- Blir du personligen kränkt och upprörd när någon inte äter kött?
- Blir du kränkt om någon bara äter bananer och inget annat?
- Blir du tokig om någon bara äter kött?
- Blir du arg om någon äter “fel” LCHF?
- Blir du arg om någon som äter LCHF, en dag äter en kaka?
- Blir du arg på människor som äter kakor?
Okej jag behöver inte fortsätta, jag tror att du förstår poängen.
Jag fick mail från organisatörerna bakom Low Carb Cruise angående matpoliser under kryssningen. Personer som förstör för andra på kryssningen genom att attackera dem för hur de äter, att de äter för mycket fett, för lite fett, för mycket carbs eller fel saker.
Det här är bara för sjukt, var min första tanke, men sedan kom jag på att det här med matpoliser är ju ett ganska vanligt fenomen! Vi kan nog alla vara lite matpoliser då och då, men när det gäller personer vi inte har någon relation till blir det lite väl crazy tycker jag.
Är du en matpolis?
Om du känner igen dig i det här, sluta omedelbart. Det hjälper ingen, hur tokigt andra personer än äter enligt dig. Visst, om du har hittat världens grej och din bästis håller på att förgås för att han eller hon lever på geléhallon… ja då kanske det är okej att vara lite matpolis, men bara till en viss gräns. Om bästisen avböjer dina råd, vänligt men bestämt, då är det geléhallon som gäller. Ni kan fortfarande vara vänner, jag lovar.
Vad man väljer att stoppa i sin kropp är personligt och har inget med någon annan att göra. Hur man ser ut har inte heller med någon annan att göra. Om någon är “för tjock”, så är det inte din grej att bli upprörd över, på samma sätt som att det är helt orelevant om någon är “för smal” eller har “för mycket” muskler.
Matpoliser alltså…
vilken konstig grej ändå… jag har nog haft tur som är förskonad för jag brukar faktiskt inte få negativa kommentarer om hur jag äter. Ibland på bloggen förstås, men det är sällan. Det senaste har jag inte ens fått kommentarer när jag avböjt alkohol, vilket jag brukade få för kanske 10 år sedan.
Har du matpoliser i din närhet?
Känner du någon som blir arg när andra äter “fel”?
Jag tror inte jag är en matpolis. I början av LCHF kunde jag säga ifrån, typ sätta ned foten om folk kom med rena felaktigheter, fördomar eller så, eller har försökt att ödmjukt ge tips; “Har du hört/provat…?” men det “fick” man nästan inte göra utan att bli helt mosad så med åren undviker jag alla matpekpinnar. Folk får göra vad de vill så länge de lämnar mig med mitt kött och smör ifred. 😉 Tyvärr tycker jag att jag många gånger har blivit utsatt för andra matpoliser, också mest i början. Jag kunde få kommentarer för att jag tackade nej till potatis och kakor, bönor och godis och få höra saker som “I Indien, där man lever på vegetarisk kost, minsann…” som klart var riktade som en pekpinne mot mig, men det har också blivit bättre när LCHF är mer accepterat… nu vet “alla” vad LCHF är, trots att det många äter är långt ifrån vad jag skulle kalla LCHF. Keto är mer neutralt och färre vet vad det egentligen innebär. Mindre laddat och lite lättare att naturligt komma in på en biokemisk/medicinsk förklaring när någon frågar tycker jag. 🙂
Enda gången jag hade lite svårt var en väninna som jag (tyvärr) förlorat för hon har försvunnit helt i sina sjukdomar (PCOS, fibromyalgi, insulinresistens, kortisolbrist m.m.) men även där försökte jag bara tre gånger väldigt försiktigt. Till slut kom det till ett ultimatum där jag insåg att jag inte kunde göra någonting eftersom hon bara försvarade sin sjukdom och där och då… tror jag att jag kom till insikt och släppte taget och det är rätt skönt. Som sagt, så länge jag får vara ifred så ger jag samma frihet tillbaka. Är väl medveten om att det finns många vägar att gå och det som passar mig passar inte alla.
