Den här veckan har jag varit i Stockholm nästan hela tiden och det har varit fullt ös från morgon till kväll!
Även i Göteborg har det varit mycket möten, kompisträffar och sociala event och det har verkligen fått mig att inse saker kring att vara social utan återhämtning.
Jag känner mig som en korv som man har glömt på grillen. Jag jobbar mycket och får ofta höra typ “Akta så du inte blir utbränd! Man måste slappna av och roa sig ibland också!” Och här inser jag att det handlar om olika personlighetstyper.
Som introvert har jag både styrkor och svagheter, och en svaghet om man ska kalla det för de är att jag måste återhämta mig efter alla sociala interaktioner. ALLA. Inklusive interaktioner med nära och kära för det tar min energi, helt utan att de är energivampyrer. Alltså även snälla och gosia människor tar på mitt batteri och gör att det kräver laddning.
Det här kan vara väldigt svårt att förklara för folk och en del av mina vänner har tagit väldigt illa upp och blivit ledsna för att jag inte orkar umgås mer, eller för att jag behöver en paus. Jag skulle uppskatta att jag behöver ungefär 8-10 timmar om dagen av ostörd tid som allra helst är helt tyst.
Är det någon som känner igen sig?
FÖRDELARNA SOM INTROVERT
Låt oss hoppa till de positiva fördelarna!
Min stora fördel som jag ser det är att jag kan plugga eller jobba många timmar i streck, superfokuserat utan att bli trött eller behöva en paus. Det är som att jag istället för att vara en bränd grillkorv är en mobiltelefon som sitter i en laddare och laddas hela tiden!
Det gör att jag får gjort väldigt mycket utan att känna behovet av andra människor och utan att bli uttråkad. En annan stor fördel är också att jag älskar att vara själv. Det är kanske underförstått, men jag känner mig aldrig ensam, snarare inspirerad och harmonisk!
Sen har jag en hypotes kring att introverta människor är mer inspirerade rent generellt, och har svårare för att bli uttråkade.
Bilden ovan är från en kul artikel i Huffington Post – länk!
Är det så tror du?
Det är bara lite funderingar efter veckan 🙂
Kanner valdigt mycket igen mig i detta, speciellt i det att aldrig bli uttrakad i mitt eget sallskap (men dock ibland i andras)! Och vad galler umgange far jag absolut mest ut av umgange pa tu man hand…
Kolmårdsvägen 61
Jag är också introvert. Har alltid velat vara mycket själv, vilket oroat både mina föräldrar och syster. När jag kommer hem från jobbet (väldigt socialt, men jag träffar i alla fall inte patienter dagligen längre) så måste jag få vara själv, annars blir jag sjuk till slut.
Jag är dock väldigt social. Vilket gör att många har svårt att förstå att jag är introvert. På jobbet är jag alltid social, har lätt att tala med nya människor, gillar att föreläsa och tala på möten. De förstår bara inte att det tar all min energi och för att få vara på topp så måste jag få stänga in mig på rummet i flera timmar efter jobbet och se på Netflix eller skriva.
Att människor tycker jag är osocial stör mig inte längre. Nu när jag insett att jag förutom att vara introvert också är asexuell (vilket inte lär ha något med varandra att göra) så känner jag mig mycket mer avslappnad och tillfreds med mig själv. Brukar säga att jag är min egen bästa vän och partner. Älskar att hänga med mig själv, jag är så jäkla bra sällskap alltså ;).
Introvert betyder ju inte inåtvänd eller enstörig, det betyder bara att man hämtar sin energi i ensamhet och inte från andra människor. Det är ingen som tror att jag är introvert heller för jag har ofta mest energi och är den som är mest igång, därför blir de lite “konstigt” när den som är mest pepp ska gå hem och vila haha 🙂
Jaa jag känner absolut igen mig. För att inte totalkrascha sin hälsa är det här viktigt att lyssna sin kropp och hitta sina gränser och strategier. Och hitta anledning att vara stolt för den man är.
