• Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto
  • Mig + kontakt
    • Media Kit | Collabs & Ads
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
    • Disclaimer
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Omfattande om hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Om övervikt
      • Detox & fasta
      • Om Crohns, IBS & IBD
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Neurohacking
    • Ångestguide
    • Depressionsguide
    • Neurokemisk reparation
    • Hjärnans metabolism
    • Signalsubstanser
    • Fördjupning / checklista
    • Podd / Shownotes
    • Guide: Dopa-detox
    • Om Dopamin
  • Biohacking
    • Samlad info
    • Biohacking | Vad är fel & var börjar jag?
    • Höstens samlade biohacking (2021)
  • Allt om keto

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha [Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋‍♀️) är naturligt böjda åt det hållet!

Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!

ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera. 

STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer? 

Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️

Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️

Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!
Hej & Välkommen! Om du är ny följare här, ka Hej & Välkommen! 

Om du är ny följare här, kanske du undrar vad detta är för konto? "Next level biohacking" handlar inte om att chippa sig eller skaffa senaste health tech-prylarna, utan är tvärtom inne på low tech health, basic fysiologi (om hur våra mänskliga kroppar funkar) kryddat med personliga intressen som farmakologi, neurobiologi & hormonlära.

Jag har pluggat biokemi i många år & har snart en PhD i intermedicinska vetenskaper. Det jag lär mig vill jag stöta & blöta med dig som läser här, tillsammans med occasional rants & idéer kring fysiskt & psykiskt välmående. 

Mitt syfte är INTE att visa upp mig själv som "duktig" eller komma med pekpinnar. Då får du följa någon annan, för även om jag befunnit mig i "hälsosfären" i många år, har jag fortfarande mycket att jobba på. Vissa problem som bipolaritet, aspighet osv skriver jag om, andra inte. 

Det finns alltför många frihetsgrader inom konceptet "hälsa" för att någon med säkerhet ska veta allting, så titta gärna mekanistiskt (dvs hur det funkar i form av processer, istället för en massa varför), testa dig fram & glöm inte att ta allt du läser med en nypa oprocessat havssalt *skojar* 😅

Länken i profilen 👆 innehåller mängder med gratis-material så klicka där om du vill läsa mer! ❤️
I morse höll jag en toxikologi-föreläsning på I morse höll jag en toxikologi-föreläsning på Chalmers & med tanke på det (alltså vad som är toxiskt/giftigt eller inte) kom jag att tänka på en återkommande fråga jag får, nämligen: "jag äter (.....) hur nyttigt/onyttigt/bra/dåligt/farligt är det?"

Jag ser ju allting som relativt & att det därför inte finns något absolut dåligt eller absolut bra. Jag tycker att det beror på massa faktorer - inte minst på vad man jämför med! 

Att börja dagen med en rulle ballerinakex är kanske ingen höjdare, men om det är en person som lär sig att äta igen efter många års ätstörningar är det kanske exakt helt rätt! 

Jag har ju personligen nördat ner mig i en ganska ensidig kost de senaste +10 åren (low carb/keto) så om någon frågar mig om deras frukt-frukost är bra, kommer den inte vara bra från mitt perspektiv. Jag värdesätter andra saker, men även jag (frukt-hataren nummer 1 😅) kan se att frukt-frullen är bättre än ballerina-frullen, men det är fortfarande bara 2 parametrar mot varandra!

Inom toxikologin säger man att det inte är giftet i giftet som är giftigt utan mängden (the dose makes the poison) & jag skulle vilja lägga till att om vi pratar just gifter så har vi alla vår individuella kemiska belastning som påverkar hur mycket som är mycket för just oss. 

Dessutom är vi olika bra på att hantera både livsmedel & olika kemikalier, läkemedel, droger osv eftersom vi har olika genetik & tarmflora, olika avgiftningskapacitet, olika psyken, toleransnivå mm. 

Så jag skulle önska att alla som sitter på en "är (....) nyttigt/onyttig?"-fråga lägger till fler parametrar & kanske tittar på resultaten: dvs energinivå, humör/mående, träningsresultat & övriga hälsoeffekter. 

Det är dock svårt för vem som helst att avgöra hur "dåligt" ett specifikt livsmedel är, för resultaten är ju en kombination av helheten över tid. Men, man kan läsa på, testa att utesluta om man känner sig misstänksam, ersätta med annat, men framförallt känna efter i magen! 