Vill typ skriva tack för att du finns, Martina. Hälsningar en “evig beundrare”, haha. 🙂 Oj, hoppas du inte tar illa upp av mitt spontana uttryck, i så fall ber jag om ursäkt. Din blogg och ditt instagramkonto har bara betytt så mycket för mig i många år och fortsätter göra det. Dessutom tycker jag det är lite roligt (och häftigt) att jag flera gånger konstaterat att vi gjort ungefär samma “LCHF-resa” under samma tid och många gånger verkar vara på lite samma våglängd trots att skillnaderna mellan oss på många andra saker är milsvida vad gäller utbildning o.s.v. Så tacksam att du som har denna gedigna bakgrund delar med dig av din kunskap.
En sak till som jag tänkt på, jag tycker det är jättebra att du börjat outa dina meriter lite mer (www.nextlevelbiohacking.com t.ex.), med tanke på turerna som varit och att du blivit ifrågasatt. Du HAR meriterna och du skall vara stolt över det du gjort och gör. Det är din blogg och du håller det på en så bra nivå. Du behöver inte försvara någonting (tycker jag) men du har inget att skämmas över heller. Respekt. 🙂
/Sara
TACK SARA!
Jag måste först säga att jag tycker att det är intressant med olika sorters kosthållningar. Liksom rawfood, veganskt, vegetariskt, lowcarb, carnivore och mer! Jag tycker att det är starkt att folk vågar välja en egen kosthållning och lyckas leva med det! ? men en sak jag reagera på under veckan är att jag har sett många vegan-trollz på youtube som ska komma med spydiga kommentarer emot youtubers som lägger upp videos om sina nya kosthållningar. Dessa youtubers berättar om att de bytt kosthållning pga hälsoskäl. Då har det dykt upp kost-poliser som ska säga åt folk om att: “man inte ska tänka på sin hälsa, utan det är djuren man ska tänka på. Man ska absolut inte äta kött osv!” jag tycker att var och en ska få säga sin åsikt, men jag tycker absolut inte att man ska behöva ta emot skit bara för att man byter kost för sin egen hälsa… Som sagt det är mycket sånt jag har sett på senare tid. Kost-poliser överallt.
Håller med. Så konstig det där med att en del inte tycker man ska äta djur för djurens skull. Ska man säga till djur som äter djur att bli veganer också då?? Nä, vi lever på en planet där vi äter varandra och inte mycket att göra åt det. Sen kan vi ta bättre hans om våra djur såklart.
Andra djur som äter djur använder ju dock knappast tillagningsmetoder och kryddor etc för att göra köttet från ett annat djur ätbart och ofarligt, så det är ju inte ett hållbart argument för att rättfärdiga att köpa ett färdigstyckad kropp som dödats för att du tror att du behöver kött.
Med “du” så menar jag inte just du personligen, så det här är ingen attack mot dig alls (om det skulle kunna tolkas så) utan jag menar bara de som konsumerar animaliska produkter med liknande tankar om att det är rätt och försvarsbart och ofrånkomligt för andra djur gör ju så. Ofta personer i allmänhet som låter lite som att de vill bry sig egentligen, har hjärtat på rätt ställe liksom.
Men att det är bäst att bry sig lagom för att inte upptäcka att en kanske behöver ta reda på mer för att faktiskt på riktigt göra ett val utifrån ett större perspektiv (dvs inte låta egoism inkl bekvämlighet osv vara den enda viktiga faktorn). 🙁
Det faktum att människan började tillaga kött och detta gjorde näringsämnena i det mer tillgängliga är ju en nyckelfaktor i vår evolution (har ingen direkt källa på det, men det återkommer i vetenskapliga ariklar), så att skippa vår artegna föda helt på grund av “etiska skäl” känns inte så bra. TIll detta kommer att om vi inte utnyttjar boskapsduren så kommer de inte få någon större plats att bara vara på, för människan som art är egoistisk och låter oftast inte saker vi inte kan använda vara ifred. Alla vilda rovdjur är ett bra exempel. Vi kan inte äta dem, och de äter det som vi föder upp för att vara “våran” mat, så vi har jagat de flesta till randen av utrotning. Jag önskar att saker var mer balanserade och att människor kunde äta mer vildfångat kött, men så ser inte realiteten ut idag. Vi har varit, och fortsätter vara, lite för effektiva för vårt eget bästa tror jag.
Jag personligen har inget problem att diskutera kost, pengar, politik eller religon och är väldigt öppen men allt beror på hur folk tar upp det. Gentemot andra så har jag aldrig varit en polis men gillar samtidigt att dela med mig av åsikter men ju äldre jag blivit ju mindre gör jag det. Har som regel att inte dela med mig av åsikter/tips/hjälp/tankar om inte den andra personen faktiskt frågat efter det.
