Sitter på altantrappan och pratar hormonstress, jag är rödflammig för att jag är väldigt varm. Vi har det varmt här nu (äntligen!)
I text
Så jag har sett en ökad förekomst av personer som självdiagnostiserar olika hormonella problem. Allt från pre-diabetes till binjureutmattning eller hypotyreos. De går till läkaren, tar prover. Proverna kommer tillbaka normala. Ingen hypotyreos, inget utmattningssyndrom, allting är normalt. Jag vet att läkare inte alltid har koll och missar saker, och att många som borde få hjälp inte får hjälp. Så är det, men det är OCKSÅ så att många drar slutsatser om sin hormonella hälsa lite väl snabbt.
Ett tag höll jag på att mäta mitt blodsocker för att en viss keto-guru sagt till mig att jag inte var keto-adapterad, för att mitt blodsocker var för högt. I panik satte jag igång mitt mätande morgon, middag och kväll och fick inte ned blodsockret. Herregud, är jag diabetiker!?! En kille i gruppen smarta diabetiker på facebook sa till mig ungefär “Martina sluta mäta, du är frisk du är inte diabetiker. Dina värden är helt ointressanta” och jag blev sur förstås. Sen insåg jag att han hade en poäng, och jag insåg också att mätarna är långt ifrån exakta. Även bra mätare kan ha en felmarginal på över 25%!
Sagt och gjort, jag insåg att värdet inte sa så mycket för just mig. Det är intressant i början att mäta och lära känna sin kropp, men efter många års biohackande och kost-optimerande ska det tamejtusan mycket till om man inte skulle vara ketoadapterad! Jag har för sjutton sprungit två Göteborgsvarv och bestigit Mount Fuji i ketos!!!
Som metabolt och hormonellt frisk person är det inte så intressant att grotta ned sig i sina olika hormonvärden, annat än för skoj skull förstås. När man börjar nojja för att något inte funkar som det ska, utebliven viktminskning, trötthet, ingen motivation så är det dags att zooma ut. Titta på “the big picture”.
- Hur mår du?
- Hur är livet i stort?
- Är allt bra på jobbet?
- Funkar kosten?
- Tränar du regelbundet?
De här faktorerna spelar mycket större roll, inte minst tankar och känslor! Det är troligare att någon av dessa faktorer felar än att man faktiskt har hormonella problem.
Det är min uppfattning i alla fall, vad tycker du?
Känner mig oerhört träffad av just detta inlägg. Var precis där för ett par år sen. Tog tag i alla viktiga delar själv, och mår bättre o bättre. En fundering… Kan inte negativa tankar och att vara i en situation som får en att må psykiskt dåligt, ändå leda till utmattade binjurar, på lång sikt?
Jo jag har sett människor “tänka” sig till binjureutmattning men det tar ofta ett tag. Många år!
Jag har suttit som på nålar för att se vad du får för kommentarer på det här inlägget; ibland är kommentarsfältet så jäkla intressant och jag älskar när du svarar här också.
Jag kände att jag fick en liten knäpp på nosen i det här inlägget då jag undermedvetet beskyllt min brist på gulkroppshormon på andra saker som inte går då bra som jag tänkt. Lite samma sak?
I övrigt: vet inte om det är något du tycker är intressant att skriva om, men jag har mätt min puls rätt noga och har onte konditionstränat alls på två månader pga segdragen skada, och min vilopuls har ökat med typ 10-15slag i minuten. Hade varit jätteintressant att höra mer om hjärta, kapacitet, hur snabbt man tappar/ökar osv om du är insatt?
Tack för internets bästa sida!
Well, det är lätt att hitta grejer att diagnostisera sig själv (och andra) med, men det är oftast inte så illa som man tror. Och även om nått värde är förhöjt så är de oftast inte grunden till att allt går åt helvete 😀 Bäst att bara göra det bästa av sin situation (oavsett hormonell status eller övriga problem)
Om din vilopuls ökat 15 slag/min så är det väldigt extremt. Har du tagit någon medicin? Ändrat kosten? Har du någon allergi? Sover du dåligt? 15 slag är mycket! Beror ej på konditionen i det läget.
