Redan när jag var liten tyckte jag att det kändes helt sjukt att någon annan skulle bestämma på vilka tider som jag skulle arbeta. Jag fick panik-känslor bara av tanken på att vara “inlåst” på ett ställe 8-17 och inte kunna göra va jag ville under dagen. Jag tyckte att det lät helt jäkla sjukt och det tycker jag fortfarande.
En annan sak som jag reagerade på när jag började söka jobb, är att jobbannonserna är beskrivna som att de söker självaste Jesus. Jag förstod aldrig riktigt varför man var tvungen att vara så fruktansvärt perfekt för att utföra ett helt mediokert arbete.
Ett jobb som jag sökte och verkligen ville ha, ringde upp mig och sa på fullaste allvar att jag hade för många fritidsintressen så de var oroliga att jag kanske inte skulle kunna ge 100% på jobbet. Jasså verkligen? Förlåt mig att jag har en fritid, jag ska genast sluta med det och börja med TV-zombie-tittande istället.
Sedan det här med auktoriteter. Det går bara inte att någon annan ska tala om för mig vad jag ska göra och inte. Jag inspireras gärna av andra och lyssnar på tips och råd för att utvecklas och bli bättre, men lyder order gör jag bara inte.
Kollegor. I Sverige. Okej jag är 30 år men jag vill inte ha barn, jag vill inte ha ett radhus eller plantera begonior eller ha en hund eller göra något annat som anses som normalt för min ålder. Jag håller alltid på med extrema saker och konstiga experiment och jag kan absolut inte kallprata med folk om deras balkonglådor bara för att vara trevlig. Ge mig 10 sekunder så har fikan blivit awkward.
Fram tills i början av året så hade jag faktiskt ett jobb och var anställd men det är jag inte nu längre och det är så enormt mycket bättre. Jag älskar att kunna fokusera 100% på mina egna projekt, utveckla mitt företag och göra vad jag vill med min egen tid. Om jag vill jobba 80 timmar i veckan så gör jag det, och vill jag vara ledig så är jag det.
Nu finns det verkligen inte det minsta tvivel hos mig om att jag inte är gjord för att vara anställd, för om det är någon som ska vara boss så är det jag!
Hur känner ni kring det här med att vara anställd? Vill ni hellre göra egna grejer och vad hindrar er från det i så fall?
Helt rätt!
Känner samma sak, och det är så mkt värre i Tyskland: inte bara vill de har nobelpristagare när de rekrutera, nej, du ska också bli testad in en 5 timmars långa ‘assessment center’! Det var enklare att disoutera haha.
Och nej, även om jag älskar pelargoner är jag inte rätt så intresserat av andras kollegors aventyr med barn, hus och trädgård, jag är ganska introvert och kommer aldrig bli världens bästa kollegor att fika med!
Efter många år av chefsmobbing, tidsbegränsade kontrakter, obetalt merarbete, dålig behandlade och beteende från chefer och kolleger och det ständiga tickande tidsbomben att vara inte-tillsvidare-anställt (det är svårt hos bankerna att får kredit för allting t.ex. och sen måste man alltid börjar om och starta nytt med bostad, livsorten, ny arbetsplats osv., vilket är rätt dyrt i längden) och för att inte glömma att söka jobb hela tiden…..så försöka jag just nu också bygger/starta eget. Bara lite sparande till och sen…
Men det verkar ärligt talat skitjobbigt, skönt att du ska starta eget!
Jag har bara jobbat i Sverige, och har inget att jämföra med, men svenska chefer är under all kritik. De flesta chefer jag har haft har varit konflikträdda och därmed passiva. När det väl händer något så är det inte problemets kärna som tacklas utan någon pseudoverksamhet som ska uppmärksammas och läggas en jäkla massa tid på. Allt förblir som vanligt men alla är ännu mer stressade.