När jag började som PT för några år sen så var det självklart i mitt huvud att alla som ville ha kost schema fick en paleo kost och ville dom gå ner i vikt då gick jag direkt på keto – men 7/10 fick INGET resultat och jag gick över dessa scheman och stirrade mig blind på små detaljer tills det gick upp för mig det inte var fel på kost schemat utan att folk inte följde dom fastän dom själva tyckte att dom följde schemat – men med 10 “undantag” varje dag.
Tex nu har jag en klient som är i övre 20års åldern, väldigt bra utbildning och jobb samt väldigt skärpt – vill gå ner att par kilon. Jag började med att ta bort all processerad mat och ersätta med riktigt mat, och gjorde en stupid simple lista för vilka kriterier som skiljer ren mat vs processerad mat ( innehållsförtäckningen, upphättad, artificiella smaker osv osv ) och efter en månad in på detta när vi har utvärdering möte och kommer fram till att hen har gått upp i vikt, så nämner hen att ” föresten jag har glömt att säga att jag har börjat äta mer vegetariskt senaste månaden för att vara mer sund och det är bättre för miljön, så alla recept du gjorde till mig med kött och fisk har jag bytt ut mot denna – vad tycker du om det? * håller upp ett paket där det står “healthy vegan meat taste like chicken” med innehållsförtäckningen börjar med “soja protein, vetestärkelse, socker…” – hen var helt chockad när jag sa att detta INTE är hälsosamt eftersom det stod “healthy” på förpackningen. I sånna situationer har jag som privat person lust att typ få ett frispel och ge en föreläsning / uppläxning men i min yrkesroll så tar jag ett djupt andetag och tänker “hur kan jag förmedla grund budskapet ännu bättre så att min klient inte hamnar i en sån här situation igen” och tror vare sig det är på ens jobb eller i sin familj osv så kommer alltid polis attityden slå tillbaka och det är bättre att “inspire by doing” istället
Wow…. jag förstår din frustration alltså!
haha, jag undrar varje gång när folk låter sig luras av vad de säger i reklam, står på förpackningen osv., industrin har det väldigt lätt att lura folk i all möjligt…fattar jag inte…
Tror att det finns för många tråkiga människor som inte har något bättre för sig än att lägga sig i hur andra lever sina liv. Jag har sedan länge struntat i vad andra tycker och tänker i mångt och mycket, inklusive vad jag äter, för att jag har bättre saker att lägga min energi på. Bryr mig heller inte mycket om vad andra äter, och kritiserar ingen för deras kostval. Har en vegansk bekant som medgav att han hade haft en craving för kyckling så jag tipsade om att hans kropp antagligen signalerade att han behövde mer protein, vilket han inte hade tänkt på. I detta fallet handlar det ju om ett möjligt problem som jag fick en idé om hur han kunde lösa, snarare än att direkt kritisera hans ideologi. Råkade skratta lite åt min bästis när hon sa att honungspuffar var hennes go-to snabbfrukost istället för en bit ost vilket jag sa var min, men det var inget direkt dömande i det, bara att jag fann kontrasten i hur vi äter underhållande.
Som sagt, tror mest att uttråkade människor är de som älskar att lägga sig i andras liv. Finns bättre saker att göra istället.
Martina, har du några tips på hur man slutar att vara matpolis även om det bara är i huvudet? Kan bli så upprörd inombords att jag inte vet var jag ska ta vägen ibland (speciellt om någon klagar på magproblem, eller något annat hälsoproblem och sitter där och käkar kakor och liknande samtidigt)
Se det som en mindfulnessövning 😀
Jag struntar fullkomligt i vad främmande människor äter. Brukar bara tänka att jag kommer att få försörja dem i framtiden när de ska konsumera massa vård p.g.a. felaktig livsstil.
Det värsta är att se nära och kära äta fel. Jag upptäckte dessvärre LCHF/keto alldeles för sent i livet så jag har hunnit introducera mina barn till “vanlig skräpmat”. Och det går tyvärr inte (för oss i alla fall) att ändra på. De kan liksom inte tänka längre än till att de vill äta det som är gott. Svårt att använda skrämseltaktik på små barn också. Skulle jag säga att du kommer att bli sjuk och dö av maten du äter så kommer hon att ligga sömnlös på nätterna och gråta över det men ändå äta samma saker. 6-åringen fullkomligt lever på bröd och pasta, mår illa av kött och tycker att fett är äckligt. Frukt kan funka men knappast några grönsaker.
