• Mig + kontakt
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register | Lost your password?
    Continue with Facebook
    Continue with Google
  • Mig + kontakt
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register | Lost your password?
    Continue with Facebook
    Continue with Google

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

Nytt inlägg på bloggen som sammanfattar min 2v m Nytt inlägg på bloggen som sammanfattar min 2v mätperiod av lärdomar.

Att mäta är sannerligen att veta 💚 #biohacking #biohacker #nextlevelbiohacking #qs #quantifiedself
Inte min #CGM men annan icke-diabetiker utan insul Inte min #CGM men annan icke-diabetiker utan insulinresistens och med carbsvana, ej #keto. Fryst wokmix som stekts i rikligt med smör och åts med extra smör och salt gav glukos på 7.5 mmol/l! 😱

Jag har lite gått efter #Skaldemans princip att man kan gömma carbs i fett, och det går om man vill lura en vanlig bs-mätare (stick i fingret) men CGM går inte att lura.

Glukoset må vara platt & fint efter 1-2 timmar men sen! Vad händer efter 4-6 timmar? Efter 10 timmar? Ja vi kan ha glukospåverkan efter 12 timmar! Only the CGM will know... #biohacking #biohacker #nextlevelbiohacking #health #selfhealing #insulin
I samarbete med @mediserahealth kör jag lite #pro I samarbete med @mediserahealth kör jag lite #provtagning 👩‍🔬 i Göteborg innan jag drar tillbaka till skogen 🌲 Det är första gången jag upplever de striktare restriktionerna  i Göteborg, det ser verkligen dystopiskt ut!

Jag testar ett nytt omfattande test hos #medisera som kommer upp på bloggen sen 🤗 #biohacking #biohacker #nextlevelbiohacking #martinajohansson #qs #nequalsone
#CGM 👩‍🔬Väldigt bra estimerat långtidsso #CGM 👩‍🔬Väldigt bra estimerat långtidssocker men tyvärr inte mitt riktiga (än). Jag förväntar mig förbättrade värden om några månader eftersom jag fortfarande är i min återställningsfas, men går åt rätt håll! 🤗 I morgon ska jag ta en ny batch blodprover! 💉🩸🔬#biohacking #biohacker #nextlevelbiohacking #martinajohansson #selftherapy #selfhealers #qs #nequalsone #freestylelibre #ketoskolan
  • Home
  • Biohacking

Inlägg i kategorin Biohacking

Min biologiska ålder

27 November, 2020 26 Comments Written by Martina

Jag har i flera år varit intresserad av att mäta min biologiska ålder, men testerna har varit dyra och svårtillgängliga så jag har inte lyckats genomföra ett test förrän alldeles nyligen. För 5 veckor sedan anlände ett test-kit från GlycanAge, bestående av ett litet uppsugningspapper som skulle täckas med kapillärt blod (stick i fingret) tejpas igen och skickas till England för analys. Idag kom svaret via mail och jag fick utöver resultatet även en konsultation (via zoom) av en professor i epigenetik!

Min biologiska ålder: 45 år!

Nu kanske du blir förvånad och tänker “Men va? Hur gammal är du egentligen!?” Jag är 36 år och resultatet varken förvånar mig eller stressar mig. Jag ska förklara varför, men först ska jag berätta lite om hur biologisk åldersbestämning går till!

Glykobiologi och åldrande

Forskningsföretaget GlycanAge som testade min biologiska ålder har genomfört tester på 80.000 personer över hela världen och syftet med det har varit att verifiera och förbättra mätmetoden. Vad de specifikt tittat efter är glykaner, komplexa sockermolekyler som är involverade i många cellulära processer. IgG som är den vanligaste antikroppen i blodet är till exempel alltid glykosylerad, vilket betyder att ju aktivare immunförsvar desto högre biologisk ålder kommer ett test att visa. Korrelationen mellan kroniska inflammationer, åldrande och åldersrelaterade sjukdomar är för närvarande den mest populära vetenskapliga teorin bakom åldrande.

  • Här är en artikel om glykaner och biologisk ålder
  • Här är en artikel om inflammation och åldrande (lättläst review)

Glykaner påverkas väldigt mycket av livsstilen men jag har tyvärr inte skapat mig en exakt bild av hur testet går till ännu. Jag vet bara att de isolerar IgG från blodet och analyserar glykanerna som är fästa därpå. Glykanernas struktur studeras med hjälp av vätskekromatografi, en vanlig metod för bland annat läkemedelsanalys. Kroma betyder ju färg på latin så jag antar att det har med infärgning att göra, men mer vet jag inte om hur det går till exakt. Därför vet jag inte hur tillförlitligt det här testet är, men det har publicerats ganska mycket om det, och det verkar mycket mer tillförlitligt än telomermätning.

  • Här är en artikel i Nature Reviews.

Såhär ser kittet ut.

45 år: Min biologiska ålder

Så hur kan min biologiska ålder vara så hög och varför är jag varken förvånad eller oroad över det? Anledningen till att jag inte är oroad är för att jag vet anledningen och min filosofi är att om man förstår orsaken till ett problem så går det oftast att lösa. Reverse-engineering liksom. Tro det eller ej blev jag nästan taggad över mitt resultat för att det ger mig något konkret att jobba med, nu när jag är redo för det och ändå står inför en hel del förändringar.


