Visste du att socker- och matberoende personer har färre receptorer för belöning i hjärnan? Det finns två hypoteser till detta:
1) En mutation på DRD2 dopaminreceptorgenen (egentligen polymorfism)
2) Nedreglering av dopaminreceptorerna vid beroende/abstinens
Ju mer aktivering ju mer belöning
Titta på bilderna ovan där får personerna olika stimuli och jämförs sedan med personer som är beroende av substansen. Att ett område i hjärnan “lyser upp” på de här sättet betyder att blod strömmar dit så att de aktiveras. Ju mer aktivering ju mer belöning och tekniken som används heter fMRI.
Jag studerade våldsverkare på SU
Det var den tekniken jag jobbade med när jag forskade på Sahlgrenska och det är riktigt festligt för man kan verkligen se skillnad på folks hjärnor! Visste ni till exempel att våldsverkare, alltså personer som har för vana att ta till övervåld mot andra människor aktiverar ett helt annat centra i hjärnan när de ser en annan människa? Jag var teamleader för den här studien och vi tittade på massa läskiga typer som fick titta på
a) en människa och
b) ett hus
Vad hände i hjärnan tror du?
Jo samma område lyste upp! Människa = hus alltså. Vad händer om en person med mycket empati och medkänsla tittar på först en människa och sedan ett hus? Totalt olika delar av hjärnan lyser upp såklart för en människa är en person och ett hus är en sak!
Det där var lite off topic 😉
Beroende = mindre njutning men jagar ändå “the perfect high”
Men att en beroendeperson faktiskt får mindre njutning av sin drog än en icke-beroende är intressant för vad betyder det? Att det behövs mer! Mer av drogen för att nå samma – och där kommer avtrubbningen in i bilden, det vill säga mer OCH mer…
Neuroplasticitet = Bygg en ny hjärna
Givet hjärnans neuroplasticitet – tror du att de här receptorerna kan bygga om sig med ett nytt och konsekvent beteende?
Det är i alla fall jag övertygad om!
Låt oss ta ett exempel – tänk att du äter yoghurt varje morgon, yoghurt med socker, honung, bär, crunchy och alla de där supersockriga grejerna. Testa och ät yoghurten naturell.
Den är jättesur!
Ta nu bort allt socker och all söt smak i ett par dagar och ät yoghurten igen. Den är inte ett dugg sur, kanske till och med söt, ellerhur?
Detta har inget med neuroplasticitet att göra men tillräckigt av ett nytt beteende som ger ett nytt stimuli, skapar en ny betingning och så småningom en ny neural pathway.
Därför tror jag inte att beroendepersoner MÅSTE vara beroende hela livet, jag TROR att det går att ändra. Jag kan såklart ha fel och jag är inte en beroendeperson själv, så det är som sagt bara en hypotes 🙂
Men vad tror du?
Blogga inte, Martina! Supertyfonen är ju över er snart. Ta skydd!
Kram Åsa
Vaa…? Det regnar lite bara 🙂
https://www.krisinformation.se/nyheter/2015/juli1/generalkonsultatet-i-shanghai-om-tyfonen-chan-hom
/Åsa
Stämmer ej 🙂
Skönt att höra. När jag läste i tidningen om Shanghai var ju du den jag tänkte på, så klart, för jag följer din blogg regelbundet. Så trött på media emellanåt, bara ute efter lösnummerförsäljningssiffror.
Du har en jäkla bra blogg, lär mig så mycket hela tiden och nu ska jag ta tag i träning, yoga, lchf och skapa bra rutiner under semestern, för har jag inte tid nu, när jag är ledig 24/7, så lär jag aldrig fixa det.
/Åsa
Hej Martina!
För det första vill jag passa på att säga att jag gillar din blogg skarpt och att du inspirerar mig på olika fronter 🙂 Nu har jag en fråga som är väldigt specifik och antagligen inte inom ditt område men jag tänkte ändå kolla med dig. Vet du något om det antidepressiva läkemedlet fluxetin, om det kan ha en positiv effekt på måendet? (mot ångest, tvångstankar och hetsätning…)
Tack va gullig du är 🙂
Ja fluoxetin funkar, det är en SSRI
Jag har ätit det för många år sedan och det fungerade första gången, men inte andra gången jag testade det några år senare.
Personligen skulle jag önska att jag hade vetat mycket mer när jag för många år sedan började med SSRI-läkemedel, om jag hade vetat/erfarit allt det jag har idag både via mig själv och andra har jag svårt att tro att jag någonsin skulle ha testat.