Jag mår jättedåligt över detta och tänker att hon säkert kommer att få diabetes eller någon annan autoimmun sjukdom och det är mitt fel. Jag hoppas att jag ska kunna få de att förstå när de blir äldre och kan tänka lite mer i termer av konsekvenser…
Kan man inte bara servera barnen bra mat och låta de gå hungriga om det tackar nej till den maten? OBS är inte förälder haha, detta kanske är orimligt 😀
Helt rimligt.
Vi har aldrig serverat annan mat till barnen eller kompenserat med mackor, frukt eller annat om maten inte har dugt. Utan ät vad som serveras eller var hungrig och man smakar på allt varje gång. Men aldrig tvingat att äta om de inte gillat. Undantag har varit surströmming eller annan extrem mat. De äter allt idag (tja yngsta äter inte surströmming, sill och ärtsoppan, än…)
Kan dock vara en kamp när barnen är äldre att introducera det förhållningssättet, vi har ju haft det från början.
Håller med dig där Martina och det har jag själv praktiserat lyxproblem om man väljer att gå hungrig när det finns vällagad näringsrik mat.
Det kan man givetvis, viktigt då att alla i familjen håller samma linje gentemot barnen. Problemet i alla fall hos oss är då far- och morföräldrar matar i dem en massa mjöl och socker.
Fast kan man inte bestämma som förälder att far- och morföräldrarna inte får lov att ge socker? Det är ju inte deras barn, och barnen är omyndiga?
Man kan absolut bestämma att ingen får ge socker åt barjen, men då vi föräldrar inte är närvarande så fuskas det enormt i alla fall. Äldre generationen upplever lycka i att se barnens lycka då det serveras godsaker.
Till saken hör att att far- och morföräldrar hjälper oss ofta med logistiken med barnen (bor på landet), och då är inte vi föräldrar med vid alla situationer. Då fuskas det.
Jag förstår 🙂
Det var mina föräldrars och mina kompisars föräldrars melodi. Varken jag eller mina vänner tog skada av det 🙂
Jag tror att det är lättare om man börjar från att barnen är riktigt små. Men visst har de fått gå hungriga många gånger. Den stora som är 12 går ju att prata med men jag har ingen möjlighet att styra vad han äter i skolan. Skolan serverar i princip bara skräp. Jag vet att han tar massor med majs ur grönsaksbuffen t.ex. Aldrig morötter eller vitkål.
6-åringen hade massor med födoämnesallergier när hon var liten som gör att hon är jättepetig i maten. Hon var allergisk mot mjölkprotein och ägg bl.a. så hon har aldrig ätit såser. Det har gjort avtryck i att hon inte gillar såsig mat i någon form. Inga grytor t.ex.
Ett annat stort problem är att inte båda i förhållandet har samma kostfilosofi. Maken äter “vanlig” kost vilket gör att det är svårt att ställa om barnen. Hoppas väl att han ska ändra sig så småningom 🙂
Åh, har en 3-årig styvson som är otroligt kräsen… Det skulle vara otroligt svårt att försöka förändra hans kost eftersom han bara bor hos oss varannan helg och generellt äter våfflor, pannkakor och mackor till frukost… Och dessutom är hans pappa också kräsen och daltar och sympatiserar lite väl mycket när pojken inte vill ha vad som serveras. Och jag vill ju inte vara världens hemskaste styvmorsa som förbjuder all “god mat”. Svårt det där.
Det är inte försent! Jag var kräsen som barn (upp tills jag var ca 12) men nu tycker jag i princip om allt! Servera bra mat så vänjer de sig till sist 😉 Har hört någonstans att det tar 14 tillfällen att lära sig tycka om ett nytt livsmedel, så bara att börja!
‘Brukar bara tänka att jag kommer att få försörja dem i framtiden när de ska konsumera massa vård p.g.a. felaktig livsstil.’
Det brukar jag oxo tänka särskild med tanke på vårt sjukförsäkringssystem i Tyskland. Bidragen höjs hela tiden och försörjer de som är sjuka pga livsstilen, medan andra inte får ersättningar för nödvändiga grejor som t.ex. glasögon eller meds pga medfödda sjukdomar osv. Helt sjukt!