Tilläg: & tack så mycket för dina fina komplimanger <3
Well, nu fick jag fundera igen. Har googlat efter normala försämringar i vilopuls efter träningsuppehåll men hittar nada. Lusläst sidor om träningslära och vidare men alla pratar bara om eventuella förbättringar. Varit smått förtvivlad hur snabbt det går att försämra sig.
Jag hade 42 som lägsta vilopuls och nu ligger jag runt 57. Får analysera lite igen antar jag.
Tack, och varsågod!
Okej så låg, ja men dåså. Jag trodde du gått från 65 till 80 eller så, men 57 är ju fortfarande normala intervallet. No worries! 🙂
Hej Charlotte! Jag bröt foten förra oktober och har normalt kring 40-46 som lägsta vilopuls. Efter skadeperioden var den ofta kring 60-66. Sänkt vilopuls är en helt normal adaption till konditionsträning, framför allt sådan som är av lägre intensitet och längre duration. När du börjar om med träningen kommer pulsen att sjunka igen – ju mer du springer desto mer stimuleras tillväxten av blodkärl i hela kroppen, hjärtats förmåga att fyllas upp med större volymer blod (-> färre slag krävs för samma mängd utpumpning av blod), blodtrycker sjunker (-> lägre motstånd -> mer blod kommer ut i blodomloppet) och mängden röda blodkroppar och deras förmåga att ta upp syrgas ökar med konditionsträningen 🙂
Hör egentligen inte till detta inlägg, men ville ändå berätta att jag haft sååå mycket hjälp av din senaste bok “Hormonsmart mat och effektiv träning” när det gäller min äldsta dotter på 14 år som tränar väldigt mycket. Genom din bok har hon fått upp ögonen för att resultaten inte BARA kommer ur själva träningen utan att allt annat också påverkar. Dessutom har hon tagit till sig flera av dina träningstips. Så numer när jag vill ha lite tyngd i mina rekommendationer och åsikter så behöver jag bara gå och hämta din bok, läsa ett stycke ur boken som handlar om detta för henne och hon tar till sig info direkt! Till skillnad mot om det bara hade varit “vad mamma säger”, då hon snarare gör tvärtemot… 😉 Så hemma hos oss kan du ofta höra “Martina säger att man ska…”, både från henne och från mig. Det känns väldigt häftigt att hon har en förebild som du, kanske är hon rentav ditt yngsta fan, hehe!? /Cecilia
Tack Cecilia jag blir jätteglad! 😀
p.s trevlig vlogg från Sverige(?)
Jajamen, det är från Sverige 😉 och tack för kommentaren!
Visst är det spännande med hormoner!
Jag ska till hösten försöka ta mig till Helsingborg för att göra ett sånt test via werlabs som du tipsade om för att liksom få en utgångspunkt. Och sen göra det varje eller vart annat år för att ha lite koll 🙂 Jag har ganska låg ämnesomsättning och ganska högt med antikroppar mot min sköldkörtel enligt läkaren men mår inte dåligt så kollar inte 3-4 gånger om året som läkaren ville. Kan kolla igen om/när jag mår dåligt ^^
Låter som en bra inställning 🙂
Hur påverkar färgning eller blekning av håret hormonerna egentligen?
Eftersom du vill vara så “naturell” som möjligt och klipper inte ens håret. Därav frågan, jag menar vem som helst kan ju se din mörka hårbotten…och gula toppar 😉
Min mörka hårbotten? Jag är nyblonderad! Hela håret är vitt och alla färgskiftningar kommer från kameran. Nu när vi rätt ut det, så kan jag säga att just blekning gör att man lättare blir gråhårig eftersom man ökar bildandet av väteperoxid i hårsäckarna. Blekning (och all färgning) påverkar hårsäckarna till viss del, men de mesta hamnar ju på håret. Rent hormonellt rekommenderas inte hårfärgning för gravida, men har träffat gravida människor som fullkomligt struntar i det och det verkar ju gå bra ändå. För färgning kan man använda naturliga färger helt utan gifter, för blondering krävs väteperoxid.
Hormonell påverkan av väteperoxid? Troligtvis ingen, men helt klart påverkar det ens totala “toxic load”.
mörka hårfärger är inte bra, de har mer ohälsosamma ämnen än blondering
jag brukar göra blonda slingor i mitt råttfärgade hår, inte så tokigt, blonderingen gör att det blir mer volym i håret
Ja blont är ju i alla fall inte pigment, snarare brist därav 😛