Jag måste älska mitt jobb annars kan jag inte jobba. Nu är jag sjukskriven men häromåret då jag jobbade en sväng innan jag blev utbränd igen så fick vi en ny chef som verkade bra. Men det visade sig att han bara var teoretiker (det funkar liksom inte på sjukhus), han stängde in sig med pärmar, papper och olika upplägg och systemteorier. Då det var en erkänd problemavdelning så borde han varit ute och jobbat på golvet för att se HUR vi jobbade i team och hur vi behandlade patienterna. Nej istället så utgick han från sig själv och höll på med teorier, som ingen fattade, och en jävla massa möten och olika befängda arbetsgrupper som gjorde personalen ännu mer stressade. Patientarbetet som ändå borde vara fokus, det talades det aldrig om, eller om stressnivån och samtalstonen mellan oss som jobbade. En sak som chefer aldrig tar tag i är inkompetenta medarbetare. De får var inkompetenta, för de tillför inget och kritiserar aldrig. Och det sistnämnda är chefen mest intresserad av. Årets höjdpunkt (eller bakslag) är medarbetarenkäten för cheferna. Det är av samma dignitet som OS. Att sen en del inte är ärliga, eller passiva eller svarar alt. B på alla frågor för att få det undanstökat (eller som i usa, lågt valdeltagande) det verkar inte bekomma dem. Veckorna innan är det värsta lobbyverksamheten. Jag säger fuck medarbetarenkäter som kostar multum och som inte leder till någonting alls. Och generellt så tror jag att verksamheten får högre poäng än vad den förtjänar. Man vill vara lite schyst och inte bara ge ettor och nollor (tänk om de klurar ut vem som har svarat på vad osv.) Nej att löneslava är inte kul, men om man verkligen gillar sitt jobb som jag gör, skötare inom psykiatrin, så är det trist att inte kunna återvända. Men jag har bestämt mig, aldrig mer tillbaks till ett arbete där hängivenhet, lojalitet och driftighet inte blir belönat. Jag är inte arbetsnarkoman men jag gillar att ha projekt, jag gillar att göra saker bättre i patientarbetet. Och ser jag saker jag inte gillar så vill jag ta upp det för diskussion. Men ingen är intresserad och det gör mig både beklämd och tråkar ut mig. Mest tråkar det ut mig. Arbetskamrater som är lättkränkta tråkar också ut mig. Man kommer inte åt det viktiga utan det måste tas en massa hänsyn hit och dit. De som får lida i det här fallet är somliga patienter. Ja skit samma just nu, jag orkar inte gå tillbaka dit. För mig är det också ambivalent. Jag tycker chefer saknar chefsskap, de är rädda att bli illa omtyckta, jag vill att en chef ska kunna säga att nu gör vi såhär. Samtidigt har jag skitsvårt för att ta order. På en avdelning så är sjuksyrrorna och mina chefer typ. Och de känner inte patienterna lika bra som skötarna (de nyutbildade syrrorna är mer ute på golvet-de är skitbra att jobba med, då blir det teamwork eller att man följer den som kan läget, inte den som har högre rank.)
Starta eget fixar jag inte av flera olika anledningar. Ett alternativ är sjukbidrag (man får tre år i taget- om man nu överhuvudtaget blir beviljad) och jobba ideellt med något när man känner för det. Nä, jag vet inte, jag har aldrig velat gå den vägen men nu verkar det som om det snart är det sista alternativet. Det är också en sak som jag starkt ogillar med att vara anställd, det är att någon annan ska bestämma hur mitt liv ska se ut. Att man är i underläge. Arbetsgivaren ger mig sparken när som helst, men det kanske är bra det… med tanke på vad jag känner för vissa saker. Men ingenting är bortkastat och jag är tacksam över alla mina erfarenheter de sista 10 åren lite drygt. Kanske ska jag utveckla min hobby och bli konstnär på heltid?! Och till sist, så bra att det finns människor som vill och orkar starta eget, att föra utvecklingen framåt. Det behövs nu när fler och fler m-skor mår dåligt på olika sätt och miljöförstöringen är astronomisk. Men tack vare internet så händer det mycket bra grejer. Mitt mål är att lägga om kosten och styra upp kropp och själ så jag blir piggare igen och hoppa på något som verkar roligt. Jag fortsätter att följa din blogg, du är bäst! mvh
Underbart inlägg! Jag får också panikkänslor av tanken på att vara inlåst & fast på en plats nio timmar om dagen. Wuääh! Jag är definitivt inte mest effektiv kl 8 på morgonen och absolut inte nio timmar fram i sträck. Har också svårt för att någon annan ska bestämma vad och var jag ska göra/vara. För mig passar det bäst att jobba några timmar, kunna ta en paus för att träna eller träffa en kompis för att sedan fortsätta jobba på eftermiddag/kväll. Just nu jobbar jag 20 timmar i veckan som anställd där jag är ganska fri att bestämma själv när jag kommer in, samt resten som frilans. Drömmen är att kunna vara HELT egen och bossa över mig själv och mina dagar. Vad som hindrar mig? Att jag måste våga ta steget utan att ha kunder på 100%, tankar om att klarar jag verkligen av det? Dumt, men det var vad jag kom fram till när jag tänkte efter 😀
Haha det sjukaste jag hört för övrigt om att ha för många fritidsintressen – ursäkta? Mitt liv går INTE ut på att jobba för någon annan 8-17. Är väl vd man gör väl där som spelar roll.
