Återigen, jag har ingen beroendehjärna, men just nu lever jag som om jag hade haft det. Jag lever som en nykter beroendeperson. Dryg vecka nu utan kaffe, mitt sista “beroende” och snuttefilt. Det är supertråkigt, men jag är glad över alla insikter jag får och det känns som att min självkänsla höjs för varje dag. Jag gör det här för mig själv och för min hälsa.
Kaffet gör något med min hjärna
Jag trodde inte att det var så illa men jag måste erkänna att jag har varit mer duperad av kaffet än jag kunde ana! 
I våras gjorde jag ett rigoröst blodsocker/blodketontest som visade på full ketoadaptering trots kaffe, men det är så många mer aspekter som påverkas som jag då ignorerade.
Reaktiv hypoglycemi
Det är ett problem, även för lågkolhydratätare att “krasha” på eftermiddagen. Vissa somnar efter lunch, för andra kommer krashen vid tvåtiden. För ytterligare några kommer krashen vid fyra-fem. Det kommer en krash, och då kommer kaffet som räddaren i nöden. Man tar en kopp, eller två till och sen är man fine.
Här kommer det intressanta: dippen kommer även om man bara tar en liten kopp kaffe på morgonen! Den där lilla oskyldiga koppen ger världens sömnkoma på eftermiddagen!
Inget kaffe – ingen dipp
Att sluta med kaffe motsvarar verkligen att gå in i ketos, när det kommer till att ha jämn energi. Det kommer ingen dipp och det är fantastiskt. Å andra sidan kommer det ingen peak heller, som det gör med kaffet. Jag saknar den där peaken av extrem inspiration och produktivitet.
En sak som förvånar mig är hur stor skillnad det är på att dricka “1 liten kopp” jämfört med ingenting alls. Jag inser att vi alla har olika metabolism och att min koffeinmetabolism antagligen är helt skruvad eftersom jag får sånt extremt halleluja-moment av kaffe.
Jag hjular inte ur sängen direkt
Jag sa till Mattias igår när vi gick från affären, att det känns så otroligt grått och menlöst. Det är som att jag har en mini-depression. Dessutom är det skitsvårt att gå upp på morgonen, och det finns inte en chans att jag hjular ur sängen klockan 05 om inget kaffe hägrar. Glöm det! Jag går nu upp 3 timmar senare, men jag hoppas att det vänder och att jag kan hitta drivet igen.
Acceptans ger styrka och det blir okej
En av mina bästa egenskaper är min förmåga att acceptera situationer som de är. Det är en meditationsgrej tror jag, att ge sitt inre “okej” till det som är. “Det känns grått och tråkigt utan min älskade snuttefilt koffein, och det är okej”
Det är alltid okej att känna sina känslor, oavsett hur negativa eller otrevliga eller intensiva de är. Man måste inte “bota” sina känslor.
Planen nu är därför att bara genomlida den här något tråkiga tillvaron och åtminstone njuta av de fina effekterna det får på hälsan, formen och metabolismen!
Väldigt intressant!
När jag började dricka så var det termos i stallet med latte. Dvs mjölk och kaffe.
Det blev bara lördag/söndag och på måndagen var jag så trött 2 första lektionerna (gymnasiematte) att jag gäspade oavbrutet och på riktigt hade svårt att hålla ögonen öppna.
Detta var oavsett om jag sovit 8 timmar eller haft en lugn (inte krogen) helg.
Idag kopplar jag det till kaffet. Jag drack aldrig kaffe i veckorna utan det tillhörde “helgmyset” i stallet
Hur illa ör det med koffeinfritt kaffe?
Älskar doften av kaffe och att vakna till ljudet av kaffebryggaren på morgonen,
Intressant är att oftast smakar kaffet olla numera. Men jag dricker endå pga sociala och vane mönster.
Koffeinfritt kaffe innehåller fortfarande ett gäng mikrotoxiner, så jag hade nog kört något annat. Har dock inte testat ännu, men vill gärna göra.
Jag har slutat med kaffe säkert 3-4 gånger och varje gång mår jag toppen! Men så kommer suget, bara en liten kopp. Det luktar ju så gott… mmmm… ja och sen efter några dagar är jag tillbaka i kaffeträsket igen… Men det är min enda “last” numera så jag behåller den ett litet tag till… 😉
Haha förstår 100% detta är mitt tredje seriösa kaffeslut tror jag, men nu VET jag att jag inte kan ta EN kopp 😛
Ja a ett typiskt tecken på beroende är väl just när personen själv aldrig inser att hen är beroende. Klassiker.
Menar du mig nu Jonas? 🙂 Jag skriver att jag inte är en beroendeperson för att det skulle vara oschysst mot riktiga beroendepersoner. Är jag beroende av koffein? Verkligen!
Det är dock inte tillräckligt för att kvala in som beroendehjärna.