Det är inte okej att kommentera vad andra äter, och jag tycker faktiskt att det är rätt trist att överhuvudtaget sitta och diskutera makronutrienter och kosthållningar under en god lunch eller middag (även om man nu skulle vara hyggligt överens). Mat som samtalsämne är lite som politik eller pengar, det kan vara ganska personligt och lite känsligt, och det är inte okej att inför ett sällskap plötsligt be någon redogöra i detalj för sin åsikt.
“Jaså, ska du inte äta xxx, varför det, är det någon diet, det låter lite som den här dieten, jag läste i en tidning att den inte var bra, dieter är inte bra, lagom är bäst” och så vidare, med en massa konstiga lösryckta exempel från gud vet var. Detta alltså även om det enda man gör är att i all enkelhet välja att hoppa över en efterrätt, typ, då är det en DIET, och plötsligt ska man påtvingas en etikett och förväntas representera åsikter som man kanske inte precis har och helt orättvist klä skott för argument mot dessa.
Detta fenomen är, åtminstone enligt min erfarenhet, klart vanligast bland kvinnor. De flesta män verkar huvudsakligen intressera sig för sin egen tallrik 🙂
Fast folk frågar mig vad jag tjänar hela tiden och jag tycker att det är sjukt ohyffsat 😀
Det är det, och jag begriper inte varför man frågar. Det är dessutom oftast mycket mer avgörande vad man väljer att göra med sina pengar än exakt hur mycket man får in 😀
Sjukt ohyffsat, har folk inga spärrar alls?!
Du får väl svara: tillräckligt för att ha tak över huvudet, mat på tallriken och kläder på kroppen.
Haha, jag tror det är för att många inte förstår hur man kan tjäna pengar utan att vara anställd, så de är mer… hur överlever du!?
När det gäller specifika karriärer kan jag förstå det, så att en person kan efterfråga rätt löne/ersättningsnivå för sin kompetens. Oftast är det inte nödvändigt för den anledningen dock, så då är det bara av ohyfsad nyfikenhet.
Hej !
Tror jag får spader. Och personligen är jag så trätt på folk som ska ha åsikter om vad jag äter eller inte äter och så vidare.
Detta gäller inte nära vänner dom dom respekterar mig och jag dom.
Utan det är mest arbetskamrater med flera
Men för en tid ledsna jag och tala om för min om givning att om jag inte har någon åsikt om vad dom äter så ska dom inte ha någon åsikt över hur och vad jag äter
Hmm… många verkar klaga på sina arbetskamrater… det hade jag aldrig accepterat!
Varit enorm matpolis för mina föräldrar, som jag gärna vill ska vara friska lååångt upp i åren. Har slutat, det måste komma inifrån hos den personen. Nu är jag tyst vad folk än äter, eller vilka kostråd som kommer ut, men visst önskar man att päronen kunde höra vad man säger…
Det du beskriver på kryssningen känns surrealistiskt.
Samma här men har gett upp där, tyvärr :/
Är nog inte någon matpolis utanför familjen, men där emot i mitt eget huvud vilket kan vara skitjobbigt, kan bli så oerhört upprörd över hur en del äter, allt från att någon äter på ett anorektiskt sätt (och mår där efter, för lite energi, vitamin/mineralbrister, mår psykiskt dåligt) och jag helst skulle vilja säga något hjälpsamt men vet inte vad jag ska säga trots att jag själv var anorektiker ett tag i tonåren, vet ju hur svårt att ta till sig något på ett vettigt sätt när man är i det läget tyvärr 🙁 till folk som trycker i sig en massa bröd och kakor till exempel.
Ju vettigare jag själv äter dess tu jobbigare matpolis i mitt eget huvud blir jag tyvärr, önskar verkligen att jag kunde sluta hålla på så för jag mår bara dåligt av det, hur slutar man liksom?
Hej, jag gillar inte matpoliser alls! Läste ett par artiklar i UNT (min morgontidning) om hur flera lantbrukare blivit utsatta för veganer. De menade på att lantbrukarna skulle sluta med djur och bli veganer! De hade t om sökt upp lantbrukarnas barn för att genom dem hota lantbrukaren. Veganerna demonstrerar också utanför gårdarna och trakasserar också gårdarna genom att smyga runt på nätterna och flytta/släppa ut djur, vilket resulterade i ekologiska katastrofer! Med vilken rätt undrar jag?
