Bilden av missbrukare är fel
Jag har många inlägg om beroende här på bloggen för att det är ett ämne som har intresserat mig i många år. För mig har ordet helt tappat sitt stigma. Ibland blir jag påmind om att det fortfarande anses väldigt syndigt med beroende när jag skriver fritt om det, för få får bra eller trevliga bilder i huvudet när de tänker på det.
Vissa kanske tänker på utslagna människor, andra kanske tänker på kriminella. De flesta tänker inte på en heroinist som någon som går till jobbet varje dag och betalar sina räkningar i tid, men den typen av heroinister finns precis som nidbilden av “den utslagna knarkaren” som ligger avdäckad på en madrass i en tom lägenhet.
Missbruk är oftast osynligt. Det gör att vi inte kommer åt missbruket där det gör som mest skada. De allra flesta missbrukare är nämligen ganska normala, hyffsat skötsamma människor som upplever sig ha ett eller ett par områden i livet som ibland går lite överstyr. Eller så upplever de sig ha hittat “sin medicin”. Det är inte syndigare än så.
För hundra år sedan ungefär var missbrukare oftast alkoholister och det fanns ingen empati med dessa människor. De kunde ju bara “rycka upp sig” men valde att inte göra det, så de fick ju skylla sig själva. Idag vet vi tack och lov bättre, men den allmänna vården vet inte mycket bättre. Hjälpen finns oftast i ytterkanterna, i till exempel tolvstegsprogrammet och andra självhjälpsgrupper.
Mitt intresse för de 12 stegen…
Det började med att jag hittade Byron Katie, en amerikansk spirituell självhjälpsguru vars verktyg kallas för “the work”. Inom “the work” ska man skriva ned påståenden som får en att må dåligt “jag är för gammal för att…” och vända på det till sin motsats och till andra människor. “Jag är inte för gammal för att…” och “Jag tycker att andra människor i min ålder är för gamla för att…” och hitta argument för att påståendena är sanna eller inte sanna.
Detta är en typ av självinventering!
Jag älskar den här typen av litteratur och har läst en hel del, och det dröjde inte länge i jakten på fler inventeringsprogram förrän jag hittade just de tolv stegen…!
Jag har frikostigt berättat om de problem jag haft med min mentala hälsa och att jag inte tycker om att sätta etiketter på saker. Diagnoser är så tillfälliga och beskriver bara en samling problem som man råkar ha just nu. De kan aldrig beskriva hela människan.
Dock är det ju dessa problem som gjort att jag sökt mig till självinventeringen, och som gjorde att jag började fundera på om det kunde ligga ett beroende i botten. Att ens bestämma sig för vad ett beroende är, är inte enkelt, men om jag ska försöka skulle jag sammanfatta det i två begrepp: flykt och mental besatthet.
Flykt från nuet och besatthet kring ett beteende, en person eller en substans.
Flykt är synonymt med icke-acceptans eller oförmåga att “vara” i sina känslor. Det blir istället ett ständigt “botande” eller “fixande” där konsekvenserna till sist blir värre än fixen.
Neurokemisk reparation: att laga hjärnan
- Varifrån kommer besattheten?
- Varför denna ständiga flykt?
- Vad är det för fel på nuet?
För den med psykiska problem kan nuet vara fullt av ångest och annat obehag så det är ganska logiskt att de substanser eller beteenden som dämpar är väldigt lockande. Många vet inte att om man går rakt in i en jobbig känsla (och accepterar den fullt ut utan att försöka ändra på den) så går den till sist upp i rök! Känslor kan inte förbli när vi zoomar in på dem.
→ Läs mitt inlägg om att vara rädd för känslor här!
Min tro är att det går att laga hjärnan genom neurokemisk reparation så att den fungerar utan “medicin” och inte behöver fly någonstans.
Tänk på det allra vanligaste beroendet: kaffe. Tänk att inte behöva kaffe eller koffein längre. Tänk att du kan dra igång morgonen utan den rykande koppen med svart vatten, utan att längta efter den, och utan att tro att den ska fixa någonting!