“Wow, you look so young!” utbrast professorn under vårt zoom-möte. Man tackar! Hon hade kanske förväntat sig mer synligt åldrande när min biologiska ålder nu var 10 år äldre än min kronologiska. Vi pratade om livsstil och hon var stor anhängare av ketogen kost, fasta och styrketräning så jag fick godkänt på alla punkter där. Sedan pratade vi om emotionellt trauma och professorn sa att emotionella och psykologiska faktorer är enskilt största faktorn bakom dåligt testresultat.
Bild från i våras när mitt liv var maximalt kaos och jag flydde till skogs

Jag kraschade totalt förra sommaren av personliga anledningar och i våras i samband med pandemin blev min pojkvän svårt sjuk. Jag kunde inte hälsa på honom på sjukhuset på grund av restriktionerna och vi levde därför i olidlig ovisshet hela våren. Sedan hamnade han på sjukhus igen i september och klarade sig inte, vilket såklart varit otroligt svårt att gå igenom.

Emotionellt trauma = största åldrandefaktorn

Det behöver inte inte vara så dramatiskt som för mig såklart, utan det är hur man reagerar på vad som händer som avgör hur negativt det påverkar. Att ha ambivalenta vänner, stressigt jobb, ett aktivt beroende, ekonomiska svårigheter, kronisk värk, relationsproblem och så vidare kan också vara traumatiserande. Vi reagerar negativt på nästan alla former av stress, men främst “kronisk” stress. Att vara lite stressad hela tiden är värre än att vara maximalt stressad då och då. Sedan är det viktigt att komma ihåg att stress inte bara är att “ha mycket att göra” utan går hela vägen från matallergier (biologisk stress) till förhöjt blodsocker (metabol stress) och sorg (emotionell stress). Vissa typer av stress är svåra att detektera, men om man av olika anledningar ofta mår psykiskt dåligt, kommer det absolut att synas på ett GlycanAge-test.


Dåligt psykiskt mående korrelerar ofta med dåligt sömn och vice versa, och det försämrar förstås återhämtningen, immunförsvaret och den allmänna hälsan. Framförallt den hormonella hälsan. Mitt östrogen har blivit för lågt till exempel, och det är typiskt för kroniska stresstillstånd.

Vägen tillbaka

Jag förstår ju att GlycanAge inte säger allt utan bara är en indikation, men mitt mål är ändå att sänka min biologiska ålder minst 10 år på 1 år! Professorn jag pratade med verifierade min spaning om att emotionellt välbefinnande trumfar precis alla livsstilsfaktorer, och det är vad jag sett i min forskning också.

Livsstilsbyte, sömn och mer coaching

Jag lägger gärna pengar på terapi och coaching eftersom jag tycker att det är otroligt hjälpsamt, både vid kriser och för allmän personlig utveckling. Min nuvarande coach har andlig inriktning. Det blev så för att jag gick igenom ett gäng kuratorer på Sahlgrenska (anhörigstöd) samt en psykolog på Mindler och var inte alls nöjd för att jag upplevde att jag hade ett alldeles för annorlunda perspektiv på saker och ting. Jag har ju gått i terapi av och till i många år, och i takt med att spiritualitet kommit att ta större plats kändes det viktigt att kunna diskutera det med någon som nått längre än mig. Det gör att man liksom “bryter igenom”, så det kommer jag fortsätta med.


Nästa plan är miljöbyte. De senaste månaderna har spenderats i lägenheten i stan och det har känts otroligt instängt, så jag kommer dra till skogs igen för att komma närmare naturen och varva jobb med mer kreativa projekt. Du får följa mig på mina sociala kanaler för att se vad jag ska hitta på, men jag är säker på att det kommer medföra bättre mental hälsa!


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 0730651281

Om du har några andra föryngringstips får du gärna berätta om det, och så undrar jag..

  • Har du mätt din biologiska ålder på något sätt? Gykaner eller telomerer?
  • Har du sänkt din biologiska ålder? Hur gjorde du? Berätta gärna!
Biokemi, Forskning, Inflammation, Martina testar

Vad är beroende│del 2

18 November, 2020 57 Comments Written by Martina

Jag skriver en hel del om beroendeproblematik, och har gjort det sedan 2015 då min bok “Beroendehjärnan” släpptes. I den boken försökte jag bena i vad som karakteriserar en beroendehjärna. Finns den ens? Kan alla bli beroende? Är vissa immuna? Mitt fokus i den boken är socker- och matberoende, för när jag kom in i lowcarb-svängen för tio år sedan, upptäckte jag att de flesta som valt det spåret upplevde sig lika beroende av socker som en alkoholist är beroende av alkohol. Det var ett nytt fenomen för mig då, även om jag aldrig varit en person som kan nöja mig med en bit ur Aladdinasken. Men vem kan det?

Missbruk eller skadligt bruk?

Jag hade aldrig funderat på om jag själv var beroende av någonting. Jag gjorde Bitten Jonssons test i hennes bok Sockerbomben, vilket verifierade att jag inte var sockerberoende i alla fall. Skadligt bruk? Det är en annan term som används när man har en tendens att åka på långa dikeskörning, men ändå kan avbryta infallen med sin viljestyrka. Det vill säga, man kan säga till sig själv “nä, nu ska jag inte ha mer!” och så bara slutar man. En person som är beroende, kan inte göra det. Dragningen till substansen (eller beteendet för den delen) är större än viljan. Den är större än nästan allting annat till den punkten att det har blivit ens livs kärlek. From hell.

