Nu var det 7 år sedan en kompis berättade för mig att jag hade låg självkänsla. Det är nämligen så det brukar gå till för man har vanligtvis ingen aning själv om hur det är ställt med självkänslan. Jag blev förstås förbannad över att han sa en sån grej till mig, för min självkänsla var det minsann inget fel på! Trodde jag. När jag började gräva i ämnet insåg jag att han hade fullständigt rätt. Min självkänsla var en total katastrof! Den var inte låg, den var obefintlig och på minusskalan!
Jag ville såklart förbättra min självkänsla, men till en början såg jag inte riktigt poängen med det. Jag tyckte nämligen att min låga självkänsla drev mig framåt och gjorde att jag åstadkom saker. Jag var rädd för att jag bara skulle “ge upp” och “nöja mig” om min självkänsla blev bra.
Ojoj, så fel jag hade! Sedan jag började få upp min självkänsla på riktigt har jag varit tusen gånger mer effektiv, produktiv och framgångsrik. Det kan inte ens mäta sig med när jag hade som lägst självkänsla!
Jag tänkte i alla fall dela med mig av några tecken man kan kika efter, för att ta tempen på sin egen självkänsla.
ETT LÄCKANDE SOLL FÖR KOMPLIMANGER
Det spelar ingen roll HUR många gånger folk säger att man är bra, snygg och duktig det är ändå aldrig nog! Bekräftelsen måste komma hela, hela tiden och ändå räcker det inte.
KAN INTE STÅ UPP FÖR SIG SJÄLV
Det här kan ta sig väldigt många uttryck, till exempel att man tackar ja till saker trots att man verkligen inte har tid. Att man är rädd för att be om hjälp för att man inte vill verka besvärlig, men samtidigt är det helt okej när andra ber om hjälp. Att stanna kvar i en relation för att man “inte vill göra den andra ledsen genom att göra slut”.
STÄNDIG JÄMFÖRELSE MED ANDRA
Det här kan handla om att bara tycka att man själv är bra, så länge ingen annan är bättre! Det gör att man ständigt letar fel på andra människor, för att försäkra sig om att det inte är man själv som är värdelös. Det här kan yttra sig i skitsnack om någon som man upplever som snyggare, smartare eller roligare än en själv. “Jovisst, Lisa är allt snygg hon, men hon kan ju verkligen inte klä sig!” är en ultraklassisk lågsjälvkänsla-kommentar!
ALLT KRETSAR KRING DIG – ALLA KOLLAR PÅ DIG
Det här är ganska ironiskt, men med låg självkänsla tror man lätt att ALLTING handlar om en själv. Om man går på en buss så “tittar ALLA” konstigt på en, om man handlar på ICA så gav kassörskan en lömsk blick, eller vad som helst. “Gud vad hon stirrade” säger personer med låg självkänsla.
KAN INTE GLÄDJAS ÅT ANDRA
Om en person med låg självkänsla drömmer om att få ett särskilt jobb eller uppnå en viss sak, kan den personen inte glädjas med någon som lyckas med det. Personen med låg självkänsla tror att framgång är något begränsat, och att personer som lyckas “tar något” ifrån dem.
TAR INTE HAND OM SIG
Att dricka för mycket alkohol, äta för mycket mat, äta ohälsosam mat, att strunta i saker man har lovat sig själv, ljuga för sig själv eller säga elaka saker till sig själv. Såfort man är riktigt taskig mot sig själv är det självkänslan som spökar! Fundera på om du hade haft samma beteende mot din bästa kompis!
Du kan inte förändra det du inte erkänner! Om du har låg självkänsla kommer den att sabotera för dig överallt, och få dig att må dåligt när du egentligen borde må BRA!
Känner du igen dig?
