Inlägg i kategorin Neurohacking

Guide till Vipassana-meditation│Tystnadsretreat (Dhamma Sobhana) i Ödeshög

6 September, 2021 38 Comments Written by Martina

Det här är min guide till det svenska Vipassanacentret Dhamma Sobhana i Ödeshög utanför Mjölby (Östergötland). Om du vill läsa om mina upplevelser av retreatet finns två inlägg om det, ett från 2013 här och ett från 2021 här.

Vipassana│Tystnadsretreat (Dhamma Sobhana)

Plats: Ödeshög utanför Mjölby
Station: Mjölby Resecentrum
Avstånd till meditationscentret: 25km
Närmsta hållplats med lokaltrafiken: Heila (ta busslinje 665 från Mjölby Centrum och gå 6km till meditationscentret) men det går också shuttle mellan Resecentrum och centret som beställs och arrangeras av centret (oftast 14.30 på vägen dit och 08.45 på vägen hem).

Hur funkar det?

Lägret är 12 dagar långt varav 10 dagar spenderas med meditation och “noble silence” det vill säga tystnad i tal, tanke och sinne. Du får inte kommunicera med omvärlden eller dina medmeditatörer. Mobil och annan teknisk utrustning lämnas in. Tanken är att du ska bete dig som att du är helt själv och bara arbeta med din meditation enligt de instruktioner du får. Två gånger per dygn finns möjlighet att ställa frågor till meditationslärarna och uppstår praktiska problem finns det servare som du kan kontakta när som helst.

Boende

De flesta bor såhär. Eget rum med säng, stol och en liten byrå. Du får lov att meditera här eller i meditationssalen. Vid tre tillfällen per dygn måste du befinna dig i meditationssalen med de andra och det är på morgonen 8-10, eftermiddagen 14.30-16.00 och 18.00-21.00. Då ges instruktioner samt att du utför det du har lärt dig rent praktiskt.

Fräscha toaletter och duschar finns.

Mat och mattider

Maten är vegetarisk och det serveras i princip alltid exakt samma sak. Frukosten består av havregrynsgröt med blötlagda fikon och russin (alternativt yoghurt) samt bröd med pålägg (gurka, tomat, jordnötssmör). Lunchen är böngryta eller linsgryta. Det serveras också efterrätt de allra flesta dagarna och består av khir (indisk rispudding), småkakor och chokladbollar. Att dricka finns vatten, té (både med och utan koffein), olika örter, kaffe och Oboy samt mjölk och havremjölk.

Du äter 06.30 och 11.00 alltså två gånger per dygn. Nya elever får lite té och frukt vid 17-tiden men gamla elever gör en 19-timmars fasta varje dygn. Oroa dig inte för att bli hungrig, meditation drar väldigt lite energi så väldigt få eller ingen upplever hunger som ett problem under kursen.

Invändningar mot maten

På Dhamma Sobhana lever du som en munk eller nunna. Du lever av andras allmosor eftersom allting är helt gratis för dig. Någon står och lagar mat helt oavlönat bara för att du ska kunna uppleva inre frid och få bästa förutsättningarna för att lära dig att meditera. Du får gratis vägledning, boende och kurs under närmare två veckor, så att ställa krav eller klaga på vad du blir serverad är not cool. Servarna har gjort sitt bästa för att sätta ihop kompletta måltider med de resurser som finns. Om du blir supersjuk av till exempel gluten kommer de att göra undantag för dig, liksom om du är gravid eller liknande. De gör specialkost i vissa fall (allergier) men tänk på att du som munk eller nunna egentligen inte är berättigad till den typen av krav.

Varför vegetariskt?

Det finns ingen regel om att man måste vara vegetarian eller att någonting blir bättre (till exempel meditationen) av att vara vegetarian, men kulturen har varit sådan bland buddhister och hinduer i tusentals år. Det är dessutom billigt med vegetarisk mat och många som ägnar sig åt meditation och yoga och liknande är redan vegetarianer av kultur, tradition, etiska skäl osv. Hemma äter du som du vill men på centret äter du inte kött, fisk eller ägg.