haha så bra skriver jag skrattade högt när jag läste det där om att man måste va jesus för varenda jobb det är så sant patetiskt när man läser annonser o de söker personer som har alla möjliga fantastiska kvalitieter som inte alls krävs för att kunna utföra ett enkelt jobb
Visst låter det fint att kunna bestämma över sin egen tid. Men den bilden du målar upp är inte helt sann som egenföretagare. Som egenföretagare måste man iaf anpassa sig efter andras tid eftersom det är människor med liv som man jobbar med/mot. Sen lär man jobba och inte ta två veckor ledigt här och där om man ska ha råd att leva för man måste trots allt jobba för att få in pengar. Sen har du haft tur som faktiskt kan leva på ditt intresse, tror jag iaf?, det är extremt svårt att få till sitt liv så. Men ja klart man ska försöka men förbered er också på att det motsatta kan hända. Att det faktiskt inte fungerar alls som ni tänkt.
Jag håller inte med dig, och du vet inte vad jag jobbar med eller om det är mitt intresse 🙂 Bokskrivande är bara en del, men det är fler saker inkluderade och det är inget av de jag gör som kräver att anpassa sig efter tider.
Jag förstår dina åsikter. Jag jobbar som högstadielärare i Finland. Det betyder för mig drygt 20 timmar bunden arbetstid i veckan. Allt förberedande arbete mm gör jag hemma den tid som passar mig bäst (jag tror att det fungerar annorlunda i Sverige).
Jag är nog bunden av läroplanen när det gäller vad eleverna skall lära sig, men metoderna etc väljer jag själv. Jag har stor frihet att styra mitt jobb självständigt och det trivs jag med. Jag älskar mitt ämne så jag får dela med mig av något jag gillar (fast eleverna inte alltid är av samma åsikt).
Samtidigt har jag tryggheten av en fast arbetsplats där jag sitter säkert, då också vi har en viss brist på behöriga lärare, i synnerhet i mitt ämne.
Det låter väldigt positivt! 🙂
Det är min dröm: att vara min egen chef, att äga min egen tid, att skapa något meningsfullt, att känna inspiration och positiv förväntan för dagen, att känna kraften i det jag gör eftersom jag gör det på mitt sätt, att leva ut mig själv och förverkliga mina drömmar…. Listan är oändlig på alla positiva aspekter av att vara egen företagare.
Hur bryter man ut sig från en anställning? Finns det en plats för mig där ute på den fria marknaden? Vad är min grej? Vad kan jag skapa som ingen annan har gjort?
Bara fortsätt som du gör Martina! Läs, reflektera, studera, skriv. Du som har förmågan, tålamodet och drivet. Och inte minst fortsätt att hacka din biologi och delge oss resultaten här på din blogg. Det är superintressant. Har lärt mig så mycket genom att läsa här. Jag håller med om det du skriver i blogginlägget för övrigt!
Tack! 🙂
Tycker du är så underbart inspirerande! Du och din blogg är en av anledningarna till att jag nu håller på att starta eget med två små barn hemma. Har alltid haft det i bakhuvudet, men varit för feg för att satsa. Nu är det som att alla bitar faller på plats och alla vägar har lett hit. Blev arbetslös för snart 3 år sedan, var föräldraledig och lider nu av kronisk foglossning som gör att jag inte kan gå tillbaka till att jobba inom handeln. Fick chansen att få bidrag för att starta eget, och är evigt tacksam för den möjligheten. Är så skönt att slippa fasta tider och jobba varenda storhelg och inte hinna träffa ungarna för att de sover när man kommer hem. Kändes som om jag inte gjorde annat än jobbade förr, och var för trött för att orka med annat. Nu har jag istället bara möjligheter framför mig! 😀
Va härligt att höra! 😀
“Vill ni hellre göra egna grejer och vad hindrar er från det i så fall? ”
Det låter onekligen som du har bestämt dig och hittat något som fungerar för dig. Det är såklart bra på alla sätt och vis.
Med det sagt tycker jag att du generaliserar det hela baserat på dina egna preferenser och ytterst begränsade erfarenhet från arbetslivet. Det känns underförstått att du anser att vi andra som har “vanliga jobb” har det lite sämre, inte kan bestämma själva och inte har sett ljuset. Resonnemanget “varför vill ni inte hellre göra egna grejer?” låter otroligt fördomsfullt och rent av nedlåtande och föraktfullt.