Vad säger magkänslan? 

Det är så jag sållar i vad jag stoppar i mig & det funkar ganska bra! Börjar jag undra "hur dåligt är detta på en skala?" så är det nog inte helt rätt! 

Berätta gärna hur du tänker om det här! ❤️
Svep till bild 2 för ytterligare illustration! 👉

Hur kan många ha ett lågt & bra blodsocker trots att de äter massa carbs? Titta på frukosten på bild 2: det är en portion havregrynsgröt med mjölk & jordgubbssylt, samt 2 lingongrova (som jag antar att många äter till frulle? 😅) 

Det blir ca 80g kolhydrater vilket illustreras till höger om lika med tecknet. För tydlighetens skull illustreras sockermängden i antal teskedar med socker: 80g blir 20st teskedar.

Ett normalt blodsocker motsvarar ungefär 1 tesked socker utspätt i hela blodvolymen. Här blir det ju problematiskt om frukosten är på 20 teskedar... Hur löser kroppen detta? 

Genom insulin förstås! ☝️

Insulinet illustreras av nycklarna som kommer & låser upp dina celler så att sockret kan åka in där, för ute i blodbanorna kan det inte vara länge utan att det blir väldigt skadligt! ⚠️

Hos vissa människor blir insulinet väldigt högt, pga t.ex en genetisk känslighet men också pga livsstilsfaktorer (t.ex kosten).

Hyperinsulinemi innebär att insulin pumpas ut i för stora mängder & är ett tillstånd som föregår både insulinresistens & typ 2 diabetes. 

Alla receptorhormon kan orsaka resistens hos celler. Det är en skyddsmekanism från cellens sida. I extremfall kan det till & med ske en receptorinvertering! Receptorerna som sitter på cellens utsida & tar emot molekyler (t.ex dopamin, insulin eller nått annat hormon) gömmer sig då på insidan av cellen som skydd. Många kroppsegna ämnen är toxiska i höga doser & tyvärr är insulin ett av dessa! 

Hyperinsulinemi & insulinresistens hänger ihop, men är tyvärr svårt att detektera genom vanligt blodtest. Insulin är ett så flyktigt hormon att det kan vara svårt att fånga topparna & veta hur mycket skada det faktiskt gör. Det går att ha lågt av både fasteinsulin och c-peptid & ändå ha alla symptom i den rosa rutan! 

Enda sättet att veta sin faktiska insulinfrisättning är genom ett insulinklamptest där blodsockret höjs med glukos-infusion, för att sedan tas ned igen med externt insulin. Få vårdinrättningar kan göra detta, så istället görs glukosbelastningstest, men det säger tyvärr ingenting om insulinet! 

Känner du igen dig i symptomen i rutan...? 🧐
  • Home
  • Personligt
  • Powerthinking
  • Powerthinking | Skammen är överallt

Powerthinking | Skammen är överallt

16 February, 2021 35 Comments Written by Martina

Personlig utveckling och “shadow work” är inget för den veka. Man tvingas dyka rakt in i sina egna mörkaste vrår för att man har insett att den enda vägen ut ur sitt egenskapade elände är att gå rakt in i det. In och gräva, vända och vrida. Det kan tyckas som en navelskådande aktivitet, men det finns en direkt korrelation mellan ens lyckonivå och allmänna framgångar i livet och ens nivå av medvetenhet. Därför lönar det sig att arbeta aktivt med sina egna mentala bromsklossar, och inse att den enda som hindrar en själv är en själv.


Jag har en egen kategori här på bloggen som jag kallar för powerthinking som handlar om just detta, och idag tänkte jag skriva lite personligt om min egna personliga resa genom ångest och skam.

Enjoy! 🙂

Det började med panikångest

Jag drabbades av panikångest när jag var sju år ungefär, alltså före jag hade utvecklat någon form av rationellt tänkande. Om du har fått en panikångest-attack någon gång så vet du att det är fysiskt, psykiskt och emotionellt utmattande eftersom både kroppen och hjärnan reagerar som om den stod öga mot öga med en sabeltandad tiger. Panikångesten kom som en blixt från klar himmel, och kunde triggas av precis vad som helst. Hjärnan försöker att skapa samband även där det inte finns några så till sist var jag fånge i mina egna tvångsritualer för att undvika ångesten. Det gick förstås inte.


