Jag ÄLSKAR biohacking, att optimera mig själv och mitt liv och bli den bästa versionen av mig själv som jag någonsin kan bli. Jag experimenterar med precis allting för att lära mig mer och förstå saker och ting bättre.
Jag ställer en enda fråga, många gånger i veckan och det är:
Hur kan jag göra det här BÄTTRE?
Jag har märkt att många tycker att det “känns fel” att experimentera med sin mat till exempel, hur kommer det sig? Det är också vissa som inte vill experimentera eller testa nya sätt att träna, optimera sina tillskott eller testa sig fram för optimal hälsa.
Hur kommer det sig?
Det kanske är en jättedum fråga, men jag undrar verkligen: Om något inte är perfekt, och det finns utrymme för förbättring… varför inte jobba åt de hållet då?
Lottsky här tycker jag är inne på rätt spår.
Det är inte så att alla som inte experimenterar med sin kost är trygghetsknarkare, fega och ambitionslösa, och det gör mig ledsen att höra er säga så.
Vi har bara olika intressen. Jag tycker kemi och biologi är grymt tråkigt och svårt så jag uppskattar om någon annan levererar korta råd som jag kan ha i bakhuvudet när jag handlar mat typ. Vilket jag gör så sällan och snabbt jag kan.
Å andra sidan är jag intresserad av annat, tex hur världen kan vara så skev ur ett politiskt/ekonomiskt perspektiv och försöker lära mig allt och göra mitt bästa på den banan istället.
Alla har olika intresseområden, äventyr och drömmar att uppfylla. Dom ser olika ut och vissa kanske låter obetydliga i era öron..
Det kan vara lika stor kamp och seger för en person att tex bara försörja sig själv – som för en annan att nå största prestigejobbet + perfekt hälsa + massa äventyr.
Vi vet inte hur man gör :p nä, men lite läskigt är det väl, tror många är rädda att göra så något i kroppen går fel (forskning och rön ändras ju rätt ofta trots allt) alt. man har inte ens en aning om att det är möjligt
Lathet och trygghetsknarkande kanske? Man vet vad man har men vet inte vad man får. Själv kan jag inte för mig liv förstå varför någon stannar i en situation hen inte är nöjd i men något måste de ju vinna på det.
Ah, nu sätter jag mig på en hög häst här och hästen är helt byggd av ålder och erfarenhet. För 18 år sedan blev jag störtförbannad på några tjejkompisar som så “förnuftigt” sa “jaja, man kan faktiskt inte få allt”. Det lät så dumt i mina öron. Vadå inte få allt?! Ska man inte ens försöka?! Bara ge upp och nöja sig?! Jag visste där och då att det ska man banne mig inte.
20 år senare, 20 år med äktenskap, barn, hus, jobb, släktingar som blir äldre, kompisar som behöver ett handtag ibland, veckohandling, klädköp, skjutsa till fotbollen etc. etc. Mitt liv är rikt, jag har en fantastisk familj, jag har goda relationer till släkt och vänner, jag gillar mitt jobb och vårt hus. Ingenting av allt detta skulle jag vilja vara utan, inte ens det här med att stå ute i regnet på en fotbollsplan.
Men. Vårt hus är inte optimalt välstädat. Vår trädgård är inte välansad. Ibland köper vi dyra och mindre bra barnkläder bara för att vi inte orkar leta reda på plaggen med det ultimata förhållandet mellan kvalitet, pris och miljöpåverkan. Jag äter inte optimalt och jag tränar inte optimalt. Jag har insett att jag har så otroligt mycket i mitt liv, en bredd som jag gillar, en bredd jag inte vill vara utan. Kanske kan man få “allt”, men om det är en väldigt bredd och variation på detta “allt” så kan inte “allt” hela tiden vara optimalt eller på väg att bli optimalt.
Right on! Mitt motto: Bättre än förut!