Det här med att ha för många fritidsintressen för att inte kunna ge 100 % på jobbet kan man tolka på lite olika sätt. Om det är en relevant fråga och en relevant inställning i scenariot du beskriver beror på om vad frågeställarens syfte är. Är man på anställningsintervju på exempelvis Google och de frågar vad man gör på fritiden och man svarar att man odlar tulpaner, samlar frimärken, promenerar med hunden, läser romaner och tittar på Grey’s anatomy, så kan man kvittera ut returbiljetten hem direkt. Säger man däremot att man på fritiden fortsätter att göra det som man på arbetestid får betalt för eftersom man brinner för det man gör, så går man vidare. Att jobba tillsammans med ett team som har sitt arbete som största intresse och passion här i livet är något fantastiskt.
Det är lång ifrån alla “vanliga jobb” där man slaviskt är instängd 8-17, eller där man inte får bestämma själv över sin egen tid och så vidare. Du beskriver ett mediokert förstajobb på Pressbyrån, inte en bra arbetsplats med engagerade människor som gör det de brinner för.
Alla är olika, så tala gärna inte ner oss andra som inte vaknat upp och sett fördelarna med att kunna gå upp klockan 9 i stället för 8. Vi värdesätter helt andra saker. Själv skulle jag tycka att det var fullständigt bortkastat att spendera mitt liv på min egen kammare. Efter två dagar skulle jag klättra på väggarna av understimulans. Det är INTE samma sak som att jag gillar att någon chef styr och ställer över mig.
Jag är inte fördomsfull eller föraktfull, och det jag beskriver är inte ett jobb på pressbyrån. Jag har jobbat som konsult, forskningsingenjör, forskare, teknisk expert inom både automotive och medtech-industrin.
Jag sitter inte heller själv på min kammare, jag jobbar på ett kontor med andra människor.
Tack för din kommentar ändå, även om den va lite aggressiv 😉
Har du jobbt utomlands Martina? Nu har jag ju egentligen inte haft ett “vanligt” 9-5-jobb utomlands an (tack och lov kanske!), men jag har haft ett i Sverige och “semi-vanligt” jobb utomlands, och jag upplever att stamningen pa svenska arbetsplatser ar valdigt kollektivistisk: Alla ska ha kafferast pa bestamda tider, och alla ska sitta i en grupp och prata med alla. Jag upplever att arbetsplatser utomlands (for hogutbildade, dar man jobbar fran dator/eget projekt) ar mycket mer individualistiska: Inga bestamda “kafferast-tider” och folk umgas ej med andra an de de gillar. Kanske gar pa lunch sjalv etc. Sen bestar Sverige ju mest av mindre stader, och dar lever folk oftast mer “barn-och-hund”-liv, vilket ar trevligt i sig om man gillar det, men ej sa kul om man ar den enda som avviker…
Ja det har jag både Shanghai och Taiwan 🙂 Inga fikaraster där inte!
Ha ha, vad olika det kan vara. Jag har varit på samma ställe i snart 20 år, jobbet har utvecklats dock från ett ganska toppstyrt till att jag i stort sätt sköter mig själv. Jag gjorde ett felval i ungdomen och har sedan dess inte lyckats ta mig upp på banan igen. Det har dock inte gått någon nöd på mig 😀 Jag har lärt mig massor på vägen. Jag har en fin man och vi har 2 nu vuxna barn som jag verkligen längtade efter att få och har njutit av att se växa upp till härliga starka individer.
Jag kan förstå att detta för många låter som helvetet, och visst jag kunde säkert vara lyckligare av annat jobb som bättre matchar mina intressen. Men jag har inte det drivet att vara egen företagare, jag är inte så fokuserad på något som gör det möjligt att försörja mig på det.
Jag kan helt förstå de som inte vill ha barn, och skulle aldrig uppmuntra någon som inte vill, att skaffa barn. De är alldeles för arbetskrävande för att någon ska ge sig in i föräldraskap halvhjärtat. Jag har sett för många barn lida av konsekvenserna av sådana föräldrar. Troligen kommer jag inte att bli mormor för att min dotter inte är road av barn och det tycker jag är lite trist men det är hennes liv och jag hoppas bara att hon hittar en partner som inte heller vill bli förälder. För det tycker jag skulle vara det värsta att träffa drömkillen och upptäcka att man har olika livsmål i det avseendet…
Det är så skönt att läsa att ni lyssnar in vad ni själva vill och inte förleds till något p g a normer.