Jag behöver även social interaktion och att bli uppskattad/ge uppskattning (live) ibland, annars blir jag sjuk. Det är verkligen en balansgång. Som jag tror jag börjar närma mig faktiskt.
-Hej Martina!
Jag har uppdattat det som att det har med högkänslighet (HSP) att göra och inte just faktumet att vara introvert. Jag gjorde personlighetstestet och lärde mig därmed att jag var en högkänslig person (INFJ). Enligt HSP Sverige är det just de introverta med kombinationen INFJ och INFP som är högkänsliga, men sen köpte jag Elaine Aarons bok – och film om HSP: s och hon säger att man från början felaktigt trodde att det fanns ett samband mellan högkänslighet och introversion men när hon började forska på det så visade det sig att även många av de högkänsliga är extroverta. Det de däremot har gemensamt är att de extra lätt blir överstimulerade. Däremot är alla HSP: s unika och kan vara väldigt olika. Antar dock att vi introverta har lättare för att få den återhämtning vi behöver eftersom vi inte trivs bland mycket folk…
Ptja jag skulle ju kunna vara en överkänslig extrovert typ, men resultatet blir ju introvert ändå?
Jaha, nä jag menade att du kanske är en högkänslig introvert typ eftersom du fått I som första bokstav i personlighetstestet (om jag minns rätt). Min poäng var bara att ditt behov av mycket återhämtning kanske beror just på att du är högkänslig (oavsett om du hade varit introvert eller inte). Tror det finns många introverta som inte blir lika lätt överstimulerade, liksom det finns extroverta som blir det.
Ja jag håller med, ber om ursäkt om jag lät lite kort i min kommentar. Jag är en hsp person, med socialt behov men behov av mycket egen tid. Tror som du att man kan vara HSP + extrovert också 🙂
Tack! Ingen fara.
Känner igen mig i din beskrivning, men långvariga lättare-måttliga depressioner i samband med för liten bekantskapskrets har gjort mig mindre social än vad jag egentligen är. Blir svårt dock när ens få vänner är ännu mer tillbakadragna och mår sämre, samt bor långt bort, men jag trivs bra själv också och har stort behov av egentid, både själv och med min sambo. Tar dock medvetet initiativ till nya kontakter när jag får “naturligt tillfälle” t.ex. i samband med gravidyoga. Ska inom de närmaste två åren dock “börja om” i en mindre stressig stad än Stockholm. Genom att få barn så tror jag det blir automatiska öppningar till nya bekantskaper i form av andra föräldrar som man kommer träffa så småningom på dagis, i skola osv… ?
Tycker dock det är svårt att hitta de där vännerna man verkligen “klickar” med. Det ger mig inget när det blir för ytligt snack. Då trivs jag bättre med mina egna tankar och idéer, som ni var inne på här någonstans ?
Jag är introvert – exakt hur mycket i procent kan jag inte säga. Men utifrån hur jag är kan jag nog göra en kvalificerad gissning och påstå att det är över 75% i alla fall.
Det som jag däremot har svårt att avgöra är om min introverthet kommer sig av att jag är hörselskadad eller om jag nivån på min introverthet är högre än vad den skulle ha varit om jag var normalhörande.
Sedermera så … utöver alla karakteristiska egenskaper som du plus övriga här ovan nämner (egentid ger återhämtning, kreativitet föds ur egentiden os.v.) så har jag en mindre smickrande egenskap som förföljer mig. Och det är att folk uppfattar mig som kylig och distanserad. Att mitt icke affektiva sätt att vara är lika med att jag är oberörd och inte bryr mig. Har blivit kallad för isdrottning och så vidare på grund av att jag är introvert och relativt “obrydd” om att lägga fokus på allt som händer runt omkring mig. Jag går så mycket i min egen värld att jag kan passera en jobbkollega på stan utan att hälsa för att jag har aldrig uppfattat att jag mötte just någon jag kände – däremot … om jag riktar fokus utåt upptäcker jag saker som andra aldrig upptäcker. Och i samtal med människor är jag mer eller mindre expert på att läsa av kroppsspråket (detta är väl uppkommet ur det faktumet att jag hör dåligt och måste kunna läsa av människor mer effektivt för att förstå budskapet … sedan att jag får in mer information är en annan femma … liksom ljug inte för mig jag ser att du gör det 😉 ).