Läran

Vipassana lärdes ut i norra Indien av Siddharta Gautama som var en av tusentals upplysta människor. Buddha är alltså inte en person utan betyder ordagrant “no man”, eller “den upplysta” och tusentals Buddhor fanns före Gautama och tusentals Buddhor fanns efter honom. Gautamas teknik blev framgångsrik eftersom den tillät fler människor att uppnå det tillståndet där man kan säga att en människa är fri från lidande.

Hans teknik var väldigt enkel: observera andningen, observera dina kroppsliga förnimmelser. Bibehåll sinnesjämvikt.

Det finns inget annat i läran än sila, samadi och panja. Sila (moral) att vara en god människa. Samadi (sinnesjämvikt) att utveckla ett jämnare sinnelag och Panja (vishet) att förstå att allting som uppstår i sinnet kommer att försvinna igen. Det är Anicca (obeständigt). Därför spelar det ingen roll om du är kristen, muslim, hindu eller kallar dig för buddhist, agnostiker eller till och med ateist. Vipassana är bara en teknik för självkännedom, inte en sekt, religion, tro och så vidare. Det har heller inte med någon person eller Gud att göra. Din Gud eller dina heliga personer har du helt för dig själv!

När du inte mediterar får du gå i en liten promenadslinga på bilden ovan. Det är en vacker björkskog med rikt djurliv.

Vem passar kursen för?

Kursen passar för dig som är seriöst intresserad av att lära dig att meditera och är nyfiken på vad ett tystnadsretreat kan göra för dig. 10 dagar är det kortaste du kan vara borta, det finns även 20, 30 och 45-dagarskurser och på dessa kurser är det inga pauser alls. Äldre elever kan göra 3-dagarskurser men för nya elever finns bara 10 dagar. Jag rekommenderar personligen att du har en meditationsrutin på åtminstone en timme innan du åker om du vill göra det lätt för dig men jag hade absolut inte det första gången jag var där. Du kan studera Vipassana via youtube och det finns även på Spotify.

Vem passar inte kursen för?

Kursen passar inte om du har alldeles för speciella kostrestriktioner eftersom det är förbjudet av helfasta. Sedan tror jag kanske inte att någon kontrollerar att du faktiskt äter upp din mat men det är i vilket fall emot reglerna. Kursen passar inte heller om du precis gått igenom en jobbig händelse eller har väldigt stormiga relationer i ditt liv. Du behöver ha det ganska lugnt på hemmafronten om du ska få ut maximalt av kursen. Jag rekommenderar inte ett sånt här läger till någon som lider av ohanterligt mycket ångest eller har problem med dissociativa tillstånd eller annat som kan bli problematiskt för icke sjukvårdsutbildade meditationslärare som bara är där som volontärer.

Länk till anmälan!

Du ansöker på länken ovan och där hittar du också center över hela världen.

Lifestyledesign, Powerthinking

meditation, powerthinking, vipassana

Vipassana Round 2 │ Dhamma Sobhana i Ödeshög 2021

6 September, 2021 24 Comments Written by Martina

Läs mitt inlägg om min första tiodagarssittning från 2013 här, samt min objektiva guide till Dhamma Sobhana i Ödeshög här!

Ja det trodde du fasen inte, om du har läst mina tidigare inlägg om Dhamma Sobhana, att jag skulle åka tillbaka dit helt frivilligt! 😀 Men mycket vatten har flutit under broarna sedan jag först kom i kontakt med Vipassana för åtta år sedan, så det var en helt annan Martina som åkte till Ödeshög 26e augusti 2021 jämfört med 26e augusti 2013. Håll med om att det är ganska magiskt att jag lyckades tajma datumen så exakt med så många år emellan! What are the odds…? Det var alltså inget jag hade kollat upp i förväg eller så. En “slump” så att säga! 😉

Här kommer årets Vipassana-review från mitt personliga perspektiv.

Ändrade rutiner och mer avslappnad stämning

Till skillnad från förra gången så kändes det inte alls som ett koncentrationsläger. Jag har inget minne av att jag behövde lova på heder och samvete att inte lämna lägret (som de var noga med att poängtera många, många, många gånger förra gången). Det var inget som togs upp annat än i förbifarten den här gången. Vi meditatörer är på en högst frivillig kurs för vår egen skull och åker såklart hem om det inte känns bra.

