Hej! 👋 Jag skriver numera om andra saker än livsstilsoptimering/biohacking, men de inläggen finns kvar här på bloggen. Fokuserar alltså mindre på prestation & mer på livskvalité i största allmänhet. Delar lite tankar om det när jag får feeling! 
on Kontroversiellt med artegen föda?Ny studie publicerad i maj 2024 Tillskott av taurin kan minska riskfaktorer för…
on Intensiv leverrening – recept!Jag har histaminintolerans och kan inte äta citrusfrukter. Kan man blanda något…
on Mätning av blodsocker- och blodketonerHej, har precis fått min keto-mojo som jag beställt genom din länk 🙂 den funkar…
on Om Oatly | Hur lättlurad är du?Håller med!
on Duktiga, vansinniga & utbrända hellre än mänskliga?Hej Martina! Det finns faktiskt en diagnos som handlar om att vara arbetsnarkoma…
on Intensiv leverrening – recept!Alma Nissen som drev hälsohemmet Brandal söder om Södertälje, skickade ”stenarna…
on B3 vs B3 (om flushen)Åh i feel you 😌 det finns en hel skara med folk som rekommenderar att man börjar…
on Effektivaste hälsoknepen är GRATIS | TOPP 5 LISTAN!Drömde om dig inatt. Det kan vara en lögndröm, men delar ändå. Drömde att jag fö…
Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.
Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.
evolve - All rights reserved Martina Johansson
Hej,
Vill först bara säga att jag skulle tycka att det var superintressant att lyssna på dig.
Precis innan jag såg ditt vlogginlägg så tittade jag på en broschyr jag hittade i posten om en kurs i retorik för kvinnor som jag blev lite intresserad av (som tjej i fordonsbranschen är det inte alltid så lätt att göra sin röst hörd).
Det är ju en del fokus på ens egen person och hur man framför ett budskap under en sån kurs. Men jag undrar om det är bra (för att man fokuserar så mycket på sig själv att man inte har utrymme att vara rädd för vad andra kan tycka) eller dåligt (man blir mer medveten om sina misstag). Har du prövat nått åt detta hållet?
Tack!
Nix, har inte testat det 🙂
Hade extrema problem med nervositet infor foredrag etc nar jag var yngre, och mina loste sig helt enkelt genom ovning, ovning, ovning. Nagot jag fortfarnde alltid gor (om det ar praktiskt mojligt, och speciellt om det ar pa engelska) ar att lara mig hela foredraget utantill. Detta ar iofs tidskravande, men gar ganska latt om man tex spelar in det och lyssnar pa det i horlurarna under all ledig tid (promenader, kaffepaus etc).
Om man kan foredraget utantill behover man ej “tanka” under talet, vilket gor att man istallet kan agna all koncentration at att forsoka se cool och glad ut! 🙂 Dessutom, och viktigast, ar att tankandet ar det som forsvinner snabbast nar man ar nervos, och kan man talet utantill kan man alltsa fortsatta trots att det ar kortslutning i hjarnan.
Detta satt fungerar extra bra om du har en typ av tal som du oftast haller, med vissa variationer. Da kan du investera tid i att lara dig “grundtalet” utantill aven om det ar riktigt langt….
Jag borjade med detta “trick” nar redan nar jag gick i skolan, och gick fran att vara den mest rodlatta, svettandes talhallaren till att vinna klassens (och sedan universitetskursers) utnamningar om “basta foredrag”. 🙂
Ett annat tips ar att alltid stalla sig upp nar du haller talet (ej sitta ner). Jag tycker man far mer energi i kroppen och kan andas battre om man star upp (och kanske aven gar lite fram och tillbaka…)
Tack!
Jag tycker du är grym som delar med dig av sånt här, det är därför din blogg är typ den enda jag läser, det är så givande. Jag har funderat på att börja blogga själv, mest för att dela med mig av sånt jag kämpar med, hur jag tänker kring det och hur jag löser det, men har inte riktigt bestämt mig än :P. Jag tycker verkligen vi behöver sånt här, för att hjälpa varandra bli bättre. Som du säger, ingen är ju perfekt, det är ju de som funderar, analyserar och kämpar som hela tiden utvecklas. Grymt inspirerande!
