Såhär såg måndagens arbetsdag ut. Omslagsfotografering till nya boken som släpps i höst, och efteråt åt jag lunch och promenerade med min bästa kompis. Han sa att han var så imponerad av mitt driv och min inre motivation, och att han inte hade någon inre motivation. Bara yttre. Det fick mig att fundera över driv och motivation i relation till livsstilsdesign och vad som får vissa människor att skapa något som andra bara drömmer om.
Lifestyledesign och inre motivation
Mina dagar ser inte direkt ut som de flesta andra människors dagar. Jag behöver inte gå till något kontor utan kan jobba varifrån som helst, och lägga in mat, träning, sociala aktiviteter, resor eller event när jag själv tycker att det passar. För att komma hit har jag behövt jobba oerhört mycket med mig själv och mina inre blockeringar.
Driv har jag nämligen alltid haft så att det både räcker och blir över, men jag trodde inte att jag FICK göra vad jag ville för jag blev alltid straffad för det. Alltid blivit tillsagd att ta det lugnt, utskälld för att jag jobbat för snabbt eller pluggat för mycket. Tjuvläste kurser parallellt på tekniskt basår och på Chalmers. Inte velat gasa på för att jag oftare blev bestraffad än belönad.
Minns hur jag med skakande händer gick fram till en lärarvikarie med en fullskriven svenskabok i 2an på lågstadiet. Jag skakade för att jag visste att jag skulle bli utskälld för det blev jag alltid av Birgitta, min ordinarie lärare. Men döm om min förvåning när vikarien sken upp och sa “Oj är du redan klar!? Vad duktig du är!” Det var första gången som jag började koppla mitt driv till något annat än att jag är hetsig och slarvig.
Yttre motivation räcker aldrig långt
Vad jag ser nu när folk jag känner blir äldre, är hur deras motivation dalar. Under pluggtiden drevs de av familjevärderingar och av att skaffa en fin examen, sedan ett vettigt jobb och sen rullar det på… kanske projektledare eller chef står på önskelistan, men sen då? Min kompis är en av de smartaste jag känner, men han lever inte upp till sin potential på långa vägar. Det finns ingen inre glöd, ingen inre motivation och inget driv. Eller ja… tillräckligt med driv för att ha ett åtråvärt jobb såklart, men inga designade dagar. Ingen livsstilsdesign.
Jag märker direkt när jag drivs av yttre motivation – det är alla de där gångerna jag blir intresserad av något som jag sedan lägger ned. Inte orkar fixa.
Inre motivation däremot – det är en annan femma. Det är det som får en att jobba på när ingen annan tror på en, när allting ser helt hopplöst ut och när det inte finns några garantier för att man ska lyckas. När man har en inre vision som man följer oavsett vad och när man skiter totalt i vad andra ska tycka eller tänka för den inre bilden lyser starkare än något annat.
Orealistisk med storhetsvansinne
En av mina styrkor som jag så länge trodde var en svaghet är att jag helt saknar förmågan att avgöra vad som är realistiskt. Det gör att jag kan sätta upp mål för mig själv bara på vad jag vill ha eller göra, utan att lägga in en värdering i om det är lätt eller svårt eller hur mycket jobb som krävs. Vill jag ha det så fixar jag det på nått sätt, om jag så ska jobba dygnet runt tills jag dör!
Inre vision skapar ett liv som är till för dig
Inre vision handlar om vad du vill ha och vad du tycker är kul utan tanke på hur någon annan påverkas av dina val eller vad någon annan tycker om det.
Me first helt enkelt, som en självständig enhet som skapar sin egen tillvaro så att andra självständiga enheter kan hänga på – eller låta bli.
Det här synsättet är något som jag verkligen tror att fler kvinnor skulle gynnas av. Att bestämma sig för att aldrig vara beroende av någon, aldrig vara beroende av en man och skaffa sig en vision över hur livet ska se ut som man känner sig nöjd med!
Men vad vill DU då? frågar jag ofta familj och vänner. Vad vill du? Sen får liksom omständigheterna anpassa sig till det. Det är märkligt hur väl bitarna trillar på plats bara man bestämmer sig…
Relaterat
aaargh varför är du så snygg <3 t.o.m. med klädd i juteväv XD XD XD
kramkram
Haha KRAM!
