Det här är en läsarfråga som jag har fått flera gånger, så nu är det dags att ge lite input till den: Hur bemöter man egentligen fördomar kring LCHF på bästa sätt?
Det är inte lätt att sitta vid fikabordet eller ännu värre kring julbordet med sin kära familj och ha släktingar som tror att man ska trilla av pinnen när som helst, eller kritiserar kosten. Jag vet att vissa har det på detta viset, kanske till och med en partner eller en bästis som är överdrivet kritiska och lägger näsan i majonnäsburken lite väl ofta.
Hur tacklar man detta?
För det första – fundera på varför du tar åt dig och varför du tycker att det är jobbigt! Tänk till exempel att din favoritfärg är blå och du har en ny blå tröja på dig som du tycker är skitsnygg. Så kommer det fram en kollega på jobbet, ställer sig och stirrar på din tröja och säga “usch, jag HATAR röda tröjor. Rött är en sån otäckt ful färg, jag vill bara spy när jag ser den färgen” Skulle du ta åt dig då? Eller skulle du tänka att det där antagligen inte hade med dig att göra, och att personen var helt ute och cyklade?
Min poäng med den här knäppa historien är att OM det inte finns någon SANNING i människors kritik kring vad vi gör, så KAN vi inte ta åt oss. Påståendena eller anklagelserna blir befängda. Men – om vi oroar oss för att kritiken ska stämma, eller om vi innerst inne vet att den stämmer så tar vi illa upp och börjar försvara oss.
Om du tar illa upp av kritik kring hur du äter så betyder det troligtvis att du inte litar till 100% på att LCHF är en bra grej, det finns tvivel hos dig och du är innerst inne lite oroad över att de ska finnas en kärna av sanning i deras kritik.
Lösningar
1. Bli trygg med ditt sätt att vara, och bli trygg med din livsstil. Våga tro på att du gör de bästa valen åt dig själv. När du är övertygad till 110% om att du är bra, gör rätt, är kapabel att göra BRA val åt dig själv så biter ingen kritik. Jag lovar!
2. Förstå. Säg till de som kritiserar: “Jag förstår” – alla vill bli förstådda och bara genom att säga de här orden så avväpnar man vem som helst. Detta knep lärde jag mig när jag jobbade som telefonförsäljare då sa min säljcoach: “Vad är det vi förstår för något då? Jo vi förstår att den andra personen inte har fattat någonting” Trevligt otrevligt med andra ord, men det säger man ju inte, vi bara “förstår”
3. Inse att du inte är ansvarig för att ge medicinska eller vetenskapliga förklaringar till alla dina val. Det räcker att säga “tack för din omtanke, men detta är något som känns bra för mig” och sen är det inte mer med det!
Hoppas att detta hjälpte några av er som undrade om hur man ska tänka kring kritik av LCHF!
Jaha, och idag var det jag som “blev tvungen” att kommentera Livsmedelsverkets nya kostråd vid kafferasten. Och i kölvattnet av den diskussionen också ifrågasatt och meddelad att jag har fel… Jag undrar varför de vill prata om det om det ändå bara ska landa i att jag har fel? Eller att jag inte har tillräcklig forskning i botten för att stödja mina påstående (och på något sätt räknas det inte att det inte finns forskning som stöder Livsmedlesverkets råd heller). Äsch! Blä på dem!
Mina kollegor är alltid hemskt nyfikna på mina matlådor. Men det är främst för att de har sett mig gå ner ca 20 kilo och gjort en stor förändring och mår så himla mycket bättre. Det syns verkligen och de undrar liksom vad jag gjort för att lyckas. Det är ju lite trevligare 😀
Däremot har det rynkats på näsan mycket när jag druckit fettkaffe på jobbet, men då säger jag bara att det fungerar ju uppenbarligen… 😉
Bra inlägg! Jag upplever detta då och då, men med ökad kunskap har man lättare att bemöta kritiska och felaktiga påståenden. Det har hjälpt mig mycket och gjort mig tryggare.
Jag skulle också uppskatta lite tips om hur man på ett bra sätt närmar sig de personer i sin omgivning som man verkligen bryr sig om. Man ser att de kunde ha glädje av att lägga om sin kost, att det troligen skulle göra dem både friskare, piggare och smalare…men hur blir man aktiv och hjälpsam utan att trampa någon på tårna?
DEN nöten kan tyvärr inte jag knäcka men ojoj vad jag önskar att jag kunde!
Så grymt bra skrivet, jag brukade tidigare ta debatterna.
Men ibland är det bara att skita i det.
Jag behöver inte frälsa världen.
Bara skit i det. Är någon nyfiken så snacka, men käbbla inte hela tiden.
Ja precis så 🙂
Jag har mött SÅ många kritiska och riktigt arga människor! Det verkar som att en smal person som väljer att äta LCHF triggar ilska något enormt!