Den här gången var det heller ingen nitisk kroppsvisitering eller genomsökning av personliga saker. Nu hade jag inget särskilt med mig att lämna in, en bok, mobil och hörlurar bara. Min magmedicin fick jag behålla. Jag hade med mig immodium för att jag äter en helt annan kost i vanliga fall och inte tål fibrer särskilt bra. Jag tänkte att jag inte ville spendera hela lägret på toaletten och det förstod såklart servarna så det var inga konstigheter alls.
Bild på min packning för 12 dagar.

“Operationen av själen”

Den här gången kom inte “operationen av själen” som ett element of surprise utan jag visste med en gång att våra underliggande emotionella knutar som vi bygger upp varje dag börjar flyta upp till ytan så fort de får chansen. Meditationen (att fokusera på andningen och kroppsliga förnimmelser) hjälper processen liksom tystnaden och den fina atmosfären på meditationscentret. Nu har jag spenderat ett gäng år med att “operera” (genom terapi, dagboksskrivande, meditation och annat spirituellt arbete) så jag kunde se exakt vad jag har kvar och vad jag behöver jobba med just nu. Inga konstigheter.

Operationen rensar ut sankarras (karma)

På Pali (språket som talades på Buddhas tid) kallas emotionella knutar för sankarras och detta blir de frön som man sår och sedan får skörda. Det bygger alltså upp ens karma. Ju mindre sankarras man har byggt upp desto lättare karma och ju mer egenmakt får man i sitt eget liv eftersom vägen framåt är fri från skräp. Om man tar för vana att checka in med sig själv varje dag genom meditation och dagboksskrivande bygger man inte upp så mycket skräp, och kör man dessutom längre, dagliga Vipassana-sessioner så rensar man på ganska bra.

Vissa kanske känner motstånd mot palispråket och ord som till exempel karma, men man kan översätta det med “som man bäddar får man ligga” och om du alltid bäddar i mörkret har du ingen aning om hur du får ligga förrän du går och lägger dig 😉 Tänd lampan, bädda ordentligt och få en god natts sömn utan att behöva ha ett täcke som en knölig korv eller annat otrevligt.

Höga meditativa tillstånd utan ont

Något som förvånade mig var hur enkelt det var att meditera den här gången. Jag kunde sitta i flera timmar utan att ändra ställning och gick självmant till den stora, gemensamma meditationssalen för att köra pass även när det inte var obligatoriskt. Fokuset var bra och jag kunde scanna kroppen och komma till högre meditativa tillstånd utan större svårigheter. Märkligt nog hade jag allra lättast för detta i början då jag hade några episoder av bangha-jahna (total upplösning) som det nog var ett år sedan jag hade senast. Då var jag mer eller mindre i upplösningstillstånd (haha) hela tiden och var mycket närmare höga states även i vardagen, men där var jag tyvärr inte nu. Dock tror jag att förra årets trauman hjälpte till för ibland kan stora kriser försätta en i “altered states” och fungera som katalysator för spirituell utveckling.
Promenadstråket på Vipassanagården

Mina sankarras och personliga upplevelser

Så let’s get personal!

Det första som hände var att jag fick en skarp smärta mellan skulderbladen. Jag visste att det var en sankarra och gick in i den för att vipassanalisera den. Det gick väldigt fort och var upplöst på några timmar. Därefter började en större sankarra närma sig och från början visste jag inte om det var min egen eller någonannans. Jag vet att jag låter som en galen person nu men det är sån man blir på Vipassana 😉 Hur som helst insåg jag efter några timmar att allt shit är mitt och att det var min egen sankarra. Den blev bara större och större och större och till slut såg jag hela omfattningen, att den var stor som en fotbollsplan. Jag hade ju ingenstans att fly så det var bara att börja jobba med den. Det tog drygt fyra dagar och hade även sina efterdyningar enda till kursens slut!

Det var en sankarra av ilska jag hade att arbeta med, men bakom varje ilska finns ofta sorg och förtvivlan så det växlade lite omvartannat. Stundvis väldigt intensivt, så intensivt att jag frågade meditationsläraren vad jag skulle göra. Hur jag skulle förhålla mig liksom. “Don’t hold back!” svarade hon, så jag bestämde mig för att bara gå all out medan jag vipassanaliserade den (sankarran) och min kropp (de fysiska förnimmelserna). De säger inte explicit att man ska gå in i sina tankar och känslor, tvärtom avråder dem från det, men jag tycker att det kan vara värdefullt att göra det ändå. Mina trauman har ju ett personligt värde för mig och jag är personligt investerad i utkomsten, oavsett om jag är i bangha-jahna eller inte!