Det är inget fel på att vilja göra ett bra arbete snabbt, eller att ha hög arbetsmoral. Men gränsen mellan arbetsnarkoman och att göra ett kraftfullt arbete är nog hårfin. Själv är jag en pitta/vata-person och har låg COMT-aktivitet (AA). Är även INFJ/INFP och har ADHD med autistiska drag. Därför blir jag lätt arbetsnarkoman om jag inte tar hand om mig. Blir överlojal och övernoggrann, även när jag utför privata sysslor som tex diskning och städning. Hela alltet blir skinande rent, men det är ingen behaglig drivkraft att hela tiden gå runt och känna att *gnn*, det här duger inte. Ofta orkar jag inte utföra arbetet med den kvalitet jag (önskar), vilket skapar mycket stress. Meditation, nedvarvning och återhämtning är dock bra, för då kan man styra mer och känna efter (men liknande har du redan skrivit om så det är bara en parantes). Då kan man använda sina superkrafter mer konstruktivt. Jag blir lätt stressad av överstimulering, men också av understimulering, och hade därför inte klarat mig utan meditation. Sen är vi alla olika, och en del kan eller vill inte ha hög arbetsmoral. Precis som jag i perioder. Men som du skriver, så har du ju fått ett dåligt bemötande! Sj har jag ibland blivit hånad. En del har sagt att jag har för höga krav på mig själv, men en del ger mig också beröm! Men folk behöver lära sig att alla är olika helt enkelt, och behandla varandra väl! Idealistisk utopi kanske, men tycker det är hoppfullt eftersom det pratas mycket om det! Och öppet!
Tänkte även passa på att fråga, testade du Sporebiotic från Life? Hur var den, någon effektmässig skillnad på den och Prescript Assist?
Vi är hyffsat lika 🙂
Känner inte så stor skillnad mellan de olika preparaten, tyckte nog att Prescript gav starkast effekt om något.
Ja jag tror det:). Tack för svar!
Du är en väldigt stark individ Martina och jag kan känna igen mig i det du beskriver angående att ens drivkraft inte alltid belönas utifrån och/eller anses vara något positivt vilket kanske till viss del bottnar i jantelagen. I det avseendet är det nog väldigt viktigt att arbeta med sig själv och inte bli beroende av yttre uppmuntran och uppskattning.
Tack Mackan det var fint sagt!
Hehe, ingen orsak för det är du värd! Mackan blev jag förresten alltid kallad som liten :).
Hej! Fint inlägg som får en att tänka till. Är ny läsare av bloggen som jag hittat tack vare ett nybliven intresse för ketogen kost. Tack vare dig så har jag blivit nyfiken på att börja äta renare också men en sak i taget…
För mig blev det riktigt intressant att tänka inre och yttre motivation i förhållande till hela ens liv. Först skaffade man utbildning sedan jobb och sedan relation. Sedan blev barn nästa naturliga steg. Nu står man där och vill göra karriär, utvecklas inom jiu jutsu och vara perfekt pappa och partner samtidigt. Kommer nog ta ett tag att reda ut vad i allt detta som är inte och yttre motivation….
Tror tyvärr inte “me first” går att ta med sig allt för bokstavligt in i familjelivet. Även om jag förstått att man måste prioritera träning och sådana “me”-saker i lagom dos för att kunna vara på topp hemma. Så det finns såklart mycket visdom i rådet även om man inte kan följa det bokstavligen.
Känner väl igen mig i mentala spärrar som hindrat från att följa inre motivationen rakt igenom utan istället har väl livet blivit en normal blandning av yttre och inre för för mig. Imponeras av din resa och att du vågar gå din egen väg.
Ska bli intressant att gräva vidare i din blogg. Har mycket att läsa ikapp även om det såklart känns roligast att följa det färska inläggen.
Välkommen hit Karl, så kul med en ny läsare!
Det här är otroligt intressant och verkligen något jag behövde läsa idag! Jag älskar din blogg jag alldeles nyligen trillade över och är inne här ofta för inspiration. Du är fantastisk på det du gör och jag beundrar hur du driver den här bloggen. Jag har stor förståelse för att du inte har tid och tålamod att svara på samtliga kommentarer, men kanske kan min användas som en läsarfråga såhär i förkylningstider? Jag har nämligen sedan början av året hunnit avverka hela 4 förkylningar och föregående år ska vi inte tala om. Till saken hör att min kropp även kämpar med ett hpv-virus (som även gett upphov till cellförändringar och konisering, provresultaten visar att cellförändringar fortfarande finns) och något är det som gör att mitt immunförsvar är otroligt svagt. Jag har hyfsat bra koll på min kost (sockerfri, lågt med kolhydrater, bra fetter) men känner ändå att något saknas! Vad är ditt bästa tips för hur jag boostar mitt immunförsvar till max?
