någonting för att allting känns så tråkigt, meningslöst och hopplöst. Med en korrigerad neurokemi känns det plötsligt tvärtom – allting har mening, allting är intressant och du kan inte hejda dig från att dyka in i något spännande projekt.
Negativa tankar är inte “du”
Jag brukar tänka att negativa tankar inte är “det riktiga jag” utan att det är något skevt med mina signalsubstanser, vilket gör att jag sällan tar mina tankar på så stort allvar. Ibland kan jag till och med börja skratta mitt i någon riktigt mörk tankegång. “Men kom igen vad är det här nu då!?” Kan jag tänka för mig själv, och så funderar jag igenom vad jag gjort de senaste dagarna, om jag ätit tillräckligt, om jag varit social, om jag skrivit dagbok, om jag fått min sömn och så vidare.
Dessa saker påverkar tankarna och måendet väldigt mycket och tittar man efter är det ganska lätt att se vad som saknas, om det inte är någon uppenbar händelse eller så.
De allra vanligaste anledningarna bakom negativa tankar är:
- För lite mat (både i kalorier men också i näringstäthet)
- För lite sömn (framförallt djupsömn)
- För lite “self care”, egentid, tid för reflektion och bara göra det man tycker är roligt
- För lite rörelse och för mycket passivt stillasittande
- För lite ansvarstagande och driv i sin vardag så att andra styr snarare än en själv
- För lite sociala sammanhang
- Hormonella preventivmedel inkl kopparspiral
Det är högst otroligt att du skulle lida av negativa tankar och känslor efter att ha korrigerat listan ovan, givet att det inte hänt något speciellt i övriga livet. Det finns såklart fler mediciner än prev.medel som kan ge dystra tankar, men just prev.medel är något man ska vara väldigt uppmärksam på om humöret förändras. Det är inte normalt och det är inte okej, vad barnmorskan/gyn än säger! Det värsta är att det vanligtvis inte går över heller utan det blir snarare så att man vänjer sig vid ett förändrat sinnesläge.
Det är spännande med tankar och känslor när man slutar ta dem på allvar och börjar reflektera kring dem istället. Extra kul är det ju med “triggers” det vill säga saker som får oss riktigt upprörda, det är hjälpsamt för att hitta dolda trossystem inom oss som inte gynnar oss. Här är det oftast inte kemi bakom tankarna utan bara “ärvda” idéer från familj, vänner eller samhället. Själva kemin är mer av ett filter ovanpå tankarna som kan förvränga och öka eller minska styrka eller kontrasten, eller ta fram dolda tankar som vi inte visste att vi hade. Det bästa för att komma till rätta med det är (enligt mig) en kombination av dagboksskrivande, objektiv observation och att fixa orsakslistan ovan. Det är i alla fall min egen strategi tillsammans med att sparsamt mikrodosa SSRI om jag dippar för långt och för länge, men det har jag inte behövt på ett bra tag.
Läs mer här:
- Social fobi, depression, ADD & microdosing
- Droger, biohacking & slowhacking
- Kemin bakom dina tankar & känslor (del 1)
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Hej Martina, min fundering är: nedstämdhet, sömnstörningar+mardrömmar, ångest går det att “hacka” med metoder som du skriver om i dina böcker /bloggen? Även om en tycker att det är resultat till trauma från barndomen? Och vad den beror på att vissa får PTSD och inte de andra trots svåra livssituation?
Det finns en biokemisk förklaring till PTSD, och det går att hacka!
Tack för svaret! Om jag skulle gissa : kronisk hög kortisolnivå?
Det är nog mer en bi-effekt, finns förändringar i hjärnan också. Såg en cool föreläsning om det där en gång, googla på PTSD neurochemistry eller neuroimaging!
Tack, jag fick googla fram flera artiklar och ja, det är mer komplext än enbart kortisol, flera signalsubstanser är påverkade. Då kan de manipuleras enligt dina rekommendatoner.
Ja det kan absolut manipuleras men PTSD är väldigt trickigt, det kan vara ganska svårbehandlat men inte omöjligt.
Tack för dina svar! Din bok som kommer ut till hösten, innehåller tricks till PTSD? Eller om du har literaturtips?
Hej,
Hamnade av misstag på din blogg och tycker innehållet är superintressant. Har själv börjat snöa in mig på mycket av det du skriver och har också fått med mig mängder av insikter från mitt Vipassana retreat. Det jag tänkte fråga dig är om du har några tips på böcker som är bra när det gäller kosthållning? Här är jag ganska novis nämligen så tar tacksamt emot alla tänkbara tips.