Jobbet är så stor del av livet. Nästan all tid går till något jobb eller likvärdig sysselsättning. Varför välja något som man inte ens gillar för resten av livet?
Hör så många som säger “neeej, måndag imorgon!”, men då tycker jag nästan synd om dem.
Tänk att endast ha 2 “trevliga” dagar i veckan, lördag och söndag. Varav ena dagen går åt för att oroa sig inför måndagen.
Nej, våga satsa och ta risker!
Visst, finns många jobb som någon måste välja. Men det finns också folk som nöjer sig med den typen av jobb.
Jag har också planer på jobbet och framtiden.
Håller med!
Hej Martina!
Jag har läst mycket om aktivt kol på internet och hur det kan förhindra bakfylla. Jag dricker nämligen väldigt sällan, men det här veckoslutet ska jag på ett bröllop där jag antagligen kommer att dricka vin och drinkar. Orsaken till att jag inte dricker är för att jag får groteska bakfyllor. Läste just ditt inlägg om aktivt kol. På olika läkemedelssidor står det tvärtemot det du skriver om bakfyllor och aktivt kol. Det står att aktivt kol inte funkar mot alkohol (etanol) och att man INTE ska ta det efter en utekväll – att det rentav kan vara skadligt att ta aktivt kol efter att man har druckit alkohol. Blir lite förvirrad nu. Är det bra att ta koltabletter eller inte?
http://www.yliopistonapteekki.fi/Files/se/460105.html Här står det till exempel att man INTE ska ta aktivt kol vid “förgiftningar orsakade av alkoholer”.
Okej, alla biohackers rekommenderar kol efter en utekväll och jag tar själv kol om jag har druckit vin. Det funkar enligt mig, men man får göra det man tycker känns säkrast 🙂
Jag tror läkemedelssidorna menar att aktivt kol inte fungerar på det vis att det “binder” alkoholen och minskar berusningen osv. Men det kan säkerligen fungera för att förebygga en bakfylla 🙂 Och vid förgiftningstillstånd när man hamnar på akuten så kan man få dricka 0,5-2 FLASKOR (1-litare typ) aktivt kol. Går ej att jämföra med en liten koltablett.. 🙂
Att jobba när man själv vill är fantastiskt, mixar studier + eget + timanställning så det är alla bitar 🙂
Ännu bättre om man också löser sin försörjning så att den inte står och faller på månadens timmar..
Men universitetet. Försöker utbilda mig och trivs jättebra med skolan, men en hel termin verkar vara för lång bindningstid för mig 🙁
Mitt problem är att hitta exakt VAD jag vill syssla med. Att fokusera. Har tusen idéer men ingen som känns helt hundra. Väldigt frustrerande.
Och för mig kom drömmen om eget först när jag fick barn 😉 Innan hade jag inga problem med att karriära på mitt jobb (är sjukt bra på det jag gör) men har idag tappat intresset. Jag vill vara hemma mer, även om det innebär att jobba hemifrån. Vill se mina barn växa upp, vill påta i min trädgård och dricka kaffe bryggt i min bryggare.
Tror jag är inne på att göra nåt av mitt bloggande och verkligen börja fokusera i mina texter samt börja skriva böcker. Har en hel del idéer. Är också bra på handarbete och vill utveckla det. Eller öppna webshop. Det tror jag att jag skulle gilla. Kruxet är mest startkapital :/
Ja, å så Team Keto då. Nu börjar vi landa i att ha två barn så väl hemma från semestern ska jag ta tag i det också 🙂
Annars tycker jag en anställning är helt ok men tror inte att jag kommer att vara det livet ut. Har ju startat eget just för att tvinga mig att våga göra nåt. Planen efter föräldraledigheten är nog 50% anställd och resten eget. Har ju räkningar att betala…
Låter som en bra plan tycker jag! 🙂
Jag känner mig igen i det du skriver på pricken! Har du gjort dessa personlighetstest? http://www.16personalities.com/free-personality-test Det finns många tester som baserar sig på densamma grunden, Myers-Briggs. De är otroligt häftiga, faktiskt 🙂
Yes jag har gjort många sådana tester 🙂
Har du gjort ett RAADS-test någon gång då? Det har jag och det finns så klart ett skäl till det 🙂 Min “poäng” blev dubbelt högre än vad som behövs för att vara aktuell för en asperger-diagnos. Att äntligen vid 48 års ålder få en förklaring på vad mina svårigheter har berott på, är så klart en lättnad. Tja, det är som det är. Inväntar bara utredningens slutskede och sen är det klart, så att säga. Googla “raads” så vet du 🙂
Yes jag har också gjort ett RAADS-test 🙂
Härligt! Hehe! Du kanske fick över medel du också! Egensinniga människor kan få det tydligen, utan att man behöver hamna på autismspektrum! 🙂
Ja runt det dubbla eller något sådant 🙂
AAlltså, det där testet var ju läskigt! Gjorde det precis, blev ENFP och känner att det stämmer till 100 procent! Åh, vad skönt att få lite avstånd och att någon sätter ord på hur jag känner inför framtida jobbsökande – nu när jag är färdig ingenjör om en vecka..