Reality is reality.

Vi lever i den och förhåller oss till andra människor varje dag även om vi tycker att vi är “ur matrisen.”

Papper och penna är förstås förbjudet men jag hittade en penna i min väska och en liten lapp och skrev ned ovanstående.

“Geting-sankarran”

En av dagarna när jag jobbade med min ilska var jag ute och promenerade i det inhägnade promenadstråket och scannade mig själv samtidigt som jag gick. Gå, gå, gå, scan, scan, scan. Plötsligt kom en intensiv smärta i vaden och jag trodde att det liksom första smärtattacken mellan skulderbladen handlade om en sankarra! Med all sinnesjämvikt jag kunde uppbåda vipassanaliserade jag smärtan och försökte känna in vad tusan det var frågan om. Scan, scan, scan – piece by piece, part by part… men det blev inte bättre så till sist stannade jag upp och tittade på min vad. Och ta mig tusan hade inte en GETING fastnat i mina byxor och satt och stack mig och stack mig och stack mig för att försöka komma loss! Det är noble silence som gäller på kurserna så jag sa ingenting men petade bort getingen med en pinne och höll god min! 😀

The void?

Nu vet jag inte hur många som läser här som fortfarande är med på tåget om vad jag pratar om men förra året (inte på något läger utan i allmänhet) kom jag till en brytpunkt som man kan kalla för “the void” som är en slags nattsvart abyss som man bara måste hoppa rakt in i för att komma vidare. Det här är väldigt svårt att förklara men det är ett slags sinnestillstånd av kärlek och acceptans som blir mer förankrat i en själv. Gränserna för vad som är jag och allting annat suddas ut och man blir ett med allt. Total Oneness. Jag trodde att detta Vipassanaretreatet skulle ta mig dit men så blev det inte. Jag kunde inte ens lokalisera något “void state” utan kom som sagt till bangha-jahna vilket är trevligt, men därifrån till nästa steg har jag nu lite dålig koll på. Jag känner bara att det krävs mer meditation hemma för att fortsätta utvecklas. Motivationen är i alla fall på topp!

Och maten då…?

Jag måste slänga in en kommentar om maten eftersom det är en av de vanligaste frågorna jag får. Du som brukar läsa här vet att jag sedan många år tillbaka följer en strikt lågkolhydratkost som är allt annat än vegansk, och att Vipassanamaten är raka motsatsen.

Hur funkar det?

Svaret på den frågan är att det funkar kalastoppen. Jag älskar vegetariskt och tycker att det är jättegott men jag skulle inte kunna leva så under längre perioder. Jag har testat (bara 10 år ;)) och det förstörde min fysiska och psykiska hälsa. Jag respekterar allas kostval, det är personligt, men alla kan göra undantag för några veckor tycker jag. Så även jag. Ge mig en vegansk måltid och jag äter den med glädje om den är vällagad med kärlek.

Fortsatta vägen framåt

Som sagt är jag supermotiverad och kommer att fortsätta meditera en timme på morgonen och en timme på kvällen. Det känns väldigt viktigt för att fortsätta jobba med sankarras och nå nya spirituella höjder och såklart för den mentala hälsans skull också. Jag kunde lämna en hel del rädsla bakom mig på det här lägret. Tidigare har jag varit lite orolig för vissa högre tillstånd och inte vetat om jag ska klara av det, men nu vet jag att jag gör det. Allting som finns är olika förnimmelser and that’s it! Om jag hade åkt tidigare det här året hade jag sluppit min sommardepression men det fanns kanske någon mening med det lidandet också. Nu är jag i vilket fall återställd på riktigt, riktigt! Hjärnan är back in the game, kalibrerad, jämnviktad och detoxad!

Kommentera gärna om du undrar något om Vipassana och dela hemskt gärna dina egna erfarenheter! ❤

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking

Dhamma Sobhana, meditation, Mindfulness, neurohacking, powerthinking, vipassana

Life-update: uppföljning efter depressionen!

18 August, 2021 29 Comments Written by Martina

Uppföljning på det här inlägget!