Med vänlig hälsning,
Henning
Såklart behöver du boken KETO, that’s it. Följ bara den: https://www.adlibris.com/se/bok/keto-den-kompletta-boken-om-ketogen-kost-9789177838098?campaignId=def538e7-d9a9-4769-97d6-243d7081ab2d
Toppen, stort tack för det!
Är tillbaka i ett light ME skov. Men arbetsprojekt avslutat. Har haft den mest syniskt onda chef någonsin. Valde att stanna kvar har insett att det är min passion att bygga kraftledningar ser det inte som ett arbete. Våren o till mitt i sommaren åt jag så medicinskt canvoire. Lika förbannat så dränerades kroppen. Orsak enligt min mening :man har en sådan ondskefull bakterie flora o kroppen rår inte på att läka.Det har väl även betydelse att jag skickade på/ut för mycket energi vill känna mig fysiskt sliten när dan är slut. Men nu har jag tid att mecka med kroppen och jag går enbart in för å bryta elakartad biofilm/mucus när man håller på med det så åker man emotionell bergodalbana. Så jag tycker inte att det stämmer med ovanstående. Jag säger inte det för att jag vill ha rätt. Utan hur jag upplever/tolkar. Har gått så många gånger in i väggen o en av de anledningarna är när man överbelastar kroppen. Det kan göras på andra sätt : fysiskt eller emotionellt finns så många onda människor som vill en illa,förenklat deras avundsjuka tål inte se vår livsglädje. Men deras ord eller handlingar bryter ner en. Har börjat ta in det i meditatonerna så att jag prövar att hitta sätt så att jag vill projicera tillbaka ondskan mot dom. Har haft för avsikt att göra ordning Sveriges vackraste utegym (skryt) castelistic vy mot Sonfjället men har kommit till den insikten att det är farligt för mig kan inte göra saker med lämpa. Utan att det blir med passion, ingen bra kombo när man har en fientligt övertagen bakterie flora. Nu när man är hemma o inte jobbar så skulle jag nog börja med det. Det var mycket som jag ville få ur mig. Å det drabbar dig för du är en av få som förstår.
Ha Dä mvh pd
Hej Martina, tack för att du tar upp intressant ämnen.
Jag vill tillägga att det även finns andra orsaker som kan ligga till grund för depression. T.ex. odiagnostiserad autism eller ADHD. Det går givetvis att med kost, träning och lifestyle design förbättra sin livssituation, men ibland kan en mer omfattande behandling vara på sin plats. Jag själv har nyligen, vid 38 års ålder, blivit diagnostiserad med hög-fungerande autism. Jag har även fått reda på att jag inte alls har en grundläggande depression (en diagnos jag fick vid 22 års ålder) utan att depressionen jag har (och GAD, general anxiety disorder) är symptom på min odiagnostiserade och obehandlade autism. Att enbart behandla med SSRI eller SNRI kommer man här alltså inte speciellt långt med (jag har försökt i 16 år). Min nuvarande behandling ser helt annorlunda ut, nya mediciner och ny terapi, och det har gjort ALL skillnad. Jag kan tillägga att keto och styrketräning är ganska klena behandlingar i det här fallet, tyvärr. Intressant att tillägga är att jag även blivit fysiskt friskare av min nya behandling, min Crohn’s och Rosacea är i total remission. Så, vad är hönan och vad är ägget? Har mina kroppsliga sjukdomar hela tiden varit psykosomatiska? Jag har givetvis inget svar på det, men kan bara säga att jag är förbluffad över resultaten.
Lycka till där ute, ge inte upp, våga söka hjälp (det är skitsvårt, I know), be om ett andra utlåtande, och ett tredje och ett sjätte!
Kram
/S
Forskning från 2017 visar att bouldering är motionsformen som har bäst effekt vid depression.
https://uanews.arizona.edu/story/bouldering-envisioned-new-treatment-depression
Troligen för att man är i flow för att inte ramla ned och slå sig. Jag tror allting som ger flow är bra vid depression, inkl simning, skriva, måla, springa osv. En paus från sig själv.
Japp alla tankar på att inte falla och på andra plats kom detta som förlänger livet 😀
https://www.msn.com/sv-se/news/other/lyssna-h-c3-a4r-p-c3-a5-nobelpristagarens-smittande-skratt/vi-BBY1bTF
Va glad han var! 😀
Kan du ge exempel på sociala sammanhang? Hur kan man påvärka dätta själv?
Socialt sammanhang är när du träffar andra människor, såsom deltagande i en förening exempelvis.
