![[Mer på bloggen för den som vill läsa mer + ha vetenskapliga referenser osv! ☝] Jag har snöat in TOTALT på stress-resistens det senaste (s.k glukokortikoidreceptorresistens som förkortas GRR) & förfasas över hur otroligt destruktivt kronisk sympatikus-aktivering (fight & flight) kan vara, särskilt med tanke på att (vissa av oss 🙋♀️) är naturligt böjda åt det hållet!
Vi har dock alla olika stress-känslighet beroende på mängden kortisol- & T3-receptorer, ålder, kön, genetiska faktorer & hur vi funkar i stress-läge: Vissa blir super-motiverade, andra hyperkänslig eller tvärtom avstängda eller passiva. Utbrändhet brukar gå mer åt det apatiska hållet, men oavsett upplevelse så verkar just överdriven stress-signalering vara extremt skadligt för hela systemet, om det får tugga på år ut och år in, utan tillräcklig motreglering!
ALLT blir liksom lidande till sist. Det läskiga är att för typ 30 år sedan var GRR eller stress-resistens väldigt ovanligt, men numera har "de flesta" åtminstone något symptom. Oftast flera.
STRESSBEDÖMNING FRÅN SYMPTOM 🧐
Om du inte kan bedöma din stressnivå för att du inte upplever dig som stressad, så kan du checka av lite hormonparametrar istället: är menstruationerna ok? Matsmältningen? sömnen? Humör & energi-nivåer?
Det är sällan ett test säger mer än dina egna observationer, men dra dig inte för att boka in ett läkarbesök om du är orolig! ❤️
Om något grundläggande inte funkar, är någon form av stress en TROLIG kandidat! Kortisol, noradrenalin, adrenalin, dopamin & glutamat är ganska toxiska på höga nivåer. Särskilt glutamat som är nervsystemets gaspedal. Har du relativt sett mer dopamin än noradrenalin upplever du troligen inte stress som negativt, men får du stress-relaterade symptom så är det ändå för mycket för systemet! ⚠️
Berätta gärna om du känner igen dig i överdriven stress-signalering eller om du lyckats omprogrammera det!](http://martinajohansson.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
“Triggers”/”att bli triggad” är det moderna ordet för kränkt eller stött.
Jag postade det här citatet på instagram och fick några frågande kommentarer. Vad menar jag egentligen? Är triggers en BRA sak nu? Svar ja!
En av mina stammisar här på bloggen (lc) kommenterade så kul för några månader sedan; “Att bli provocerad ser jag som en extra krydda i mitt tänkande” och jag kunde inte hålla med mer. När något är provocerande så har vi en chans att titta på våra egna fasta föreställningar om hur världen “ska” vara, hur människor “ska” vara. Man kan lära sig mycket om sig själv på det sättet.
Vad är hotat inom mig just nu?
Ibland tar det lite tid innan jag förstår att det som triggade mig egentligen inte har med den andra personen att göra, utan med mig. Det kan ta dagar, men till sist börjar jag alltid ifrågasätta vad det handlar om. Ofta kommer jag fram till att jag fruktar för mitt liv och är paralyserad av skräck. Eller hur dramatiskt? Det är så primalhjärnan drar igång och jag undrar om det beror på att jag är kvinna och ofta känner mig fysiskt hotad, orolig för min säkerhet liksom?
Ta Gudiol som exempel. Han provocerar ju skiten ur mig när han pratar om hur extremt inkompetent/dum/trög jag är. En vuxen man – dubbelt så stor som mig. Jag tycker att det känns väldigt hotfullt. Jag tror att jag skulle vara helt livrädd om jag träffade honom i verkligheten. Likaså en del veganer (män) som skriver hotfulla saker – jag blir ju arg fast egentligen blir jag rädd.
Triggad av åsikter
Jag blir inte så triggad av andra åsikter längre för det är inte alls min sak att bry mig om vad andra tycker eller tror. Däremot blir jag ju triggad om det är negativa åsikter om mig (pga ovan förklaring) eller om det är någon jag bryr mig om som tror på något som jag tror är dåligt för den personen. Till exempel om någon jag bryr mig om skulle envisas med att ta en viss medicin, eller hålla på med någon destruktiv drog. Det hade varit väldigt jobbigt och jag har varit i sådana situationer där jag har fått meditera på det om och om igen och ändå har svårt att komma förbi det.
Hur använder du triggers?