Det kan vara väldigt svårt att sluta med tabletterna om du har otur och är känslig som jag (äter själv Cipralex SSRI sen 10 år tillbaka), och har försökt sluta med den under flera års tid, men blir extremt dålig fysiskt av minsta lilla sänkning, så pass att jag vid senaste sänkningen på ynka 1,25 mg var som om jag vore döende under 4 månaders tid när jag med stor svårighet bara kunde gå 500-1000 meter per dag och hela tiden led av dunkande huvudvärk, yrsel, hjärtklappning m.m. och var tvungen att ligga och vila större delen av dagen eftersom kroppen inte orkade något.)
Har tyvärr läst att just Fluoxetin innehåller fluor som kan skada bland annat sköldkörteln och ge underfunktion(hypotyreos) brist på sköldkörtelhormon.
Nämns här långt ner på sidan hos sköldkörtelföreningen under rubriken mediciner: http://skoldkortelforeningen.se/sjukdomsfakta/hypotyreos/symptom
Jag hoppas att du kan hitta en annan väg än detta, men om du trots allt testar skulle jag åtminstone avråda dig att just testa fluoxetin eller cipralex.
Jag tog det i ca två år tror jag det var, hjälpte ingenting, kunde inte få orgasm under den tiden, det var väl typ det enda jag kände av den medicinen.
Voxra har funkat för mig mot min deppighet/depression, men det som hjälpt allra bäst är träning (dock behöver jag en utmaning eller PT för att faktiskt komma iväg och träna).
Allt handlar bara om pengar i vårt samhälle. Det är så trist att människor är så fruktansvärt ointelligenta(?) så vi inte klarar av att skapa ett samhälle där pengar inte styr. Tänk om läkare var tvungna att skriva ut hård/tung styrketräning med PT (med krav på styrkeresultat el liknande) på recept istället för mediciner, åtminstone som första åtgärd.
Det finns väl studier som visar att muskler tar upp något “må-dåligt-hormon” så att man slipper det i hjärnan? Vad jag förstår finns det iallafall någon upptäckt som styrker att muskelträning motverkar depression.
Väldigt intressant område verkligen! 🙂
Jag skulle verkligen vilja veta hur min hjärna ser ut, dels är jag diagnosticerad med AD(H)D, men har även missbrukat träning rejält under många år, för mig var det definitivt ett beroende och det enda som gjorde att jag slutade var att jag blev fullkomligt utmattad i hela kroppen till slut och inte kunde träna och fortfarande inte kan efter många år.
Dessutom är det som om jag har fått en hjärnskada av all utmattning, har aldrig blivit mig lik som innan (13 år talar vi om)
borde ju kunna ses på bilder av hjärnan med?!?
Absolut, de borde man kunna se rent fysiologiskt med MR eller fMRI!
Intressant: http://jamesclear.com/heroin-habits
Soldaterna i Vietnam tog heroin, och sedan slutade väldigt många när de kom hem. Författaren drar -väldigt- långtgående slutsatser om det, gällande att miljöombyte skulle ha hjälpt dem, jämfört med en “vanlig” missbrukare som åker till rehab, blir ren, kommer hem till samma miljö och återfaller. Men sedan står det i en fotnot, som är det mest intressanta i hela studien, och kärnan i den såvitt jag kan se:
“The percentage of soldiers who remained addicted after returning to the US was very similar to the percentage of addicts we typically find in society. ”
Med andra ord fortsatte “missbrukartyperna” missbruka, miljöombyte eller inte.
“To Change Your Behavior, Change Your Environment” är ju det minst intressanta i artikeln, och det mest intressanta att det verkligen verkar finnas en viss procent människor som är biologiskt beroendetyper.
Martina! Kommer du ta upp olika sätt att resensitera dopamin-delarna av hjärnan?
Lite dopamin-resensiterande grejor jag har läst om under min egen research:
* Sulbutiamine
* NSI-189
* NMDA antagonism
* Tianeptine / Deprenyl
* Magnesium, manganese
* Yawning
* L-Tyrosine (är väl mer boostande än sensiterande)
* Uridine
* Semax
* Lion’s Mane mushroom
* Memantine
Det känns även som att ADHD är en nära släkting till beroende. Kommer du ta upp strategier för hur man kan träna bort sin o-fokus i din bok?
Ja den är ganska omfattande 🙂
Neuroplasticitet måste ju vara något utav de mest spännande områdena inom forskningsfälten! Har du möjligtvis snubblat över någon långtidsstudie som med fMRI faktiskt har FÖLJT människor genom livet, från barnsben utan beroende, till senare när ett beroende har etablerats? För det känns ju om möjligt mer spännande, eftersom det faktiskt skulle ge svar på om missbruket har gett upphov till förändringarna i receptoruppsättning, sensitivitet och antal, eller om det tvärt om är den ursprungliga receptorkonfigurationen som har gjort personen i fråga mer benägen att bruka och adaptera till nämnda drog.
Tror inte det finns sådana studier tyvärr, men håller med om att det hade varit sjukt spännande!