Vissa människor äter sina känslor både genom att äta vissa specifika saker (som godsaker, mackor eller choklad) och genom att äta väldigt mycket. Vissa tycker att en munsbit mat absolut inte är nog utan vill ha mer, och att mer ger sug efter mer. Det finns ingen sista tugga eller sista pralin ur chokladasken förrän maten är slut eller asken är tom. Då börjar jakten på mer.
“En är för mycket & tusen är aldrig nog!”
Citatet ovan är typiskt för “frossar”-drogerna. Koffein och nikotin når oftast inte upp dit, men det gör däremot socker, många narkotiska substanser, alkohol samt spel om pengar, gaming, shopping, sex och porr.
Signalsubstanserna är ur balans
Om du puttar på dina signalsubstanser (med hjälp av en substans eller ett beteende) åt något håll dag ut och dag in så kommer de att hamna ur balans, även om du upplever det som att de är mer i balans än tidigare.
Låt oss ta rökning som exempel. Du kanske tycker att det “fixar dig” eller bara är en skön paus under dagen, men när du slutar röka har du plötsligt problem du inte visste att du hade. Det vanligaste är att din stresskänslighet blir lika med noll! 
Vilka signalsubstanser är ur balans?
Jag som älskar neurobiologi och fysiologi måste alltid förstå saker från en biologisk vinkel. Därför vill jag veta VILKA signalsubstanser som avviker från det optimala, för vet jag det kan jag applicera rätt verktyg!
Är jag t.ex dopamin-deprimerad slipper jag knapra SSRI för det skulle vara som att försöka slå i en spik med en såg. Det hjälper troligen inte.
Känner du igen dig i någon av följande?
-
Dopamin-problem: Har du svårt att ta dig för saker? (Lågt dopa) Eller gör du massor med saker utan mål och det blir mest kaos av alltihop? (Högt/snabbkonverterande dopa)
-
Serotonin-problem: Är du orolig för att folk snackar skit bakom ryggen på dig? (Lågt serotonin) Eller älskar du människor och beter dig som en Golden Retriever i sociala sammanhang? (Högt/långsamt serotonin)
-
Acetylkolin-problem: Har du problem med minnet? (Lågt acetylkolin) Eller minns du detaljer som ingen annan? (Högt acetylkolin)
-
Noradrenalin-problem: Är du ständigt på helspänn? (Högt noradrenalin) Eller är du slö och ofokuserad? (Lågt noradrenalin)
-
GABA-problem: Saknar du bromspedal? (Lågt GABA) Eller är du en bromskloss som ser till att allting tar 10 ggr längre tid? (Högt GABA)
- Hur kan signalsubstanserna hamna i balans igen?
- Är det fysiskt möjligt?
Svaret är definitivt ja, men det är inte enkelt och det finns ingen quick-fix.
Eller ja… men då är vi ju tillbaka till beroendeproblematiken och det var en lösning vi ville ha inte “en fix”! 😉
Jag har gjort en hel del neurokemisk reparation så jag har erfarenhet av det och vet att det går, men jag är långt ifrån klar! Faktum är att jag håller på med det precis just nu och jag undrar om du skulle vara intresserad av mer information på det här området? En guide kanske? Eller en föreläsning?
Vad är neurokemisk reparation?
Om man utgår från att hjärnan är i obalans och man behöver “rätta till” det utan att skjuta mygg med en älgstudsare (dvs använda droger) behöver man en annan, lite mer långsiktig approach.
Gas eller broms-människa?
Om vi börjar med att dela in dig i en av två kategorier: Är du en som saknar broms? Gör du tusen grejer och sen kraschar? Har du massor av idéer? Har du ångest? Blir du lätt nervös? Paranoid?