Hej igen,
tänkte förtydliga min igenkänningsfaktor:
Jag får också panik av tanken av att vara innelåst på ett jobb, jag känner mig fängslad. Jag är i ett fängelse på jobb. Jag har aldrig varit fast anställd utan jag har alltid varit timanställd = så jag har alltid själv bestämt när jag jobbar.
Det där med höga krav och Jesus: Jag har jobbat som sjuksköterska i drygt 3 år, men slutade för 2 månader sen, och “är på jobbpaus nu”. Speciellt i sjuksköterskeyrket upplever jag att kraven på att vara ambitiös är extremt höga. Syrror ska alltid göra det där lilla extra, även fast tiden inte finns, så att jobba övertid/dubbelpass om det krisar är inget ovanligt. Även kunskapskraven känns överdrivna, jag upplever det som en oskriven regel att sjuksköterskorna BÖR kunna lika mycket teoretiskt som läkarna (ibland till och med mer).
Det där med chefer: Jag känner ett obehag av chefer, det känns som att jag hela tiden blir bedömd och iakttagen, vilket är jäkligt slitsamt. Så när jag jobbade som sjuksköterska den sista tiden så jobbade jag nästan bara på kvällarna, för då kände jag mig mindre iakttagen.
Jag har alltid känt mig som en outsider på mina arbetsplatser, och det där med att ta en AW, alltså har man typ gått på varandra i 8 timmar, ska man fortsätta umgås över ett glas vin då..? Det har faktiskt hänt en gång, att jag gjorde det (men inte för att jag ville det, utan “för det är ju det man gör”), och vad pratade vi om då? Jobbet såklart.
På mina olika arbetsplatser har jag många gånger fått frågan om jag inte kan söka fast anställning både från chefer men också från kollegor. Fast anställning klingar extremt negativt i mina öron. Jag får klaustrofobi av tanken. Att jobba efter ett schema som är lagt 2 månader fram, att veta att på onsdag om 7 veckor så jobbar jag 07:30-15:45, alltså fy fan vad inskränkande, tänk om jag inte känner för att jobba just den onsdagen, eller tänk om jag vill resa till Frankrike i 2 veckor just då? Att jag inte ska kunna göra det för att jag ska på jobb känns personligen bara helt befängt.
Kommentar från kollega när jag sa att jag inte önskar en fast anställning:
“Usch men det är ju jätteosäkert att inte ha en fast anställning”.
-> För mig är det precis tvärtom: det känns osäkert att ha en fast anställning, som ett strypkoppel runt halsen.
Nog för mig. Sorry för uppsatsen men det var bara skönt att skriva av mig lite…
🙂
Hahaha jag skriver under på vartenta ORD i den här texten! 😀
På pricken som jag känner Una 😛 Är själv sska!
Oj, oj, det här var ångestskapande! Hög igenkänningsfaktor på det mesta. Jag är dock lite i andra änden. Jag har varit egenföretagare sedan 2004 och det är helt underbart på alla möjliga sätt. Men nu är jag precis på g att hoppa på en anställning. Tjänsten är superspännande (det är därför jag inte kan låta bli att tacka ja), men hur i hela friden ska jag klara av att någon annan bestämmer, att någon annan sätter min lön och har åsikter om semesterdagar? Oehört läskigt är det, men folk runtomkring verkar tro att det bara ska bli tryggt och skönt. De förstår inte problemet.
Fy fan va du är modig!
