Jag reagerar väldigt negativt när människor använder ordet “hata” om en annan människa. Det sticker verkligen till i hjärtat när jag hör “jag hatar henne!” eller sådana uttryck. Hur kan man hata en annan människa? Jag förstår att man kan ogilla en annan persons beteende, eller inte hålla med om den personens åsikter, men hata?
Är inte de lite väl starkt? Hur kan en människa ens ha gjort något för att förtjäna hat? Jag tycker inte att någon gör det.
Det är nu 7 år sedan som jag själv slutade hata. Ungefär, jag minns inte exakt för det har varit en process. Det var i samband med att jag började jobba med min självkänsla. Då insåg jag att det fanns mycket hat och ovilja mot andra människor, både folk som “förtjänade” det och helt oskyldiga. Jag började gräva i de här känslorna för att förstå vad som triggade mig till att bli hatisk mot människor och inte. Upperbarligen om någon varit väldigt elak, ja då är det ju lätt att bli hatisk, men varför egentligen? Man kan ju inte bekämpa hat med hat, det är som att kriga bort ett krig!
Det jag gjorde var att göra en lista på alla människor som jag kände hat eller ovilja mot, och förlåta och acceptera dom precis som jag förlåter och accepterar mig själv. Jag insåg att vad de sagt eller gjort mot mig inte var deras kärna utan bara en spegling av deras egna inre mående. Det fanns alltså ingenting att hata, det fanns bara medkänsla.
Under den här tiden har jag inte använt ordet “hata” mot någon person eller ens känt den känslan. Självklart är jag inte perfekt och kan känna avund och irritation ibland mot människor men jag blir snabbare och snabbare på att rannsaka mig själv och tänka: “Jag älskar och accepterar mig själv precis som jag är och jag älskar och accepterar ___ precis som han eller hon är” och då går det över! 🙂
Jag håller fullständigt med dig vad det gäller att använda ordet hata, jag försöker att aldrig hata någon. Jobbar varje dag med att tänka positivt och förstående mot andra. Dock har jag en fundering. För jag har en sak att släppa och jag vet inte om det fortfarande är sorg eller hat jag känner. 2009 började jag mitt sista år på gymnasiet och 10 augusti precis innan skolstart blev min väldigt nära farmor mördad av en kar. Han tog sitt eget liv i samband med detta och detta är självklart väldigt svårt att hantera. Jag gick ett kurs i skolan som dom kallade DISA om att man skall tänka positivt och vända sina negativa tankar till positiva. Vilka har hjälpt mig i mitt fortsatta liv många gånger. Jag vände det som hände till att jag tänkte: Jag skall göra farmor stolt! Så jag presterade helt enormt under mitt sista år. Jag är verkligen imponerad av min bedrift om man ser på hur trasig jag var då. Nu ändå några år senare kan jag fortfarande känna någonting och ett kanske hat? mot gubb*an so gjorde detta. Tror du någonsin man kommer kunna “förlåta” och gå vidare, måste man det? Eller är det okej att faktiskt hata? i en sådan situation. Även fast det är ganska meningslöst när han är död?
Tack för en super blogg! Har tipsat den till alla jag känner och bryr mig om!
/ Therese
Tack Therese! Det låter säkert konstigt men jag tror att förlåtelse är ända vägen även i makabra situationer, men man får känna efter själv vad som känns rätt för en själv i det läget.
Kram!
Du är klok du, Martina. Jag gör som Jesus och bemöter hat med kärlek – åtminstone försöker jag…
Love your enemies 🙂
Hej! Tycker din blogg är fantastisk, tack! Jag har funderat mycket kring det här med hata och förlåta genom åren, att tillåta sig ha känslor för att sen kunna släppa dom. Hat har varit väldigt tabu för mig eftersom jag växt upp i en frikyrka, ett tag var det skönt att få tillåta mig att känna hat och inte förlåta 1 sekund efter ett övergrepp i rädsla att hamna i helvetet:-)!