Jag skrev den nionde juli om att jag hade kraschat totalt och mått dåligt ett tag och började sätta ihop en plan för att ta mig ur det. Nu har jag kommit upp ur gropen och tänkte berätta lite om hur jag gjorde. För att få hela storyn kan du läsa ursprungsinlägget men jag angrep mitt tillstånd från flera håll samtidigt med fokus på att få upp energinivåerna. Det tog emot väldigt att vara social men bokade in träffar och genomförde dem. Jag var på Kosteröarna med kompisar, hade vänner som kom och bodde hos mig på gården och åkte ut till holmar med båt utmed kusten. Det gav absolut energi men räckte såklart inte hela vägen. Min tro är att hjärnan behöver näring och att man kan äta sig själv psykiskt frisk eller sjuk genom att välja rätt eller fel livsmedel. Många är så upptagna med tanken på att gå ned i vikt att de inte tänker på att täcka sitt dagliga näringsbehov. Jag har haft svårt att täcka mitt på grund av långa perioder av bristande aptit.

Näringsfokus och medicin

Så maten har varit karnivorisk och low carbig med undantag för honung. Inget strikt utan mest fokus på att äta så mycket mat jag kan. Tillskotten har varit uppdelade på morgon, kväll och östro. Jag har som ni vet lite lågt östro och försöker öka det med hjälp av näring, D-vitamin och tillskott som Dong Quai och munkpeppar. Honungen är också för östrot förresten och för att det sägs att man sover bättre med lite leverglykogen.

Tillskotten har varit TMG (trimetylglycin), metylerade B-vitaminer, C-vitamin, MSM och NAC på morgonen och sen glycin, kalcium och mer NAC till kvällen. Ungefär så. Doserna har varit extremt höga jämfört med rekommenderad dos för att det är så jag rullar. C-vitamin minst 5 gram om dagen, TMG 10 gram och så vidare. Därför har jag alla i pulverform för att kunna skopa upp. Upplever att det har hjälpt, dock upplever jag inte att östro-tillskotten haft någon effekt på mitt östro.

Medicin då? Litium har ju kommit på tal ett antal gånger men alla sådana läkemedel kommer med ett visst pris som jag inte vet om jag är beredd att betala. Däremot slipper jag gärna dessa mega-dippar och skulle gärna bli lite mer jämn… men får se. Eftersom jag mår bra nu tänker jag att jag kan skjuta på det beslutet ett tag. När det var som värst hade jag ett antal mediciner att testa igenom som funkade litegrann. Vanlig SSRI bland annat.

Terapin och extern hjälp

Jag har gått i terapi hela våren och hade vid ett tillfälle tre terapeuter och en healer haha! Jag går all out kan man säga! 😀 Nu på måndag är min sista psykolog-session och därmed är all terapi färdig för den här gången. Det har varit otroligt givande och det har hänt väldigt mycket de senaste månaderna som jag tyvärr inte kan dela eftersom det är lite för privat. På grund av att jag inte pratar så mycket om det är det en del av mina läsare som tror att jag inte processar mina känslor, att jag “gått in i väggen” eller att jag skulle ha osörjd sorg. Nej, nej. Jag är en person som badar i mina känslor från morgon till kväll, jag bara visar det inte utåt överhuvudtaget. Dessutom har jag avverkat tusentals meditationstimmar och tro mig… nothing is hidden.

Rutiner med dagsljus, träning, meditation, sömn

Sen att bara ruta in vardagen hjälper ju något oerhört. Tyvärr innebär depression ibland noll ork men då kan en kort promenad få gå under “träning”. Gott nog liksom. Bara att göra någonting och komma ut i dagsljus. Solen i ögonen är viktigt! Dagboksskrivande, “future self journal” och meditation har också stått på agendan.

“Framtidssjälvet” står det för er som inte kan läsa vad jag skriver 😉

Hur som helst är jag tacksam att jag med samlade krafter kunde ta mig ur svackan och att den inte blev längre än den blev. En sak jag blivit bra på är att korta ned de depressiva eller oproduktiva faserna och ibland till och med vända skutan innan den hamnar där. Jag inbillar mig att rigoröst och nitiskt fokus på rutinerna ska hjälpa men jag vet inte riktigt om det är så enkelt. Troligen inte!

Jag har förresten en depressionsguide HÄR för den intresserade!