Jag har faktiskt känt lite samma, att det suger att sitta å prata om typ melodifestivalen å senaste Ullared-besöket. SNARK! Tills jag hittade mitt senaste jobb som säljare. Fy faaan va kul!! Där kan jag LÄTT tänka mig att jobba 8-17 varje dag! Mina kollegor är precis samma som jag är, helt urflippade! Vi pratar om allt, BARA festliga ämnen, och de har blivit en andra familj för mig. De ger mig bekräftelse, fysisk närhet och massa massa skratt! Men arbetslivet skrämmer mig. Nu har jag ju strax en utbildning som göra att jag ska söka mig vidare ut i livet och är sketrädd att jag aldrig ska trivas så bra som jag gör nu.
Och det där med barn. Alltså jag är också EXTREMT osugen. Känns som om dom bara sinkar ner livet och jag har typ en barn-fobi asså. Får se om det ändrar sig, men jävligt jobbigt när alla tjatar “är det inte dags snart? Du är ju gift och tar examen nu”. Nej för helvette asså! Min livmoder är MIN! hahahaha!!
Haha du är så härlig!!! 😀 <3 Och jag håller med - SÄLJARE är grejer det!
äntligen två till som inte vill ha barn! förstår inte varför d ska vara den ultimata gåvan i livet för VARENDA människa. om folk säger att dom vill ha barn så borde vi ju gapa stort, spärra upp ögonen o fråga varför. dom förstår inte oss o vi förstår inte dom. precis som med sockerberoende- friska förstår inte oss o vice versa
Pengar och rädsla hindrar mig från att bli min egen boss. Men drömmen finns fortfarande kvar! En dag så, en dag 🙂 Och grattis!
Sjalv jobbar jag som lite “semianstalld” skulle man kunna saga. Temorara anstallningar dar jag helt och hallet sysslar med mitt eget projekt, och kan jobba varifran jag vill och nar jag vill utan att nagon kollar det, sa lange resultatet blir bra. Har funderat pa att bli helt och hallet “egen”, men mitt “problem” ar att jag tjanar valdigt mycket som “anstalld” (hogutbildad, bor utomlands), samtidigt som jag jobbar valdigt fa timmar om man raknar ihop dem (pga att jag presterar valdigt snabbt nar jag val jobbar, trots att det ar “heltid”). Mitt mal ar egentligen att ha sa mycket fritid som mojligt, for sa hog lon som mojligt, och jag ar ej saker pa att det malet kan uppnas med om jag blir helt egen. Men jag ar valdit sugen…. Vad tror du? Jobbar du mer an en vanlig “heltid”? Tjanar du mer/mindre an andra med din bakgrund, t.ex. om du jamfor med din pojkvan som val jobbar som anstalld inom din bransch i Shanghai?
Jag hade nog behållt de jobbet om jag hade varit du för de verkar ju asgrymt! 😀
Som helt egen så tjänar man nästan alltid mindre än en anställd, men när man tjänar mer så tjänar man MYCKET mer. Det finns inget tak, vilket det gör som anställd. När det kommer till arbetstimmar så jobbar man nästan alltid mer än en anställd, till en början. I alla fall om man är egenföretagare, för då har man bara sig själv. När man blir företagare jobbar man mindre eftersom företaget inte är beroende av vad man själv gör eller inte gör. Jag och min man tjänar samma lön men jag har större variationer i min lön eftersom jag påverkar den själv med hur aktiv jag är i mitt företag.
Så summa summarum: Vill man köra sitt eget race så är de hårt slit och lite pengar i början (oftast) men blir lättare och friare och mer pengar ju mer tid man ger det. Det är en väldigt lång och unik inkörningsväg till hur allting funkar.
Intressant! Tack for ditt svar! Funderar lite pa att starta upp nagot internetforetag vid sidan av vanliga jobbet, men vi far se…..
Alltså jag gillar mitt 8-17 men det är för att jag tycker att alternativen känns läskigt eftersom jag inte har stenkoll på hur det funkar. Min comfortzone, men å andra sidan så får jag jobba med något jag älskar.
MEN däremot, samtalsämnena. Haha. Det känner jag igen. Det är tur att jag jobbar med människor som är som jag 🙂
100 % Martina, huvudet på spiken där.
Vi lever ju bara ett liv, så varför ska vi inte vara 100 % lyckliga. Vi går ju ofta en utbildning på högre nivå efter våra egna intressen, jobben kan alla tyvärr inte alltid ha tur med, men det finns många som trivs med att “bara vara” på jobbet, gå dit 8-17, arbeta på rutin och sedan komma hem till sitt (jag personligen brukar kalla de zombies).
Personligen älskar jag personlig utveckling, så när en tjänst blir rutin så har jag gått vidare i livet. Omm man nu vill ha barn så ska det vara för att man är 100% på att ha en intvingad hobby närmaste 20 åren, inte för att samhället sätter det som krav, eller för att alla andra har det.
