Läs del 1 – HÄR!
Jag och tre andra gör ett ultrastrikt carnivore-experiment just nu och jag tänkte bryta emellan med en personlig lägesrapport. Planen är att följa Paleo Medicinas riktlinjer för “Paleolithic Ketogenic Diet” som innebär 60g protein per dag och minst dubbla mängden fett i gram från fyrfotadjur. Inga mejerier, inga kryddor, inget smör och inget kaffe eller te. För att undvika en “carry over effect” från mitt kaffeslutande så la jag in en wash out period två veckor före experimentet där jag gick av allt koffein ganska tvärt. Det var ingen svår uppgift eftersom jag inte druckit några större mängder på länge så gick från ca 100mg koffein ned till noll. Kände nästan inget.
Första dagarna på ultrastrikt carnivore
Experimentet startade i söndags (1 vecka sedan) och jag var redan i ketos sedan länge. Första dagen gick hur bra som helst och jag cyklade till och med flera mil. Jag tror att problemen började dag två eller dag tre för då var det plötsligt som att gå in i en vägg. Jag fattade ingenting för just carnivore har jag ätit tidigare, i väldigt strikt format och jag brukar dessutom vara i ketos, men nu var energin plötsligt inte där och vikten började ticka nedåt.
Dag fyra var riktigt plågsam. Jag tror att jag låg kvar i sängen en extra timme på morgonen, vilket ALDRIG händer annars. Sen bara låg jag i soffan i flera timmar och kunde knappt sitta upp. Efter lite mat tänkte jag att krafterna skulle återvända men nej. En enkel promenad var otroligt mödosam och känslan var väldigt lik mina första dagar på lågkolhydratkost 2009.
Viktras och kaliumbrist
Jag anser mig vara adapterad till att driva min kropp på fett och ketoner och tyckte att det var ytterst märkligt att det plötsligt inte gick. Mitt blodsocker låg stadigt på 3.5 mmol/l och blodketonerna runt 4-5 mmol/l men det var som att kroppen inte kunde använda dem. Högst märkligt! Mitt vanliga blodsocker brukar dock ligga lite högre, runt 4.5 mmol/l och ketonerna brukar vara lägre. Runt 1.5 mmol/l är standard för mig. En annan grej som jag oroat mig för var att gå ned i vikt, vilket också inträffade i ganska snabb takt.
Efter mycket funderande och rådfrågande i en PKD-grupp på facebook var det någon som tog upp det här med elektrolyter. Jag äter ju mejerier i vanliga fall (smör och grädde) och de innehåller en del mineraler som jag nu inte får i mig. Kunde det vara någon mineralobalans? Kalium kanske? Med tanke på viktminskningen och min förhöjda puls (stress) ringade jag in kalium som en trolig kandidat.
Jag har ett mindre apotek hemma vad gäller kosttillskott så det var inte svårt att gräva fram elektrolyter och lite extra kalium och blanda till. Dagen efter var tillståndet mycket, mycket bättre för att inte säga “normalt”. Lite svagare på grund av viktminskningen men helt okej ändå! Alla elektrolyter och skyhög doser kalium gjorde att jag gick från soffläge till att kunna göra lite marklyft.
Dag 6 var midsommarafton och det gick väldigt bra får jag säga, förutom att jag var väldigt hungrig. Hungrig har för övrigt varit veckans tema. Det har känts som att jag inte kan få i mig tillräckligt med kalorier och bara känt “GE MIG MER MAT!!!”
Ökande kalorier och fortsatt viktminskning
Jag startade på 1300kcal för det blir ungefär vad det blir med 60g protein och det dubbla i fett. Därefter ökade jag successivt för att komma över 3000kcal. Det har dock inte hjälpt särskilt mycket och jag förstår inte helt varför. Det är som att kroppen inte riktigt vet vad den ska göra med energin! Idag är det dag 7 och det känns okej, ska testa ett ordentligt träningspass i morgon och se hur det går.
I morgon eftermiddag (söndag 21/6) kommer jag och Ann-Ida ha en halvtids-lajv på instagram också (här) så spana in den så kan du ställa frågor till oss också!