Med några få undantag var panikångesten närvarande varje dag, flera gånger om dagen tills jag började gymnasiet. Jag sökte hjälp men det fanns ingen hjälp att få och några läkemedel var det inte tal om förrän långt, långt senare när jag inte behövde några. Jag måste säga att jag tycker att medvetenheten om psykisk ohälsa har kommit väldigt långt, för min upplevelse är att ångest inte togs alls på allvar. Det var därför jag började jobba så mycket med personlig utveckling, för det fanns inget val. Om mat, socker, alkohol eller droger kunnat “fixa mig” hade jag varit den första att bli beroende men jag har aldrig fått någon ångestlindring av att äta, dricka eller knarka. Tvärtom!


Det som fungerade för panikångesten var acceptans. Jag bara gav upp inför den och lät den hållas. När varken jag eller den hade någonstans att ta vägen, och jag slutade kämpa emot, gav den till sist med sig. Att gå rakt in i känslor är det enda som verkligen hjälper för mig, för det jag är rädd för är att jag inte ska klara av känslorna. Inte känslorna i sig.

Bakom ångesten fanns tvivlet

När man har nått stort åbäke som panikångest att brottas med så döljer det mycket annat. Det är lätt att känna sig som en lök när man börjar skala av lager efter lager och det ena efter det andra dyker upp. Det är begränsande att gå runt med massa ångest, men egentligen ännu mer begränsande med tankar om att inte kunna eller inte duga. Det sätter käppar i hjulet.


Därför har jag lagt en hel del pengar på coaching snarare än psykoterapi. Jag har testat klassisk terapi också men som resultatfokuserad person tycker jag coacher kan vara bättre. Just nu kör jag ACT (Acceptance and Commitment Therapy) för alla känslor som grävdes upp i kölvattnet av 2020. Skuld och skam har varit mina “go to” känslor hela livet men vad som dykt upp det senaste är omfattningen på den här jäkla skammen. Den är överallt! Först förstod jag inte varifrån den kom, men nu förstår jag att den kopplar ihop med alla år av panikångest. Bara för att jag blev av med min ångest blev jag inte av med skammen som legat där under allt tvivel!

Snabbaste sättet att skala en lök

Jag vet att jag tjatar mycket om meditation men det är otroligt vad vi bombarderar våra sinnen med saker hela dagarna. Skärmar, människor, shopping, mat, massa tankar. När man skapar tystnad och stoppar inflödet för en stund så börjar hjärnan att rensa. Det är en helt otrolig process som alla människor har åtkomst till. Många människor gör allt i sin makt för att stoppa det och det är där drogandet kommer in. Om du inte gör någonting åt saken, inte sätter en skärm framför näsan eller stoppar något i munnen, så börjar hjärnan veva upp allting för ditt inre. Det behöver inte ta lång tid alls, en skogspromenad på en timma utan musik eller podcast räcker långt.


Har du hört någon säga att de får så himla bra idéer i duschen? I duschen har du plötsligt bara dig själv och dina tankar och då drar hjärnan igång!

skammen är överalltSkammen är överallt

Jag tycker att skam är en väldigt subtil känsla. Så subtil att jag under så lång tid inte tog någon notis om den, utan lät den styra bakom kulisserna. Nu när jag vet vad jag ska titta efter så ser jag att den är överallt! Det är så otroligt lätt att känna skam, och jag tror att vi är jättemånga som känner skam – men vad är skam?


Om jag läser på Wikipedia om skam så står det att det har med andra människor att göra, medan skuldkänslor har med sin egna moraliska kompass att göra. När man känner skam så handlar det om rädsla för att inte nå upp till sitt idealjag inför andra. Ångest inför att inte vara bra nog och enligt psykoanalytisk teori läggs grunden för det mellan 3 till 6 års ålder. Det är då socialiseringen sker och vi konfronteras med andra barn och med vuxna som har förväntningar på att vi ska klara av vissa saker. Många föräldrar skammar sina barn när de beter sig barnsligare än nödvändigt och det är ett exempel på att inte leva upp till omgivningens förväntningar.