Tack så mycket S, klart du ska börja blogga! 🙂
Du verkar ju redan påbörjat resan o har massa grundkunskap om detta. Tror du fixar detta galant eftersom du nu _vill_ detta. Tror på dig!!
Förresten Åkes kommentarer ovan asså va? Har sett en videointervju med dig o kostdoktorn och jag minns att jag tänkte att du såg så samlad ut. Hade då nyligen varit på mediaträning (o granskade alla jag såg på video eftersom jag själv filmats) och jag var så överraskad och besviken på hur jag gjorde massa miner med ansiktet och lekte med håret osv osv o minns att jag tänkte att du nog övat ordentligt för du var som sagt så samlad i din video.
Det här kommer nog bli bra med rätt nycklar/verktyg och Åke kan dra åt helvete (du var ju faktiskt skitelak Åke)
Tack Helenschki, tror de är att jag inte har så mycket kroppspråk 😛 Sen om jag är nervös kan jag inte hålla på och vifta för mycket för då glömmer jag vad jag ska säga haha!
Sorry Åke tog i lite :).
Så ni andra slipper leta: http://www.lowcarbconversations.com/3393/197-hilda-solares-and-martina-johannsson-on-un-taxing-meat-to-lower-consumption/
Jag har ju dedikerat ett eget inlägg till det ju 😛 Men tack för länk!
Tack för att du delar med dig av dina “svagheter”. Som du säger i inlägget så får man lätt bilden av att många är så bra på allt, och om man tänker att alla är så bra och så går man själv med sina svagheter och känner sig dålig och fel (även om man intellektuellt sett VET att alla har sina issues). Jag blir peppad och sugen på att försöka hacka min sociala fobi-ish och träna mera mera mera. Lycka till och hoppas du når det du önskar!
Tack P!
Samma problem här…blir knallröd och stakar på orden..och då jobbar jag med att prata inför grupper :/ men det som hjälper mig är att skratta och att få publiken att skratta..lägg in lite lättsamma “skämt” så blir du peppad av att folk gillar att lyssna och de känns mer som dina vänner, det känns inte lika allvarligt 🙂 Ett annat tips är att googla på stället du ska till, hur ser det ut, vem är personen du ska träffa osv…bra för kontrollbehovet 😉
Tack Hanna!
Ett exempel för inspiration är Andreas Eenfeldt. Han har oftast den här goa, lugna och trygga känslan under sina föreläsningar. Han lägger även in lite skämt med jämna mellanrum – ett utmärkt exempel att inspireras av. Och det gör inget om han säger fel eller uttalar fel, folk skrattar och förstår ändå. De har helt enkelt bara kul tillsammans 🙂
Andreas är alltid bra, men han har blivit tränad av proffs! Inte för att han inte var bra före dess, men ändå 😛
Mitt tips är att vara dig själv. Frågan är hur blir man sig själv?
Du säger att du har lätt för att prata med dina kompisar för att det känns som vardag, ni har gemensamma intressen osv. Precis så ska du tänka när du står på scen eller pratar med Jimmy Moore. Du pratar om ditt intresse och du kan prata på hur länge som helst. Tiden bara rinner iväg. Ni känner er lugna och trygga tillsammans. Troligtvis har ni även kul tillsammans, skämtar och skrattar.
Problemet är oftast att man tänker precis tvärtom. Du tänkte förmodligen något i stil med: “Oj, Moore pratar jag aldrig med annars, tänk om jag gör bort mig. Jag kanske säger något fel eller uttalar något fel. Hur kommer folk reagera i efterhand?”.
När tankarna inte är riktade på att ha roligt här och nu så går det oftast dåligt tyvärr.
Ja du har alltför rätt!