Jag säger aldrig något om hur andra äter, det är inte min sak, även om det skär i hjärtat ibland. Min familj vet hur jag äter och ingen är förvånad när jag fastar eller bara äter ett ägg eller något. Jag tycker också att jag numera hamnar i rätt så många diskussioner om mat. Min passiva hållning har resulterat i många samtal om mat och jag är tillräckligt påläst för att genom argument tysta kritiker, men också att göra folk nyfikna.
(Tyvärr brukar jag också roa mig med att kika i människors kundkorgar när jag handlar, men jag håller tyst!..
Tack Martina för alla tänkvärda inlägg som får mig att fundera själv Mvh Eva
Tack Eva! Det där med veganerna är ju helt galet 🙁
Hej,
Skulle bara vilja kliva in här lite försiktigt och meddela er som generaliserar och verkar ha något ont gentemot veganer i allmänhet —
Att vara eller kalla sig vegan betyder inte att en per automatik tar sig för såna handlingar som du berättar om, och det är troligtvis väldigt få som faktiskt inte ser problemet (både vad gäller att vara effektiv men förstås framförallt det moraliska), men det är förstås det mest upprörande fallen som syns och hörs mest och det är väldigt synd. En som i övrigt inte vet något om veganism eller har någon i sin närhet som är vegan ser väldigt lätt på alla veganer som om de är av samma slag med samma värderingar och drömmar här i livet och så är ju förstås inte fallet. Kanske har många veganer samma känsla för att icke-mänskliga djur ska få leva för sin egen skull och att orsakande av annan levande individs lidande alltid är fel, men även där med varierande djup såklart. En del som valt att bli veganer har inget större intresse eller tycke för djur alla men känner att de ändå vill respektera andras liv och leva utan att medvetet, så långt det är praktiskt möjligt, orsaka någon annan skada och har kanske enbart därför valt bort animaliska produkter ur sin diet OCH sin konsumtion och livsstil i övrigt.
De flesta veganer som sen också är aktivister använder inte alls metoder som innebär våld eller hot och försöker i den mån det går att undvika annan typ av obehag eller skada och tar sig i extremaste fall till civil olydnad för att det är det mest tydliga en kan göra för att visa att en tycker att lagstiftningen bör ändras för att inkludera de som själva inte har någon möjlighet att stå upp för sina rättigheter. Precis den princip som använts av andra aktivister och motståndsgrupper i människans historia; som sen genomfört stora förändringar som vi idag är tacksamma för och skulle tycka var en självklarhet att kämpa för och fortfarande i viss mån gör både här och för andra delar av världen som ändå inte är lika inkluderade.
Att vara vegan är inte samma sak som att äta en växtbaserad kost. Det är att leva med idén att alla levande, kännande varelser förtjänar att leva för sin egen skull och att ingen har rätt att göra en annan illa (dvs inte heller utnyttja för egen vinnings skull), så därför tycker jag inte att en diskussion om huruvida veganer är matpoliser eller inte ens hör hemma på ett sånt här ställe där ni verkar fokusera mest på kosthållning och inte så mycket utöver det.
Tack för mig, hejdå!
Är också matpolis i det tysta, vilket är svårt särskilt med tjejer som äter en himla massa frukt och går på spinning (eller den nya versionen soul cycling) för att tona kroppen.Men jag yttrar mig aldrig om inte någon specifikt frågar mig eftersom det är helt upp till en själv att äta vad man vill.
Själv får jag en himla massa kommentarer vilket är tröttsamt. dessutom äter jag lite konstigt, jag älskar att äta själv och blir irriterad över att bli medfrågad på lunch. Jag gillar inte plockmat eller street food och har svårt att äta på fes tom jag dricker alkohol. Folk i allmänhet tycker det är skitkonstigt särskilt i Thailand eftersom mat är en sådan social ritual här och street food är typ det man äter.
Haha älskar också lonely food times 😀
Ha ha, jag äter alltid frukt innan träning för att orka hård kondis. Fungerar finfint och jag får ca 30% mer ork. ?
Jag är ingen matpolis tror jag. Men jag tycker synd om de som är ju tjocka/sjuka pga de äter socker varje dag eller annat skräp. Jag kan inte riktigt förstå varför man äter all skräp. Smakar dessutom bara skit.