Alkohol är det beroende som är klarast för mig, och jag har prövat en medicin, Naltrexone, en opioid-antagonist som blockerar kicken som slår till i min hjärna av alkohol, som gör att jag inte kan sluta dricka (används även i heroinbehandling).
Jag tog den när jag fortfarande drack aktivt (vilket jag inte gjort på drygt 2.5 år nu), och den fungerar som utlovat, dricka vin var som att dricka vatten, fast man blir vinglig och så, så kommer inte smällen i huvudet. Tanken med Naltrexon-behandling är att man ska ta en tablett varje gång man dricker alkohol, så man inte dricker okontrollerat, så att så småningom är associationsbanorna mellan alkohol – belöning borta. Man är “botad” från alkoholism. Det finns framgångshistorier här, vilket är intressant.
Min erfarenhet av ämnet? Det finns en dimension som är utöver nervbanor. Jag drack mig genom medicinen, eller tog inte tabletten, det var ju kicken och verklighetsflykten och bedövningen jag var ute efter. Det enda som funkar för mig är mao. helabstinens. Jag har börjat dricka igen efter längre tids uppehåll förr, och känner måååånga många andra som gjort det experimentet, och som alla, inklusive jag själv, fortsatt därifrån ner i aktivt beroende från samma ställe, eller värre, på det sluttande planet där de slutade. Den som hållt upp längst tid hade varit helnykter i 23 år när han tog ett glas champagne, och fick några år i helvetet igen innan han tog sig tillbaka.
Jag är så sunt skiträdd för alkohol nu att jag aldrig vid min fot skulle experimentera med något sådant igen, bara för att få nöjet att dricka ett glas vin.
Intressant, tack så mycket för din kommentar! Jag ska läsa mer om detta!
Hade varit intressant och se hur receptorerna ser ut för snusare. Eftersom detta är (väll?) det beroendet som ökar mest i Sverige idag, då alla (man/kvinna) som slutar röka istället börjar snusa. Jag var själv snusare i flera år och jag kan säga det är det värsta beroende jag har tagit mig ur. Ersatte detta med socker, och kan säga: sockerberoendet var det enklaste beroendet jag har lämnat. Kan till och med njuta i dag av en kaka/ lite godis när jag vill detta, vilket jag vet jag aldrig kan göra med snuset. Och så länge tobaksbolagen får alla att tro att snus är helt ofarligt kommer folk fortsätta snusa. Ska bli intressant och se hur länge detta kan fortgå!
Sen tror jag inte på dig “att du inte är en beroendeperson”. Ta bort din träning i några veckor/månader och se 😉 Eller menar du att detta inte är ett beroende?
För det första skulle jag inte säga att träning är beroendeskapande på samma sätt, och jag tar bort min träning veckor/månader varje år när jag reser. Jag var i USA 3 veckor, följt av Sverige i 6 veckor och så vidare. Jag är tyvärr inte “träningsberoende” men önskar att jag var det 🙂
Snuset verkar läskigt, och äckligt! I min värld är det lite tokigt hur man kan vilja ha de där gojset i munnen…!
Hej Martina!
Har du några tips på nybörjar-böcker på ämnet hjärnan och hjärnans biologi/kemi?
(Svenska och engelska).
Är väldigt intresserad, har läst lite från en psykologi/kognitions vinkel, men vill förstå “ett lager under” också.
Allt om hjärnan 🙂
Några tips?
Hmmm… Jag hade nog sökt på Amazon och kollat efter böcker med bra reviewer där. Har tyvärr inga tips just nu
Jag ser fram emot din nya bok. Jag har kronisk värk och har testat GABA, en aminosyra, som är kopplad till värklindringsreceptorer. Har man kronisk värk länge minskar antalet receptorer, och värken ökar. GABA och alkohol trängs i samma receptorer, så jag får mer värk av alkohol. Tillsammans med 5-HTP och tyrosin är GABA klart smärtlindrande. Jag tror att man skulle kunna se detta i hjärnan också, att en värkpåverkad hjärna ser annorlunda ut än en värkfri. Jag tar också niacin (B3) som är ett mirakel för mig, det sätter fart på cellerna, syresätter, gör att varenda cell slappnar av och sänker blodtryck och blodsocker. Detta har jag googlat fram, det finns åtskilligt med studier på både aminosyror och niacin, men inget når fram till vården. Dessa tillskott har i princip inga biverkningar, niacin i hög dos kan ev ge lite leverpåverkan. Kronisk värk är ett sånt gissel, så jag försöker sprida mina erfarenheter. Likaså är olika typer av beroenden svårhanterade. Kolhydrat- och sockerberoende erkänns ju inte ens som ett beroende.