Jag har också kommit fram till att acceptera och förlåta är lösningen men har en fundering och undrar hur du ser på den. Hur tänker du om du har en person i din närhet där någon har helt andra värderingar än du. Kan du acceptera att en person hatar andra människor och ändå ha en relation med dem? Tex en vänskapsrelation eller som partner. Är det ok att välja bort människor, accepterar man dem då?
Tack Ylva!
Det är okej att älska, acceptera och välja bort människor. Det finns ingen motsättning att säga “Jag älskar dig och jag lämnar dig för att jag inte vill vara med dig längre” man måste inte ogilla eller hata någon för att välja bort.
Det där känns så sant i hela kroppen 🙂
Jag använder heller inte det ordet längre, sen många år. Däremot kan jag känna förakt – en helt annan känsla, mot de som handlar mot bättre vetande, som skadar och förtrycker andra människor eller djur, eller lite som Einstein sa; de som bara ser på och låtsas som om det regnar.
🙁
När jag påpekade detta beteende hos en vän, att hon bara såg på när (jag) någon blev illa behandlad, så svarade hon: “Det är ingen idé att hata”. All form av kritik tog hon som hat. Det var sista gången vi talades vid. Det är en väldigt ful sak att påstå att någon annan hatar också, tycker jag. Det var droppen, efter många droppar, och henne har jag haft extra svårt att förlåta, men idag kan jag ha medkänsla för henne, hennes livssituation och vad hon själv gått igenom,, trots att det varit självvalt. Jag kan inte ens minnas när jag kände hat sist. Förmodligen när jag var mobbad i skolan, men frågan är om jag kände så mot mobbarna, eller mot resten (klasskamrater, lärare) som inte brydde sig. Det är bara vid sådana sammanhang som jag känner att ordet hat ens skulle kunna bli aktuellt överhuvudtaget. Intressant inlägg Martina, om personlig mognad anser jag.
🙂
Så sa mamma också, man KAN inte hata någon.
Bra rad (men lattare sagt an gjort om man drabbats av svara skador pga annan manniska)! Jag tycker overhuvutaget att jag blivit mycket lyckligare sedan jag for flera ar sedan bestame mig att helt och hallet borjat fokusera pa mig sjalv, och inte jamfora mig med andra (eller vara sa oooerhort intresserad av vad andra har for sig).
Sen ar det dock skillnad pa att forlata (och ej hata) och att acceptera beteenden, precis som du skriver. Att man forsoker se den andra manniskan betyder ju ej att man behover acceptera dennes handlingar, och t.ex. stanna kvar i ett forhallande dar man blir utnyttjad, eller gang pa gang lata sig utnyttjas av van/familjemedlem osv. Jag tror heller inte att man behover utga ifran att alla har en god karna. Vissa ar medfott psykopater och darmed inte i botten “goda”, men man behover ej “hata” och fokusera pa dem, utan istallet gora allt for att man sjalv (och andra) ej ska drabbas av deras beteende, och sedan helt enkelt acceptera att de har en medfodd personlighetslaggning som tyvarr ej gar att forandra.
Vad skönt att det har fungerat så bra för dig att ändra på det till slut! 🙂
Jag har hatat speciellt en person under många år som behandlat mig väldigt illa och som tyvärr gett konsekvenser som gäller relationen till alla killar/män sedan, jag hatar honom tack och lov inte längre, men konsekvenserna av den relation vi hade lever jag tyvärr fortfarande med 17 år senare, det är det svåraste 🙁
Steget till att känna att göra totala motsatsen, älska och acceptera en annan människa precis som den är som den vändning du beskriver låter ju där emot väldigt svår att uppnå!?
Hur gjorde du det om du kan beskriva mer ingående?
Man skapar sina egna känslor, även om det ibland upplevs som om andra orsakar dem. Andra gör dig inte upprörd; du gör dig själv upprörd över andra… Andra gör dig inte irriterad; du irriterar dig över andra…osv. När man förstår detta och tar ansvar för sina känslor kan man börja ändra och kontrollera sina känslor och därmed uppnå bättre självkontroll.
Visst är det så! 😀