Fördomarna om beroende stämmer inte

Varför är beroende så intressant? För att det är oerhört komplext, och skrapar man lite på ytan av alla definitioner så inser man snabbt att nästan alla människor passar in, någonstans. Ett beroende måste inte synas, och det måste inte skapa märkbara problem heller. Jag tror att många är beroende, utan att ha en aning om det själva. Rent krasst går det att vara en högst funktionell heroinist i decennier i sträck. Det finns genom historien många kända exempel som bekräftar det. En fördom är att beroende alltid leder till hemlöshet, kriminalitet och ond, bråd, död men så behöver det inte alls vara. Leder det till lidande? Ofta, ja! Men ett lidande som inte alltid syns.beroende

Beroende = oförmåga eller ovilja att acceptera känslor

Den enklaste definitionen av beroende är oförmåga eller ovilja att acceptera sina känslor, utan att försöka ändra på dem. Hur många ändrar inte sitt trötta morgonhumör med kaffe? Det är socialt accepterat, men att ändra sin trötthet med amfetamin, är inte okej, eftersom amfetamin är narkotikaklassat. Du kanske tycker att jämförelsen är löjligt extrem, men mekanismen är dock, rent krasst, densamma. För en känslig hjärna ger kaffe en rejäl “high” (dopaminkick) som man inte ens märker när man vant sig. Då använder man bara kaffet för att bli normal. Hur många gånger har vi inte hört någon säga “jag får så ont i huvudet om jag inte får mitt kaffe”?


Det är samma med mycket annat. Det blir svårare och svårare att få en rejäl “high”, för det kräver ständigt ökande doser, och många orkar inte missbruka på det sättet. Inte mat, inte droger, inte något annat heller, även om vissa gör det. Jag skulle säga att det finns olika typer av missbrukare. Några få jagar sin “high” hela tiden, andra är mer tvångsmässiga medan de flesta missbrukar för att “hamna rätt i hjärnan.”


Nidbilden av missbrukaren som ligger utslagen på en madrass, stämmer sällan. Missbrukare finns överallt, men bara när det ger stora konsekvenser som inte går att förneka varken för personen själv eller omgivningen, blir det något att ta tag i på riktigt. I screeningen för beroende finns frågan om någon annan har reagerat på användandet eller beteendet. Om så är fallet har det ofta gått väldigt långt, eftersom missbrukare blir experter på att både dölja och rationalisera sitt missbruk.

Dölja och rationalisera sitt beteende

Jag tittade på ett Youtube-klipp med en känd influencer för några dagar sedan. I klippet berättade personen för sin pojkvän att hon brukar shoppa i smyg och gömma påsarna på olika ställe, för att inte avslöja hur mycket som faktiskt shoppas. Detta är ett återkommande tema för personer med ett beroende. Någonstans inombords är det ganska uppenbart att beteendet har gått över styr, vilket leder till oärligt beteende. Den andra varianten på det här är att rationalisera och förklara på överdriven detaljnivå, varför beteendet är som det är och på något vis godtagbart. När ursäkterna och förklaringarna börjar hagla och är långa och omständliga, ringer varningsklockorna på högsta volym.

Stigmat kring beroende

Att bli beroende av någonting är mer lätt än svårt i det här samhället. Sociala medier är utformade för att vi ska bli beroende av dem, liksom en stor majoritet av alla livsmedel. Nikotin, koffein och alkohol är socialt accepterat och porr, spel och shopping är extremt tillgängligt via internet, samtidigt som alla naturliga ventiler är tilltäppta. Vi saknar generellt sett rätten att bestämma över vår egen tid, möjligheten att komma ut i naturen när vi vill eller umgås kravlöst och förutsättningsfritt med andra människor. Istället blir vi inlåsta från lågstadiet till gymnasiet/universitetet och sedan förväntas vi arbeta för någon annan en tredjedel av dygnet samtidigt som vi ska ha ett fint hem, barn, husdjur, fritidsintressen, vara vältränade och ta hand om oss själva, och gärna ha fina materiella saker också för att visa sin tillhörighet och status.

Var finns ventilerna?

I alkohol, i Netflix och Youtube, i porr, i shopping, i mat och socker, i drama, i manipulation, i cannabis, i opiater och i cigaretter.


Jag tror att vi bara kommer se mer och mer beroendeproblematik framöver, med tanke på hur samhället ser ut idag. Vi längtar så efter kontakt med andra människor, känna oss sedda och komma till vår rätt, men det finns så mycket hinder på vägen. Vi fastnar i beroenden för att göra vardagen lite mer uthärdlig. Därför tror jag inte på att sluta tvärt med missbruk eller andra dåliga vanor utan att skapa medvetenhet kring sin mentala miljö och sen byta ut det destruktiva mot något mer konstruktivt.

Konstruktiva ventiler

Dessa känner vi redan till, men de är så oerhört viktiga. Nummer ett är att sätta gränser så att ventilbehovet minskar. Om man känner att man kan vara sig själv hela tiden behövs väldigt få ventiler. Att ta sig tid till att göra grejer bara för sig själv, och till att träna och meditera, får ned stressnivåerna och fyller på kapaciteten. Sedan är det också oerhört viktigt att gallra i bekantskapskretsen. Forskning visar att det inte är våra “fiender” som tar mest energi utan de ambivalenta vänskaperna med människor som enda dagen står på vår sida och andra dagen inte gör det. Stryk dessa helt och hållet, samt personer som uppmuntrar missbruket eller hejjar på dina misslyckanden.