Personligen tycker jag dock att ha eget kräver rätt mycket iaf i Sverige, och det förföljer en rätt lång tid efter att firman är upplöst. Restskatter, deklarationer etc. Men det är absolut kul, och får man nu jobba helhjärtat och kan gå runt på något man brinner på så är ju det fantastiskt. Har det själv som mål, läser en del kurser kring just “Entrepeneuring and startup”.
Jag är inne i en utmaningsfas ju nu, testar nya saker etc. såg att Sthlm maraton går nu på lördag, och tänkte det måste ju finnas något roligt maraton, hittade Fjällmaraton, något du borde ha ett lag till inför nästa år ;). insåg hur fantastiskt vacker det är i Sverige och undrar vad f@n jag gör i storstäder. finns så mycket där ute som jag missar dagligen.
Hur är det att driva eget i shanghai? Skriver du också ut arbetsplatsannonser som enbart Superman är kapabel nog att ansöka?
Hittade föresten f-lux till datorn, till telefonen fungerar inte din app för mig då jag har en iPhone, men ska testa och se hur detta fungerar, sitter ju ofta in i det sista och arbetar på kvällarna… så borde hjälpa något 🙂
Tack för din kommentar Björnen, mycket uppskattat som vanligt! 🙂 Håller med dig i allt du skriver och JA Sverige är supervackert och självklart ska vi springa fjällmaraton med Team Keto!
Det är jobbigt att företaga i Sverige det är därför som färre och färre personer gör det. I Kina är det lättare, och vad säger det att typ världens mest kontrollerade stat är friare än Sverige? Lite tokigt, minst sagt. Jag försöker hitta personer som brinner för va de gör bara, de måste inte ha en fancy degree utan vara pålitliga och dedikerade som personer. De får ta tid!
Får fixa en bluelightblocking-app till Iphone!
Det är skillnad på ett kontrollerande land, och ett land där alla ska vara lika värda i allas ögon, få samma lön för olika arbeten osv. Stör mig på vissas syn i samhället. Men vi ska absolut inte gå in på politik här 😀
Har faktiskt börjat kika på apple programmering, men iom att de uppdaterade sitt språk till “swift” så har jag tappat allt jag lärt mig innan.
Skrik till om du vill ha en ansökan inför Fjällmaran eller något annat skoj du tänkte hitta på.
Problemet med f.lux och iPhone är att Apple begränsar vad man får göra med ljusinställningarna. Om man jailbreakar den däremot så kan man göra vad man vill. Happy hunting, Björnen!
Härligt att höra! Jag är exakt likadan klarar inte av att ha ett vanligt jobb och dom gånger jag haft det har jag vantrivts både med arbetet och chefen.
Numera har jag eget och jobbar som fotograf. Det är helt underbart att själv bestämma när jag vill jobba, träna resa osv! Jag kommer aldrig nånsin att ha ett vanligt jobb igen!
Precis så Martina. Jag blev egen när jag var 32, det är 14 år sedan nu. Kände ganska direkt att jag aldrig mer kunde tänka mig en anställning. Har heller aldrig haft respekt för en person pga av en titel o har alltid kört mitt race, även som anställd. Ps skulle heller aldrig ha barn, det har liksom aldrig lockat mig. När jag var 34 sprang jag på min fantastiska man….
Va härligt att höra! 😀
herregud igenkänningfaktorn är extrem!!!
Haha va coolt! 😀
Kul!
Sitter och läser din blogg på väg in till min sista arbetsdag. Någonsin. Har sagt upp mig för att få göra vad jag själv vill. Nu är jag äldre än dig och har pengar på banken. Men känslan är säkert den samma 🙂
Va härligt, ja känslan är nog samma. Freedom!
Jag är 28, pluggar för att bli sjuksköterska (för att vård är min grej, det känns rätt att vara där dit andra går för att söka hjälp och få råd), vill gärna ha barn om rätt partner dyker upp – annars kommer jag vara singel tills jag dör. Jag vill alltså inte ha dem “bara för att” det är rätt/enligt normen, utan för att det är min egen vilja. Annars kan det va’! 🙂
Så länge du gör något som känns meningsfyllt för dig – go for it. Ditt liv är bara ditt.
(Men vad fan kvinna, vad har du emot balkonglådor? 😉 )
Skönt för dig att du hittade rätt!! Vad gör du och ditt företag?
Förutom skriva böcker 🙂