Svaret på frågan (det är en bra och viktig fråga:
Alla är inte biohackers eftersom alla inte har förutsättningarna i form av bildning, resurser eller intelligens (vilka så gott som alltid KAN förbättras i någon mån). Saknar man dessa (och de grundläggande Maslowska behoven) så tycks det inte vara så intressant. Den stora tragedin häromkring är att skolan i Sverige är så dålig. Dålig bildning = dåligt engagemang = dålig självkänsla = låg självrespekt, jag ser sambandet. I Sverige är det alltför många, (även bland akademiker) som inte vet vad det är för skillnad på riksdag/regering, Bach/Beatles, smör/margarin… Man behöver inte veta allt eller intressera sig ingående för allt, men generellt säger jag att många svenskar har stora luckor i allmänbildningen och led-tänkandet som enkelt skulle kunna fyllas, utan att ge avkall på annat.
Utan baskunskaper kan man inte förvärva nya kunskaper. Jag har själv (som alla, någon gång) varit där, men jag har i alla fall läst på, testat, försökt och kämpat och jag är inte klar än!
Jag fattar inte heller. På något sätt förstår jag ju att jag varit där själv men väl jag satte bollen i rullning har det inte gått att stoppa.
Eller folk som inte kan testa annan kost i typ EN VECKA för “jag gillar bröd”, typ. Jamen prova!
Väl man flyttat hemifrån får man handla hem vad man vill, varför inte bara prova att äta nåt annat? Eller exprimentera med sömn. Eller träning.
Men nä, man fortsätter göra det man alltid gjort men tror att “nåt annat” ska till för att man ska nå andra resultat.
Tja, varför vill inte alla allmänbilda sig och ha bredast möjliga kunskaper på alla möjliga områden? Varför vill inte alla bilda familj? Varför vill inte alla spela fotboll? Vi är alla unika individer och att bli fysiskt perfekt är inte var och ens övergripande mål. Personligen vill jag nå balans, harmoni och inre frid och har mina egna metoder att sträva ditåt – varför vill inte all meditera, lära sig att förstå sina demoner och mota ut dem i ljuset? Återigen, vi är alla olika och vi har alla olika områden vi tycker är viktiga i livet. Personligen stressas jag och skräms en smula av strävanden efter perfektion. Det finns politiska ideologier som vill rensa ut sådant som inte är perfekt för att riktigt hårddra tanken om perfekta människor. Jag förstår att du inte menar det på det sättet, försöker bara förklara varför jag personligen skräms av strävan efter perfektion p g a historia… Däremot försöker jag bli en så bra person och så snäll och omtänksam jag kan bli (utan att för den sakens skull vara ett mähä som accepterar allt från vemsomhelst…) mot mina medmänniskor. Emotion-hacking snarare än bio-hacking. Min slutsats i vilket fall som helst; alla håller inte på med bio-hacking för vi människor är alla olika.
Lite sen kommentar men jag vill ändå lägga mig i 🙂
Håller med Lottsky. Svaret ligger i våra olika personlighetstyper, det som du hade ett inlägg om för ett tag sedan.
Martina, du skrev att du är en NF, och eran styrka är att testa, leta förbättringar, peppa andra osv ( min syster är en NF och har hjälpt mig mycket när det gällt att bygga upp min självkänsla)
Själv så är jag en SJ-personlighet och vår styrka är bl a att skapa trygghet för våra nära och kära, att värna om traditioner. Vi blir istället lätt stressade av för mycket förändringar, även om förändringen är till det bättre. För mig är det en trygghet att någon annan, i det här fallet Martina, har testat åt mig. Då kan jag också våga. Just nu har jag börjat äta CILTEP. Skulle aldrig ens tittat åt ifall du inte skrivit om det på bloggen. Känner mig supersmart nu 🙂 Det funkar!
Stort tack för att du är en Bio-hacker! I kväll ska jag börja läsa Hormonbibeln. Spännande!
/ Marita
Tack för din kommentar Marita, det var spännande att läsa! Jag älskar SJ-personer, jag har sååå mycket att lära av er!
Tror det ä’r lite unikt för vissa nyfikna personer, som har den här medfödda nyfikenheten som undrar vad händer om jag gör nåt annorlunda, vad händer om jag testar det här.
de som är öppna för nytt och nytänkande och att det aldrig är fel att testa nåt nytt. både inom matväg och inom aktivitetsväg, som vill testa nya saker och lära sig nytt.