Hur fixa sina känslor?

Om ursprunget till beroende är en vilja att fixa sina känslor, behöver vi hitta bättre sätt att göra det. De konstruktiva ventilerna ovan är en bra start, men många har en riktigt skev neurokemi som kan vara svår att komma tillrätta med. Ju mer och ju längre man har missbrukat desto skevare blir det, och det kan då ta lång tid att återställa den. Dessutom kanske den inte var i balans från början, vilket betyder att den inte ska återställas utan balanseras. Mitt go-to tips för bättre mental hälsa är att undvika alla blodsockersvängningar och så mycket konstgjorda produkter som möjligt. Det blir en otroligt stor skillnad för måendet om kroppen får byggstenar nog till att bygga upp de signalsubstanser som krävs. Att stryka enkla, socialt accepterade saker som kaffe och alkohol kan göra enormt stor skillnad för den mentala hälsa. Träning, gärna hård och tung träning är dokumenterat bra för både ångest, depression och PTSD! Sen sista polletten för en tryggare, mindre missbruksbenägen vardag är – konstruktiva rutiner!


Keep it simple. Gå upp, ät frukost, skriv en tacksamhetslista över allting du är tacksam för, spendera minst 30 minuter i total tystnad, träna, reflektera över dina mål och visioner, skaffa dig inställningen att du är VD över företaget som är ditt liv och börja ta ansvar för allt det du inte gillar i din tillvaro. Allting kan inte fixas med en gång men att ta tag i någonting är en bra start. Detta sättet att tänka kommer inte eliminera missbruk och beroende, men det kommer vara en bra start!


Som vanligt rekommenderar jag 12-stegsprogrammet för djupare förståelse. Jag har gjort en superenkel dummy-guide över det HÄR! Och del 1 i den här serien om beroende hittar du HÄR!


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 0730651281

Hoppas du gillar det här inlägget! Jag vill jättegärna höra dina reflektioner, insikter och erfarenheter på området 🙂 Regga dig här för att umgås på forumet. Där finns ett eget subforum dedikerat till just beroendefrågor!

Biokemi, Neurohacking, Powerthinking
12-stegsprogrammet, addiction, ångest, beroende, Mindfulness, powerthinking

12-stegsprogrammet | Deep Dive for Dummies

30 October, 2020 22 Comments Written by Martina

Det här inlägget är mitt försök till att förklara 12-stegsprogrammet på ett enklare och mer tilltalande sätt. Programmet är briljant men upplevs tyvärr som frånstötande för många människor. Många skräms bort av 12-stegsprogrammets ordval, att det verkar religiöst eller allmänt sekt-liknande. Programmet skapades 1935 och formuleringarna är samma nu som då, vilket kan få det att verka lite gammeldags. Väldigt få oinvigda vet vad det handlar om även om många känner till AA (Anonyma Alkoholister) som är en av alla grupper som finns inom 12-stegsprogrammet. Det finns grupper för varje beroendeutlopp (anonyma överätare, anonyma narkomaner, anonyma sexmissbrukare osv) men det finns också grupper för människor som inte har något beroende. Jag kommer till det strax.

12-stegsprogrammets arbetsböcker sk "stegarbetsguider" är guider till självinventering och självreflektion. Varje steg innehåller frågor vars syfte är att gå till den absoluta roten av sina problem. Det går hand i hand med meditation och annat utvecklingsarbete. 

Du behöver varken vara beroende eller ha problem!

Min hypotes är att en klar majoritet av alla människor passar in på något av 12-stegsprogrammets definitioner av beroende, men självinventering eller aktiv självreflektion kräver såklart inte att du har ett beroende. Det kräver inte ens att du har några särskilda problem. Sättet att tänka är givande för alla och därför vill jag dela med mig av den här fördjupade förenklingen.

Deep Dive for Dummies

Ett problem med 12-stegsprogrammet är att många har svårt att känna igen sig i beskrivningarna eller förstå vad ordvalen innebär. Även hardcore addicts kan få för sig att deras problem inte passar in på beskrivningarna, och därför har jag skalat av så mycket 12-stegsvokabulär som möjligt och uteslutit alla andliga begrepp.

Jag har använt en viss semantik med vilje. Vänster lista 1-12 som är skriven i rött är det omvända 12-stegsprogrammet skrivet i dåtid. Höger lista 1-12 som är skriven i grönt är mina 12 förenklade steg, skrivet i nutid. Tanken är att du ska kunna jämföra beroende-tänk med nyktert tänk "back to back" och få en tydlig bild av hur det känns att ha överkommit dina problem, och fått de insikter som programmet vanligtvis ger.

Logga in för att läsa hela artikeln

Det är gratis att registrera dig!
Du får då tillgång till mina längre VIP-artiklar samt kan posta frågor och få svar på forumet.

Neurohacking, Powerthinking
12stegsprogrammet, beroende, sockerberoende

Vad är beroende?