Du skrev för ett tag sedan om muntejpning på natten. Det har jag ju också prövat och blivit mycket inspirerad av Medveten-andning-Anders. Jag vet att han brukar berätta om hur andningsträningen har hjälpt honom till att bli mindre nervös med att tala inför folk.
http://www.medvetenandning.se/om-oss/anders-olsson/
Jag blir i alla fall inspirerad av sådana berättelser.
Sen vill jag verkligen hålla med dig i att det vore bra både för dig förstås men också för oss andra om du kunde känna att du kan tala inför publik. Jag är gärna i den publiken och lyssnar på dig och jag tror att många andra också är det.
Tack Ninni!
Jag tittade på ted-talk länken du fick om adrenalinet som frigörs i kroppen som kunde vara skadligt för hälsan. Tänk om man kunde använda de där styrkemedel din kropp har försett dig med. Vem vet använder stora skadespelare adrenalinet till att nå deras mål och hjälper de att kunna begeistra deras publik?
Jo alltså plus-sidan med mycket noradrenalin är ju enormt fokus 😛 Det är jag tacksam för förstås…
Du e grym, vill bara börja säga det!
Jag förstår precis vad du pratar om, har själv varit där.
Ett tips från mig är att öva och då menar jag öva öva öva, extremt intensivt under en period (t ex 10-15 dagar på raken eller ännu mer) följt av kontinuerligt övande. Detta gör att du INTE känner dig som en nybörjare varje gång, du hinner aldrig svalna och analysera sönder dig själv.
Du affirmerar ju flitigt vad jag förstår, lägg in en affirmation om detta också. (om det inte redan finns).
Be någon ge dig feedback efter varje gång, diskutera ditt framförande, mycket, så det till slut INTE är ett laddat ämne för dig. Längre fram är konstruktiv kritik fantastiskt men kan vara lite overkill i början.
Känslan av att komma över en av sina rädslor är UNDERBART, jag lovar dig, DU kommer fixa det här precis som allt annat du gör… men det får kosta lite extra tid (från annat) och kanske pengar…….men när du är “på andra sidan” så kommer du undra varför du inte gjorde detta för läääänge sedan.
Tack Sofia, underbar kommentar! Tack!
Hørtes ut som en god fremgangsmåte 🙂 Og mens man er i gang; ha klokkeklart fokus og TRO på/visshet om at det her kommer jeg til å få til! Greit, jeg blir nervøs, det er ubehagelig og snubler kanskje litt på veien, MEN “JEG kommer til å klare det!” (Vs om man affirmerer at “jeg kommer aaaldri forbi det her..” “jeg blir SÅ nervøs, det gjør SÅ vondt” (Da blir det sånn) Men akseptere, sånn oppleves det midlertidig akkurat nå, men hva kommer jeg til å fikse og oppnå med innsatsen jeg nå legger ned? 🙂 (Blir jo litt engasjert her.. 😉 Men det er ofte lettere å bli engasjert på andres vegne, enn å ta tak og jobbe selv. Da dukker også min motstand opp, haha)
Något som hjälpt mig är att tänka på att alla i publiken vill mig väl och tycker om mig. Att jag pratar inför mina fans liksom. 🙂
Lycka till! Du kommer att greja det här!
Tack Marita!
Tycker du är charmig i ditt sätt! Tycker man kan vara ärlig i sin scenskräck – även på scenen – och inte försöka axla en roll man inte är bekväm i – jag själv är precis som du, men har insett att någon scenmänniska är jag inte! Även om jag har vettiga saker att förmedla får det bli på mina vilkor, även om det hindrar mig i vissa fall! Jag har gått kurser, spelat teater, utmanat mig osv men det hjälper ändå inte ? Visst hade det varit grymt att lyssna på dig på scenen – men, du briljerar på att skriva och jag älskar att läsa!