Är det några särskilda som du har svårt att komma förbi?
Nu kanske min kommentar är triggande i sig. Men att det finns triggers runt en är verkligen ett wake up call på att man bör jobba mer med sig själv. Jag har länge blivit triggad av människor runt mig som inte tar sin hälsa på allvar, inte äter det ena eller det andra, har rasistiska, anti-feministiska åsikter. Men en sak som verkligen hjälpt mig inom området triggers är att ödmjukt men bestämt tacka för mig. Mjukna i mitt sätt att vara och låta människor leva precis som de vill för det är ju trots allt deras liv. Jag har ansvar för mitt med jag har aldrig ansvar för någon annans liv. Att vilja ändra andras sätt att vara (både medvetet och undermedvetet) är en fälla och något varken du eller personen du triggas av kommer må bättre av.
haha ser inget triggande i din kommentar alls, håller helt med!
Tack så mycket för det här inlägget, jag behövde verkligen få läsa om trigger-ämnet. Jag har varit med om så mycket på senare tid att jag har gått runt och kokat inombords. ? Men ska gå tillbaka till mitt vanliga jag och bara ignorera andras åsikter och grodor. ??
Jag kan personligen inte hitta ett enda ställe i allt du har skrivit, där du skriver att någon inte “får”. Har jag fattat rätt så är du själv motståndare till hela begreppet överförmynderi. Däremot, med tanke på vad du sysslar med, talar du OM man vill ha tvättbräda osv. Då FÅR man inte äta choklad. För då blir det ingen tvättbräda. Inte särskilt svår logik. Sen är jag ganska säker på att du skiter i folks vanor. Dom som tolkar detta som att Martina är ute efter att bli något slags världssamvete??? Redan där visar ni att ni äter för lite Omega-3 ??. Och den där Gudiol? Känns det hjältemodigt att “trolla” en kvinna bakom en skärm? Jävla fjant rent ut sagt. Gå inte runt och var rädd för en sån fjant. Jag lovar att han är en finnig tolvåring med trimmad moppe. Jag har iallafall haft nytta av din kunskap. Har fan fått tvättbräda, bara genom att strikt följa dina böcker. Stå på dig och sluta inte skriva ??
Haha tack Matte, du rockar som alltid!
Ett ämne som triggar kan man läsa om i “Avlivningskliniken Tusenskönan”
Är det dags att checka ut för gott eller…..
Blir inte så mycket provocerad av vad andra säger. Det är bara ord och med liten träning kan man lära sig att fullständigt ignorera dumskallar.
däremot blir jag ofta triggad av vad andra GÖR, för detta kan innebära en obehag eller tom fara för mig. Tex folk som inte plockar hundbajs. Eller granne som festar länge eller ofta. Rökare som blåser i ansiktet på en. Åh har massor såna triggers.
Triggers lider alltid av hybris tyvärr
Förstår verkligen det där med att bli rädd för när någon annan gör något som jag tror är dåligt. T.ex. äter skit eller missbrukar alkohol och droger. Ultimat tänker jag att det handlar om rädslan för att bli ensam, alltså på grund av att den personen ska dö. Väldigt svårt att släppa taget då och bara låta vara…
Sorry ot men jag har en annan fråga. Jag kör lite olika tester av b-glukos och ketonerna. En last jag har är att dricka nocco. (Blir en om dagen) och det dödar inte ketonerna för mig. (Kanske att de varit ännu högre utan noccon…) Men, kommer det förlänga processen att ketoadaptera. Eller om det kanske till och med är helt kört att adaptera så länge jag dricker nocco? Fast jag är i ketos.
Nej det spelar ingen roll, 1 NOCCO är inte så farligt 🙂
En av mina (många:)) triggers är när folk inte lyssnar på mig eller generellt är dismissive. Det kommer från min barndom där jag hela tiden blev tystad och i vuxen ålder, där jag tillät mig bli tystad. Jag får verkligen prata med mig själv & lugna ner mig för att inte gå loss när folk när andra är dismissive gentemot mig. Ilskan är egentligen riktad mot mig och grundar sig i rädsla & sorg. Rädsla för att falla tillbaka i gamla vanor & tillåta andra att trampa på mig, och sorg för att det har varit en verklighet i majoriteten av mitt liv… Jag tycker ju faktist om mig själv och jag är ledsen att jag har spenderat nästan hela livet med tron om att jag inte är värdig. Det svider.