5 October, 2020 38 Comments Written by Martina

Jag har berättat att jag använder mig av självinventering för arbetet med min personliga utveckling och nämnt några “inventeringsprogram” som jag tycker är bra: ACT (Acceptance and Commitment Therapy), The Work (Byron Katie) och 12-stegsprogrammet.


Vissa har hajjat till över min vurm för 12-stegsprogrammet eftersom jag inte brukar beskriva mig som en beroendeperson, men ju mer jag självinventerat har jag börjat ändra uppfattning om den saken. 2014 släppte jag en bok om beroende, tillägnad en familjemedlem, och där undersökte jag vad det innebär att ha en “beroendehjärna” rent biokemiskt. Överdrivna dopaminpåslag brukar klassas som beroendetriggers, alltså om du och jag båda tar amfetamin och jag tycker att upplevelsen är “blaha” och du tycker att du mår bättre än någonsin kommer du vara mer benägen att ta amfetamin igen. Vissa människor känner sig “kompletta” av en viss drog och vill bara få sin hjärna “rätt” med vad det än må vara.

Rat Park och dopaminhypotesen

Men så utfördes ett känt experiment på råttor som fick välja mellan vanligt vatten och vatten med morfin i. Råttor kan nämligen också bli beroende, särskilt av morfin. “Rat park” var ett projekt att designa drömlivet för råttor med spännande rör och tunnlar att krypa runt i och en bra mix av honor och hanar. Det visade sig att råttorna inte ville ha morfinvatten om de hade en tillräckligt stimulerande miljö, och detta ansågs förklara hur människor kan bli administrerade morfin och heroin (diacetylmorfin) på sjukhus utan att bli heroinister. Det är helt enkelt miljö- och situationsberoende.

Eller?

Flykt och besatthet

I Beroendehjärnan presenterade jag en annan hypotes än dopamin- och miljöhypotesen, nämligen att det handlar om flykt och icke-acceptans för sina egna känslor. Jag märkte genom meditationen hur många obehagliga känslor jag innan agerat på bara försvann när jag välkomnade dem och använde dem som meditationsobjekt. Även panikångest gick upp i rök.

Intressant!

Kunde det var denna oförmåga att stå ut i sina egna känslor som gav upphov till beroende? Kunde det var tanken om att allting måste botas eller fixas som ledde till beroendeutlopp?

Att handla efter besatthet

12-stegsprogrammet beskriver en annan komponent som är intressant och som jag tror att många som verkligen är beroende känner igen sig i, nämligen – besatthet.

Det första av de 12 stegen frågar deltagaren om han eller hon har handlat efter besatthet, och använder sannolika men osanna förklaringar till sitt beteende. Detta är karakteristiskt. In i det sista vill egot försvara beteendet och hittar på allsköns historier om livssituationen eller den fysiska och psykiska hälsan för att rättfärdiga beteendet.

Inte bara droger

Jag tycker om texterna som används bland Anonyma Narkomaner för att det går rakt på själva kärnan. Det handlar inte om droger. Det handlar inte ens om beteenden. Droger är bara ett symptom på ett mycket större problem och många hamnar aldrig där på grund av tillgången och socialt stigma, men kan ha exakt samma problematik med ett mycket mer socialt accepterat utlopp.


Mat och socker är socialt accepterat – tills det leder till fetma. Alkohol är socialt accepterat – tills det leder till okontrollerbart beteende, och shopping och spel är socialt accepterat – tills det dränerar familjens ekonomi. Även narkotikaklassade substanser är accepterade så länge en läkare har förskrivit dem. Många tänker på utslagna människor när de tänker på beroende, eller på någon som spelat bort sitt hus på internetpoker. Dessa människor utgör dock bara en ytterst liten andel av alla med beroendeproblematik. De allra flesta (även människor med tunga beroenden) är högst fungerande, skattebetalande samhällsmedborgare.

Beroende = självbedrägeri

Så om man nu kan fungera alldeles utmärkt med sitt beroende, varför göra något åt det? Ja det är just det, de flesta gör ingenting åt sitt beroende, förrän någonting i livet har blivit helt ohanterligt. Många socker- och matberoende tycker att deras vikt har blivit ohanterlig och de anser sitt ätbeteende out of control. Någon inre eller yttre faktor behöver bli totalt ur balans innan någon reagerar, antingen  personen själv eller omgivningen.

Är det “tillräckligt illa?”

En annan intressant punkt som 12-stegsprogrammet tar upp är benägenheten att jämföra sina problem med andras. “Vi dricker i alla fall inte så mycket som grannarna!” eller “Jag äter i alla fall inte så dåligt som hon gör!” eller jämförande med hur det hade kunnat vara eller hur det har varit: “Det är i alla fall inte så illa nu som det var då!” Jämförandet är lurigt eftersom man alltid kan hitta någon sämre att jämföra sig med, och därigenom rättfärdiga sitt fortsatta självbedrägeri.

Hur är beroendet självbedrägeri?

Någonstans inom en så vet man att dessa förklaringar och omskrivningar av verkligheten inte är verkligheten. De må vara bitvis sanna, eller högst sannolika – men inte helt sanna. Här får man se upp med medberoende och människor i ens närhet som bekräftar eller tillåter beroendet att fortlöpa. Verkligheten är bara en överenskommelse mellan minst två personer, vilket gör att självbedrägeriet kan fortgå utan ifrågasättande.