Jag har fått skäll av både anhöriga, vänner och framförallt arbetskamrater. I början försökte jag frälsa alla och berättade hur bra jag mådde. Jag försvarade mig och min mat så gott jag kunde. Då blev det bara värre! Var precis som att när jag berättade hur bra jag mår på LCHF, blev de ännu mer arga. Jag kom väl omedvetet åt en öm punkt hos dem när jag mår så bra.
Numera diskuterar jag inte LCHF på jobbet längre, det är inte värt det. Jag säger typ inga kommentarer 🙂 när vi sitter en stor grupp på fikarasten. Ett tag var det alla mot mig och det var inte kul. Frågar de enskilt så svarar jag gärna.
Få ofta höra “Du är så tråkig, Anna. Med dig kan man aldrig gå och ta en mysfika med”
Det är tragiskt att sockret har fått en så stor betydelse.
Jag tycker också att det är konstigt att det är okej att säga till mig “usch, vad är det du äter! Jag skulle aaaaldrig få i mig det!” Tänk om jag hade sagt så till dem när de äter kakor och godis på förmiddagsfikat…
Men jag ger aldrig upp min LCHF 🙂
Synd om dem bara, som aldrig ger sin kropp chansen att må så bra.
Men gud det låter ju helt galet ju! Jobbar du inom vården tro?
Både ja och nej 🙂
Jag jobbar med IT-frågor inom sjukvården.
Visst har folk massa åsikter om LCHF. När jag får frågan om hur jag äter så brukar jag läsa av situationen 1. Finns det någon som “är beredd att lyssna” svarar jag att jag äter LCHF.
2. Verkar det vara en kritisk person svarar jag att jag mår bäst om jag äter en kost som inte får mitt blodsocker att svänga. Det brukar leda till att den andra individen blir jättenyfiken och man får berätta om alla fördelar i stället för att bli hårt ifrågasatt.
En iaktagelse från min horizont är att de som uttalar sig oftast inte är de som är perfekta själva, utan har en aning vaddering runt midjan.
LCHF kan vara tråkigt när man bara sådär vill kan gå in och ta en fika med smaskigt tilltugg. Inte överallt de är ok att knäcka en makrillburk ist för bulle =)
Jag har kommit på att jag ska börja ha med mig fläsksvålar, finns 0-kh på Willys.
Just nu Fakir-vecka, mår utmärkt och tränar bra på fakirkaffe, (hur är det med BCAA, brukar träna på det, men inte nu?)
Tack för jätteintressanta inslag och dina böcker.
Haha ja visst är det så!
Ang. BCAA, var lite försiktigare med det under fakir så att det inte blir för dominerande. Räcker nog med 1 skopa uppdelat på 2 🙂
Jag är en sån som blir irriterad för att jag tycker inte jag ska behöva försvara eller förklara min kost eller lchf generellt, det är så sjävklart rätt! Man vill övertyga men så kommer motargumenten flygande. Jag blir liksom arg på t.ex. Paulo Roberto och alla felaktiga nidbilder som finns om kosten, som är NATURLIG, men den går inte riktigt hem hos alla. Så jag vill att de ska förstå, tänk om bara en till skulle förstå och bli av med en allergi eller värk eller något. Men då funkar det inte att bli irriterad som jag och tycka allt är så uppenbart…Så ja det bästa är egentligen att chilla med det och vara nöjd med sina egna val 😉
haha ja precis 😉 Jag kan också bli sjukt upprörd, får påminna mig om att alla får göra sina egna val 🙂
Det var jättebra tips, jag tar åt mig och det är inte för att jag inte är övertygad om att det är rätt, utan för att jag inte helt 100% förstår vetenskapen bakom, hur kroppen fungerar och därför kan jag inte bemöta kritiken med fakta och vetenskap.
Men att säga nr 2 och 3 är det absolut bästa man kan göra!
Sedan det här med att bli bjuden på mat, jag reser i jobbet ibland, och det är faktiskt ganska ofta problem… Jag få helt enkelt acceptera lite extra carbs dessa dagar.
Exempel:
England; det bjuds på mackor. Jag äter pålägget på någon macka och äter en macka och en påse chips…
Slovenien: mat i deras cantin, schnitzel och någon slags potatismos och sallad. Jag skaver av så mycket det går av paneringen, men det blir för pinsamt att slabba runt med det. Äter sallad (råkost).
England (annan resa): pajer, mackor och frukt. Jag äter lite fyllning och lite melonbitar.
Så det är inte alltid så lätt, och visst går det att fasta en hel dag, men det blir liksom lite uppenbart när en av 4 inte äter…
Men, accepterar man att ibland går det helt enkelt inte vara 100% strikt, så får det vara så.
Ja det där låter trickigt alltså, jobbresor är lurigt!
