In och ut ur dimman

Jag vet inte om jag fortfarande är helt deprimerad av att bo i Sverige eller vad som är problemet. Sedan jag landade i Sverige förra året har jag förvisso rest väldigt mycket, vilket skulle kunna vara anledningen, men min tillvaro känns minst sagt förvirrad. Vi har fortfarande inte lyckats få den där “bo-känslan”, och vi trodde att det berodde på vår bostad så den bytte vi. Det hjälpte inte, så nu vill vi byta igen till något som faktiskt har potential att bli ett riktigt drömhem. Men det fick vi inte. Trots att alla parter är överrens sa hyresvärden nej med anledning att vi saknar beaktansvärda skäl till bytet.

Vi har beaktansvärda skäl och ett av dem är att vi bor på ett 70+ boende. Mina kompisar sa när vi flyttade in att det var ett “ålderdomshem” men nej, nej svarade jag. Det bara råkar bo lite äldre personer här, ren slump! Nej det var visst ingen slump, och det spelar egentligen ingen roll men lägenheten vi vill ha istället passar oss mycket bättre på många sätt. Det är så tråkigt att bara få nej, nej och nej överallt. Det är så deppigt.

Flera nej på raken

Så hyresvärden sa nej och jag fick nej på en utbildning jag sökte i våras. Sveriges tuffaste entreprenörsutbildning som kräver bra betyg, uppsatsskrivningar och intervjuer och jag gick vidare i varje steg utom det sista steget. Jag var så himla kaxig och jag förstår att de nobbade mig, för jag var så säker på att jag skulle komma in och kände inte av ‘juryn’. Jag ångade på som en ångvält. Jag och min kompis sökte tillsammans och high five:ade varandra efter sista intervjun och hyllade varandras insats. Så fick vi båda nej haha!

Ibland kan det kännas lite motigt, och jag får den känslan på sommaren för att det där vita, stilla ljuset liksom hånar mig så fort jag inte har det jättetrevligt. Man kan inte sitta och deppa i sommarvärmen, men det gör jag ofta och så på hösten blir jag motiverad och glad igen.

Jag förutspår att det kommer att hända massor med roliga saker när folk slutar ha semester och ‘höstterminen’ drar igång och jag kan börja dansa igen och min träningsmotivation kommer tillbaka med ett ryck. Det är något jag inte kan biohacka; min cykliska motivation, däremot kan jag manipulera omständigheterna som att fokusera inåt och lägga arbetet åt sidan.

Jag ska försöka ta semester, vandring är något som lockar mig. Jag tror att jag vill vandra i Norge.