Slut på update. Följ mig gärna på instagram här och här där jag uppdaterar lite oftare. Min tanke är att det kommer dyka upp lite webinars här så fort jag orkar ta tag i det, men nästa vecka åker jag på Vipassana-läger så det blir inte förrän i september. Givetvis kommer också en längre Vipassana-uppdatering när jag kommer hem igen!

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 1231833680

Personligt, Powerthinking

bipolär, depression, neurohacking

Avsnitt 10: Är du en antihacker?

14 August, 2021 4 Comments Written by Martina

Inlägget och avsnittet innehåller reklam för min senaste bok Handbok i Biohacking!

Många som intresserar sig för biohacking börjar i fel ände och blir intresserade av alla häftiga prylar och moderna tillskott utan att ha “the basics” under kontroll. Tyvärr är majoriteten av alla människor så kallade antihackers, det vill säga låter destruktiva beteendemönster ta överhanden istället för att själva sätta sig vid rodret och göra det bästa av sig själva.

Definitionen av antihacker:

Lågt engagemang i den egna hälsan
Låg hälsomedvetenhet
Destruktiv livsstil i form av:
– Kass diet (som ger problem)
– Passivitet eller överaktivitet
– Destruktivt risktagande
– Negativt självprat
– Söker inte vård för sina hälsoproblem

Hur blir det såhär då? Anledningen kan vara okunskap och bristande tro på att det går att göra någonting åt sin situation, lågt självförtroende, låg självkänsla, bristande självinsikt och det kan också vara beroendeproblematik och olika nivåer av självdestruktivitet. Många vill göra en livsstilsförändring men kan inte på grund av beroende. Oförmåga att lägga om livsstilen trots ödesdigra konsekvenser kan signalera missbruk och beroende.

Ett tecken på att ett beroende är integrerat i personligheten är om en substans eller ett beteendes avlägsnande väcker i det närmaste skräck-känslor. “Rör inte min frukost-macka!” Livet blir förintande grått och tråkigt utan ____ då väldigt få klarar av att hantera, acceptera eller transmutera den tomhetskänsla som uppstår, och måste till varje pris eliminera tomrummet med godsaker, alkohol, drama, uppmärksamhet, shopping, sex och porr.

Nyckelkoncept – självinventering och medvetenhet!

Att titta på sina vardagsvanor öppet och ärligt för att se vart livsstilen felar kan vara väldigt upplysande. Spendera några vardagskvällar med att titta på ditt eget beteende. Hur har du ätit de senaste dagarna, hur rör du dig? Vem träffar du? Hur får den/dem dig att må? Använder du några “coping-strategier?” Botar du trötthet med kaffe och tristess med sötsaker? Har du druckit alkohol? Hur mycket?

Efter några dagar börjar en bild ta form. Det kanske visar sig att du är otroligt distraherad, att du alltid är i ett tillstånd av att “bota” eller att du inte rör dig nästan något. Då får du en uppfattning av vad du behöver göra!

Lägg grunden istället för att leta tillskott

Det finns inga magiska tillskott! Visst kanske du behöver åtgärda D- och B-vitaminbrister med tillskott men lägg resten av tillskotten på hyllan tills du har lärt dig sömnhygien, städat upp kosten, börjat röra på dig och fått livsstilen under kontroll. De flesta tillskott är nämligen ganska verkningslösa om du inte makrodosar dem eller har en plan för vad du tar och varför.

Tänk på att näring gör sig bäst i mat, inte i en cellulosaklädd kapsel. Kött, fisk, ägg, ovanjordsgrönsaker och fett från djur, kokos, oliver och avokado är en bra grund för de allra flesta. Tänk också på att bara för att det står att ett livsmedel innehåller “500% av rekommenderat dagligt intag av vitamin B12” så betyder det inte att det är vad kroppen kan ta upp. Biotillgänglighet och vad som står på innehållsförteckningen är inte samma sak!

Grönsaker kan vara toxiska

Växter har inte klor eller tänder och producerar växtgifter istället. Det måste inte vara ett problem men för den som äter busslaster med grönsaker kan det vara det, särskilt om de inte är korrekt tillagade. Högkvalitativt protein (från animaliska källor) är ett säkrare kort och det finns proteinpulver gjort på gräsbetande nötkreatur om du har svårt att få i dig tillräckligt med protein. Satsa på det och kollagen i pulverform som komplement, före något multivitamintillskott eller grönsakssmoothie.

