Jag har funderat över en sak, det gäller det här med att gå in- och ur ketos, eller att växla mellan att dieta hårt – & vräka i sig all mat man ser. Visst det är väl ett naturligt fenomen, människan är programmerad att överäta. I begynnelsen fanns det ju inte så mycket mat, så man fick passa på när de väl fanns möjlighet. Dessutom var maten väldigt energisnål i relation till volym och näring. Hur som helst, det jag funderade över är ett LCHF-fenomen som jag stött på väldigt mycket. Det handlar om att man “fuskat”, kommit ur ketos och fort som tusan vill tillbaka till ketosen! Ofta får jag desperata kommentarer på de temat “HUR ska jag göra? Ska jag fasta? Ska jag fettbomba? Hur kommer jag snabbast tillbaka till ketos!!!”
Är det egentligen inte ett ätstört beteende? Varför sån desperation egentligen? LCHF är ju en livsstil som vi valt, där vi enbart väljer naturliga produkter som människan är anpassad för att äta. Om vi någon lördagkväll sitter och moffar i godisskålen… so what? Visst, det är inte strategiskt om vi vill ned i vikt. Men är inte ändå de bästa att acceptera och gå vidare. Ta nästa dag som om misstaget aldrig ägt rum. Inte vältra sig i ångest, inte sparka och slå på sig själv för att man åt godis. Inte svälta sig eller straffa sig på andra sätt för att komma tillbaka till ketos snabbt.
Jag vet inte – å ena sidan förstår jag att man vill tillbaka till ketos och fortsätta med viktminskningen som inget hänt. Men å andra sidan handlar egentligen ALLTING om att må bra, trivas och ha flow i livet. Det kan vara svårt att tänka långsiktigt ibland, men jag tror även att vi som vill ned 1-2 kg kan må bra av att tänka långsiktigt.
Hur lång tid hade man tänkt att vara i toppform?
Hur lång tid hade man tänkt ha den nya vikten?
För evigt? – Då har man faktiskt inte bråttom!
Det jag tänker är att man inte ser det som att man “fuskar”, “syndar” eller “misslyckas” utan bara tar det som naturliga flöden och variationer i livet. Det kan inte vara en döddsynd att vara godissugen, äta lite choklad eller ta en smörgås. Det är vad vi gör 90% av tiden som räknas i långa loppet – 90% rätt tillåter avsteg utan ångest & panik.
Bra inlägg! Tack! 🙂
Mycket bra inlägg!
Har just flyttat till Japan och allt jag har haft möjlighet att äta hittills har var kolhydratsbomber. Bara vart här i två dygn nu men redan känt ångesten :7
Dagens samhälle och mat är verkligen inte kompatibla. Det känns som att NÄSTAN alla på ett eller annat sätt funderar och funderar över hur när vad de ska äta. Skit i att tänka så förbannat!! 🙂
Lchf har inte riktigt funkat för mig, ätit i över ett år och gått ner ca 2 kg. Tänkt att jag gjort nåt fel. Ökat på fettet för att komma i ketos men mitt kaloriintag har skjutit iväg då och vikten har inte påverkats av ketosen. Testat periodisk fasta- gick upp! Sen i måndags har jag börjat räkna kalorier och dragit mer mkt på fettet. Äter fortfarande ex majonäs till maten och steker i smör, men istället för typ 20 g blir det 5 g numera. Typisk rätt är stekt kycklingfilé sallad och ca 15 g majonäs. Vad har hänt när jag nu ligger på kalunderskott? Jo jag har snabbt kommit i ketos (trots grönsaker och betydligt mkt mindre fett) och gått ner från 53 till 51.5 på 4 dagar (stadigt ner varje dag) Tror att vi som inte är överviktiga måste räkna kalorier för att nåt ska hända, tyvärr 😉
helt klart!
Som långvarig sockeralkoholist, är 50+, så har jag kommit underfund med att jag gör bäst i att utradera frasen “unna mig” i mitt vokabulär. Det är sällan jag lyckas “unna mig” något litet för att stoppa där. Oftast går hela dagen till spillo och gärna resten av veckan med :-(. Vips så är ett par vattenkilon på plats som det sen tar 2 veckor att blir av med. Jag har 16 kg kvar att bli av med tills jag äntligen faller inom ramen för vad som räknas som “normalviktig”. Så nu hade jag tänkt försöka sluta tycka synd om mig själ, ändra min attityd till både “synd” och “unna” och sluta göra avsteg som har med socker eller spannmål att göra. Detta sagt så ska jag på semester om en månad och då lär nog alla attityder fara åt ett annat håll än dit jag tänker bege mig 🙂 Men fram till dess……
Jag kan bara hålla med tidigare kommentarer, ett riktigt bra inlägg (som vanligt)!