Läs om KASAM, vanligt tänk inom specialpedagogiken
Älskar begreppet KASAM, det är alltid det som fattas mig själv 🙂
Det här är revolutionerande för mig att läsa. Tack, och snälla fortsätt skriv om känslor, tankar, signalsubstanser, hormoner och mental träning. Skulle önska ett veckoinlägg för att komma in i rätt tankebanor, men förstår att det kanske är för mycket begärt 😉
Det är ingen dum idé! 🙂
Klockrent. Men vad gör man om anledningen till dessa känslor inte går att förändra rent praktiskt, eller går, men det är extremt svårt pga. yttre omständigheter.
Är ensamstående med ett barn med extremt utåtagerande ADHD-problematik, få saker fungerar som det ska. Får klä på, mata och ha konstant uppsikt över en 7 åring, att hämta resp. lämna på skolan tar 1-2 timmar per tillfälle, jag vet aldrig när nästa utbrott kommer eller de ringer från skolan och han har rymt/låst in sig mm. Känns som jag lever med konstant stress över att ha noll tid till mig själv, inte kunna bestämma/kontrollera över min och vår situation alls utan barnets humör styr rubbet och sömnen blir katastrof eftersom jag får sitta uppe och plugga på nätterna för att klara av mina studier. Är som en urvriden disktrasa och har fått hypofysen att stänga ner både könshormoner och tyroidea. Finns det nåt sätt att rädda upp kroppen innan den havererar totalt? Har liksom inte tid med det riktigt ? Jag är helt förstående med barnets problematik och bryr mig inte så mycket om att jämföra mig med vad andra har tid och utrymme till i livet och vardagen, men den maktlöshet som det generar hos mig själv känns helt klart som den stora boven i dramat.
Ja du jag har ingen aning tyvärr, men det låter som att barnet borde kost eller medicin-behandlas för din skull om inte annat.
Idag är det vanligt att läkare tar sköldkörtelprover på barn med den här problematiken
Vad skulle sköldkörtelns funktion här påverka?
Han medicinerar redan med concerta vilket fungerar delvis men uppenbarligen inte optimalt…
Lite förenklat om några hormoner som är inblandade
Långvarig stress -> högt kortisol -> binjurarna -> sköldkörteln = provtagning på b.l.a. tsh, t4, t3, tpo, trak, kortisol, D-vitamin
Olika depressionsdiagnoser, utmattningssyndrom samt ADHD visar på att symptomen KAN komma av för låg sköldkörtelnivå
och många läkare inom psykiatrin är medvetna om det men att deras regler säger att SSRI och Concerta ska sättas in.
Man kan ligga inom ramen på lab-proverna men är ändå värt att prova, vill läkaren inte det kanske värt att byta ut Concertan.
Googla lite så hittar du säkert bra argument att ta med till läkaren och kräv provtagning, vem vet läkaren kanske då har fler förslag på lab-prover.
… och din sköldkörtel har stängt ner skriver du och då kan det ev finnas en ärftlighetsfaktor inblandad …
Tycker det är så spännande med det du skriver om preventivmedel och att man vänjer sig vid ett försämrat sinnesläge för jag har upplevt det. Jag gick på p-piller som även skulle hjälpa mot min akne, jag använde dessa i ungefär tre år. Jag tyckte det var bra, min hud blev fantastisk, men slutade för att jag helst ville testa hur det var att vara utan dem. Jag fick för mig att jag samlade på mig mycket vatten och kände mig svullen hela tiden. Märkte marginell skillnad på mitt humör när jag slutade men det var först när jag två år senare då jag var i ett förhållande och började på samma p-piller igen som jag fick världens flashback. Vet inte hur jag skall beskriva det men allt kändes typ mörkt, jag var helt svajig i själen och fick väldig ångest. Jag kände mig med andra ord rätt instabil. Igen. Jag insåg det var exakt så jag hade känt mig hela tiden under de tre åren jag ätit p-pillrena innan, jag trodde att anledningen till att allt kändes jobbigt då var saker som hände i min omgivning i kombination med att det var så jag var, men jag upplevde antagligen allt som mycket värre och mörkare än vad det var. Jag försökte på inrådan av gynekolog hålla ut i 3 månader för att “kroppen skulle vänja sig och stabilisera sig” men jag klarade inte längre än 6 veckor. När jag slutade ta dem igen tog det inte lång tid förrän mitt sinne kändes lättare igen. Jag har fortfarande lite ångest men inte i närheten av vad det var på p-piller och tränar jag och äter bra har jag ingen alls.
Checklistan i det här inlägget är verkligen on-point, ofta är det något på listan som saknas när man känner sig dyster och nedstämd. Den ska jag börja använda, många tack för den och för en så bra blogg!