Prata högre och ta fram din inre boss bitch 😉 Jag kan helt klart relatera till det där och överkompenserar fortfarande.
Oooh!
Jag tror att jag har väldigt få triggers kvar. Jag bryr mig fruktansvärt lite om andra människors åsikter numera. Det är möjligen på jobbet där jag fortfarande har behov av att samarbeta mkt och där jag inte bara kan skita i folk eller påpeka deras okunskap. Däremot triggas jag av typ stora politiska åsikter som ju får en konsekvens för folk. Så då jobbar jag på att komma med motargument.
Just nu är jag nog i en fas där jag tok-älskar mig själv men har lite svårt att hitta bra sätt att visa vem jag är på. Jag har ännu inte ord att beskriva mig. Men att ändå vara väldigt trygg i mig gör att jag flödar framåt mkt, och som en bäck så flyter jag bara förbi de stora stenarna som försöker stoppa mig.
Jag har oxå jobbat mkt på just det som triggar/skapar stress och gått till botten med det. Det verkar ju ha gett resultat!
Jag läste lite om future self journaling osv. Och slogs av att jag inte riktigt vill ändra på så mkt (inget stort iaf) utan mer hitta ord för vem jag är och bli bättre på att köra på utifrån vad jag ju vet funkar bra.
Känns rätt lyxigt att efter så många år av att må dåligt och förminska sig själv kunna skriva en sån här kommentar! 😀 Och din blogg har helt klart varit en del av den resan <3
Hejja Astrid, det låter ju helt underbart! 😀
Jag tycker det är ett intressant sätt att se på triggers. Att se det som ett sätt att utmana mina tankar istället för något negativt. Tänker att det leder till en större medvetenhet och självkännedom. Varför får jag de här tankarna just nu, vad är orsaken? Superintressant att fundera över!
Ok, jag har många triggers (haha vad säger det om mig) men en som jag tänker på dagligen är att jag har ett antal familjemedlemmar och nära släktingar med övervikt, diabetes, cancer, kopiösa svettningar, har eksem, depression, har ’gått i väggen’, tonåringarna har även de övervikt och så svår acne att de medicinerats sedan tidiga tonår.
Trots detta är de totalt ovilliga att ens prova att byta kosthållning och livsstil. Inte ens under en kortare period.
De gnäller på diverse krämpor och viktproblem (och det är detta som triggar mig), men vägrar tro på att en förändrad livsstil skulle kunna hjälpa.. Däremot kastar de sig tacksamt över vilken medicin som än ställs framför dem oavsett hur lång och jävlig biverkningslistan är.
Den enes läkare har ju sagt att trots sin GIST cancer ska de bara leva och äta ’som vanligt’.
Den andres fysioterapeut har ju sagt att tio minuters lätt motionscykel några ggr / vecka är nog efter höftoperationen. Fast nu är det tre år sedan operation och läkares ordination.
Den ena är dessutom sjuksköterska och håller stenhårt fast vid att kolesterol är farligt, fett är farligt, margarin är inte alls onyttigt, de ordinerade 7-8 brödskivor om dagen av en anledning osv..
De har gått på Viktväktarna hundra gånger men trots att de lägger på sig allt igen så ’är det det enda som funkar’ och så kör de en ny omgång…
Att vägra inse att man kan påverka inte bara sin egen hälsa, utan sina barns hälsa…att vägra inse att man har ett fanimej ett eget ansvar..
Jag blir så jäkla förbannad att de inte ens vill prova något annat att jag börjar stamma.
Fast det kanske säger mer om mig än om dem haha..
Samma sak vad gäller skolmaten. Jag vill att min son äter lchf, jag nöjer mig med liberal lchf, men nix. Det går inte. Vill han däremot vara vegetarian eller vegan, eller har en religiös tro som gör att han inte vill äta vissa livsmedel så går det alldeles utmärkt att ordna. Men vill jag att han ska slippa en massa raffinerad mjölmat så får jag väl packa lunchlåda då.