Jag är själv en beroendeperson av period typ. Ser mitt missbruk av socker och överätning som något jag kommer få kämpa med aktivt i hela mitt liv. Varje dag, varje tillfälle som jag exponeras för vad som helst som är ätbart är en kamp. Lchf hjälper mig att oftast hålla mig på banan och från de värsta överätningsperioderna. Känslan “mätt” registreras knappt av mitt system annat än en kort stund av tillfredställelse och lugn. Att jag blir rent kroppsligt sjuk av socker och för mycket fett glöms strax bort. Har sökt hjälp av olika viktcoacher, gått i kbt och gjort beroendeutredning. Enligt den sistnämnda skall jag vara glad att det inte är starkare substanser jag missbrukar… Förfarandet är dock detsamma och min hjärna matar mig ständigt med nedvärderande tankar och olika strategier för att komma åt missbruket. Djävulen på axeln är ständigt närvarande.
Jag hade ett socker fritt år 2014, och då var det verkligen sockerfritt. Även på fest. Ingen gravlax, senap eller kryddblandningar som kan dölja socker.
Jag märkte efter ett tag att saker som igentligen inte ska vara söta enligt gängse regler var det. Så då utvecklades nya känsligare receptorer.
Idag lever jag på liberal lchf men har tagit fasta på ditt råd. Äter jag något och blir sugen på mer, ja då anar jag ugglor i mossen och blir försiktig. Har märkt att annars blir jag sugen på mer kolisar av dålig sort. Är antagligen i ketos största delen av tiden men har inget problem med själva växlingen till o från.
Mycket intressant det här med hjärnan och belöningssystemet.
Det här är så sjukt intressant! Jag har en anhörig som är missbrukare så jag fick gå en endagskurs om beroende där just hjärnan hos beroendepersonligheter förklarades. Det gick upp ett ljus för mig men samtidigt blev jag så ledsen för det verkade som att det inte går att bli “frisk” från det. Man kan lära sig att hantera det och leva i abstinens men frågan är om man håller sig ifrån missbruket för evigt pga vilken ansträngning det är. Mina egna tolkningar, efter att ha läst en bok om introversion också, är att amygdala har stor dominans hos beroendemänniskor och prefrontala cortex liksom kopplas bort och förlorar sin makt. Kan man fixa den kopplingen på något sätt så att prefrontala cortex gör sitt jobb så kanske det går att hålla sig ifrån missbruk men vet ej hur det kan gå till. Ska köpa även denna bok så fort den finns tillgänglig 🙂
Med denna bok menar jag din nya om beroendehjärnan förstås :p
Spännande om hjärnan men som beroende av både socker, droger och alkohol så vet jag att beroendet inte går över även om jag är utan i många år. Jag har prövat och m samma katastrofala resultat. Nej det är ingen ansträngning att hålla sig drogfri/alkoholfri/sockerfri. Det är tungt att sluta men ju längre tiden går ju enklare är det. Jag ser inte som jag offrar mig när jag avstår. Jag ger mig ett nytt bättre liv. Ett liv som jag är värd att leva.
All respekt till dig Esme, med ansträngning menade jag att det verkar som att man kan falla dit om drogen “dyker upp” i fel sammanhang/man blir lockad pga att man mår dåligt tex. Hoppas inte jag uttryckte mig klumpigt, jag har själv ingen beroendehjärna så kan ju bara spekulera. Men det ger hopp för personer jag känner att du säger att det blir lättare med åren. Får hoppas att de kan leva i abstinens länge, och kan se det på samma sätt som du gör.
Någonting måste ju hända då både huvud och mage reagerar så mycket annorlunda och kraftigare på kolisar och alkohol än innan jag åt LCHF.
Får cravings på saltlakrits vid PMS ibland och äter liksom hejdlöst 10-15godisar och sen är det bra, hade jag fler så slängs dem då risken annars är att jag slentrianäter dem någon annan gång. Iaf upplever jag huvudvärk och suddig blick bara en stund efter intaget och det hade jag aldrig förr trots allt Svensson-fredagsmys och mat! Eller har receptorerna “tränat upp sig” och blivit känsligare?
Det är för att ditt insulin har vant sig av med sådana hårda belastningar som godis innebär 🙂
Jag håller med dig, om jag utgår från mig själv så tycker jag numer att mat & annat har en helt annan smak än jag tyckte förr. Ätit lågkolhydratkost flera år, tar jag en bit mörk choklad (82%) så tycker jag att den är fruktig & söt nu, förr hade jag nog spottat ut den då jag tyckte det smakade beskt.
Samma gäller ex hallon, idag om jag äter osockrade hallon tycker jag det är sött & värsta efterrätten, förr sockrade jag bär.
Och äter jag nu något som är normalsött för andra tycker jag det är hemskt sött och “slemmigt”.