Att bryta helt

Ett annat tecken på att ett beroende har uppstått är tanken på att det ska gå att använda “litegrann” trots att den taktiken fallerar gång på gång. Man tänker att man kanske behöver ett break från det nu, men någon gång i framtiden kommer man att kunna använda sin drug of choice på ett mer balanserat sätt.


Jag tycker att det här exemplet blir ganska tydligt bara med en sån lätt “drog” som koffein. Hur många koffeinister kan sluta helt för att sedan använda koffein då och då, typ varannan lördag eller så? Det är extremt sällsynt, och ännu mer så med “riktiga” droger inklusive socker. Därför väljer många sockerberoende total avhållsamhet, “bara för idag”. “Jo jag kan det!” Hör jag någon säga. “Jag kan dricka kaffe bara ibland och äta socker bara ibland.” Ja, det finns givetvis undantag men jag skulle inte räkna med att vara ett sådant undantag, inte utan gedigen självinventering för att se så att besattheten inte kryper in någon annanstans.

Vad är beroende?

Beroende är en fästing i personligheten som måste bort. Det är en osynlig vägg mellan ditt högre och lägre själv och mellan dig själv och andra människor. Min hypotes är att de flesta moderna människor lever i flykt från sina egna känslor, och använder socialt accepterade utlopp för att hantera den kravfyllda vardagen.

Socker, koffein (och numera också internet) tror jag är inkörsporten till beroende, snarare än narkotika, eftersom det inte handlar om varken substans eller beteende egentligen. Det handlar om någonting annat och det blir uppenbart med verktyg som självinventering.

Kärnan i självinventering

Kärnan i självinventering är att sprida ljus på alla delar av sitt sinne – sina tankar, känslor, trossystem, beteenden och även sitt undermedvetna. Det är inte alltid tydligt vad som ligger i det undermedvetna och skräpar, men det går att gissa sig till ganska enkelt genom att studera sina beteenden. En fråga jag brukar ställa mig själv är: “Vilken tanke behöver jag tro på för att agera på det här sättet?” Ens handlingar ligger inte i de fördolda, de kan observeras av både sig själv och andra och berättar väldigt tydligt om ens tankar och trossystem.


Min tro är att det går att bli helt “missbruksfri” (enligt alla ovanstående definitioner) och att vägen dit innefattar acceptans och total kapitulation inför sitt eget beteende. Det innebär inte att ge upp utan att tvärtom försöka sluta kämpa i motvind.

Har du något område som du upplever problematiskt? Där det känns som ett evigt kämpande? Det kommer inte sluta vara problematiskt förrän du ändrar ditt angreppssätt och tittar från ett högre perspektiv och identifierar problemet på nytt. Vad handlar det om egentligen? Varför fortsätter den här saken att dyka upp gång på gång?

Summering

Jag har sett att många av mina läsare önskar en mer djupgående analys av beroende, vad det är och hur man blir fri. Den här texten är ett försök till att sammanfatta mina uppdaterade tankar och insikter kring det. Mest beprövade metoderna (utöver total avhållsamhet från sin drog) verkar vara självinventering. 12-stegsprogrammet är gratis och finns för i princip alla utlopp. Sammankomster anordnas överallt i världen, googla för att hitta en grupp nära dig. ACT och The Work som jag nämner i början har också mycket gratismaterial för nedladdning så det är bara att köra igång för den som är intresserad!


Jag rekommenderar att kombinera det med meditation som jag gör eftersom det öppnar upp flödet från det undermedvetna till det medvetna så att det blir lättare att jobba igenom sina tankar, känslor, upplevelser och trossystem. Min övertygelse är att inget beroende kan överleva den processen!

Neurohacking
beroende, neurohacking, sockerberoende

Klarhet & acceptans kring den man är

23 September, 2020 22 Comments Written by Martina

Jag har haft lite skrivtorka det senaste, eller rättare sagt har alla creative juices flödat in i andra projekt som har med mitt företagande att göra, men som inte direkt kopplar till bloggen. Dvs massa skrivande blir gjort men inte just blogginlägg, så jag frågade på instagram efter lite bloggtips och fick 14 sidor med tips (ja jag skrev ut dem) så nu har jag att göra ett tag! 😀


Jag fick en del frågor om hur jag lyckades börja jobba “på mitt sätt” som jag berättat en del om, det vill säga hur jag vänt mina svårigheter till styrkor och gått från ofungerande till välfungerande. Här är ett inlägg om högfungerande autism för er som önskade det. Det här inlägget kommer att ha en annan twist nämligen…

Klarhet & acceptans kring den man är

Vi är alla olika och är födda med olika personligheter och förutsättningar. Vissa passar bättre in i samhällets ramar än andra och har lätt för att uppfylla förväntningarna som ställs. Andra har inte det och faller utanför ramarna på olika sätt, kanske så till den grad att det motiverar en psykiatrisk diagnos. Kanske så till den grad att det slutar i ett svårhanterligt missbruk. Alla vill passa in och vara en del i en grupp och när det inte går leder det snabbt till olycka.

Ångest, oro, asperger (?) personlighet (?)