Jag blir galen på att jag kallas extrem och larvig för att jag säger att mitt barn inte får äta sötsaker flera dagar i veckan eller hur mycket som helst när det bjuds. Jag har blivit utskrattad för att jag inte tycker att fika med glass, bullar, kakor osv för att fira högtider el dyl hör hemma under skoltid. ’Men det är ju bara ibland’. Ja förvisso, men om de samma dag ätit mackor eller gröt med kanel och socker till frukost, pasta till lunch och ännu mera macka till mellis, så är det inte mycket annat än skräp det ätit under en dag. Jag har turen ändå att min son går i en skola där de lagar fantastisk mat på plats, även om det är ’traditionell’ mat med långt mycket mer bröd/pasta osv än jag önskar. På vissa skolor serveras ju halvfabrikat som ’lagats’ på ett centralkök och sedan transporterats under värmehållning ut till skolorna.. och så kallas det mat.
Nä fy farao.
ja, du ser ju, jag går loss som bara den här 😉
Jag kan ju bara låta dessa triggers bli min motivation att leva som jag lär och föregå med gott exempel. Även om de skiter i vilket.
Ooops sorry, trodde att jag slarvade bort min förra kommentar så jag skrev typ samma en gång till! Förlåt!
Alltså shit! Jag förstår att du blir triggad. Jag hade blivit galen av det där! Jag förstår inte varför man inte försöker göra det man kan för att må bättre. Att man inte ens vill prova liksom. Haha, jag blev triggad bara av att läsa den här kommentaren.
Det som triggar mig att bli irriterad och arg är
– debatten om att vi helst ska äta veganskt; att “alla” tror att vegetariskt automatiskt är miljö- och klimatvänligt
– när man på jobbet fokuserar mer på att mäta och dokumentera och följa processer för beställningar och problemhantering och jag-vet-inte-allt, än på att fundera på, och göra, vad som behöver utföras för att företaget ska funka bra.
Jag har inte mediterat på det. Och jag är inte säker på att jag vill.
Hmm jag trodde du först var inne på vad som är triggande livsmedel hihi men det hänger ihop det med.
Sånt som triggar mig nuförtiden (i egenskap av förälder till en 1-åring) är sådant som rör min oro (rädsla) för mitt barns väl.
T.ex. jag blev arg av att läsa om alla enligt mig mindre bra koståskådningar på olika förskolor jag söker till. Riktigt, jävla förbannad alltså.
Samma när pappan säger saker som kan tolkas som att han antyder att jag inte tar hand om lillen på bästa/ett bra sätt (kontext: vi ska separera, på mitt initiativ, med goda skäl…).
Eller när någon är nedlåtande mot mig på ett sätt som angriper min intelligens; antyder att gör dumma saker/val, att jag är ointelligent för min ålder/utbildning etc.
Dr Nicole holistic psychologists sa nåt bra, ta en titt på källan då, den som kritiserar. Räknas dens åsikter? Ser jag upp till den? Lever den ett bra liv, gör den smarta val? Svaret är nästan alltid nej…
Bra att bjuda in till en öppen diskussion kring detta!
Kramkram
Jag har samma triggers, förutom det där med barn då!
Ja å ena sidan uppstår det ju automatiskt när man blir förälder. Å andra sidan så bryr jag mig ju om ALLA barn och vill att de ska ha en god hälsa och en bra utbildning. Åtminstone det förra var något jag själv inte hade när jag var ung, växte upp i ett obildat hem med mycket skräpmat och därmed påföljande övervikt, olika fysiska (acantosis nigrticans bl.a.) och psykiska (mångårig depression) besvär, sockerberoende, etc.. Så nog tusan ligger det därför mig varmt om hjärtat. Och det är ett gammalt trauma som ligger och pyr, det är glasklart.
Intressant inlägg, definitivt värdefulla saker att tänka på.
Såvitt jag fattat har ordet “trigger” haft en mycket mer allvarligare betydelse inom psykologin, t.ex. att det finns triggers för en persons PTSD eller liknande. Men att det nu kanske urvattnats lite när folk börjat använda det till att betyda kränkt eller upprörd. Så jag är nog rätt försiktig med vad jag ens ser som en trigger, för frågan blir mer “trigger för vad”?
Men jag förstår vad man menar med det, och att få en massa hot som du får, det är ju helt rimligt att det blir en trigger liksom. Känns så otroligt skevt att folk inte tar ansvar för sitt agerande, bara beter sig hur som helst. Tycker det pratas så mycket om hur de som utsätts ska eller inte ska reagera, men inte lika mycket om hur de som beter sig illa ska agera?