Det är nog sömnen som brister då, sömn och återhämtning.
Fantastiskt inlägg Martina! (som vanligt iofs haha) Men detta träffade rätt i hjärtat. Jag har vetat länge att jag måste förändra min livssituation men varit rädd för att inte orka genomföra de förändringar som jag vet är nödvändiga. Inser nu att den rädslan grundar sig i att när jag tidigare genomfört stora förändringar och tyckt det varit otroligt jobbigt, har det varit jobbigt för att jag inte haft någon inre motivation. Det är som du säger, med inre motivation sliter man gärna som en galärslav för att nå sitt mål, det är ju viktigt för en själv, och varje litet steg framåt eller lärdom på vägen känns som en fantastisk vinst.
Tack för en otroligt bra blogg Martina!
Med vänlig hälsning Petra
Tack själv Petra!
Tack för ett fantastiskt bra inlägg! Du sätter fingret mitt i prick och jag känner så mycket igen mig. Tyvärr i att drivas av yttre motivation som blir väldigt sporadisk. Vet fanimig (ursäkta svordomen) inte hur jag ska hitta inre motivation, jag kanske inte ens har någon! Önskar så att jag kunde hitta någoting som skulle få mig att känna inspiration/lycka/driv men det mesta känns mer mellanmjölk. I stort sett så trivs jag, har bra relationer och hyfsat roligt jobb men känns inte som det räcker längre. Vill nåt mer men vet inte vad. Har antagligen många blockeringar om vad man bör och inte bör göra men kan ju liksom inte skylla på mina föräldrar i all oändlighet………☺️
Men tack än en gång för inlägget, fick mig att tänka till.
Mitt i prick för mig också det du skriver Ann-sofi. Kunde skrivit det själv och önskar jag hade svaren.
Säger som Iris, Ann-Sofi mitt i prick!. Allt är lite mellanmjölk, bra relationer, bra jobb där jag lär mig nya saker hela tiden, kan påverka, kul kolleger, möjligheter till bra fritid osv. Men något saknas… vet inte vad, meningsfullt mål och det inre drivet. Men hur hittar jag dem sakerna hos mig? I vilken ända ska jag börja inventeringen? Vad vill jag? En sån bra fråga! Men hur hittar jag svaret?
Vet man vad man vill eller vilket mål man har så borde det vara lättare att dels identifiera hindren, hitta drivet och jobba sig förbi dem. Men om det är tvärtom, man känner sina hinder men har ingen aning om vad man vill eller vilket mål man har, då är det inte lätt plocka bort hindren heller och definitv inte att hitta ett inre driv. Klurigt!
Martina, ett inlägg som börjar ännu längre bort i starten, innan man vet vad man vill, den orienteringen/rekogniseringen.
Detta med grit är fantastiskt intressant. Angela Duckworth skriver om det och det är så spännande hur olika det är.
För det första. Den där Birgitta skulle jag vilja nypa i örat. Snacka om att trycka ner en högpresterare med lågprestationssjälvkänsla. Ingen guldstjärna till Birgitta. Nåväl. Det är klart att ett inre driv underlättar och det är precis som du säger. DÅ kör man bara på. Jag håller på och lägger upp dispositionen lite för min bok som jag ska försöka klämma ur mig i år. Tack vare dig får jag väl säga. Alla skriver och många blir refuserade men jag får väl plita ihop boken först och sen skicka in den, igen och igen och igen..
They told me no,, so I took that as a yes.. Ha ha. Skam den som ger sig.
That’s the spirit!!! 😀 I have taught you well!
Hej! Tack för det fina inlägget! Jag har inte koll på inre och yttre motivation.Jag tycker det är jobbigt med saker som man ångrar.Det här med utbildning, gick bara gymnasiet, har jobbat sen dess.Tyvärr hade jag inga ambitioner då, och trodde inte att jag skulle klara av andra studier.Har utvecklats de senaste åren.Samtidigt så kan jag träna varje morgon kl 8.För att börja jobba senare på dagen.