Tack Johanna!
Hej Martina!
Vad har du för tankar kring nedstämdhet och brist på motivation om man har högfungerande autism. Min dotter har det och jag vill hjälpa henne på bästa sätt. Alla basbehov som bra sömn, kost osv är ju såklart viktigt.
Men det finns kanske något annat tips du har kring det?
Tack för en fin blogg❤️
Jag hade undrat om det är något i vardagen som stör 🙂
Ja, så är det verkligen. Hon mår inte bra i skolmiljön så det är det stora problemet.
Hemma är hon glad och harmonisk och får tid för återhämtning och att pyssla med det hon tycker om.
Svår sits att vara i…
Kan man byta skola?
Det vill hon inte eftersom det inte är varken elever eller lärare som gör att hon mår dåligt där, utan hon trivs inte i skolmiljön med krav osv det innebär. Hon mår som allra bäst när hon får vara själv och pyssla med sitt. Så har hon alltid varit, men det har blivit mer påtagligt sista tre åren när hon började skolan.
Vill så gärna hitta en lösning som funkar för henne, men det är svårt.
Ah, jag förstår precis. Jag tyckte också att det var helt fruktansvärt att gå i skolan, mådde inte bra förrän typ högstadiet. (Också HFA)
Tack för att du tog dig tid att svara. Vi kämpar på?
Hästar är bra, de ställer inga krav och argumenterar inte emot.
Finns terapiverksamheter i många delar av landet.
Googla så hittar ni om intresse finns, några forskningslänkar här:
http://www.ridterapiforalla.se/forskning.html
Tack för tipset! Ridning har vi provat. Hon älskar djur och hästar men orkar inte med människor runt omkring och det blir en press bara att köra dit efter ett par gånger oavsett vad vi provat…
Vid en vanlig ridskola eller i terapiformen? Stora skillnader,
Det här är individanpassad aktivitet, ridning och/eller skötsel enskilt och grupp, och bygger på vart eftersom barnet klarar mer och mer, kan ta tid. Har ni en diagnos finns rätt till assistent som ansvarar för resor till aktiviteter om de är besvärliga för dig och tex denna aktivitet kan läggas inom skolans schema som idrott/hälsa. Jag läser mellan raderna att du redan avgjort vad utgången blir… En tanke som slår mig nu… vaktar hon på vad du gör när hon inte är närvarande utan i skolan?
Sök stöd inom socialtjänstens ramar ihop med skolans rektor vilka båda alltid har öronmärkta pengar att ta till i speciella fall.
Jag hoppas att du inte tar illa upp för det är inte meningen med det här svaret
https://barnpsykiater.wordpress.com/om-ridterapi/
känner att jag skulle behöva SSRI men jag går upp i vikt jämt och drar mig därför från det. Vet du anledningen till viktuppgång vid antidepressiva?
Det är mest pga förändrat beteende, dvs man bryr sig mindre om allting och äter mer.
Så spännande ämne! Jag lyssnade på en podd (tror jag) med Björn Natthiko Lindblad som sa “tro inte på allt du tänker”. De orden bär jag med mig varje dag. Jag var tidigare ett riktigt lågtryck periodvis, tyckte att jag var konstig, jag var helt säker på att andra tyckte att jag var konstig, att jag sa konstiga saker osv. Att jag när som helst skulle bli avslöjad som en bluff. Jag var övertygad om att folk på riktigt hann intressera sig för mina förehavanden istället för att ha fullt upp med sitt. MEN! En insikt som kom till mig efter ca två år på LCHF-kost var att jag visst hade utvecklat världens självkänsla under dessa två år. Magi! Fast jag inser nu att jag antagligen bara har gett min hjärna välbehövlig näring 😉 Jag har också på senare tid hjälpt hjärnan på traven genom att jobba just med mina tankar och bli medveten om dem, nu när jag faktiskt är mottaglig. Jag har hört någonstans att en del psykiatriker börjar med att göra ett kostschema åt sina patienter innan de börjar med samtal. Verkar onekligen vettigt.
Jag läser gärna en bok till om ämnet.
Intressant! Jag testade nyligen Byron Katies koncept med de fyra frågorna på ett problem som dragit ner humöret på sistone och wow, jag har visst diverse omedvetna tankar som är riktigt gamla som det var mycket intressant att få insikt/grepp om.. Det gjorde susen för humöret.
Mycket bra lista. Prioritera sömn och att organisera (ta ansvar över) min tid är alltid saker jag behöver jobba på ?
Byron Katie äger!