Jag är född i december vilket gör mig ett år yngre (nästan) än många jämnåriga och det märkes när jag började skolan. Jag var hopplöst efter i allting. Skrev som en kratta, läste långsamt och dåligt, kunde inte räkna alls och var inte med i matchen på så många områden. I gymnastiken hade jag total panik hela lektionen för hela mitt väsen skrek NEJ vad vi än skulle göra. Bollar – NEJ! GUD NEJ! Bockar och plintar – NEJ! Badhus – GUD FÖRBARMA DIG! Såhär när jag tänker på det känns det som att det verkligen la grunden för rejält med skam. Det ska tilläggas att jag var ett lätt autistiskt barn med väldigt mycket rädslor, men det var inte så på tapeten då som det är nu.

Exempel på skam

Skamkänslor kan uppstå för minsta lilla. Det behöver verkligen inte vara att du brutit mot något tabu eller gjort något dumt egentligen. Du kan tvärtom ha gjort något väldigt bra och ändå känna skam! Skammen är verkligen lömsk på så vis. Den som känner skam av mycket positiv uppmärksamhet kommer således dra sig undan positiv uppmärksamhet eller undvika att göra bra saker.


Man kan känna skam av att bli sedd av andra, att visa upp sina talanger, att försöka se fin ut, att inte se fin ut, att göra ett bra jobb, att göra ett dåligt jobb, att ha mycket pengar eller att ha lite pengar. Skammen vet verkligen inga gränser och den är väldigt ologisk.

Att arbeta på flera fronter

Jag har som sagt börjat med ACT nyligen och utöver det kör jag regelbunden meditation, självinventering och “free flow journaling”. Det finns flera inlägg om det här på bloggen (sök i sökrutan) och det finns även mer läsning i forumet som du hittar i menyn. Vad jag märker är att det är väldigt komplementärt att arbeta på flera fronter samtidigt för då klämmer man ihop problemen som en irriterande finne. Att erkänna sina problem är det allra största arbetet och ibland räcker det för att de ska gå upp i rök!


Jag tycker dock inte att man måste arbeta med sina upplevda problem non-stop. Jag förstår att det kan verka som att jag gör det för att jag skriver så mycket på det temat, men ibland får man ta en paus och bara vara där man är. Det kan lätt bli överväldigande, särskilt om man har lätt för att överidentifiera sig med sina negativa sidor. Då får man köra en period av love bombing istället och mantrifiera att allt är okej även när det inte känns så.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

Berätta gärna om du har arbetat med skam och hur du gjorde det. Har du några tips är det väldigt välkommet! 🙂

 

Like this:

Like Loading...

Relaterade

Personligt, Powerthinking
personlig utveckling, powerthinking, skam
Similar posts
  • Vikten av olika livsstilsfaktorer �... — Inlägget innehåller reklam för min samarbetspartner Gutfeelinglabs (rabattkod, länkar & info hittas i separat, färgmarkerat avsnitt längst ned!) Som du märker går temat kring livsstilsfaktorer som en lång röd tråd genom de senaste inläggen, och inte bara “vad” utan kanske främst “hur” vi ska kunna genomföra de förändringar som krävs för resultaten vi längtar efter. [...]
  • Nyårskrönika 2022 | Om att övervinna ... — Hej vänner! Nu har vi tagit oss igenom 2022 och jag tror att det har varit ett ganska kämpigt år för många. Det har hänt mycket i vår omvärld under året som har spätt på de känslor av oro och osäkerhet som vi redan levt med under två år av pandemi. Krig i Ukraina, chockhöjning [...]
  • Mitt tredje tystnadsretreat | Vipassa... — → Guide till Vipassana i Ödeshög | Tystnadsretreat på Dhamma Sobhana → Inlägg om mina tidigare upplevelser med 10-dagars  → Poddavsnitt om Vipassana i Ödeshög med svar på alla dina frågor!  Jag har tillbringat de senaste veckorna i total tystnad, på mitt tredje 10-dagars Vipassanaläger. Högst upp finner du en komplett guide till upplevelsen som [...]
  • Att läka från arbetsnarkomani — Hej vänner! Det har ekat tyst här inne ett bra tag, och tidigare hade det varit helt otänkbart för mig att pausa såhär länge för jag hade fått total panik bara av tanken! Så är det inte längre för sedan jag insåg att mitt förhållningssätt till min produktivitet mest liknade ett beroende, har jag ändrat [...]
  • Dopamin-detox | Guide — Denna dopamin-detox guide baserar sig på ett äldre inlägg från mars 2019, men som är mer aktuellt än någonsin! Längst ned finns en länk till min senaste bok Handbok i Biohacking, samt lite andra matnyttiga länkar. som tidigare nämnt har 2020 och 2021 varit väldigt utmanande för mig, men också extremt utvecklande på det andliga [...]
Recension: Ceremoniell kakao
Neurohacking | Hjärnhälsa och hjärnans metabolism

35 Comments

  1. Camilla Camilla
    27 February, 2021    

    Brene Brown skriver ungefär att skammen är mer subtil och går djupare än skulden. Skuld är kopplat till vad du gör/ inte gör och skam till vad du är.
    Det känns tätt och slår an i mig.