Tack Bo, vilken tur att du älskar att läsa. Det gör jag med, och skriva. Gillar att prata också förstås, därför vill jag inkludera det. Sen när jag kommit över min scenskräck kanske det inte går att få tyst på mig 😛
Såg att du börjat dricka kaffe igen. Jag kan inte heller hålla mig borta. Men såg du den här studien som kopplade bla CYP1A2 till kaffedrickande? Du har ju din genkarta, du kan kolla om du lider av kaffegener! 😉
http://journals.plos.org/plosgenetics/article?id=10.1371/journal.pgen.1002033
Tack Narendra, ska kolla! 😀
När du pratar om social fobi, då slår det mig att scenskräck och social fobi lite går hand i hand.
Jag känner igen mig, för jag har efter utbrändhet för några år sedan -utvecklat en viss social fobi. Och det innebär också att jag inte kan tacka ja till en del saker, t.ex intervjuer eller att prata inför folk. Så var jag inte innan utbrändheten, jag var världens teaterapa då.
Inte för att orsaken till scenskräcken eller socialfobin spelar någon roll, men det känns ganska jobbigt att behöva tacka nej till roliga saker.
Min lösning har varit just att tacka nej, eftersom jag får fnatt annars och det suger verkligen ur mig all energi. Flera dagar innan, och flera dagar efter. Men jag jobbar på det hela tiden.
Tycker du är skitstark som trots svårigheter faktisk gör de sakerna du vill göra, fastän det är jobbigt. Det blir i sig som en slags terapi, och jag tror det är rätt sätt att bemästra det på. Tror dock du bör tacka ja, eller göra fler saker oftare. Ju mer man utsätter sig för sin skräck/fobi, ju bättre är det. ?
Tack Cathrin!
Lærte nylig på et kurs at man i dyp meditasjon kunne jobbe med sine problemer; stille seg selv spm om hvorfor man har problemet, kanskje spørre det indre barnet i seg om det skjedde noe i barndommen som satte det i gang. Man skal også visualisere at man gj.fører feks en foredrag slik man ønsker det skal være. Har du tro på/kjennskap til slik jobbing? Prøvd sånt? (Har ikke testet det ennå.)
Hvordan gikk du frem når du tok tak i det å bli trygg når du prater med folk du ikke kjenner så godt, folk som kommer bort til deg osv? Har du noen gode tips? 🙂
Jag har inte testat den typen av meditasjon, men jag tror absolut att de kan fungera. Det var lite så jag gjorde när jag kom över min sociala fobi. Inte direkt meditation kanske, mera att jobba med mina tankar, och liksom gå till roten med problemet.
Bara man kommer igång så försvinner nervositeten! Tänk som att alla som lyssnar på dig är nakna. Jag föreläste på KS i mars om min sjukdomsresa o var så nervös innan men det gick så bra. Att gå utanför sin trygghetszon gör så man växer. Lycka till du är ju proffs på det du gör! Vänligen Britten
Haha jag har testat att tänka att alla är utklädda till kycklingar och allt möjligt konstigt, de fungerar lite faktiskt (om man kommer ihåg det!)
Det syntes så tydligt att du var supernervös (helt röd) när Andreas intervjuade dig. 🙂
Jag var lika dan när jag var yngre. Grupparbeten eller föredrag i skolan var en mardröm.
Jag kan trösta dg med att det successivt går över med tiden. Bara att ta tjuren vid hornen nu. GL.
Jag tycker inte att den här kommentaren är särskilt hjälpsam, snarare lätt passiv aggressiv.
Då har du helt missförstått mig.
GL=Good Luck dvs lycka till.
Den sista fattade jag 😉
I så fall tar du bort den istället för att själv vara aggressiv när du helt har missförstått min intention. GL.
Och när jag tar bort kommentarer så får jag kritik för det, men om du inte menade något illa så ber jag om ursäkt. Du trampade på en öm tå! 😉
visst är det märkligt med skillnaden med och utan folk(eller bara en i publiken) trots att det är ungefär samma grej, ett hjärnspöke med andra ord….
Ja, synd bara att min kropp inte fattar att det bara är ett hjärnspöke 🙁