Jag diskuterade detta med min vän Johanna för några dagar sedan, hur otroligt många det är som är rädda för att sätta mål. Ja rädda, men varför? Är du en av dem?
Vi har båda fått höra kommentarer som “Alla kan faktiskt inte sätta mål” eller “Jag mår dåligt/är sjuk så därför kan jag inte sätta mål” men är det verkligen sant?
Låt oss ta en titt på varför det inte är sant.
Vad är ett mål?
Förslagsvis ett specifikt, tidsbestämt, mätbart och realistiskt projekt, och nyckelordet här är – realistiskt! Om man sätter realistiska mål för sig själv så blir man aldrig besviken. Det blir lätt att vinna och bli inspirerad till att sätta upp nya mål. Du måste alltså erkänna för dig själv var du är någonstans just nu, och vad ett steg i rätt riktning hade inneburit.
När man blir rädd för att sätta upp mål så har man skaffat sig ovanan att sätta upp för höga mål bara för att kunna straffa sig själv när man inte lyckas. Ett klassiskt fall av själv-sabbotage. En anledning till att krypa in i offerkoftan och säga till världen “se nu vad som hände, jag sa ju att jag inte skulle klara det!”
Släpp offerkoftan. Titta på dig själv. Var är du nu? Vad är ett lämpligt mål för dig den här veckan?
Jag tycker det kan vara lite svårt att sätta mål faktiskt. Jag vill gärna sätta mål som “jag ska gå ner 5 kg till nyår” men min kropp är knepig och opålitlig (troligen stress och hormonstörd vet inte riktigt men den vill inte liksom) och jag hamnar på platåer. Jag har mer som mål att må bra nu men även det kan bli fel för då känner man sig misslyckad när man inte mår bra, är full av energi etc. Jag kan förstå tanken med mål och tidigare använde jag mig av det framgångsrikt (när jag skulle ta körkort, komma in på en utbildning etc) men nu tar jag mer en dag i taget och lyssnar på kroppen. Det känns bäst för mig just nu. 🙂
Martina, här måste jag tacka dig!
Förra året skrev du också om hur du satte upp mål och hur du tänkte kring det.
Då tänkte jag att jag måste testa. Och jag satte upp flera mål inom fem olika kategorier, sen kunde jag redan efter tre månader bocka av flera av dem, efter ett halvår några till och för tre månader sen hade jag bara några få kvar.
Vissa har jag ju under året fått ändra, tex så sålde jag huset innan jag hann byta ut sips och fläkt, men då la jag in tapetsering i nya huset tex.
Och nu, nära in på nyåret har jag nåt kvar bara, varav det är nog bara ett som jag inte kommer att hinna slutföra, men det kanske blir av i januari.
Men, utan dina inlägg förra året hade jag inte lyckats med många av dem alls kan jag säga.
Så tack, för en bra blogg!
Fantastiskt, vad glad jag blir!!! 😀
Jag är en av de som kan känna mig “bakbunden” av mina mål.
Sätter jag ett mål så går jag all in, jag vill helst inte avvika från det. Det gör att jag blir
* Totalt inlåst i målet
* Uppstressad när jag inte har tid att uppfylla mitt mål
* Stressad av tanken (där jag kan gå igenom mitt mål i mitt inre många gånger)
* Jag blir “hetsigare” av mål-fokuseringen
Genom att inte sätta mål utan mer en grovskiss så får jag en generell riktning, jag vet åt vilket håll jag vill i livet men det behöver inte vara ett SMART mål. Genom att göra så och överlämna mig i lugn åt att det kommer uppnås, men jag behöver inte en deadline så får jag oftast mer gjort. Jag stressar varken upp mig eller blir bakbunden utan mer uppfylld av välvilja.
Jag lever med många mål i mitt liv, så jag antar att det kan bli för mycket också. För overachiever som hatar att förlora.