Dessutom blir jag ledsen och upprört eftersom min familj (som har diabetes, övervíkt och annat) fortsätter att äta skräp och vill inte lyssna på mig när jag ber de att bara försöka att ändra nånting i kosthållning fast de har problem. Nej, det har ju ingenting med maten att göra att de har tarmproblem, allergier (t.ex. äter min mamma gurka och nötter fast hon är tydligen intolerant mot de med riktiga symptom eftersom läkaren har sagt att hon ska äta de pga låg kolhydrat- och kaloriinnehåll), diabetes, fetma, ögonsjukdomar, eksem osv. osv. Då är jag en slags matpolis sen åratal, men nu har jag givit upp faktiskt. Skulle aldrig kommentera andras matval, bara om de frågar mig.
Ja det är tråkigt och ledsamt men ibland går det inte att göra nått 🙁
Hej!
Jag har en fråga. Jag brukar äta tillskott som jag är tror för mig och det jag vill förbättra. Jag är 45 och har en del PMDS. På morgonen äter jag omega-3, B-tillskott och D-vitamin. På kvällen äter jag L-glycine och Magnesium, även ett annat naturmedel just för PMDS.
Nu testade jag att inte äta omega 3, D-vtiamin på morgonen och känner mig mer harmonisk och lugn än när jag tar dessa. Kan det vara så?
Allt gott!
/Jessica
Så kan det absolut vara!
Är nyfiken. Vad kan det bero på? B-vitaminer, D-vitamin och omega 3 ska ju vara bra för oss, har man ju hört, speciellt kvinnor i min ålder 🙂
Läs gärna Hormonbibeln 2.0 vettja 🙂 https://www.adlibris.com/se/bok/hormonbibeln-20—for-kvinnor-genom-hela-livet-9789163614644
Jag är matpolis hemma men skulle aldrig kommentera till någon jag inte känner. Jag blir så fruktansvärd provecerad när min sambo köper en massa godis och äter så snabbt att han mår illa. Han vet att han mår bra av LCHF men skiter i det. Varför har människor så lite respekt för sina kroppar?
Det är den eviga frågan!
Matpoliser eller poliser i alla möjliga sammanhang är tröttsamt. Har haft många matpoliser på mitt tidigare jobb när jag började med lchf. Samma med köttätandet idag. Det verkar finnas köttpoliser och hetsiga helveganer överallt. Jag bara stänger mina öron. Maten är vår nya religion, det går inte att argumentera.
Jag är ingen matpolis mot andra men verkligen mot mig själv, haha. Har en fråga om kosttillskott. Kan du tycka till om det jag äter just nu? Mitt mål är strålande hud och förbättrad hårkvalitet (mitt hår är redan ok men vill ha längre och tjockare!!)
Äter följande dagligen:
* MSM (pulver, 1 tsk)
* Kollagen (pulver, 2 msk)
* Nypon (pulver, 1 tsk)
* Omega3 (kapsel, 1 gram)
* Biotin (tablett, 1600 mikrogram)
* Pantotensyra (kapsel, 500 mikrogram)
* Zink (tablett, 50 mg)
* Magnesium (tablett, 250 mg)
Kör även en blustaft-shot/dag för järnets skull, flushar B3 då och då samt äter en balanserad lågkolhydratkost. Ser detta, enligt din mening, bra ut? Eller tycker du att något saknas/borde bort? Med tanke på mina önskemål..
Är det för övrigt okej att äta så många tabletter om dagen? Jag mår inte på något sätt dåligt av det, men ändå ^^
Det är bra, det som påverkar håret mest är aminosyror och B5, B7.
Det är okej att äta som du gör 🙂
Tack! 🙂
Några särskilda aminosyror som man kan ta specifikt just för huden/håret? Tips?
Jag drack BCAA förut men mådde så fruktansvärt illa av det?!? :/ Verkade aldrig heller vänja mig..
Käka kött, fisk och ägg då där har du dina aminos 🙂
Done done and done. Tur!
Har testat lite olika dieter, faller ofta tillbaka på LCHF. Eller iaf lc.
Spelar ingen roll vad man äter så har många åsikter.
Innan åt jag för mycket kött.
Provade vegan/alkalisk, då var problemet att jag inte fick i mig ordentligt med proteiner. Nu när jag undviker något. Tex mjölkprodukter. Då säger jag att jag får jätte dålig hy av det. Vilket oxå är sant. Men då köper dom flesta argumentet mer.