Rörelse och återhämtning

Båda är viktiga förstås och de allra flesta rör på sig för lite! Vi behöver både utmana våra muskler och ha pulsvariationer några gånger i veckan. Kan du bara gå promenader är det helt okej men gör någonting som utmanar dig på din nivå. Återhämtning är allting som du finner avslappnande från fysisk träning till att meditera eller sitta och virka i soffan. Båda behövs och bidrar tillsammans till en god natts sömn.

Biohacking basics – Grundnivå

Kost fri från direkta immunstörare
Någon slags rörelserutin
Bra sömnhygien
Destruktiva beteenden under kontroll
Stress under kontroll (eller någon form av stresshantering)

Biohacking – Mediumnivå

Intresserad och engagerad i sin egen hälsa
Arbetar mot mål kontinuerligt
Genomtänkt kost (följer någon slags diet)
Genomtänkta tillskott (ej multivitamin etc)
Åtgärdar mentala och fysiska blockeringar

Biohacking – Avancerad nivå

Dagligt engagemang i fysiska och psykiska hälsan
Fördjupar sina kunskaper regelbundet
Uppdaterad på senaste tekniken/utbudet/vetenskapen
Regelbunden meditationsrutin
Går i terapi/betalar för coaching
Genomtänkt träningsrutin
Genomtänkt/personifierad kostplan
Avancerade “cutting edge” tillskott anpassade efter tex genetiska förutsättningar

Vill du spana in mina personliga tankar kring biohacking kan du följa min privata instagram Biohackingapplied, resten av biohacking-nyheterna kommer på huvudkontot Nextlevelbiohacking samt här på bloggen. Lämna gärna feedback och förslag om du lyssnade på avsnittet!

KÖP MIN SENASTE BOK –> HANDBOK I BIOHACKING!

Vill du sponsra podden har du all info nedan. Jobbar du på ett företag som rör sig inom biohacking-sfären som vill nå ut till mina poddlyssnare, drop me a line!

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 1231833680

Biohacking, Biokemi

antihacking, biohacking

Genomsnittslivsstil och antihacking

28 July, 2021 16 Comments Written by Martina

Det här inlägget innehåller en köplänk till min bok på Adlibris!

Nu är nya boken Handbok i Biohacking ute och det har varit så roligt att äntligen skriva en renodlad bok om biohacking! I boken försöker jag ta ut svängarna ordentligt så att hela konceptet ska få plats men med ett stort fokus på det mest grundläggande. Om man googlar på ordet biohacking får man upp bilder på elektroniska chip, röda glasögon, massa tillskott och någon snubbe med en lampa i näsan. Det är inte särskilt hjälpsamt för någon, för ingen förbättrar sin hälsa med prylar eller tillskott allena. Det är helt enkelt inte där man börjar.

Var börjar man?

Du kan läsa mitt förra inlägg om det här, men en viktig sak är att ta tempen på sin nuvarande livsstil. Det är många som har högtflygande planer om hur de borde leva, hur de borde äta och träna, medan verkligheten är något helt annat. Det spelar ingen roll om man har värsta planen i sin fantasi om den aldrig utförs. Viljan räcker inte långt eftersom bara det praktiska utförandet räknas och det är när man är konsekvent över lång tid som man får resultat. Punktinsatser ger aldrig resultat mer än tillfälligt, om ens det.

Summera de senaste två åren

Jag brukar säga att det tar 18 månader att bygga en ny livsstil som ger resultat och detsamma gäller åt andra hållet. På 18-24 månader hinner du krascha hälsan totalt om du ägnar dig åt antihacking mer än 50% av tiden. Hur har din livsstil varit de senaste två åren, i genomsnitt? Om du tar bort topparna och dalarna, vad är kvar då? Det händer att jag får frågan om en “ätardag” eller “ätarhelg” kan förstöra hela veckans ansträngningar och svaret är JA! Definitivt. Varje avsteg har negativa konsekvenser som ibland tar dagar eller veckor att reparera. En ung och viril man som tillbringar en kväll på stan med mycket alkohol har sänkta testosteronnivåer i två veckor efteråt!

Några frågor att ställa till dig själv (Svara ärligt! Om det är någon enda person du aldrig ska ljuga inför så är det du!)