“Man måste inte bota sina känslor” – tack snälla för att jag hittade din text om detta just precis nu! Jag har en tendens att värja mig så inför allt jag känner, kan gå och grunna på hur “nåt känns fel”, så himla okonstruktivt egentligen. Är det riktigt illa så använder jag överdrivna mängder mat (eller kaffe faktiskt!) för att mota bort det jag känner eller tror att jag känner. Får tejpa upp små lappar med detta budskap att jag inte måste bota mina känslor ? Tack!!
Varken mat eller kaffe löser ju problemet heller, det gör det bara värre i längden
Tack för boostarna med dina inlägg Slutade med kaffe för 4 dagar sedan, med konstant huvudvärk. Men jag kommer att hålla ut. Någon gång måste det ju vända 🙂
Det hoppas jag verkligen, är inne på dag 11 nu (tror jag) och börjar se lite ljusare på saker och ting…
Jag måste tillhöra de spm inte får någon kick av kaffet. Dricker grönt te till frukost och kaffe vid tio och en kopp runt tre. Men jag kraschar emellanåt, men kan inte säga att det beror på kaffe. För det finns ju fler dagar då jag inte kraschar? Även om jag dricker kaffe. Eller så blir det inget kaffe och jag märker ingen skillnad?
En tidigare arbetskamrat hade inga problem kaffet; det var bara att lyfta koppen och hälla i sig!
Hon drack på morgon, förmiddagsfikan, lunchen, eftermiddagsfikan och på kvällen.
Eftersom detta var för tiden med kaffeautomater stod det naturligtvis en kaffetermos på skrivbordet…
Hej
Jag var helt kaffefri,sockerfri,alkohol och glutenfri ca ett halvår.(inte just nu för jag har fallit dit på kaffe igen.
Jag känner igen mig 100% i att man aldrig får dessa dippar utan kaffe! Det är sååååå skönt. På morgonen känner man sig pigg utan att behövs kaffe ( men det tog flera veckor innan det kom.)
Det som jag brottades med i hjärnan var att allt var förbjudet….. inte ens kaffe kan man unna sig. Tyckte då synd om mig själv. Nånstans handlar det om att hitta en balans i livet. Jag vet att jag inte mår bra av socker och gluten! Men faktum är att det är såååå gott. Ibland är det lätt att leva utan men i bland jäkligt svårt att motstå. Jag har dock lätt att motstå när andra tjatar på mig att äta.(jag blir ännu mer anti då) Men i bland tänker jag man lever bara en gång klart man kan fuska lite;))) Sen blir man katastrof dålig och ångrar sig….
Jag har dock hittat några saker jag kan fuska med utan att bli jätte dålig. Potatis tex det blir mitt godis i bland. Men man får se upp för det triggar en att äta mer…. alltid en balansgång. Det är verkligen hjärnan och mående som styr ätandet till 100%. Önskade att man kunde programmera hjärnan…. finns ingen skönare känsla i kroppen än när man är kvitt alla beroenden. Men där blir i alla fall jag aldrig kvar. Utan det går upp och ner… förstår nån vad jag menar. Hur behåller man den känslan permanent? Nån som har facit? ❤️
Grym kommentar, tack! Jag hoppas att jag håller ut hela vägen, tack för att du skrev att det tar flera veckor innan man blir pigg på morgonen utan kaffe… jag är ju på dag 10 nu så har något att se fram emot haha 😀
Intressant det du erfar om dip och energi. Jag Får inte någon påtaglig kick av kaffe. Det är en mkt svag upplevelse av energi som kan liknas vid den man kan få av att äta något när man behöver energi eller dricka när man är törstig. Har heller inte fått tillbaka energi genom att dricka kaffe, när min eftermiddagsdip dyker upp ibland efter stor fet lunch. Snarare upplever jag att det är just när jag ätit mat och dricker mitt kafe efter som dipen kommer.
Har aldrig hjärtklappning av kaffe, men jag dricker inte hela kannor heller. Men när jag var mkt ung och just börjat dricka kaffe fick jag ofta kaffe-darr som folk kallade det. Efter lite för mkt kaffe blev jag darrig, illamående och mådde superdåligt. Jag har inte upplevt detta sedan 20 års ålder typ och tänker att det både var så att jag drack stora mängder utan att reflektera över mängd, och att jag var ganska ovan vid kaffe.
När man började dricka kaffe så visste man ju inte hur “starkt” det var, jag blev också superdarrig i början och tyckte det var obehagligt. Det kunde hända efter 1 latte på ett fik, om jag inte ätit innan.
Min nya tro är att kaffe även i små doser påverkar ganska mycket, kanske positivt men också negativt. Jag tror kaffe KAN vara en hälsodryck i små doser, men störa väldigt många processer i större doser.