    Reply
  2. Felicia Felicia
    22 February, 2021    

    Tacksam att få ta del av dina personliga reflektioner.

    Jag vill tipsa om boken Ilska, Skuld & Skam – Tre sidor av samma mynt av Liv Larsson.
    Skriven av en lärare jag haft i Nonviolent Communication, och visar ett accepterande och omfamnade sätt att kommunicera med sig själv och sina känslor. Att gå till kärnan och känna den, precis som du beskriver. Tycker Nonviolent Communication (som den beskrivs av Marshall Rosenberg) går hand i hand med meditation och att se saker för vad de är.

    Reply
    • Martina Martina
      22 February, 2021    

      Tack för boktips!

      Reply
  3. Martin Martin
    22 February, 2021    

    Utlämnande. Starkt.

    Reply
  4. Anonymous Anonymous
    21 February, 2021    

    Har kännt en stor skam för mina beroende sjukdomar, men har nått stora framsteg i bibelskola genom ett program som och finns i många länder. Att göra mer än man vågar är nyckeln till framgång. Kan verkligen relatera till de där med skolan är också December barn och min klasskamrat i början av Jan… På matte lektionerna brukade hon säga “vaaaa! Kan du inte det där”
    Ord kan såra och fastna i huvudet har tex aldrig varit så mycket för att prata och speciellt inte på mitt modersmål, dessutom ett ämne jag hade inget intresse för men jobbade med.. då sa en fd känd politiker till mig att om de va nånting jag inte var bra på så var det att prata.. men idag igenom kristendom har jag lärt mig hur man talar.

    Reply
  5. Elin Elin
    20 February, 2021    

    Vad hade du för symtom på ångesten när du var sju år?

    Reply
    • Martina Martina
      20 February, 2021    

      Klassisk panikångest.

      Reply
  6. anonym anonym
    19 February, 2021    

    Jag känner skam för att jag blev utsatt för trakasserier av jämnåriga när jag var yngre. Sitter än idag och tar sig ut att jag skapar en distans till andra människor och inte törs visa vem jag är. Vilket bidragit till att jag även blivit utanför på arbetsplatser. Men rädslan har försvunnit mer och mer med åren och livet har blivit lättare. Men jag kan verkligen relatera till skam.

    Reply
  7. M M
    19 February, 2021    

    Jag känner skam över min ångest. Att jag måste ”gömma” mig/den. Som att jag är konstig..

    Försöker meditera men det är hopplöst, det är då alla hemska tankar kommer och det går ju inte sluta tänka.

    Reply
    • Martina Martina
      20 February, 2021    

      Tror på att försöka bli okej med tankarna genom att sluta associera med dem. Det är inte “dina” tankar, låt de vara.
      Sen hjälper det att vara öppen med ångesten och säga “hej jag har ångest” så får omgivningen lite insikt i måendet. Ångest är otroligt, otroligt vanligt!

      Reply
  8. Veronica B Veronica B
    17 February, 2021    

    Har inte reflekterat så mycket över skam tidigare och vad den gör med en. Jag känner skam över att jag inte kan äta normalt, att jag så ofta hamnar i tröstätande och hetsätande. Känner skam över att jag är överviktig, att jag inte lyckades hålla min normalvikt. Känner skam över att jag är 36 år och singel. Hur slutar man känna så mycket skam?

    Reply
    • Martina Martina
      18 February, 2021    

      Jag tror det börjar med acceptans! Jag är också 36 år och singel :/

      Reply
  9. Liizen Brodin Liizen Brodin
    17 February, 2021    

    Så bra du skriver om att det är känslorna i sig du är rädd för. Så är det för mig absolut, tex har jag alltid haft lätt för att gråta, o det skapar skamkänslor.