Då har du troligen ett dopamin och/eller noradrenalin-problem (väldigt, väldigt enkelt förklarat!) och skulle dra nytta av hård träning för att bränna av noradrenalinet och ersätta det med endorfiner (lugnande, ångestdämpande), samt lära dig meditation, mindfulness och att kanalisera din energi rätt. Jag led av panikångestsyndrom i många år, och jag insåg att all den energi som min kropp kunde producera var en tillgång! Jag hade verkligen mer energi än “alla andra”, det fanns inget stopp på mig! När energin inte fick utlopp byggdes den upp till ohemula nivåer vilket kulminerade i en panikångestattack.
Panikångesten ledde till både tvångstankar, tvångsbeteenden och stark oro och nervositet. Ni som har haft PÅ vet att man blir så otroligt rädd för att bli rädd. Men känslor kommer från det latinska ordet emovere (som i emotions) som betyder rörelse! När du rör din kropp så rör du runt i känslorna också! 🙂
Har du för mycket broms?
Är du trött? Långsam? Lite trögtänkt? Tycker du att det är jobbigt att fatta beslut? Glömmer du saker och missar tider? Kan du inte få nog av kaffe, socker och annat uppiggande?
Den här typen har ofta ovanan att dränera sitt dopamin på “skit” som serier, youtube, porr, gaming osv. Vi får bara en viss pott per dygn och bränner vi allt dopamin på förmiddagen finns det ingen motivation kvar till att göra något vettigt. Man “fastnar”. Fast på samma gamla tråkiga jobb, fast i ett tråkigt förhållande, eller fast i singelskapet. Den här typen har antingen problem med att sova för mycket (sjusovare på helgerna) eller sömnproblem. Oavsett vad behöver dopaminkänsligheten ÖKA!
Hur då?
Bort med alla vardagsmissbruk!
Jag har skrivit om dopamindetox här på bloggen flera gånger och det går ut på att täppa till alla dopamin-hål. Mitt nick name på dopa detox är “No fun lifestyle” det säger en hel del om vad det handlar om!
Om du googlar på dopamin detox finns det många skeptiker som säger att det bara är trams, men jag utmanar dig att testa. Jag har varit på tystnadsretreat flera gånger där alla typer av stimuli är borttagna (man får inte använda dator eller mobil, inte läsa en bok, inte samtala med någon, inte ens använda papper och penna) vad tror du händer efter ett sådant retreat? Dopaminkänsligheten ökar som bara den vilket leder till inspiration, motivation, entusiasm, iver, nya idéer osv.
Det är bara en grej man kan göra och det är inte säkert att det räcker hela vägen för orsaken till “obalansen” kan vara många saker. Det kan vara livsmedelsintoleranser som ger kronisk, låggradig inflammation eller till och med neuroinflammation. Depression och nedstämdhet kopplas allt oftare till magen och tarmarna, och många kroniskt deprimerade har förhöjda inflammationsmarkörer. Att utsätta sig för toxiner kan också ge trötthet och att känna sig sänkt. Ett missbruk som går ut på att jaga dopamin leder automatiskt till depression eftersom man fastnar i dopamin-kortisol-loopen som nedreglerar serotoninreceptorerna.
Då får serotoninet svårare att hitta en receptor, och man känner sig som en usel människa, helt värdelös, alla hatar en och ful är man också.
Du ser…
Everything’s biochemistry! 😉
Som du märker har jag mycket att säga om det här ämnet och gör det mer än gärna. Det är svårt att skriva övergripande om något så brett som beroende och skeva signalsubstanser, för det kommer vara stor skillnad beroende på vad man är för typ av person, hur länge man har haft problem och på vilket sätt man har självmedicinerat. Det verkar dock vara så att även de tyngsta missbrukare kan bli helt återställda på 1-2 år. Hjärnan har en otrolig plasticitet så om du “bara” har lite destruktiva vanor och inte ett fullskaligt, superdestruktivt missbruk finns det gott om hopp!
Tänkte avsluta här, så får du fylla på med dina tankar och funderingar i kommentarsfältet! Som vanligt läser, godkänner och svarar jag på allting manuellt!
Relaterade inlägg:
