Fredagkväll i Greensboro, inte mycket action inte!
Vi drack kaffe och gick på bio, och det var i princip bara vi i hela stan haha 🙂
Amerikanska småstäder är lite klaustrofobiska. Efter ca 3 dagar brukar jag få panik över hur litet det är, men sen vänjer jag mig och tycker att det är lite mysigt ändå. Fördelen med Greensboro är att det är nära NY, Miami, Boston och Chicago så man kan lätt roadtrippa dit eller ta ett entimmesflyg. Man kan även åka ut till kusten och South Carolina, men själva Greensboro har i princip inget.
Jag blev erbjuden jobb här i våras men tackade nej och valde Shanghai istället. Det känns på ett sätt rätt, för Shanghai har mer möjligheter; men samtidigt ÄLSKAR jag USA och vill verkligen bo här! Jag är superkluven inför det, men jag vet också att det ena inte behöver utesluta de andra och att det går alldeles utmärkt att flytta till USA i princip när som helst. Det känns bra i alla fall, men då blir det västkusten och inte östkusten!
Hoppas att ni hade en trevlig fredagkväll 🙂
Kära Martina – du har gjort min dag ännu en gång!
Så uppfriskande skönt att läsa dina ord “erbjuden jobb i USA men valde Shanghai istället” och “kan flytta till USA i princip när som helst”!
På mitt nya jobb (där jag fortfarande går intro) handlar frågeställningarna om typ “jag har kvar mitt omklädningsrum i B-huset även om avdelningen flyttat till A-huset – får se om jag ska be om ett nytt skåp men man vet ju vad man har…”.
Jag passar jämrans dåligt in i denna jantelagens högborg och upplever ständigt att jag bara behöver komma in i ett rum så tittar folk förvånat på mig och undrar vad det är för en udda figur. Och då är jag ändå introvert och brukar hålla låg profil i början… Antar att det lyser igenom nånting skumt! Senast häromveckan fick jag en fin komplimang: “det är omöjligt att gissa din ålder för du är ju så udda”!
Hur som helst ser jag fram emot dina blogginlägg och kollar uppdateringar natt som dag (man vet ju ALDRIG var man har dig!!!). Jag har fått en enorm gnista av att börja följa ditt kost- och träningsupplägg (även om min man klagar högljutt på att jag är alldeles för pigg och har om möjligt ännu fler projekt än förut…). Jag, som fortfarande vid mina år fyllda, ofta hävdat att “jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor” (eftersom jag aldrig prioriterat mig själv) börjar nu zooma in på min livsuppgift till och med!
Men nu ska jag svepa min morron-fettkaffe och BCAA medan jag friskar upp kunskaperna i neurologi och stroke!
Ha det bäst!
Fredrica
Haha tack Fredrica! Va gullig du är! 🙂
Det är väl både positivt och negativt att inte veta vart man har mig, ska försöka bli mer kongruent haha 🙂 Härligt att du zoomar in på din livsuppgift, jättekul! Spännande med stroke och neurologi också, ett gammalt favoritområde!