Nåja, allt handlar ju om hur man väljer att hantera sin personlighetstyp och finns en trygghet i hur man är. Genom det lära sig hur man extraherar det positiva.
Så … tack för ett (ytterligare) grymt inlägg 🙂
Jag håller helt med. Jag blir irriterad av att ha folk runt omkring mig långa stunder även om de inte ens säger något, det räcker med att de befinner sig i närheten eftersom jag känner att jag borde säga något.
Jag är egen företagare sedan 5 år tillbaka och trivs som fisken i vattnet. Jag tror dock att jag blivit lite mer introvert med tiden eftesom jag inte behöver “träna” på att socialisera varje dag:-). När jag träffar kompisar känner jag mig nöjd efter 3 timmar och all tid utöver det känns nästan jobbigt. De är alla fantastiska kompisar men jag har en gräns för hur länge jag orkar vara social, det är som att trycka på en knapp.
Jag bor tillsammans med min pojkvän och det går däremot hur bra som helst (fattas bara annat:-). Han jobbar hemifrån 8 timmar om dagen och då vet jag hur mycket tid jag har för mig själv och är “förberedd” när han kommer hem kl 16. Det underlättar dessutom att han inte heller är den pratsamma typen.
Ja man känner ju av deras energifält, så de räcker att folk är i närheten för att man ska bli “störd”. Får man egentid där man är helt själv laddas batterierna snabbast!
Underbart inlägg. Kan starkt rekommendera Quiet av Susan Cain…
“So when introverts assume the observer role, as when they write novels or contemplate unified field theory – or fall quiet at dinner parties – they’re not demonstrating a failure of will or lack of energy. They’re simply doing what they’re constitutionally suited for.”
Ja den är grym den!
Jag har fortfarande inte lyckats bestämma om jag är introvert eller extrovert. Jag älskar mitt jobb där jag är ensam på gymmet, och egenföretagare då jag sitter framför datorn. Jag älskar att vara ute i naturen själv och tänka och ladda, och jag AVSKYR att möta människor jag känner när jag inte beredd på det. Min största skräck är att någon ringer på dörren utan att jag har bjudit in någon. Ett tag hade jag tom ringklockan nedmonterad. Men samtidigt älskar jag att stå i centrum, jag går gärna och ofta på fest och sociala tillställningar, jag har inga problem med att prata på scen inför hundratals människor och jag har under alla år som student varit mer eller mindre spindeln i nätet i många sociala sammanhang. Så det är antingen 100% folk eller 100% ensam. Hur ska man bestämma sig?!
Haha jag tror du är en 50/50 med lutning åt introvert. Introvert = laddar batterierna ensam, Extrovert = laddar batterierna bland andra 🙂 Introvert betyder inte tillbakadragen eller blyg, det är bara åt vilket håll energin flödar!
Jag är också en sån som kan bli fullständig dränerad på energi vid sociala tillfällen. Har stort behov av egentid och kan gå helt i spinn om jag inte får den! Har nu haft semester och varit hemma i fem veckor utan att träffa folk (i betydelsen att umgås med folk). SÅ skönt! Visst, ibland är det också skönt att träffa folk och jag kan uppskatta att jobba ihop med andra i projekt, där samarbete av olika personer verkligen gör att vi tillsammans gör ett bättre jobb än jag hade gjort helt själv. I andra projekt däremot är det skönt att få jobba själv… Förresten fastnade jag på Carol Tuttle efter ditt inlägg. Först tyckte jag ju det lät heldumt, men jag ändrade mig och faktiskt köpte kursen. Jag är en typ 3 enligt henne (S4). Du tolkade ju alla 1 och 3 som extrovert och 2 och 3 som intro. Jag är med i en grupp för treor på facebook och där har de en fil hur de är typade enligt Meyer-Briggs – det finns lika många extroverta där som introverta! Det finns några videor där Carol går in på detta ämne och hennes tolkning av begreppen är ju lite annorlunda än att extrovert = social och introvert som dess motsats. Du kan ha en hög energinivå och göra en massa saker, men det kan du göra både tillsammans med andra eller föredra att vara själv. Både introverta och extroverta kan uppskatta sällskap, men den ena får energi av detta, medan den andra känner sig dränerad och behöver tid för sig själv för att kunna ladda om. Sen så tror jag att man inte är antingen/eller utan det är en flytande skala och kanske det också beror på om man har lärt sig att sysselsätta sig själv. Har jag tråkig själv hittar jag på något. Vill jag göra nåt och har ingen som också vill göra det, gör jag det själv. Många verkar lida av att de inte kan/våga göra något utan att vara i en grupp eller att det kommer något utifrån som får igång dom. Och det kan nog drabba både introverta (fast mer sällan?) och extroverta (lite mer ofta, kanske?).
Jag menar egentligen inte att introvert är en enstöring som är blyg och drar sig undan. Om jag ska ta mig själv som exempel så behöver jag 8-10 timmar om dagen för mig själv (helst) men de timmarna jag umgås (vilket blir ca 6h eller mer) är jag oftast den med mest energi som babblar och är överallt samtidigt. Jag tycker om att umgås med människor, älskar att analysera personer och vara spindeln i nätet MEN det tar mycket energi varav all återhämtning som krävs. Många skulle säga att jag är extrovert med tanke på hur jag är som person och med tanke på hur extrovert jag är på nätet, MEN – där jag hämtar min energi är i stillhet. Jag håller med Carol Tuttles definition 🙂
Exakt så är det! Jag är nog den som tjattrar mest på jobbet, är aldrig tyst. Duracellkaninen. Sedan blir arbetskompisarna förvånade när jag inte vill hänga med på sociala events, de tror inte på mig när jag säger att jag egentligen är blyg, introvert och behöver massa ensamtid. Spontana sociala evenemang och umgänge finns inte på kartan, jag föredrar att vara själv. Det är en fråga om balans antar jag.
Spot on!
Som extrovert blir jag som en duracellkanin av konferenser och möten, är otroligt inspirerande och givande. Har jag dock fullt schema i två veckor blir jag också matt tillslut.
Jag har inte heller några som helst problem med att sitta ensam och jobba på timmar i sträck. Utan att bli uttråkad. Det går utmärkt för mig att sitta solo flera dagar/veckovis och arbeta eller så bara semestra.
Behovet av förståelse skulle jag säga går åt båda håll, finns gott om introverter som skulle faktiskt behöva lära sig lite mer om extroverter istället för att framställa oss extroverter som något slags tjattriga aper som hoppar runt, rycker och sliter.
Haha ja jag älskar mina extroverta vänner och jag föredrar ibland extroverta att umgås med men behöver också en paus på ett par timmar om dagen 🙂
Oj, vad det här var spännande!
Jag är kompletta motsatsen, enligt JUNGs tester är jag 97 procent extrovert.
Det roliga är att när jag läste det här inlägget var det EXTREMT mycket igenkänning på dina positiva egenskaper – i den bemärkelsen att allt du räknade upp är det jag är absolut sämst på??
Jag blir snabbt rastlös och uttråkad, tycker saker på detaljnivå är urtrist och känner mig ofta stressad när jag är ensam.
Däremot är jag grym på problemlösning på helhetsnivå, älskar att interagera med människor och hitta lösningar på övergripande nivåer (typ klyschan spindeln i nätet).
Så himla häftigt att det verkligen blir sådana motsatser, och desto viktigare att man faktiskt får jobba och bidra med det man verkligen är duktig på!
Haha 97% extrovert! Wow!
Ja jag håller med, rätt person på rätt plats är verkligen asviktigt!
FAST jag måste lägga till att jag INTE är en detaljperson utan gillar helhetslösningar och att vara spindeln i nätet. När jag interagerar gör jag de helhjärtat till 110% men kräver då också en bra stund att återhämta mig från det 🙂
Jaa, jag känner igen mig 🙂
Rekommenderad websida:
http://introvertdear.com/
Tack!
Superbra sajt, tack för tipset!
Känner igen mig,behöver också återhämta mig med jämna mellanrum,jag blir trött av
människors energier..träffar väldigt mycket folk när jag tränar och oftast är det skönt att
bara vara i sina egna tankar efteråt. Att folk ibland tar illa upp..råkade jag ut för i sommar..svårt att förstå att jag trivs i mitt eget sällskap istället för att umgås..men lagom är bäst!
Jag känner igen mig helt! Jag samlar också energi av att vara själv och göra mina egna saker. Jag och mina kollegor diskuterade detta i veckan, att det är svårt att förklara för vissa vänner som vill umgås jämt och hela tiden och inte förstår att man kan behöva en paus utan att det är illa menat. Det blir en massa ursäkter för det känns inte helt okej att bara säga man behöver vara själv. Jag har blivit bättre på att tacka nej till sociala grejer när jag känner att jag måste ladda mina batterier, nu med nytt jobb är det extra viktigt. Skönt att veta att man inte är ensam i detta 🙂
Vilket fint inlägg, Martina! 🙂 Känner verkligen igen mig. Ang det där med mer inspirerade så kan jag nog hålla med. Men det känns även som att när inspirationen av någon anledning försvinner så det blir det liksom extremt tomt, på ett sätt som andra inte verkar uppleva det. För mig känns det lite som att helt plötsligt stå längst ut på en brygga vid slutet av universum. Och så står man där och ba “hopp”. Men börjar lära mig mer om hur inspirationen fungerar, åtminstone för mig, och en nyckel är att få köra på med nya idéer och projekt, även om gamla inte är slutförda (betyder dock inte att äldre projekt läggs på is). Känner du igen dig i det? Förresten, vet inte om du kommer ihåg alla som någonsin kommenterat, men det blir Bali nästa år! Biljetten köpt och boende bokat! 🙂 Och på tal om introvert så kom jag på mig själv med att mycket hellre bo på hotell än inneboende/AirBnB, haha (INFJ btw). Ah well, tack för en mycket givande blogg! 🙂 /Filip
“Men börjar lära mig mer om hur inspirationen fungerar, åtminstone för mig, och en nyckel är att få köra på med nya idéer och projekt, även om gamla inte är slutförda (betyder dock inte att äldre projekt läggs på is). Känner du igen dig i det?” Nej det gör jag inte, jag är mer att jag fastnar och MÅSTE slutföra innan något nytt påbörjas
“Förresten, vet inte om du kommer ihåg alla som någonsin kommenterat, men det blir Bali nästa år! Biljetten köpt och boende bokat!” Inte alla men många! 😉 BRA BESLUT!!! Hoppas vi ses på Bali då, vi drar i februari, när är du där?
Men det är ju tvärt om! Vilket oxå makes sense… Men låter som att du kanske får mer gjort, haha.
JA! Känns som att det blir det största äventyret hittills, can’t wait!
Men va kul! Ses gärna 🙂 Jag kommer oxå dit i februari och stannar iaf 5 månader. Släng iväg ett hej till min mejladress så håller vi kontakten och styr upp något! 🙂
Precis så är det för mig. Jag har ett socialt jobb och efteråt MÅSTE jag få vara ifred och ladda batterierna igen, vilket leder till att jag ofta tackar nej till andra sociala, även trevliga event på kvällar och helger och upplevs som tråkig. Det intressanta är att jag hela mitt liv varit fullständigt ovetande om att jag egentligen är en introvert, ända tills för bara några år sedan, och levde helt på alla andras villkor, var alla till lags och hängde på till höger och vänster på precis ALLT, som en duracellkanin. Som tur är vaknade jag innan jag blev sjuk och numer värnar jag om mig själv på ett helt annat sätt. Jag trivs i mitt eget sällskap och längtar efter att få vara ensam och skapa, analysera och jobba med mina egna saker. Jag värdesätter tiden med mig själv väldigt högt och känner mig aldrig ensam eller uttråkad. Jag tror, förutom att jag är en introvert, att det har mycket med självkänslan att göra, att våga acceptera sig själv som man är och leva med detta istället för att kämpa emot. (Carol Tuttle style… 😉
Bra skrivet, tack!
Jag är väldigt bra på relationer och har lätt för att connecta med människor så få tror på att jag är introvert. Men det var en lättnad att få insikt om att jag faktiskt är det. Hur sociala måsten stressade mig mycket mer än jobbet och hur jag inte kan gå o lägga mig direkt efter en social kväll utan måste varva ner i flera timmar.
Som jag förstått det handlar det inte om hur social man är utan varifrån man får sin energi, från sitt inre eller i samspel med andra människor. Jag, precis som du verkar det som, hittar energin inifrån. Du skriver ju och verkar ha ett behov att nå folk och interagera men via ditt sätt dvs text o där känner jag igen mig. Internet är så bra man kan själv bestämma graden av interaktion.
Sen jag flyttade till Zambia är jag väldigt sällan ensam hemma. Ofta ensam på resor men saknar att komma hem till ett tomt hus o vara vara själv. Får sådan frid av detta. Minns som liten hur jag ofta stannade hemma från roliga utflykter i syfte att få vara ensam.
Det värsta jag vet är konferensresor där man bor på konferenshotellet o måste umgås hela tiden blir nästan sjuk av sånt får låg feber och känner mig svag.
Du skriver att man som introvert är mer inspirerad och det håller jag med om. Det här låter lite rövigt men tackar nej till att umgås med folk ibland då jag känner att mina egna tankar är mer intressanta än umgänget.
“Det värsta jag vet är konferensresor där man bor på konferenshotellet o måste umgås hela tiden blir nästan sjuk av sånt får låg feber och känner mig svag.” Yes, jag får också lite feber och blir sjuk efter tag om jag inte återhämtar mig!
“Du skriver att man som introvert är mer inspirerad och det håller jag med om. Det här låter lite rövigt men tackar nej till att umgås med folk ibland då jag känner att mina egna tankar är mer intressanta än umgänget.” “Haha ursäkta mig men konversationerna jag har med min egen dagbok är låååångt mer givande!” Det är inte rövigt! 😀
????
Känner igen mig! Både i illustrationerna med hamsterbollen och i att få lite feber av pur utmattning efter att ha varit tvungen att umgås med massor av människor.
Är just nu sjukskriven för utbrändhet, och det jobbigaste som finns är när mina extroverta vänner vill hälsa på. De gör det av kärlek och omtanke, men ett besök på ett par timmar resulterar i att jag inte tar mig ur sängen nästföljande dag.
Tror att en del av anledningen till min utbrändhet är att jag har ett yrke där jag är tvungen att låtsas att jag är extrovert. Väldigt mycket handlar om samarbete mellan yrkesgrupper och vi har så mycket möten att jag storknar. Tyvärr är jag bra på att låtsas. Mina chefer har alltid sagt om mig att jag är så social och trevlig.
Extra tack för det här inlägget Martina! Det kom precis i rätt tid! Jag ska ta upp det här med min stress-terapeut på mitt nästa besök, så får hon hjälpa mig att hantera “problemet”.
Hej,
Kan starkt rekommendera Linus Jonkman i detta ämne.
Han har skrivit böcker och föreläst mycket kring detta. Vill man fördjupa sig ytterligare så kan man läsa hans böcker. Introvert : den tysta revolutionen. Eller uppföljaren Själv : kraften i egentid.
Helt klart intressanta funderingar!
En till introvert, fast enligt Myers Briggs sa ar jag 50 50 introvert extrovert, vilket gor att jag klarar en del interaktioner innan det blir overload. Alltid kallats Ensamvarg, vilket ju sammanfattar en del av vad introvert kan innebara. Mest kreativ som ensammen, och sedan ha social interaktion som feed back och bollplank. Kontorslandskap ..nej tack!
Jag är ambovert (tror jag det hette). Scorar mer eller mindre exakt 50-50 på MBTI-test och sådant. Så jag kan relatera och jag kan inte relatera 😀
Åhhh känner igen mig:) Har alltid behövt mycket egentid! älskar det! Laddar nu för 1 v semester med mycket människor runt om kring, ska bli kul men vet också att det behövs vila och återhämtning för att orka! Det är i ensamhet och tystnad som man laddar! Jag har barn också och känner att behovet av egentid, skogspromenader är större nu än nånsin! Har du hört talas om de olika petsonlighetstyperna, jag är INFJ… Väldigt intressant! Finns tester om du vill veta mer! På mig stämmer det sjukt bra! Kram kram
Jo jag har läst Jungs stora tegelstensbok “Personality types” och sen läst om Myers Briggs i många år och är nu inne på kognitiva funktioner haha 🙂 Jag är INXJ
Spännande.. Ska jag genast kolla upp 🙂
INTP har…..visst ar det intressant!
Verkligen! 🙂
Jag är också introvert och kände mig riktigt bekväm i den rollen först efter att ha läst Linus Jonkman, Introvert – den tysta revolutionen. Den rekommenderas också för många igenkännande skratt! Jag trivs absolut bäst under korkeken där jag kan lukta på mina blommor och blir nästan aldrig uttråkad. Det finns liksom alltid något att betrakta eller fundera över. Kanske är vi mer inspirerade eftersom vi tar oss tid att tänka efter. Sedan behöver man ju också de sociala tillfällena och jag har förmånen att ha några kompisar som accepterar mig som jag är och vise versa. Jag har en gammal skolkamrat som är extremt extrovert och henne klarar jag inte riktigt av på tu man hand utan vill gärna ha en annan kompis med som “buffert”. Jätteroligt att träffa henne i alla fall (en stund!), särskilt nu när jag förstår att det inte är något “fel” på mig (eller på henne)!
Tack för boktips! 🙂
hej igen, jag aer bekaennande introvert med. Tycker inte det aer en svaghet, om man bara foerklarar foer de naera och kaera att man behoever tid till rekflektion och tid med sig sjaelv. Haer, lite kul: http://www.huffingtonpost.com/2014/10/16/understanding-introverts-_n_5989656.html , jag gillar speciellt “introverts make their own energy”, faktiskt precis som du beskriver dig.
Jag har en raett hoeg position, med stort ansvar. Hela dagarna aer man kameleont med andra maenniskor omkring sig. Naer man aer med bara sig sjaelv faar man vara bara sig sjaelv!
Oj, hög igenkänningsfaktor! Minns att jag redan som barn bad min mamma att säga åt kompisar att gå hem efter ett par timmar, eftersom jag hellre ville leka ensam. Älskade att leka med kompisar, men inte så länge. Som vuxen har jag fortsatt stort behov av lugn. Har haft egen häst i flera år och brukar rida ut ensam trots att det finns många i stallet att rida med. Numera har vi en ponny i familjen också. Nu på sommaren går familjens två hästar i samma hage vilket gör att jag rider med något av mina barn nästan varje dag och jag håller på att bli knäpp, haha ( hemsk mamma 😉 ). I synnerhet som dottern lider av ” oral inkontinens”, min son är lika introvert som jag så vi rider tysta genom skogen om än inte själva.
Upplever också att jag blir mer inspirerad och kreativ när jag är ensam.
Jag behöver också “inspirerad” tid varje dag för att må bra. Människor tar min energi men jobba är det roligaste som finns (driver eget). Nu råkar det vara så att jag har en familj med små barn så varje dag innehåller tyvärr inte jobb. Det betyder inte att jag inte älskar mina barn eller min man, det är bara så jag funkar. De dagar jag inte kan vara för mig själv lider jag och står ut men min man vet hur jag känner. Han förstår mig inte, eftersom han är extrovert, men han accepterar mig.
Det allra allra bästa är att få styra över min egen morgon. Ställa klockan tidigt och jobba kreativt och effektivt det första som händer i ett par timmar. Därefter träning och bra frukost. Sedan lite mer jobb. Efter det, vid 11-tiden är jag laddad för att vara med andra. Kanske inte skulle skaffat barn? ha ha 🙂
Jag är också en introvert person och känner igen mig till 100% i det du skriver. Jag blir kreativ av att vara för mig själv och får massor med fina ideer och har en otrolig uthållighet när jag jobbar.
Läs Introvert – den tysta revolutionen av Linus Jonkman 🙂
Efter den så har du inget dåligt samvete längre 🙂
Tack tack! 🙂
Exakt så. Tänk om folk kunde försöka förstå. Det är tröttsamt att förklara om och om igen.
Jag känner mig precis likadan! Har jobbat i egen firma i 13 år och sitter större delen av dagarna helt ensam med min dator, har lite kundkontakt via mail och ibland telefon, med bara enstaka möten. Många förfäras och tycker att det måste vara jättejobbigt att inte ha folk omkring sig men jag trivs hur bra som helst med det. Har tidigare varit anställd och kände mig konstant stressad i det öppna kontorslandskapet där många ständigt vill småprata och ha informella möten.
Däremot tvingar jag nu för tiden med jämna mellanrum ut mig själv på lite företagsmingel och engagerar mig lite i den lokala företagsgruppen. Det är nyttigt att ta sig ur komfortzonen ibland och jag behöver öva mig på att småprata med folk. Kände mig supercool sist då jag bestämde mig för att vara den som tog initiativet till samtal och gick fram och presenterade mig för främlingar, det är verkligen inte min grej, ha ha! Nu har ju jag familj också, så därför passar det kanske extra bra att det i övrigt är så lugn miljö på jobbet. Jag har stort behov av tid för mig själv och mår dåligt när jag måste ha folk omkring mig hela dagarna, det får mig att känna mig… trängd på något sätt, jag blir urlakad. Alla är olika, men det är väldigt skönt att höra att det finns andra som upplever liknande. Jag har faktiskt emellanåt dåligt samvete över att vara så icke-social, men jag känner precis som du skriver att det är när jag är för mig själv som jag fyller på energi.
Håller med till fullo. Det svåra är att supersociala människor inte alls förstår att det är så tröttande. Att man behöver tid för återhämtning. Jag känner också att jag behöver ladda inför tillfällen då jag behöver vara social.
Känner igen mig 100%. Fast jag känner mig ensam ibland, men väljer ändå vid dessa tillfällen att inte umgås med vänner. Andra dagar älskar jag att umgås med vänner, men behöver som dig återhämtning. Kan jobba själv timmar i sträck i mitt kreativa jobb och blir inte alls trött. Att umgås med mina barn och min fru är dock inte ansträngande som tur är.
Alltså, klockrent hur jag upplever det! Med den skillnaden att mina villkor inte ser ut så att jag kan ha 8-10 timmar för mig själv, utan flera dagar i veckan med många människor som behöver min uppmärksamhet. Men all egentid med mina projekt ger massor av energi tillbaka.
Alla sorters mingelsituationer och resor, köpcentra och liknande suger mycket energi också.