När jag började med LCHF för drygt 2 år sedan tyckte jag att det var besvärligt med folks kommentarer, men numera bryr jag mej inte. Jag vet att jag mår bra av maten jag äter och jag är väldigt sällan sjuk, så jag brukar säga att “om du äter vad du vill så äter jag vad jag vill”!
Tack för ett bra inlägg Martina!
Jag har en fråga, vet du andra fitness/bodybuilders som äter LCHF? Det vore kul att se lite andra bra exempel på hur fin kropp man kan få på denna kost.
Med vänlig hälsning/ Pärlan
Hittills, tills motsatsen är bevisad är jag den enda keto-fitnesspersonen som jag känner till!
Jag började med LCHF för ett år sedan och läst runt lite här och där om hur alla fått kritik på ett eller annat sätt för hur de äter, så när jag skulle åka hem till Sverige över sommaren var jag lite nervös hur det skulle gå med allt, bruka bli många fester och mycket sötsaker. Det gick otroligt bra. Mina vänner och släkt viste ju redan om att jag börjat med LCHF och jag sa så länge ni har kött, grönsaker och feta såser så är jag glad. Jag drack inte en droppe alkohol. Inget va konstigt egentligen, jag sa till de som inte riktigt förstod att tänk dig att jag är alergisk mot socker och höga halter av kolhydrater i maten och att jag vill äta “rena” produkter så som smör, grädde, plain yoghurt osv, då förstod dom. Den enda som inte förstår riktigt är min yngsta son på 22 år, fast det är mest att det är mycket fett som han tycker är äckligt.
Det bästa av resan var att min äldsta son har börjat med LCHF även om han oxå va väldigt kritisk i början, men han smaka på min mat, utom grönsakerna då han inte gillar det. När jag for hem igen så var han inte inne på att börja med det helt och hållet men när han märkte att han gått ner i vikt under min vistelse i Sverige blev han triggad. Nu har han gått ner 10 kg och mår bättre än tidigar och har ork att träna lite.
Åh va rolig läsning, tack för att du delar med dig Lena! 🙂
Jag gillar titeln på Fredrik Nyströms bok: Ät upp till bevis
Är man påläst och trygg i sina val så är den egna hälsan ett bevis. Jag är vältränad, smal och viktigast av allt, frisk. Mitt immunförsvar står emot t o m när alla runt mig trillat dit på förkylningar och liknande.
Jag går aldrig i “försvar” när någon kritiserar mitt val av mat utan svarar bara: tack för din omtanke.
Om personen inte slutar utan fortsätter kritisera mina matvanor så kanske jag tillägger att jag är frisk och har mycket bra “värden”. Men oftast så har det varit bäst att bara le snällt och byta ämne.
Bra Marita! Tack för boktips också, ska jag kolla in 🙂
Mjaa jag tycker tyvärr det är asjobbigt, men det beror nog på att jag inte är så påläst om lchf egentligen. Jag lever inte efter den dieten fullt ut, men till största del.
Min syn på LCHF, är att det är svårare att gå på sociala tillställningar och liknande, då kosten är begränsad, och värdarna ogärna står och steker upp ett baconpaket när resten får risotto eller liknande,
Att tacka nej till fredagsfika på jobbet är ju inte av samma magnitud så där är det lättare att bara tacka nej och istället bara dricka sin kaffe.
Men vet att bl.a Jason Statham inför “viktiga” roller kör sin antisocial diet. Dvs aldrig äter mat med andra, detta gör att han kan äta vad han vill och aldrig äter för mycket. Lätt att överäta när man pratar med folk.
Haha ja men jag tycker faktiskt det brukar finnas ketoalternativ hur carbsig tillställning man än är på 🙂
För det mesta gör det faktiskt det, men jag och dottern råkade ut för ett event i somras där det stod att de bjuder på buffé, jättebra tyckte vi buffé kan ju inte gå fel liksom , kommer dit ganska hungriga efter jobbet, buffén består av 3 olika sorters pajer och enkel grönsallad. Ingen hit alls , svårt att bara äta pajinnehåll , de hade frågat om matallergier vid inbjudan så kunde inte ljuga och säga glutenintollerans heller, det är bra att ta till annars haha.
Oj buffé med paj och sallad, man tror ju att buffé betyder kött och sådana saker 🙂
Tillställningar vid skolan, så har jag börjat anmäla mig som Gluten och laktosintolerant, och det ger oftast ett bättre, (inte bra) alternativ.
Kollar man presentationer och luncher som jobb och skola bjuder på så är det ofta en baguett med fyllning. Så alltid matlåda som gäller för mig, känns tråkigt dock.
Men att hålla tillställningar med vänner så kan man alltid “lura” in de på ett nyttigare och godare alternativ. älskar verkligen att laborera med mat.
haha baguetten, så klassiskt! Jag brukade leva på de där fyllda baguetterna…