Om man struntar i att kalla det “unna sig” eller “att synda” så avdramatiserar man hela grejen tycker jag. Jag har haft ätstörningar innan och äter sedan drygt två år sedan LCHF. Jag vet vad min kropp mår bäst av, jag vet att jag oftast bryter ketosen när jag äter kolisar och jag vet hur jag kommer att må dagen efter. Men inget är egentligen förbjudet, inte för mig utan det är val jag gör. Och så länge jag tänker så känns det faktiskt bra och inte alls ätstört. Och jag är glad att jag är människa och själv får göra mina val, för då känns det så mycket enklare allting. Jag kan välja att smaka lördagsgodis från min son bara för sakens skull.
TACK! Du är så klok!
Bra inlägg!!
Såg du vetenskapens värld förra veckan, det som handlade om fasta, IGF-1, åldrande, cancer, alzheimers mm?
Jag läste senare på en blogg (http://traningochnutrition.wordpress.com/2013/03/30/igf-1-halsa-och-hur-man-kan-paverka-nivaerna-av-igf-1/) att BCAA stimulerar mTOR som ger en vävnadstillväxt vilket är bra i muskelbyggarperspektiv men kasst för hälsan (cancer?), och att BCAA ökar insulinnivåerna i blodet samt att kasein ökar mängden IGF-1 i blodet. Om detta stämmer, kan man då ta BCAA under sin fasta? Och hur ska man tänka egentligen, väljer man mellan muskeltillväxt eller cancer och alzheimers? Förstår att det är mer komplicerat än så, är själv kemist, dock inte så fördjupad inom biokemin… Väldigt intressant är det iaf!
Sjukt bra inlägg! 🙂
Först och främst måste jag berätta om hur SJUKT glad jag är att jag hittade hit. Klickade mig vidare till din blogg för två dagar sedan och sen dess har du blivit mitt sällskap på mina matpauser. Har läst mig långt tillbaka i arkivet och tycker att allt du skriver är oerhört vettigt, intressant och tänkvärt! Frälst helt enkelt!
Keep up the good work och så hoppas jag att den där boken är på den absolut sista slutfinishen nu!
Superbra Martina!! Känner så väl igen mig, var i optimal ketos innan påsk, gjorde ett medvetet godisavsteg under helgen och är hysterisk för att komma in i ketos igen nu för att fortsätta viktminskningen, försöker med periodisk fasta och träna massor, istället för att andas och ta det lugnt 🙂 Tack för dina tänkvärda inlägg, underbar pepp!!
Blir det inte några långsiktiga skador i våra ådror för sånt socker som vi kan festa med idag fanns ju inte då? Jag förstår oxå att vi har möjlighet att överäta o därmed lagra i fettcellerna o sen ta av därifrån vid brist men just att det är så onaturliga sockerkällor numera med massa med kemikalier som inte kan passera obemärkt!
Hej bästa Primalscientistan Martina!
Det där har jag också reagerat på o håller med till fullo.
Vill passa på att tacka min lyckliga stjärna som lät mig hitta din blogg för exakt fyra veckor sedan. Saknade motivation för min arbetsuppgift o slösurfade efter bilder om “motivation”. Och där bland alla triljarder länkar till motivation hamnade jag på din sida. Återupptog bums lchf som jag prövat 6 år tidigare med gott resultat, men sedan inte orkat fortsätta. Och nu mår jag så bra! Går ner i vikt – så skönt! – men bäst är att magen o blodsockret mår så himla gott 🙂
Så TACK!! Känns som att jag fått livet åter ♥
Och nu känns allting mkt bättte! Kom precis från gymmet och är ny på hela styrkeyräningsfronten och fortfarande osäker på det mesta och just idag kändrs det som jag misslyckades med allting. Går in här och läser ditt senaste inlägg och mår direkt mkt bättre. Även om du syftar mer på maten så kände jag igen mig med att det är upp och ner gångar och får helt enkelt köra på tills det går!! Så tack för ett peppade inlägg. Imorgon är det konditionsträning som gäller och ska springa tills benen viker 😀
Martina, vilket bra inlägg!!
Bra inlägg. Problemet är att low carb dieter har blivit en bantningskur för att tappa det sista kilot (för flera personer). Jag håller med dig om att man ska må bra. I “må bra” ingår ju att göra ett och annat avsteg. Vad jag sett är att det verkar som om folk har så fruktansvärt bråttom…
Sjukt bra inlägg!
Jag håller med dig till hundra procent!
Och även jag ogillar orden “fuska” och “synda” osv, det gör ju bara att man skapar en negativ känsla i kroppen (och till mat), en stress till och med!
Finns ett kinesiskt proverb jag gillar mycket och det är ungefär “vänd ansiktet mot solen så faller skuggorna bakom dig” och med det känner jag att man ska göra sitt bästa men om det skiter sig ibland så gör det, det viktiga är att kunna se framåt och inte hänga upp sig på det som redan hänt.