    Min största hjälp har och är att skriva i datorn eller mobilen, eftersom jag deletar allt efteråt så ger det mig en slags frihetskänsla och då kan jag skriva ned mina allra mörkaste tankar. Först börjar jag bara skriva av mig i jag-form, sedan kör jag personlighetsklyvning o skriver till mig själv utifrån mitt objektiva och stöttande jag. Jag mår alltid mycket bättre efteråt.

    Tack för att du finns!

    Reply
  10. Petter Petter
    17 February, 2021    

    Jättebra text! Tack för att du delar med dig. 🙂

    Reply
  11. Therese Terning Therese Terning
    16 February, 2021    

    😂 Badhus, gud förbarma mig! Äntligen var det nån som sa det. Kommer fortfarande ihåg hur jag, i mellanstadiet, vecka efter vecka stod i en ring i barnpoolen där vi skulle skvätta och plaska på varandra. Helt skräckslagen!!! Det gav inte direkt någon vattenvana och underlättade att lära sig simma bra. Som 25-åring tog det 3 dagar av mental förberedelse och nattlig utprovning av snorkelutrustning i hotellets barnpool. För att våga snorkla där det var så grunt att det bara var att ställa sig upp om det blev obehagligt! Efter det lurade pojkvännen iväg mig på provdyk. Skräckslagen men överlevde ju, så gav mig fn på att ta dykarcertificat. Det blev av 13år senare, lika skräckslagen då, men jag klarade det. Men är fortfarande badkruka.

    Reply
    • Martina Martina
      17 February, 2021    

      haha wow! Imponerande med dykcert, blir rädd bara jag läser detta! 😀

      Reply
  12. H H
    16 February, 2021    

    Att meditera för mig var som att öppna en låda med ALLT som legat under ytan- lite som en spirituell shitstorm som faktiskt ledde till en kortare depression. Så jag slutade ett tag, ska ta upp det igen nu när jag känner mig som människa igen.

    Börjar se vad grundproblemet är; dålig självkänsla och går in i någon form av panik-mode när jag tror att jag blir övergiven av någon som står mig nära. Rätt logiskt rent evolutionärt att inte vilja vara ensam visserligen men väldigt opraktiskt och obehagligt att liksom förvandlas till ens egen värsta fiende inom loppet av någon timme haha… Kan vara skam inblandat här då ”jag duger inte för någon” är den centrala tesen.

    Jag vet det där med lite luft mellan tankarna, lite avstånd osv och tycker jag har det men det är SÅ SVÅRT att inte tro på vad man tänker när man sitter fast i panik.

    Det är intressant att observera sig själv, allt är ändå mest biologiska processer och ”jag” är ett ego jag råkade få, det är liksom inte ”mitt”. Det fattar man först när man lugnat ner sig dock 😅

    Reply
    • Martina Martina
      16 February, 2021    

      Ah det här känns väldigt vanligt ändå väl? Jag känner iaf igen mig väldigt mycket! 🙂

      Reply
      • H H
        16 February, 2021    

        Det kan hända, jag har mest känt mig väldigt defekt men det är väl som med det mesta annat – man tror man är ensam men det är vanligt 😊.

        Reply
  13. Anonymous Anonymous
    16 February, 2021    

    När jag tänker på min barndom och hur utskälld jag blev av min familj när jag gjorde ”fel” eller inte vågade göra något, eller helt enkelt bara inte ville förstår jag varifrån mitt tvivel på mig själv kommer ifrån. Blev ofta utskälld för att jag inte betedde mig som folk och inte förstod det sociala samspelet och det känns så skönt idag att slippa dem. Dock blir jag så trött på folk som hetsar om att man ska umgås mer med släkt och planera in mer saker. NEJ, lägg inte tid på sånt som dränerar dig.

    Reply
    • Martina Martina
      16 February, 2021    

      AMEN!

      Varför är det så jobbigt för folk när man gör “fel” tro? Är det att de skäms?

      Reply
  14. Sara Sara
    16 February, 2021    

    Hej Martina,

    Det låter som att du kommit fram till att dessa dina känslor började utvecklas när du var barn.

    Om du kunde gå tillbaka i tiden – vad hade du önskat vore annorlunda?

