“Sömntabletter och antidepressiva kan ibland vara bättre än att meditera. Att i dessa lägen introducera mindfulness bygger på en bristfällig kunskap om vad det faktiskt betyder att vara människa i ett djupare perspektiv.” – Fredrik Bengtsson, psykolog (LÄNK!)
Det har blivit väldigt trendigt att använda begreppet “mindfuness” och frågan är om ens hälften av de som håller kurser i det vet vad det egentligen innebär. Från mitt perspektiv är begreppet helt fel för “mindful” låter ju som att hjärnan är clouded, full av tankar. “Mindlessness” låter mer korrekt tycker jag. Vad begreppet innebär är att vara närvarande i nuet och leva autentiskt. Inte fly från sig själv eller sina problem.
Många psykologer tycker att meditation är farligt och något man ska vara väldigt försiktig med, men jag håller inte med. Att säga att meditation eller “mindfulness” inte är för alla är som att säga att LCHF inte är för alla, för att vissa behöver vitt socker, mjöl och gluten. Nej, alla mår bättre av att äta sockerfritt och glutenfritt och vara närvarande i sina kroppar. För stunden kan det kännas bättre att frossa i en godispåse eller att dränka sina problem med shopping, rödvin eller sömntabletter men det är fortfarande långt, långt skadligare än att meditera.
Jag som till exempel har varit på ett 10-dagars meditationsläger vet hur jobbigt det kan vara att stirra in i sin själ under tystnad, 16 timmar om dagen men som jag sagt tidigare: Ingen har dött av att möta sina egna känslor. Att fly från dom däremot… det är livsfarligt! Hur hemska inre demoner man än må ha så är ångest och depression bara ytterligare ett symptom på att INTE leva i nuet och att man fortarande är fast i sin hjärna.
“Everything that arises, passes away” och det gäller även känslor hur dramatiska de än må vara. Många är rädda för sina känslor (inlägg om det här) men man MÅSTE inte agera på sina känslor, man måste inte göra någonting. Man kan bara sitta och andas och låta allting uppstå och försvinna inom en. Det är mindfulness för mig.
Vad tycker du? Kan meditation eller mindfulness vara skadligt?
acta psychiatrica scandinavica
https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/mindfulness-kan-leda-till-depression
Tror inte ett ögonblick på det, såklart kan meditation leda till obehagliga känslor i stunden men det passerar ju förbi i takt med att man arbetar med det.
Fan vilket långt inlägg nyss… och utan stycken… hmm… bara för det måste jag komma med ett P.S som vanligt, Jo inom psykiatrin där jag jobbar eller har jobbat skulle jag nog vilja säga, för jag återvänder nog inte dit, så har man en oskriven regel vad det gäller just meditation, att det bör undvikas vid psykoser och djupa depressioner. Ok nog nu! Stänga av datorn, läggdags! Tjingeling!
Hejsan! Man kan väl kanske säga så här istället att mindfulness är för alla MEN att man testar sig fram som med allt annat. Experimenterar. Ibland är det inte läge helt enkelt, det viktigaste är att man lyssnar till sig själv, vad man orkar och klarar av. Vad som ger önskvärt resultat eller vad som är kontraproduktivt för stunden enligt den erfarenhet man har. Min erfarenhet är att jag inte fixar mindfulness när jag har ångest. Kanske kan man göra liknelsen att äta eller fasta, om då fastan motsvarar att man sitter still i båten, att man avstår att jobba med sig själv, tex kör mindfulness, helt enkelt för att man är för sjuk. Djuren fastar när de är sjuka. Man väntar ut istället.
Att lägga locket på är något annat tror jag, att inte våga känna osv. Ja men det är en mass-epidemi i det moderna samhället, eller hur?! Folk blir sjuka av det, helt klart. Man tar inte sig själv på allvar för att det är läskigt och man vill hellre bränna ljuset i båda ändarna, ja det är ansvarslöst mot sig själv men ack så vanligt.
Mindfulness och andra liknande förhållningssätt och stärkande vanor är en bra grund att stå på, det förebygger ohälsa och sjukdomar. Även när man har trillat dit och mår piss är det bra, självklart, stillhet är bra för alla människor. Men allting är inte svart eller vitt, min egen erfarenhet är att vid depression och ångest (trauman vet jag inte så mycket om, kanske det viktigaste där är att inte vara ensam) så är behandlingen högst individuell. Alltså det beror på vilken situation man är i och vilka resurser man har för ögonblicket. Jag har testat allt möjligt, mindfulness, kbt, mediciner, samtal, arbetsterapi osv. För mig har just mindfulness inte fungerat alls vid ångest och depression, just då! Det har tom förvärrat mitt tillstånd istället. Däremot har arbetsterapi och lägga pussel fungerat. Förra våren då jag var inlagd och hemma mellan varven så pusslade jag totalt 6-7000 bitar under några månader. Det var toppen! Jag satt och grät, jag pratade skit (om vi var flera), jag satt i tysthet, jag satt i tysthet med någon annan. Jag gick inte upp på mindfulness-övningarna, och det kändes bra. Det som kändes bra att jag lyssnade på mig själv för vad som var bäst för mig för stunden. Ja det var ett jäkla tjatande hela tiden, kom med upp nu! fast man klart och tydligt tackat nej, det var provocerande att tacka nej! helt otroligt!! psykiatrin 2014..”nu ska alla”… det är väl som det här med bio-hacking, man är sin egen expert (begreppet är helt nytt för mig tills för några dagar sedan då jag ramlade in på din blogg, men däremot har jag praktiserat bio-hacking utan att veta om det, och känt mig fel när jag har haft en annan syn på saken vad det gäller min behandling och annat). I alla fall …så körde jag och en annan patient “sitt still i båten” och sakta men säkert mådde jag bättre med pussel, gemenskap, fin personal, serverad mat, omtanke från andra, samtal, mediciner, keramik osv. Det värsta är inte att lägga locket på utan det värsta är att vara passiv och gå in i sig själv på ett osunt sätt, dvs deprimerande, ältande tankar och dra sig undan från omvärlden. Och man ska absolut TESTA mindfulness, många gick på gruppen. Men tex att pussla känns som mindfulness om något. Eller kanske mer som meditation. Sinnet töms, jag tyckte att jag kom djupare i mig själv på något sätt, utan att göra något speciellt mer än att leta efter Havsfruen eller en bit av en randig båt.
Till slut, jag provar mindfulnessövningar lite då och då i min vardag. Främst fokuserar jag på att andas. När jag åker pendeltåg, när jag känner mig skitstressad osv. Min första mindfulness-lärare tyckte att jag skulle ta upp Tai Chi igen, han trodde inte att sittande M. var något för mig. Ja det finns hur mycket att säga som helst om detta intressanta ämne. Men som sagt trial and error, heter det så? Jo en grej till angående ångest, det finns en massa måsten relaterat till det. Gå ut och gå! Gå ut i solen! Nej jag mår sämre då. Däremot fungerar gymmet för mig då. Mindre stimulans, folk är fokuserade på sitt, jag härmar och fokuserar på mitt, i bästa fall klingar skiten av (ofta) och ibland blir det värre eller SQ men då har jag tränat och kanske sover bättre den natten osv. Lyssna på andra, ta till dig men jag lovar, alltför ofta får man helt fel råd, för folk ger råd om det som funkar för dem i all välmening, tänker nu på sjukvården framförallt, men gå din egen väg. Jag önskar att jag hade gjort det för länge sedan. Jobbar själv inom psykiatrin så det blir väl en känga till mig själv. Jag är enormt tacksam att det finns folk därute, bio-hackers och andra som är så jävla kunniga och inspirerande. Har nu din blogg som startsida och lär mig nytt hela tiden. Att vi inte är överens om mindfulness är sunt och bra. Alla kan inte tycka lika och jag hoppas att mitt inlägg är ok. Ha det bra! Mvh
Tack så mycket, ska kolla närmare på detta! 🙂
Hej Martina! Du skrev här i ditt inlägg att du varit på ett 10-dagars meditationsläger. Är det något du rekommenderar? Vad heter det stället du var på?
Vänliga hälsningar
Ja, vipassana i ödeshög – rekommenderas starkt! Helt gratis är det också
Jag tycker att det är skillnad på mind full och mindful. Att ha huvudet fullt av tankar och gå på autopilot eller att vara närvarande och medveten.
För mig är mindfulness ett viktigt verktyg som jag dock slarvar med. Jag är periodare. Visst är det konstigt, jag vet att jag mår så otroligt mycket bättre med mindfulness ändå så hoppar jag många gånger över det. Jag håller med i det som mågon skrev tidigare. När man har en intuition med övningen innan man börjar så har det mycket större verkan. T.ex att det här hör jag för att minska min stress eller för att bli medveten om mina känslor.
Sånt här gör mig lite arg. Att folk uppmuntras att lägga locket på. Jag har ett par vänner med panikångest, depressioner, sömnproblem och de “vägrar” både terapi och mindfulness eftersom de inte vågar känna. De vågar inte ta reda på orsaken. Vad blir det för värld? En massa människor som går omkring och gör saker, eller hanterar situationer utan någon som helst kunskap om varför. De vill inte ens veta varför. Är det rädsla, stolthet eller vad? Är problemet för traumatiskt eller för “löjligt” för att acceptera? De försöker bara springa ifrån sin skugga. Oansvarigt kan jag tycka. Faktiskt.
Nej det är knappast skadligt, men det utesluter inte annan behandling heller, t ex medicinering, terapi, motion, kosttillskott, etc. En bra kombination, med bra förklaringar vad det är och hur det fungerar, tror jag kan hjälpa många.
Jag skulle önska Martina, att du kunde skriva ett inlägg om hur din “stream of consciousness” ser ut när du mediterar/mf:ar!
T ex: “Nu tittar jag ut genom fönstret, det blåser i löven, frysen låter, mina nagelband är lite ojämna, det susar i ventilationen, jag har lite ont i magen, läpparna är torra, har jag betalat räkningen… nej det ska jag inte tänka på…öhh…bordet är lite smutsigt, jag känner mig lite stressad eftersom jag ligger efter med arbetet, men blommorna ser fina ut, de är lila…”
Eller vad???
kramkram
haha bra idé! 😀 Jag brukar göra ljud eller tänka på min andning “in, ut, in, ut” eller tänka exakt de jag upplever “fågel, bil, brus, syrsa” osv
Ett fascinerande ämne som man kan vända och vrida hur mycket som helst. Mentalt arbeta har haft många namn och former genom historien beroende på tid och plats. Man sökte kontakt med andar, övernaturliga väsen och gudar för bättre hälsa. I den antika Egypten präster organisera sömnseanser för helande. Var man värdig blev man besökt och berörd av guden Osiris vilket ledde till helande. Det finns mycketl från Kina, Indien och antikens Greekland när man pratar om gamla tider. När ställningstagande gentemot religion fick mera “avslappnade former” i vissa samhällen gled man mer åt metoder som yoga, meditation och liknande. (Den Outgrundliga Människan, Owe Wikström). Sedan kom hypnoterapi ( Franz Anton Mesmer följd av läkare som Dr. Milton Erikson), guided imagery (Dr, Jean Houston), etc… I Dr. Jean Houstons arbete sökte man kontakt med sitt inre visdom och helande kraft. Man gav olika namn till den kraften beroende på smak, kultur, plats: Den Vise, Den Äldre, Medicin Mannen, Den Allvetande (vilket jag föredrar). Början på 80 talet upptäckte man koppling mellan våra tankar och celler. Så började man forska kring neuropeptider och dess receptorer på våra celler och startade en ny vetenskaplig gren under namnet psykoneuroimmunologi. Båda historien och vetenskapen säger att kontakt med vår inre fungerar. Det viktigast är att man ska sätta avsikt och en SMART (Specifik, mätbar, osv..) mål före övningen. Man kan döpa om övningen till vad man vill men principen är det samma. Jag har själv en liten inspelning på min hemsida http://www.denfriskadiabetikern.se/meditation/. Jag förbereder en ny inspelning med inspiration från guided imagery som jag ska dela på Facebook snart. Det skulle vara kul att få feedback (feedforward?) när den är klar. (Snart när jag har brottats färdig med tekniken).
Tack!
Visste inte ens att en del psykologer hade den uppfattningen. Men där ser man.
När jag gick i KBT-grupp för adhd och känslohantering (var för sig) var mindfulness tvärtom centralt. KBT’n i känslohantering gick ut på att välkomna, observera och acceptera känslorna. Accepterna kan vara svårt i dagens press-samhälle, för rädslan av att hamna utanför, men observera känslorna tycker jag är betydligt lättare och kan nog var en väg till acceptans. Jag personligen skulle också vilja använda ordet insikt.
Vi var även inne och snuddade på den biokemiska betydelsen för välbefinnandet. Känslan av att t ex ha gjort nåt dumt fast än att man inte har gjort något. Det var inte så mycket mer än sömn och kost men det känns som det är på rätt väg, iaf här i Karlstad. Vi får se:).
Jag är heller inte för läkemedel eller andra substanser, äter också lchf och förstår din kritik, men samtidigt tyckte jag att artikeln var väl grundad. I vissa lägen, för att i stundens hetta överleva, kan det nog vara bra att stänga ute vissa saker som man tar hand om senare när man fått ett lite större perspektiv på det hela. Men det krävs kanske att en själv ska ha gått igenom ett djupt trauma för att förstå det.
Jag håller inte med, men jag förstår och respekterar din åsikt 🙂
Jag hör vad du säger, H. Även om det inte ens är självvalt så kan kroppen använda försvarsmekanismer på det sättet.
Jag tror det dröjer innan jag kommer att höra från någon som upplevt ett svårt trauma, som säger att mf funkade finfint för att ta sig igenom det. Sannolikt till viss del för att det kan vara så svårt just där och då att ens orka prova mf, särskilt om man inte ens har exakt klart för sig hur man ska gå tillväga. Det har t ex inte jag trots att jag läst mycket om det, jag kan sitta och gunga (meditera) till tibetanska vindspel och bara tänka på musiken (dock är inte det mf utan meditation, inte detsamma enligt mig!), men jag kan inte skilja på vad det innebär att sitta och tänka/uppleva “jag mår dåligt, jag har ångest, jag vill dö, jag är deprimerad” och att “bara” vara medveten om dessa känslor. Här har jag kört fast helt. Som sagt jag kan föreställa mig att det är svårt att ha förståelse för detta om man inte själv har upplevt hur svårt det kan kännas. En liknelse vid mattelärarna man hade i gymnasiet, de var bra på matte, men trots det eller kanske p.g.a. det så förstod de inte hur det är att INTE förstå. Där hade en person som en gång i tiden haft SVÅRT för matte kunnat vara en bättre lärare.
Jag önskar att någon kunde lotsa mig igenom en svår episod/händelse med ett tydligt exempel. Någon som vet mycket väl hur svårt det är när det är som värst. Det här med stream of consciousness.
kramkram
Jag har hållit på med mindfulness i drygt 4 år och för mig har det varit ett viktigt verktyg för att bryta dåliga ätbeteende. Tidigare kunde jag älta saker i evigheter och när jag mådde dåligt så tröst åt jag. I dag stannar jag upp, funderar på om jag kan göra något åt situationen. I så fall gör jag det och annars bara släpper jag det.
Mindfulness hjälper mig också att vara mycket mera närvarande och njuta av livet.
Håller fullständigt med! Jon kabat zinn,införaren av Mf till västvärlden säger. Mindfulness passar bara den som andas. Om du inte andas då hjälper det inte.
Endast en person som baserar sin verklighetsuppfattning på rädsla kommer råda andra människor att hålla sig borta från meditation och mindfullness/mindlessness.
Dock har jag själv varit i situationer där meditation gjorde min upplevelse till ett extremt panikartat helvete. Mitt psyke kunde helt enkelt inte hantera situationen jag befann mig i och meditation förvärrade och förstärkte min upplevelse så till den grad att jag hamnade i en psykos.
Till råga på allt så fungerade inte sömnmedel heller och antidepressiva tyckte läkaren inte var något för mig.
Efter några veckor fungerade slutligen en av alla sömnmedel jag fick prova.
I min upplevelse så finns det akuta situationer där meditation och mindfullness har motsatt effekt.
Numera är jag dock för det mesta i en slags meditation vilket har förändrat hela mitt liv. Alltid vaken oavsett tillstånd… 😉
Intressant, visste inte att psykologer var emot meditation. Som med allt tror jag absolut att det kan finnas tillfallen da sjalsligt svaga personer (som vi alla ar da och da) ej ska meditera for mycket. Jag gar pa en yogaform som innehaller mycket meditation, och var larare kommenterar ofta att sessionen i viss man forstarker den sinnestammning man ar i; dvs om man ar pa ett riktigt bra stalle forstarks detta, men aven tvartom i viss man. Darfor uppmuntrar de alltid att man gar sa mycket som mojligt nar man kanner sig ok och att allt ar bra, for att bygga upp ett preventivt skydd…
Sa ja, det kan sakert ligga en del i det psykologen sager (laste dock ej lanken). Pa samma vis som terapi kan vara skadligt for folk som befinner sig i valdigt svagt lage, t.ex. som lider av svar schizofreni (?)etc…. …eller hard traning om man har ett skdat ben etc…
Det betyder ju dock ej att man ska sluta meditera om man mar bra och ar frisk…
Laste nu artikeln och tyckte den var nyanserad och bra faktiskt. Manniksan har precis som han skriver en del forsvarsmekanismer inbyggda av en anldening.