Nej, jag känner INTE igen mig, men lider ändå av återkommande depressioner och nedstämdhet! Hur förklarar du det då? Jag blir så trött på att höra och läsa överallt att om bara självkänslan blir bra så blir allt bra! Bullshit! Jag tänker snällt om mig själv, tar hand om mig själv på alla möjliga sätt, står upp för mig själv när det krävs, anser mig vara en jättebra människa, osv osv. Men ändå mår jag ofta så jäkla DÅLIGT!! Några teorier om varför det är så? Jag har ätit antidepressiv medicin i flera år, går och pratar med psykiatrin varje vecka, jag äter och sover bra, tränar, promenerar, och tar som sagt hand om mig själv och gillar mig själv… Men INGENTING hjälper!! Att gång på gång höra/läsa att det är pga låg självkänsla, eller att man inte tar hand om sig, känns som en spottloska i nyllet! Jag är nog inte alls ensam om att ha bra självkänsla och ändå vara mer eller mindre kroniskt nedstämd heller?
Kära Linda, det här är ett inlägg om låg självkänsla. Inlägget handlar inte om depression eller nedstämdhet, utan om att leva med låg självkänsla. Många människor har otroligt låg självkänsla, särskilt svenskar enligt min upplevelse i alla fall.
Har du testat att skriva dagbok?
Har du testat biokemisk reparation?
Har du testat anti-inflammatorisk diet?
Det är bara några saker du skulle kunna testa, right of the bat 🙂
Eh.. jo, men det VAR ju just SJÄLVKÄNSLA jag hade som utgångspunkt i min kommentar!? Det var iallafall tanken. Du skrev i inlägget att man mår mycket bättre om man lyckas få bättre självkänsla. Det var iaf det jag kunde läsa mellan raderna(?) Kanske har missuppfattat? (Minns inte exakt vad du skrev ordagrant och orkar inte läsa inlägget en gång till). Min poäng/fråga var ju att det inte alltid stämmer att man mår bra bara självkänslan är bra! Det behöver inte alls alltid finnas en koppling mellan psykiskt dåligt mående och låg självkänsla, det var vad jag ville poängtera och “protestera” emot. Jag fick känslan av att du påstod det i inlägget, men kanhända att jag misstolkade pga att jag är så less på att höra att depression, nedstämdhet etc jämt hänger ihop med låg självkänsla.. Det räcker att höra eller se ordet “självkänsla” så blir jag anti, bara för att folk påstår det de påstår!
Angående dina tips på vad jag skulle kunna testa så lovar jag att fundera på alla 3! 🙂 Biokemisk reparation har jag aldrig hört talas om, men ska googla.
Känner inte igen mig i något förutom lite i sista kanske.. Betyder det att jag har hög självkänsla?:) Har läst ut din bok nu, kommer att läsa den många ggr igen, och använda vissa bitar dagligen i mitt liv! Har nu gett den vidare till min mor eftersom jag tycker att hon borde dra ner på sockret:) Tack för en bra bok, och en alltid intressant blogg:)
Japp. Igenkänningsfaktorn slår i taket. Och det känns ju…. mentalt ofräscht, på nåt sätt. Som om jag inte har tvättat och städat i mitt huvud på åratal. En sanitär olägenhet på hjärnkontoret, så att säga. Nåja, första steget är ju att bli medveten – ser fram emot vidare tips på hur man ska ta itu med problemet.
Shit vilken igenkänningsfaktor! Inte alla punkter stämmer men vissa helt klart. Är det någon som fnissar åt något på bussen så är det ju förstås JAG som har spenat mellan tänderna typ :-D. Snacka om att tro att alla har koll på mig liksom, hihi
Alla punkter stämmer på mig, förutom den sista. Tips för att få bättre självkänsla?
Shitt! Det där inlägget visste var det tog… Igenkänningsfaktor STOR på alla punkter…
Nu ska jag börja läsa din bok Fettfrälst som med posten idag!
Tack för att du skriver sånna här bra inlägg. Ge gärna tips på hur du gjorde för att förbättra din självkänsla! 🙂
Tack Martina för att du driver den bästa bloggen. Det är alltid intressant att kika in här 🙂