![[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋♀️) är naturligt böjda åt det hållet!
Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!
ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera.
STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer?
Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️
Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️
Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!](http://martinajohansson.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Jag lägger upp bilder på min mat på instagram och jag heter Highfatfitness där. Alla bilder är inte jättevackra, men man ser hur jag äter i alla fall för de som är intresserade. Min senaste matbild var den här:
Det är kött och morötter, och genast kommer kommentaren: “Du kan inte äta morötter på LCHF!”
Det här fick mig att fundera över hur människor tänker när det kommer till dieter, och jag insåg att jag tänker väldigt konceptbaserat.
Jag ser helheten i saker och ting och identifierar det underliggande konceptet.
Vad är konceptet bakom LCHF?
Det är insulin.
Det gör att om man har koll på sitt insulin, så har man koll på dieten oavsett hur den ser ut. Man äter inte fett för fettets skull, man äter det för att hålla nere sitt blodsocker och insulin. Det går att göra på massor av sätt!
Ett effektivt sätt är tung styrketräning.
Ett annat effektivt sätt är att äta resistent stärkelse i form av kidneybönor, rårivna morötter, banan eller kall potatis.
På bilden har jag kokta morötter men det är en gigantisk portion avsedd för fyra portioner. Storlek framgår inte alltid på bilder. Dessutom är varje tugga kött ackompanjerat av en tugga smör. Ketostyle! En bit morot här eller där spelar alltså ingen roll, oavsett om det är “godkänt” eller ej.
Det är väldigt bra att tänka igenom varför man gör saker, eller varför något fungerar eller inte fungerar. Vad är konceptet bakom raw food? Vad är konceptet bakom tallriksmodellen? Varför tycker livsmedelsverket att vi ska äta så mycket kolhydrater? Vad är konceptet bakom… och så vidare. Då får man ett djupare tänk!
Hej! Jag är väldigt intresserad av att testa lchf. Jag är liksom dig smal och tränar mycket så jag vill inte gå ner i vikt, har du några tips angående att hålla kvar sin vikt? Jag vill också prenumera men det fungerar ej.
tack på förhand!
Du är med på listan, sök på mitt namn på din mail så hittar du ett bekräftelsemail 🙂
Det kommer inte fram någonting när jag söker på ditt namn.
Mailet har nog hamnat i skräppost, spam eller annan mapp. Du anmälde dig efter kostschemat skickades så du har inte fått några kostscheman 🙂
Hej Martina!
Här om dagen fick jag en artikel från aftonbladet länkad till mig där det stod kort och gott att socker bara står för 50 % av varför vi går upp i vikt och blir feta. Resten står proteinet för. Det var en Australiensk forskare vid namn Maciej Henneberg som påstod detta.
Visst är det så att man kan gå upp i vikt av protein om man överkonsumerar? Men han menar på att vi är mer anpassade nu för tiden att äta kolhydrater.
Jag tycker han till stor del i artikeln är ute och cyklar men vad tycker du? Är det bara en del i att upprätthålla “fettskräcken”?
ArtikelnArtikeln: http://www.aftonbladet.se/halsa/article23392307.ab?teaser=true
Njae… jag har inte plus så kan inte läsa artikeln men jag tror inte det är riktigt så. Protein har ju varit “fitnesskost” i decennier, just protein blir man absolut inte fet av.
Varför insisterar egentligen livsmedelsverket på den enorma mängden kolhydrater i tallriksmodellen när majoriteten av samhället lever ett stillasittande liv?
För att det är billigt, vi kan (eller borde kunna) hantera kolhydrater i liten mängd och det är mättande. Nu fungerar de ju inte riktigt så för alla, men OM alla hade kunnat äta små portioner av tallriksmodellen så hade de väl fungerat ganska bra 🙂
Just nu är jag superfokuserad på att hålla nere insulinet. Opererade käken för parodontit och vill ge käken bästa chans att läka ut. Jag äter LCHF normalt men har en tendens att överäta i jobbiga stunder. Att tänka i andra termer och utifrån andra vinklar kan jag lättare hitta motivationen att klara uppgiften.
Jag försöker även köra 22:2 i så stor utsträckning som möjligt för att öka insulinkänsligheten.
Det gör att när jag väl äter tillåter jag mig sånt som jag inte kanske skulle äta om jag åt det vid 3 tillfällen om dygnet. Jag får ofta höra påståenden som att man måste ju få “unna sig” också, ofta sagt i anklagande ton. Men det är ju precis det jag gör 🙂 jag unnar mig själv att läka de skador jag har orsakat mig själv. Det är när jag mår uselt som jag inte förmår mig själv att unna mig att må toppen och då överäter jag (numera bara) av sådant jag inte tappar kontrollen helt av.
Jag försöker även tänka på i vilken sinnesstämning jag vill vara i och hur jag ska tänka och agera för att uppnå det. Det är en svårare balansgång men så värt besväret när jag lyckas, särskilt om det lyckas i situationer där trollet spelade ut sitt register och fick mig på fall.
Haha, tycke först att det såg ut som en sten! Jag tänkte att nu “har det brunnit” för Martina…
Bra poäng i inlägget, att tänka på det hela som ett koncept.
Jag tycker också att det är många som missar att man måste tänka olika runt mat beroende på vart i livet man befinner sig. Typ hur det fungerar med hur man är som person och så. Jag har precis hoppat på LCHFvagnen igen efter en riktigt snuskigt kolhydratstinn sommar. Då är det viktigaste för mig att vara snäll med mig själv. Jag har en tendens att bli besviken vid minsta lilla snedsteg i början. Dessa leder ofta till nedstämdhet, och helt plötsligt sitter jag där med näven i längst ner i Pringlesburken och undrar vad som hänt.
Men för sockerberoende måste man tänka annorlunda, och så vidare beroende på individ.
xT
(Jag skrev förresten en lista igår som ett exempel på en veckas LCHFande, som kan vara till användning om nån vill ha inspiration https://theresebergendahl.com/2016/08/22/exempel-pa-en-lchfvecka/)
Tack Tee!