    Hälsningar Sara (som har en dotter m ev högfungerande autism)

    Reply
    • Martina Martina
      16 February, 2021    

      Jag hade önskat stor acceptans för ALLA känslor utan att de skammas. Tex att vara jättejättearg (hysterisk) ska vara naturligt, bra, kul, inget att oroa sig över. Att vara jättejätteledsen – också fine! Att vara GLAD och skratta så man skriker – också okej! Många reagerar starkt negativt på känsloyttringar och jag tror att det leder till mycket skamkänslor. Jag tror att acceptans räcker väldigt långt men tror att många föräldrar reagerar med rädsla på sitt barns starka känslor för att de själva känner att de tappar kontrollen. Jag har inte barn så jag vet inte, men jag gissar.

      Sen tycker jag att barn ska få leva ut sina personligheter och sina talanger. När jag gick i skolan var det så fyrkantigt, hade velat gå typ Montessori.

      Reply
      • Sara Sara
        17 February, 2021    

        Tack för kloka svar.

        …alla skolor är ännu mer och lika fyrkantiga idag…
        🙁

        Reply
  15. Cecilia Carlsson Cecilia Carlsson
    16 February, 2021    

    Jag hörde någonstans att skam alltid följer efter njutning så jag brukar vara extra uppmärksam efter ögonblick av djup glädje eller tillfredsställelse – det har hjälpt mig mycket.

    Reply
    • Martina Martina
      16 February, 2021    

      Hmm! Intressant! Jag ska reflektera över detta 🙂

      Reply
    • Annika Davidsson Annika Davidsson
      16 February, 2021    

      Agree

      Reply
    • Liizen Brodin Liizen Brodin
      17 February, 2021    

      Ja det var en tankesställare! Känns obehagligt.

      Reply
    • Anonymous Anonymous
      17 February, 2021    

      Hmm… själv känner jag mest skam när jag gör fel eller inte duger på olika vis – ex svarar fel på någon stel tillställning, inte kan kallprata, känner mig ful när mina eksem blossar upp. Har inte riktigt hittat kopplingen till njutning. Har ni andra gjort det?

      Reply
      • Martina Martina
        18 February, 2021    

        Nä jag funderade på det och jag kan inte hitta kopplingen. Kan njuta massor av grejer och det är bara najs, inte skam 🙂

        Reply
        • Nina Nina
          19 February, 2021    

          Men snälla, najs, vad är det? Du skriver som en fjortis ibland, försöker du låta ball? Låter bara töntigt!

          Reply
          • Martina Martina
            19 February, 2021    

            Fundera ett varv till på din egen kommentar här Nina 🙂 Jag låter den stå istället för att radera den så får du utgöra ett exempel på person som behöver göra lite shadow work.

            Reply
        • Anonymous Anonymous
          20 February, 2021    

          Men lugna ner dig Nina. Martinas blogg – Martinas val. Onödig kommentar.

          Ni som kopplar skam till njutning – hur hänger det ihop för er?

          Reply
          • Valeria Valeria
            22 February, 2021    

            Jag har aldrig funderat på detta förrän jag läste kommentaren här om att skam kommer efter njutning. Men så började jag fundera lite på olika situationer och… det är överdrivet många gånger som skammen kommit efter olika typer av tillfredstälelser. Men skammen som kommer efter situationen motiverar mig, i flesta fall, inte till att ändra beteendet. Att arbeta med skam, det var en tankeställare, nu blir jag sugen på att analysera VARFÖR den känslan dyker upp är den gör.

            Reply
  16. Annika Davidsson Annika Davidsson
    16 February, 2021    

    Tack f delning, mod och öppenhet. 💓

    Reply

Leave a Reply Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Senaste kommentarerna

  • Karin on Gör någonting nytt…❤️
  • Peter Biörck on Gör någonting nytt…Jag hoppas på lite feeling. :-)
  • Jenny on Gör någonting nytt…Du har rätt i att söka efter och vara ditt autentiska jag! Det har vi alla. Söka…
  • ulrika on Faror & alternativ till latte-träsket!Kan det funka med kokosolja istället för smör? Jag gillar inte smör så mycket, d…
  • IC on Gör någonting nytt…Det är befriande för själen när man lyckas inse att det inte är egoistiskt att s…
  • Ylva Ås on Gör någonting nytt…Bästa. Haha, du är ändå en av dem som inspirerar mig att nosa på att våga lägga…
  • SonjaS on Gör någonting nytt…håller med, jag läser hellre bloggen!
  • Herman on Gör någonting nytt…Martina Jag har alltid imponerats av din kunskap, din pedagogiska förmåga men oc…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680

evolve - All rights reserved Martina Johansson

%d bloggers like this: