När jag började göra mina egna saker istället för att gå till ett vanligt jobb, så skämdes jag för att jag inte hade ett jobb. Även fast det var mitt eget val. Det tog väldigt lång tid för mig att veta vad jag ska svara när folk börjar sin utfrågning om vad man jobbar med och vad man tjänar. Det är ett otroligt fokus på det i Sverige, mer så än i andra länder upplever jag. Om man då inte vet riktigt blir det snabbt jobbigt.
Alla entreprenörer berättar samma sak, först undrar folk vad tusan man sysslar med sen undrar de hur man lyckades 😀
Att respektera sig själv som boss
En viktig sak är att respektera sig själv före andra gör det. Även om andra tycker att man är någonslags lodis som hasar runt och varken jobbar eller tjänar nått, får man inte själv ha den inställningen! Jag ser tjusningen med att sitta och jobba utan byxor “för att man kan” men vad ger det för signaler egentligen?
Jag tycker att man ska respektera sig själv och sitt yrke nog för att klä sig fint, även om ens arbetsplats är hemma. Allra helst ska man betala för ett kontor också, men det har man inte alltid råd med i början. Vad man dock har råd med är att klä sig, sminka sig, borsta tänderna och ta på sig sin business outfit!
Jobba inte i pyjamas!
Om man inte har en aning om vad man sysslar med kan det i alla fall få se ut som att man har det. Även om man faktiskt skulle vara arbetslös, alltså inget eget företag, inga bra idéer, blir allting så mycket bättre om man är beredd att “act the part”. Det ökar också chanserna för att få ett jobb.
Upplever du någon skillnad i din produktivitet om du “klär upp dig” när du ska plugga eller jobba? Tar du dig själv på mindre allvar om du sitter i telefonmöte utan byxor? 😀
Riktigt bra skrivet och tack för fina tips! Jag vill själv starta företag men känner att jag inte har ordning på allt så jag blir väldigt lätt förvirrad! Vill både skriva böcker, syssla med lchfkostråsgivning, föreläsningar, samtal etc men vet inte var jag ska börja!. Är undersköterska idag och känner att jag inte passar in längre och vill därför helst vara egen men vet inte om jag vågar?
Det låter som att du behöver börja med att strukturera upp allting, på papper.
När jag var sjukskriven för utmattningssyndrom så fick jag rådet av min KBT terapeut att alltid ställa väckarklockan, helst på samma tid varje dag, duscha och klä på mig något fint, och sedan äta frukost. Sen kunde jag gå och lägga mig och vila igen. Det viktiga var rutinen av att ta hand om sig själv. Det var ett bra råd som funkade för mig i alla fall. Att starta dagen med att göra sig själv fin trots att man är sjuk, är helt enkelt ett bra sätt att må bättre psykiskt och fysiskt.
Jag håller verkligen med, de flesta börjar dagen i helt fel ände.
Korrektur av min egen kommentar. Det är ju Filip Tysander som ligger bakom Daniel Wellington som var en kille han träffade på en resa som han blev inspirerad av.. Filip är i alla fall helt otrolig.
Cred att han inte bara tog sitt eget namn “Filips klockor” haha, inte lika coolt 😛
Det är jätteviktigt att inte springa omkring i pyjamas hela tiden. Man blir försoffad av det oavsett vilka bra idéer man än har kväver man dem i sin linda med sin slapphet då. Man behöver sova ut och få ha det skönt ibland men att springa omkring i pyjamas till kl 14 hör inte till något som är bra på sikt för disciplinen. Kul med Daniel Wellington. Hans egen entreprenör historia är ju fantastisk och han är ju själv verkligen ett exempel på en kille som har skapat sin egen lycka. Beundrar honom mycket.
Kul info! 😀 Man måste ju hissa coola entreprenörer!
Men hur cool är den här entreprenören egentligen?
Han har lyckats bygga ett stort varumärke, sälja massa prylar, och göra bra siffror.
Hur nytänkande är det egentligen? Vad är det att hylla?
Och att vara entreprenör och starta företag är ju väldigt kreddigt och inne idag?
Jag är imponerad av alla som lyckas bygga ett stort varumärke samt sälja. 9 av 10 startups går åt helvete, så att hålla ut och lyckas tycker jag är coolt oavsett vad det är.
Sverige har överhuvudtaget rätt så sträng syn på vad man får eller inte får göra. För fyra år sedan insjuknade pappa i cancer, och blev snabbt ganska skröplig. Mitt vikartiatjobb tog slut stax efter, och jag lovade honom att hjälpa till och inte skaffa jobb direkt. Jag tog nästan heltid hand om honom i tre år och var där när han tog sitt sista andetag. Den goda gärningen har kostat mig mycket. Han dog för ett år sedan och sen dess har jag helt enkelt inte lyckats hitta jobb. Har varit på intervjuer och en rekryterare sa tom att det var oklokt av mig att inte ha någon sysselsättning på tre år. Jag förstår mig inte alls på Sverige. Nu har det iaf uppmuntrat mig att ta tag i det som var på gång för fyra år sedan, att läsa resterrande högskolebehörighet och söka till kth. Men visst skakar man på huvudet för att man måste skämmas för vad man gör.
Det låter helt sjukt! Önskar dig lycka till med pluggandet i alla fall, KTH är ett bra drag 🙂 <3
Såg du inte dokumentären “Leva utan att dö”. Många barn idag drabbas av diabetes typ 1 och kunskapen är ALLDELES för låg. Folk tror de vet vad diabetes typ 1 innebär men de har egentligen ingen aning. Vem som helst kan drabbas. Jihde fick diabetes typ 1 för 5 år sedan och Molly Sandén för några år sen. Nu träder de fram och berättar.
De ökar radikalt bland små barn. Detta måste få ett stopp, folk måste förstå denna komplexa sjukdom för att vilja skänka pengar. Se den på tv3play. Det ska även gå en diabetesgala på tisdag den 14 november på världsdiabetesdagen, Sverige första diabetesgala, direktsänd med många kändisar, här kommer nog folk få en helt annan förståelse. Många idag förstår inte denna hemska sjukdom. Gör detta för alla de stackars små barn som lider av diabetes. Kolla i alla fall på antingen dokumentären eller sätt en påminnelse på mobilen på tisdag, kl 20.00 tv3.
Det är även viktigt att lära sig symtomen för diabetes typ 1 om era barn skulle få sjukdomen, går det för lång innan man upptäcker sjukdomen kan man hamna i koma och värsta fall dö.
Instagram: @diabetesgalan @jihdesdiabetes #diabetesgalan #öppendiabetes KRAM
Jag blir verkligen mer motiverad att träna hårt när jag har på mig en snygg sportig bekväm outfit som jag känner mig ostoppbar i haha. Kan absolut inte ha byxor som skaver eller skiner igenom etc
Jag borde applicera detta när jag pluggar med.
Tycker i övrigt att miljön runt en påverkar en mycket också. Är det städat, strukturerat eller en stor röra runt en? Är människorna runt en fokuserade eller i ett helt annat energistadie/fokus?
Ja samma här, och måste också ha fina kläder när jag dansar!
Vilken fråga ska man ställa till dig för att få reda på vem du är? I mitt fall hade det handlat om vilka tre böcker jag senast läst.
Åh den är bra! Särskilt intressant med människor som faktiskt läser mycket 😀
Fattar inte riktigt varför det i många fall är sådant fokus på vilket yrke man har i Sverige. För min del så är detta en väldigt liten del av vem jag är. I många länder uppfattas detta negativt vilket affärslivet i Sverige får betala ett pris för.
Känns som man i Sverige ÄR sitt yrke, och i Tyskland också. Jag vet att det i Korea är extremt oartigt att fråga någon vad den personen jobbar med, lite som att fråga om någons ålder i Sverige.
Låter ju lite härligt att slippa bli frågad om vad man jobbar med måste jag säga, för övrigt är jag nog rätt bra på att fråga hur gamla folk är, så jag är väl en oartig svensk då! 😉
åhhhh herreguuuud så får du inte fråga!!! Det är ju det värsta någonsin! 😀
Japp, precis! Och det även värre i Tyskland med utbildningen: det spelar ingen roll om du kan eller inte, du maste ha utbildningen – annas sällan jobb eller betalning! Och sen maste ju utbildningen vara examinerad med MVG – annars kan det kvitta…
Hmm… är det verkligen så? Jag känner en del drop outs som jobbar i Berlin på olika IT-företag och tjänar bra. Är inte det en väg, att bara vara duktig på något?
nja, kanske inte ialla branscher som IT-branschen, Google, sociala media osv, men mer traditionella yrken och forskningen och lärare etc. då är det utbildningen som räknas. Och studier avslutat som en halv nobelpristagare…
I Sverige kan man bli inredningsstylist eller inredare helt utan utbildning, i Tyskland behövs fleråriga utbildningar för att lyckas (med att bli betalt för jobbet).
Intressant!
Jag har märkt att jag både skäms och ursäktar mig när folk frågar vad jag gör. Känslan blir ju inte bättre efteråt direkt och då känner jag mig istället taskig mot mig själv. Blir ju inte bättre när folk ger en medlidande blickar precis. Jag tror det har med självkänsla att göra kanske? Och att det är svårt att förklara. Har många gånger tänkt att det är bättre att “fejka” och ta i lite extra för att det ska bli mer kongruent med mina mål. Sen gör jag inte det ändå..
Det där med att klä upp sig (aka klä på sig) fastän man jobbar hemma har jag också tänkt på. I början var det oslagbart att strunta i sånt, men nu anstränger jag mig åtminstone de dagar motivationen är låg. Inför möten klär jag dock alltid på mig något snyggt och borstar håret. 😀
Jag tror det är bra att öva på sin elevator pitch hemma framför spegeln, så att man är beredd NÄSTA gång någon frågar vad man gör. Jag har fortfarande ingen solklar pitch men det blir bättre i alla fall… och att gå UT och jobba, sätta sig på café eller bibliotek funkar bra också. Då måste man klä på sig 😛
Hej!
Funderar på en sådan klocka och armband fast i rose.
En liten fråga, armbandet har du storlek S eller L?
Rosén är jättefin! Jag har minsta storlek för jag har extremt smala handleder.