En av mina triggers är när man talar om hälsa och mitt sätt att se på den – att detta dagliga intag av socker/spannmål/mycket mejeri osv – faktiskt är skadligt för oss och att familjemedlemmar, med hälsoproblem enbart viftar bort det. De har övervikt, någon har diabetes, tonåringarna har dels övervikt och kraftiga problem med acne, såpass att de medicineras redan i nedre tonår, PCOS, IBS och givetvis cancer..bla.. Det triggar mig något vansinnigt att man inte ens är villig att prova ett annat sätt att äta och motionera, men man kastar sig villigt över vilken medicin som helst som rekommenderas dem, oavsett hur lång biverkningslistan är. Givetvis är det ett enklare sätt att kanske få bukt med symptomen men att vara så sabla nonchalant med sin hälsa och sedan sitta där med offerfejset på och gnälla över ytterligare sjukdomar och symptom och önska medlidande… jag blir galen på det.
Det är en sak att om man gör sitt bästa för att förebygga sjukdom men ändå blir sjuk, då har man min fulla sympati. Men att inte ens vilja prova ett annat sätt att leva… Jag tar det nästan personligt haha, fast ärligt… de har ju för fasiken familj som de har ansvar för, och som vill ha dem kvar så länge som möjligt..
Om jag då ska omvända den till att vara tacksam över den är ju att jag tar mig i kragen och gör så gott jag kan för att leva som jag lär. Försöker uppfostra mitt barn i den andan.
Och då hamnar vi i det här med skolmat… jag önskar att min son ska får lchf kost men icke sa nicke.
Hade han varit vegetarian är det inga problem, vegan går oxå fint men vill man att ens barn ska avstå raffinerade kolhydrater i mesta mån, jag då får du packa matlåda.
Vill jag att det ska bjudas något annat än glass eller fika vid firande på skoltid så är jag extrem och barnslig och ‘herregud någon gång ibland’…
Ja absolut, någon gång i bland.. men om han samma dag har fått mackor eller havregrynsgröt med kanel och socker på frukosten, pasta till lunch och macka till mellanmål.. ja det blir en del socker det där.. Nu har jag turen att min son går i en skola med otroligt fin, hemlagad mat så det kunde varit eoner värre så som för de som serveras massa varmhållen halvfabrikat..
Ja, jag kan hålla på en stund kring den här triggern.
Jag har fler triggers men jag får lugna ner mig här nu haha. Ja och det säger kanske en del om mig oxå…. 😉
Jag blir lätt ledsen (och arg) när någon skriver eller säger nedlåtande saker och tjafsar, oftast översittare såklart som Gudiol. Första reaktionen är att försvara mig, sen funderar jag över nästa drag och kommer fram till att ignorans är bästa sättet att få tyst på såna människor. De njuter något otroligt av att starta en fajt och få munhuggas medan jag bara blir dränerad av det. Så vad gör jag? Loggar ur Facebook (om det är där det händer) och stänger av aviseringar. Sen bearbetar jag min egen reaktion och funderar på varför jag tog illa upp av en översittares åsikt. Och sanningen är att jag är alldeles för känslig för att bara kunna rycka på axlarna åt sånt. Så för min del handlar det om att lära mig att i ett tidigt stadium definiera en energitjuv och inte låta sig dräneras på energi, dvs aldrig nappa på deras vassa krokar, men det är svårt och jag trillar dit om och om igen eftersom de kommer i så många olika former och när man minst anar det.
Jag känner sååå igen mig i det du skriver, Annelie. Vissa personer lyckas alltför enkelt att lägga problemet, som de själva har, där det inte hör hemma, nämligen hos mig/oss. Jag avsade mig medlemskapet i Reumatikerförbundet bl.a. p.g.a. att de anlitat Gudiol som expert. Det var inte bara det men det blev liksom droppen. Vad sjutton vet han om reumatiska sjukdomar, kost och hälsa?!
Detta sagt så visst är det nyttigt att fejsa sina triggers MEN det är också nyttigt att ignorera dem man redan ett antal gåmger insett är stollar. 🙂
Härligt! Det är bra att känna rädsla. Det är bra att öva upp sitt mod.
Kan i sammanhanget verkligen tipsa om David Goggins bok “Can’t hurt me”.
Apropå frågor om BCAA tidigare. Hur funkar det att dricka BCAA direkt efter träning, och en liten stund senare äta en ketogen måltid? Kommer insulinhöjningen från leucin att påverka fettmetabolismen? Kan man med några fördelar kombinera BCAA-tillskott med LCHF-kost?