Kan bero på olika koffeinnivåer beroende vald tillagning och bönsort fick jag som svar på frågan för länge sedan. Om jag minns rätt så hade Arabicabönan mindre koffeinhalt än Robusta. Dricker man espresso får man i sig mindre koffein än i vanligt bryggkaffe eftersom den totala volymen per kopp är mindre men en dubbel espresso likställs med en normalstor bryggkaffe. Intressant är att snabbkaffe innehåller mindre koffein än bryggkaffe och att snabbkaffets koffein håller sig kvar i blodet mycket längre, ca 3-4 gånger längre, vilket kan bero på att de ämnen som aktiverar levern och driver ur koffeinet som finns i vanligt kaffe förstörs i frystorkningsprocessen. Men som sagt vill man minska på koffeinet bör man kolla sin kaffesort och tilllagningsmetod och varför inte köra surrogatet gjort på cikoriaroten så som de gjorde under krigsåren. Jag har sett en koffeintabell men minns inte var, springer jag på den igen så lägger jag länken här
Tack lc, grym info som vanligt!
Jag slutade med kaffe tidigt i våras. Framför allt för att jag läste några studier som visar att elasticiteten i kärlväggarna minskar av koffein, och jag drack mycket kaffe. Och har högt blodtryck (trots många år LCHF). Jag älskar mitt kaffe. Smaken, särskilt med grädde, kicken, och att få sitta där med min kopp och bara njuta och ta en påtår. Kaffet är unikt för mig.
Men jag fick migränliknande huvudvärk av att sluta, så jag fick trappa ner gradvis under 1-2 veckor, med lite mindre dos varje morgon. Det funkade för mig och jag blev drogfri.
Min överraskande erfarenhet var att nu kan jag dricka kaffe ibland igen, utan att få samma abstinens när jag slutar. Till exempel drack jag starkt kaffe på morgnarna (o sällhet..!) hela semestern, men nu har jag slutat tvärt, utan symtom.
Jag mår bra utan kaffe. Uppskattar att jag slipper beroendet. Magen är lugnare, vilket är ett problem jag identifierat med kaffet – det verkar sabba magens funktion.
Skönt att kunna ta en kopp om jag skulle vilja, men sluta direkt igen.
Men visst känner jag en viss sorg och depression jag med. Morgonen är aldrig densamma utan kaffe. Ett kafé är meningslöst utan kaffe. Vad är bättre än att öppna kaffetermosen på en utflykt? Osv. Jag har provat koffeinfritt, men det är inte samma sak, varken smak eller känsla, och det verkar också påverka magen negativt lite grann. Så lika bra att vara utan acceptera sorgen… 🙂
Lycka till med ditt välmående!
Tack för din kommentar. Jag håller verkligen med om att café blir meningslöst utan kaffe, vad ska man ens göra där? Jag var på Espresso House och drack té… det var deprimerande. Kaffetermos med té i? Nej glöm det!
Koffeinfritt kaffe… nej usch, som att dricka alkoholfritt vin. Tänderna blir missfärgade och man fick inget nöje av det 🙂
Tycker det är så intressant när folk skriver om koffeinberoendet. För jag förstår verkligen inte vilket så klart är en bra sak. Har aldrig druckit kaffe (tycker det är vidrigt haha), aldrig rökt/snusat, dricker inte energidrycker som innehåller koffein och Coca cola eller annan läsk med koffein har jag aldrig heller varit ett stort fan av. Sen har jag ätit socker och det kan jag relatera till när folk pratar om hur det är att sluta och gå över till keto/LCHF osv. Men just koffeinberoende är helt främmande för mig och jag fattar verkligen inte. “Det är väl bara att sluta”, men sen tänker jag på hur svårt det är att inte äta den där kakan till fikat när ALLA andra gör det, och då har jag lite mer förståelse ändå. Men jag åt alltid något sött, typ en chokladbit vid eftermiddags dippen istället för att dricka kaffe 🙂
Jag tror jag känner lite så för socker, även om jag absolut kan hetsäta sockriga saker. Tror jag är 0-5% sockerberoende på en skala, om man nu kan klassificera det 🙂
Känn dig inte ensam! Jag minns de gånger jag varit ute i bushen och frågat de olika gästhusen vi hamnade på om de hade kaffe ohja sa de och nästa morgon har det visat sig vara Ricoffy en sockrig chickoreekaffesubstitut som aggressivt marknadsförts som kaffe i regionen sen år tillbaka. Jag har blivit så himla förbannad och sagt åt min chaufför att fort som möjligt ta mig till Wimpy så min programme manager skrattat och menat Helene herregud lvad du överdriver. Eller de gånger jag vaknat och inte haft ström och inte kunnat koka kaffe. Hela mitt bitchmode kommer fram och jag blir helt odräglig.