Det är lustigt.
När jag började med LCHF råkade jag ut för en massa matpoliser. Fick hela tiden kommentarer om mina matlådor, påpekanden om allt jag inte åt och fick höra att jag skulle bli sjuk av allt jag försakade och hur synd det var om mig. Nu 9 år senare så har matpoliserna minskat i antal som tur är.
Folk har blivit mer accepterande mot LCHF, det är skönt!
Inom mig är jag nog en matpolis. Men jag vet också att jag inte har någon makt över andra människors ätande.
Det sorgliga är när människor i ens närhet är sjuka och kanske till och med döende, och de fortsätter att stoppa i sig fikabröd och godsaker. Och jag kan inte göra något annat än att se på med sorg i hjärtat. Jag blir också arg på “statsveganismen”, att man i många sammanhang ska påtvingas en vegansk kost med skyhöga kolhydratnivåer som min mage bokstavligt talat protesterar högljutt mot. I praktiken låter jag bli att äta. Och till sist blir jag upprörd över allt fikabröd som min arbetsgivare ständigt bjuder på. Dagliga kakburkar, och det ska firas än det ena än det andra, och jag anser att det egentligen är oetiskt att ständigt bjuda diabetiker och personer med andra hälsoproblem på sötsaker så fort man kan krysta fram någonting att fira. Och det enda jag kan göra är att själv låta bli att äta av det och stillatigande titta på när alla andra stoppar i sig sötsakerna och blir sjukare och sjukare.
Mmm det är verkligen inte kul när människor äter sig sjuka och man bara kan stå och titta på… :'(
Ja. När jag började med lchf för ca sju år sedan blev en äldre nära anhörig mycket upprörd eftersom hen ansåg att det var fel att min då nioåriga dotter skulle växa upp med detta. När hen var på besök gav hen min dotter sötad yoghurt mm i smyg, vilket dottern reagerade över och berättade till mig. Detta resulterade i att vi blev osams. Jag kan också känna att jag blir matpolis, framför allt gentemot min dotter som jag vill ska växa upp till en frisk och välmående kvinna. Så var drar man gränsen för matpolis när det gäller ens barn?
När det är nära vänner och familj är det en annan sak ändå, då blir man lite jobbigare för att man BRYR sig. Det där att ge sötad yoghurt i smyg var ju bara fööör sjukt… så kan man ju inte göra :/
Jag försöker få min mamma att pröva LCHF, jag är övertygad om att hon skulle må bättre. (Reumatiker, diabetes och hypotyreos).
Får nog ge upp, märker en viss irritation över mitt “tjat”. Annars är det upp till var och en att ta eget ansvar.
Kan låta det ta lite tid, kanske? Jag vet ju inte hur länge du har testat, men ändå. I mitt fall var det mamma som hittade LCHF först och visst tjatade hon lite om hur mycket bättre hon mådde, men efter att hon hade hållit ganska strikt diet i nästan ett år bestämde jag mig för att testa med. Ett av de bästa besluten i mitt liv.
Om din mamma är lite äldre är det antagligen svårare för henne att ändra sina kostvanor, så låt henne se skillnaden det gör för din del och det kan var övertygande nog med tiden
Jag AVSKYR matpoliser! Det är så vanligt och jag tycker man ser pikar överallt om hur andra äter. Det händer väl att jag har funderingar själv, men jag håller dem för mig själv för jag ser ingen mening med att lämna syrliga kommentarer. Vem ska det hjälpa liksom?
Njae, men blir ganska upprörd när folk som äter skräpmat blir förvånade för att de blir tjocka å sjuka, klagar på sina krämpor och sen blir chockade för att jag ska äta sex ägg den dagen ?
haha! 😀 Vem är matpolisen där är frågan… du eller de…?
Tycker nätet vimlar av matpoliser så jag är inte förvånad. Hjälper några få vänner privat men då har dessa efterfrågat min hjälp och det är en helt annan sak. Börjar man agera matpolis så kan man räkna med att få kommentarer kring sin egen kosthållning.
haha ja men tänk att gå runt på en KRYSSNING bland personer som kanske inte ens ingår i lowcarb-gänget (det är flera tusen resenärer och bara några hundra som ingår i low carb cruise) och attackera folk som sitter och äter! Detta har alltså hänt, samt såklart MASSA skitsnack om att folk minsann borde ha gått ned si och så mycket…