Vissa saker upplevs såklart som problem, som att ha jättemycket ångest eller inte riktigt förstå hur andra människor fungerar. Andra saker är bara personligheten och olika läggningar. Jag lutar mer och mer åt att diagnoser är oläkta emotionella sår, skev hjärnkemi, coping mekanismer och personlighetsdrag. Om man ska hårdra det så är ju precis allting biokemi, även personligheten men… det finns också händelser i livet som påverkar under lång tid, trossystem och icke-ifrågasatta tankar.

Hur det hela började – total brist på klarhet!

Ett av de största problemen för många, inklusive mig själv, var en brist på förståelse och empati med sig själv. Brist på klarhet och en allt för stor tro på negativa tankar. Jag hade en bandspelare i huvudet som tjatade om hur dålig och ful jag var, och dum och att ingen vill vara med mig eller ha mig och att jag inte klarade någonting. Min självkänsla var i botten, men varför? Min hypotes är att det började med mobbning och yttre röster som sa “du är dålig” som sedan internaliserades och inte ifrågasattes. Dock var jag duktig i skolan, så det drev mig att söka bekräftelse där. Plugga mycket och på så vis får lov att vara bra någonstans. Dock förstod jag inte själv att jag var duktig om ingen sa det till mig. Yttre bekräftelse var ett måste.


Detta beteende gick fram till Chalmers. Beteendet att “straffa sig” till framgång genom att plåga sig och bevisa sig om vartannat. Det som fick mig att börja ifrågasätta mitt beteende var Mia Törnbloms bok självkänsla nu, det var så jag hittade bandspelaren och kunde trycka på off. 


Jag har också berättat att min livsstil inte var särskilt bra (ja jag var vegetarian som levde på socker och koffein, men det är egentligen en annan historia och ni har hört den förr.) Ifrågasättandet av livsstilen kom för att det inte kändes bra i kroppen. Den kändes trött och sjuk hela tiden och jag tyckte att det var orimligt att känna så vid en ung ålder då energin bör vara på topp. Koständringen (till lågkolhydratkost utan bröd, mejerier, ris, stärkelse osv) gjorde stor skillnad tillsammans med att börja träna. Jag började träna för att jag orkade träna. Det ledde till ännu mer ifrågasättande, även om klarheten fortfarande var ganska låg.

Att börja jobba & varför det inte funkade

Jag insåg inte hur “konstig” jag var förrän jag började jobba på ett vanligt jobb. När man är student kan man gömma sig i biblioteket och dödsplugga. Jag hade jobbat i hemtjänsten innan och det gick bra för man kör sitt eget race enligt ett schema. På ett kontor är det vissa regler man behöver följa, som att vara där när andra är där. Inte sno någons favoritkaffekopp. Okej, ärligt talat jag har fortfarande ingen aning om vad som gäller. Jag kände mig dubbelbestraffad vad jag än gjorde och jag kan stoltsera med ett två A4 sidor långt brev från en överläkare (som var min chef) som beskriver mig som “inte stöpt i samma form som vi andra”, men också “enormt kreativ”. Jag började förstå att jag behövde göra någonting av den här kreativiteten, men fortsatte ändå att söka normala jobb.


Det var otroligt demoraliserande eftersom jag fick nej på nej på nej. Till slut fick jag ett konsultjobb där de efter ett tag personlighetstestade hela personalen och det visade sig att jag var en renodlad individualist med alldeles för mycket driv för att sitta och damma på ett kontor, och alldeles för mycket individualist för att klara av att någon annan talar om för mig vad jag ska göra. Där slutade den karriären.

Free flow kreativitet börjar spira

Min energi och optimism är hög by default och att jobba och vänta på att få uppgifter var för långsamt för mig. När man pluggar kan man bara öka farten, man kan dränka sig i plugg och man kan göra saker i vilken ordning man vill. Arbetslös och eländig ville jag tillbaka till den energin, så jag bara lät det som ville komma ut, komma ut. Eftersom jag är en skrivande människa bloggade jag redan väldigt mycket, men jag kände ett starkt behov av att skriva mer och det var så den första boken föddes. Ett intresse för meditation uppstod och så sakteligen gick upp för mig att den enda som blockerade mig själv var jag själv. Den enda som hindrade mig var jag. Inte att jag inte “kunde” få ett jobb eller “vara som alla andra”.


Kreativiten tog sig uttryck i entreprenörsskap. Skapa min egen business. Då hade jag flyttat ifrån Sverige och drev mitt företag utomlands, och det jag sysslade med var scientific editing. Editera och granska vetenskapliga artiklar vilket passade mitt intresse för att plugga, min individualism och mitt driv. Allt jag behövde var min laptop.

Klarheten ökar med självinventering

När man jobbar för sig själv och spenderar hela dagarna i tystnad som jag älskar att göra, finns det väldigt mycket utrymme att spendera tid med sina egna tankar. Jag har haft ett enormt stort intresse för spirituell litteratur sedan jag hittade Mia Törnblom, för jag tenderar att bara läsa mer och mer om jag hittar något intressant. Det ena leder till det andra och sedan är man plötsligt djupt intrasslad i existentiella livsfrågor. Flera av mina favoritförfattare var före detta missbrukare, Mia Törnblom inkluderad. Vad hade de mer gemensamt? 12-stegsprogrammet! Ett imponerande klarsynt program som går ut på att vända och vrida på varenda toxisk tanke. Katie Byron har ett annat som hon kallar för “The Work” som jag också rekommenderar. Länkar till gratismaterial finns i mitt forum under kategorin mental hälsa. 