Som inte är rädda att bryta upp och flytta bara för att ta chansen och våga göra något helt annat.
Jag är en sådan nyfiken person, liksom du, som vill veta hur saker fungerar och vill testa hur det är, lära mig mer och veta mer.
Men alla är ju inte såna.
Tror det har att göra med vilka som blir ingenjörer också, de är nog lite mer åt det hållet, vetgiriga 🙂 undersökande, som forskare också.
Och vissa är bara nöjda över om allt är som det alltid har varit och inte vill ha nån förändring, för då blir det “jobbigt”.
De är nöjda utan äventyrslusta, de har sina liv och de vill inte eller vågar inte förändra något av rädsla att det blir annorlunda.
Men dessa är då inte ingenjörer eller forskare.
De kan vara öppna för andra sätt att tänka men är inte villiga att själva experimentera, de tror på gamla sanningar och det som funkat förut. Varför testa nåt nytt när det som finns funkar typ =P
Men livet blir ju så mycket roligare och intressantare om man är nyfiken =)
Jag läste inlägget om tidshantering du skrev på mindhacks-bloggen och lite kanske ligger däri; många tycker att de inte har tid, och har helt enkelt inte tänkt efter hur de kan skapa mer tid. Det finns dock folk som faktiskt HAR väldigt lite tid, du som skrivit en hel bok om hormoner vet väl att alla inte har samma setup av motivation och har inte samma driv och intresse för det helt enkelt :). Har man dessutom barn och familj är vardagen HELT annorlunda. Hur mycket man än vill planera så går det inte ibland… Många orkar inte, hade det varit för ett par år sedan hade jag inte orkat alls. Alla kan nog komma till en punkt där man vill men det krävs en viss nivå av hälsa för att BÖRJA ens tänka tanken, många glömmer det och jag tycker det är viktigt att vara ödmjuk inför det. Alla är inte unga och har hela livet framför sig. Missförstå mig inte, jag tycker verkligen inte det någonsin är för sent. Jag tycker också det är viktigt att ta ansvar för sitt liv och sitt mående men allas liv ser olika ut och det FINNS stora hinder. Det krävs en hel del för att börja dra framåt i 120 km/h och jag beundrar dig verkligen för att du gör det :)! Det ligger ju inte direkt i den allmänna kulturen att göra det heller; upptäcker man LCHF t.ex. så kommer så mycket mer med det; man KAN påverka! Det visste jag inte innan och gav liksom nästan upp. Tur jag är envis som en åsna och går min egen väg haha… detta blev lite långt, men hoppas poängen gick fram iaf ;). Du är en stor inspiration och det du skriver och delar med dig av tror jag pushar många människor till att inse att de kan :).
Jag ar sjalv jatteintresserad av allt som har med halsopotinmering att gora, men som svar pa din fraga kan jag sjalv (som alltsa ar riktigt intresserad av “experiment”) kanna att det ibland blir alldeles for mycket jakt pa “batre, battre battre” och “nytt, nytt nytt”. Hela samhallet kretsar ju kring att man aldrig ska vara nojd med den man ar idag, och soka innat, utan att man hela tiden istallet ska forandra och forbattra sig for att “duga”, antingen det galler utseende (dar vissa blir beroende av plastikoperatiner, fillers, skonhetskramer, traning etc etc), karriar, kropp eller annat. Jag kan ibland kanna att hela den har hetsen om att vi hela tiden ska bli battre och battre faktiskt inte primart gynnar oss sjalva, utan istallet makthavarna i samhallet som vill att vi ska hjarntvattas till att jobba mer och mer och strava “uppat och konsumera mer och mer (halsoprodukter, skonhetsprodukter, statusprodukter etc etc), sa att kapitalismens hjul fortsatter att snurra…
Just my 2 cents 🙂
Hej Martina!
Kanske vissa tycker det är skönt att följa andras expertkunnande, även om många har olika inriktningar. Det kanske det känns tryggt att hålla sig till ett sätt att äta och det blöt inte så komplicerat!
Själv är jag en testare, som ibland går tillbaka till det gamla trygga!