Vad är dina värsta vanor och vilka är dina bästa?
Vilka insatser har du gjort för din hälsa det senaste året?
Vilka insatser har du gjort för din hälsa de senaste tre veckorna?
Vilka destruktiva tendenser har du?
Vet du varför du har dem?
Fyller de något ouppfyllt behov hos dig?

Jag känner många sockerberoende personer eftersom de råkar vara överrepresenterade i lowcarb-svängen, och både dåliga livsmedelsval och överätning fyller viktiga behov som inte kunde mötas på något annat sätt. Det är coping. Det kan ge en känsla av frihet, dämpa stress eller balansera signalsubstanserna. Om man får dopamin av att äta är det något man kommer vilja göra mycket av, igen och igen och det kommer att kännas bättre, tillfälligt, även om det såklart för med sig en hel del problem, precis som alla beroenden. Det är beroenden som håller kvar människor i destruktiva livsstilar, för många vill verkligen förändras men de är i praktiken maktlösa.

Känner du igen dig?
Vad är du maktlös inför?

Även om du inte är alkoholist med någon måttstock, kan du avstå alkohol helt? Vad skulle hända om du gjorde det? Många får panik bara av tanken och tycker att livet skulle bli så otroligt tråkigt och färglöst. Om du inte fick äta socker och mjölmat, hur skulle det kännas? Om någon tar teven ifrån dig, vad händer då? Om du blir av med bankkortet under fyra veckor och swish-appen slutar funka, skulle du vara okej med det givet att alla räkningar redan är betalda? Om den spontana känslan är att livet skulle bli “tråkigt”, “grått”, “färglöst”, “meningslöst” och så vidare är det stor risk att ett beroende ligger bakom och att de destruktiva tendenserna är din medicin.

De flesta är inte så allvarligt beroende utan skulle med hjälp av genomtänkta strategier kunna bryta sig ut. Det gäller bara att identifiera sina destruktiva beteenden och den verkliga anledningen till att de upprätthålls år efter år. Därefter kan man fundera på hur behoven kan mötas på ett mer konstruktivt sätt.

Behov vs beroende

Om det handlar om ett riktigt beroende som eskalerar, hotar hälsan och där nivån av maktlöshet är helt uppenbar finns det förstås professionell hjälp att få. Dels genom vården och dels genom olika tolvstegsprogram där man kan träffa likasinnade som tagit sig igenom och ut på andra sidan. Jag vet att det tyvärr inte finns mycket att hämta i vården för matmissbrukare, men det finns faktiskt läkemedel mot det också om man lyckas träffa rätt läkare som har den typen av kunskap. Nu förespråkar jag inte läkemedel men jag vill ändå flagga för att det finns och att man i allmänhet inte ska dra sig för att försöka få hjälp av vårdcentralen och kommunicera ut sina behov där. Det är så otroligt många som lider i onödan när det faktiskt finns hjälp att få!

Jag skriver detta för att jag själv både blivit sviken av sjukvården och inte fått hjälp när jag behövde det, och också blivit räddad av sjukvården och fått exakt rätt hjälp när jag behövde den. Skillnaden mellan dessa två var min egen kunskap. I det senare fallet var jag påläst om möjligheter och läkemedel och kunde guida läkaren rätt, och när man ser det hela mer som ett samarbete där man tar precis lika mycket ansvar som läkaren kan det gå riktigt bra!

Kunskap är makt

Ett slitet uttryck kanske men inte desto mindre sant. Jag skrev handbok i biohacking för att dela med mig av mitt systemtänk kring hur kroppen fungerar och hur man kan påverka sin hälsa genom att arbeta med rätt system. Jag förklarar tydligt vad som fungerar och varför, och vad som inte fungerar och varför.

Jag är ju något så “unikt” som en civilingenjör som doktorerar inom medicin. Det ger en viss tvärvetenskaplig inriktning eftersom jag kan applicera ett systematiskt tänk på biologiska problem. Min medförfattare Mattias känner ni som följt mig länge sedan tidigare. Han är mer renodlad ingenjör än mig men älskar att bygga modeller över fysiologiska system och är proffs på det. Vår genuina förhoppning är att du ska ha mycket stor nytta av den här boken och den riktar sig till män och kvinnor lika mycket.

Du hittar Handbok i Biohacking HÄR!

Biohacking