Men jag tänker såhär, när jag bodde i Berlin var min morgondrog cafe latten på tåget till jobbet och jag kreverade om jag inte fick den där speciella latten från Le Crobac, det var mitt lilla microspa på morgonen. Och när jag flyttade försökte jag hitta ett café som sålde kaffe så tidigt men det blev så krångligt och min mage blev så skev av den lokala mjölken att jag slutade. Jag vande mig från mjölkkaffe till svart kaffe.
Numera har jag med mig nescafe och kokosolja vart jag än reser och ser till att hotellet har en vattenkokare på rummet.
Ett trick jag jobbat på, eftersom jag är så himla ljudkänslig och stör mig på grannar och hundar som skäller är att i min vardag fokusera på saker och ting som går över. Till exempel man är hungrig och så är man intensivt medveten om när hungern går över, eller när man svettas och sen kommer in ett svalt rum och då gör sig aktivt medveten om att känslan av att vara varm har gått över. Eller när man är obekväm och sedan slipper obehaget att man gör sig medveten om obehaget försvunnit. Lärde mig det på yogan i Mauritius där läraren aktivt gjorde oss uppmärksammade på att när vi släppt en jobbig pose, att vi nu kände “pleasure because before there was discomfort but the discomfort is gone and now there is pleasure” (åh vad jag saknar honom). Det vill säga man lär sig om livets dualism, att det finns ingen njutning utan lidande och man lär sig att ingenting är permanent allt går över. Det hjälper mig att stå ut med obehag och oljud. Eftersom jag tränar min hjärna i att det går över. Det gäller ju iofs även bra saker, acceptera att allting har en ände och något annat tar vid.
Nu kanske du redan är expert på detta iofs 😉
Grym kommentar!
Googlade Ricoffy, bläää sånt är så otrevligt att få i munnen om man förväntar sig kaffe. Den syntetiska kaffesmaken tillsammans med sött är verkligen inte god! Kaffe ska EJ vara sött!
Det som yogaläraren sa påminner om vipassana-meditation och “sitta addithana” sitta sig igenom obehag och se hur de uppstår och försvinner. Typ: Det kliar, men nu slutade det att klia. Nu fick jag ont i foten, nu slutade det, osv. Jag gillar den typen av mindfulness-tänkande!
Så intressant! Kan inte alls relatera.
Jag dricker kaffe sporadiskt för att det är gott – när jag har lust. Typ på cafe med en vän och på helgmornar. Men aldrig vardagsmornar! Spelar ingen roll om jag dricker många koppar en dag – jag känner varken påverkan av det eller sug dagen efter. Ibland dricker jag inte på en vecka!
Låter som att vi har olika cyp:ar 🙂
Vad är cyp:ar?
Enzym-familj i kroppen som finns i levern och i tarmarna som oxiderar alla främmande organiska molekyler typ koffein, alkohol, droger, mediciner osv så att de kan elimineras från kroppen. Man har massa olika cyp:ar och massa olika SNP’s (genvarianter) för respektive CYP.
Väldigt intressant! Jag dricker en ägg-kaffe med kokosolja och smör på morgonen. Mest för magens skull och så håller jag mig mätt länge. Skulle nog lika gärna dricka utan kaffet, med varmt varten istället. Dricker bara den enda koppen kaffe om dagen. Är aldrig sugen på kaffe, tycker inte det är så gott. Dricker jag en kopp på eftermiddagen mår jag lite illa. Men det är så otroligt socialt att ta en kopp kaffe, fikarast etc. Kanske ska ta mig i kragen och sluta!
Tänk att du får sådan effekt av att ta bort kaffet. Då är det ju verkligen beroendeframkallande!
För mig är det de, men inte för alla verkar det som.
Jag står i startgroparna för att lägga kaffet åt sidan men jag är nog lite rädd för bieffekterna, huvudvärken och irritationen. Nästan sugen på att sjuka mig en vecka och bara lida mig igenom det.
Har du några tips på hur man dealar med huvudvärken förutom att bita ihop? Jag använder nästan aldrig Ipren etc.
Vilka är fördelarna du upplevt med att sluta med kaffet, bortsett från dippen du skrev om?
Mvh John
Inga fördelar utöver jämnare energi, men jag vill att mina binjurar ska tillverka progesteron. Inte kortisol 🙂
För huvudvärken så ta bara en ipren, alt. lågdos koffeintablett.
Oj, jag hade ingen aning om att kortisol ersatte progesteron…? Kortisolet är väl delvis det som ger högt gryningsfenomen som diabetiker?
Precis!
Jag har en karta över prog/kortisol här: http://martinajohansson.se/varfor-jag-slutar-med-kaffe-igen/
Så om gryningsfenomenet inte är lika uttalat längre då beror det på att binjurarna producerar progesteron och ej kortisol?
Nej, men progesteron behöver inte konkurrera lika mycket längre