Självinventering och meditation för frihet

Det här maratonlånga inlägget knyter ihop till att besvara lite andra frågor som jag fick på instagram nämligen vad som händer när man mediterar, vad som finns i det undermedvetna och hur man kommer åt det. 


Ptja det första som händer när man börjar meditera är mötet med “the monkey mind” alltså totalt inre kaos. Det är då lätt att tro att det är något fel på en, att man inte är lämpad för meditation. Vissa blir rädda, oroliga eller börjar gråta. Hjärnan kan slänga fram alla möjliga otrevligheter i en rasande fart. Detta fenomen är helt normalt. Alla går igenom det och det går över. Fokuset ska ligga på andningen under hela meditationen men det glömmer man förstås bort och sugs in i det som är mer intressant. Det här fenomenet upphör också efter ett tag och fokuset kan då ligga på andningen konstant, oavsett vad som händer i det perifera medvetandet.


Då händer någonting spännande och nej det här är inte en process som tar decennier! Det undermedvetna börjar komma fram på ett mer organiserat sätt, i form av djupare insikter. Allt gammalt “psychic trash” kommer fram i ljuset och med det föds en enorm acceptans över sin egen person/lighet.

Att släppa handbromsen och bara leva

Jag har sedan två år tillbaka tagit hjälp av olika coacher för att komma vidare. Min första coach lärde mig att säga nej tack till allting som inte gynnade mig. Jag spenderade några månader med att bara tacka nej och jag fann en enorm frihet i det. Det är något jag gör fortfarande och jag skulle vilja (men tänker inte göra det) tala om hur mycket pengar jag har tackat nej till sedan dess men det är provocerande summor.


Min nuvarande coach uppmuntrar mina mörka sidor att ta mer plats med inställningen att det man har mest problem med är ens största styrka. För mig är det min energi som kan ta sig uttryck i aggressivitet om den inte kommer ut rätt, så att kanalisera den är otroligt viktigt. Jag tar ut den på min omgivning och på mig själv om den inte kommer till uttryck i form av entreprenörskap, skrivande, fysisk träning eller allmänt skapande. Det har fått mig chockerad över hur mycket kreativitet som legat dolt för mig när energin gått till att “passa in” eller “vara som andra”. En psykolog slängde till och med ur sig diagnosen Borderline (jag tror man säger EIPS (Emotionellt Instabil Personlighetsstörning) numera) när jag gick i terapi och fortfarande trevade med vad jag skulle göra av mig själv.

Släpp handbromsen!

Min tro är att kreativa individer är de som blir mest missdiagnosticerade i det här samhället för det finns ett driv, energi och idérikedom som inte är särskilt vanligt. Para det med en ovanlig personlighetstyp och vips har vi en diagnosbuffé som heter duga. Vad som egentligen är talang blir ett problem när man försöker pressa in det i en liten låda där det inte alls passar.


Nu uppstår inga tankar om att efterlikna någon annan eller att “passa in” någonstans utan all energi går till skapandet och att bara låta mitt unika uttryck ta all plats det vill.


Det kan vara väldigt svårt bara att existera i det här samhället och jag tror att det är anledningen till att vi ser en så stor ökning av sjukskrivningar för utbrändhet och psykisk ohälsa. Det hjälper dock verkligen att pausa intrycken och rikta fokus inåt, fråga sig själv vad som är viktigt, hur man mår och vad man behöver. Meditation och självinventering är fortfarande mina verktyg där samt såklart en (för mig) bra kosthållning och fysisk aktivitet. Arbetet med sig själv slutar inte men det blir lättare när man börjar säga nej tack och alla externa problem (jobb som inte passar, ofungerande förhållanden, missbruk osv) försvinner. Man kan verkligen likna det vid att köra bil med handbromsen idragen, försöka köra från passagerarsätet eller ha vindrutan full av skit som blockerar sikten.

Meditation, självinventering och allmän “self care” handlar om att skaffa sig fri sikt, styra från förarsätet och lägga ur handbromsen.

Vem blir du då?

Neurohacking, Personligt, Powerthinking
powerthinking
  • Previous
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • …
  • 103
  • Next

Senaste kommentarerna

  • Martina on CGM | Mätning för ketoadaptionJa man kan vara insulinresistent med ett normalt värde. Lågt hba1c ska inte vara…
  • Martina on CGM | Mätning för ketoadaptionDu kan be om f-insulin och c-peptid eller bekosta själv :)
  • A-C on CGM | Mätning för ketoadaptionÄr det bara genom att mäta C-peptid som man kan få en uppfattning om hur insulin…
  • Annie on Östrodominant efter klimakteriet?Hej, är,vad jag tror i samma sits. Vad hade du för symptom och vad gjorde du för…
  • Maria on CGM | Mätning för ketoadaptionOm jag minns rätt så ligger referensintervallet för långtidssocker på mellan 27-…
  • Ic on Neurohacking | Neurokemisk reparation:)
  • Martina on CGM | Mätning för ketoadaptionJaa! :D
  • Annelie on CGM | Mätning för ketoadaptionHopp! 💞 Underbart 🙏 Stress är verkligen 💩 Mitt BS stiger också markant av det, n…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 0730651281

evolve - All rights reserved Martina Johansson

  • Mig + kontakt
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register | Lost your password?
    Continue with Facebook
    Continue with Google